Fråga:
Jag lyssnade på en av dina föreläsningar nyligen och du pratade lite om julbordet. Du nämnde något om brännvinsbord. Sedan började vi prata om det hemma och jag minns inte riktigt hur det var. Kan du hjälpa mig?
Svar:
Vad kul att du var med och lyssnade! Jag tror att du hörde mig prata om Julbordets vett och etikett, för det är i den föreläsningen som jag nämner just brännvinsbordet. Första gången man såg ordet var på 1500-talet, men det var egentligen först under 1700-talets andra hälft som det blev populärt i vårt umgänge med varandra. Man hade flera sorters brännvin och så tog man sig en “sup och en smörgås”, detta intogs stående innan man gick till bords. Sedan utökades detta till bröd, smör, ost och sill och vid mitten på 1800-talet hade man stora frukostar med brännvinsbord. Detta blev serverat i en brännvinskanna och utvecklades än mer i och med järnvägens utveckling. Man hittade detta på stadshotell och järnvägsrestauranger, så småningom blev det en buffe (byffé) och föregångaren till smörgårdsbordet. Dessa vanor tog sedan fart i de svenska hemmen på de första decennierna på 1900-talet och så har vi julbordet.
Med vänlig hälsning
Mats “Etikettdoktorn” Danielsson