arbetskamrat

Fråga:
Om man bjuder in en gäst som är inkvarterad hos en annan man känner, måste man bjuda med dem också?

Till saken hör att dessa människor umgås vi inte längre något med.

Svar:
Nej, det behövs inte då vederbörande får anses vara en hyresgäst.

Klicka här för att läsa min artikel om att skriva en inbjudan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
En före detta arbetskamrat har nyligen blivit inlagd på sjukhus pga. cancersjukdom.

Vid ett eventuellt besök hos vederbörande hur hanterar jag bemötandet på bästa sätt?

Ska jag föra in samtalet på sjukdomen eller på andra ämnen istället med tanke på att jag inte vill att det skall bli jobbigt för personen ifråga?

Svar:
Det går aldrig att svara generellt på en sådan fråga, då vi är så olika som personer. En del vill uteslutande tala om sin sjukdom, andra undviker ämnet.

Men mitt råd blir att du går ditt, frågar hur din vän har det och hur hen mår.

Det svar du får kommer visa om hen vill tala mer om sin sjukdom, eller om vederbörande svarar undvikande.

Om det blir ett undvikande svar, så styr över ämnet till andra gemensamma intressen och låt saken bero.

När din vän är redo att berätta, så kommer det ske.

För ibland är det som sjuk skönt att få lämna ämnet sjukdom och bara tala om allt annat.

Klicka här för att läsa mer om min artikel om bemötande i vården >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vi är fyra personer som samåker till en aktivitet en gång i veckan.

En i bilen pratar oavbrutet med en hög volym, om sig själv mest och avbryter om någon annan ska försöka säga något.

En resa på ca fyra mil t.o.r håller på att bli en mardröm för mig.

Senaste gången var jag på vippen att säga ifrån men undvek för husfridens skull. Hur ska jag agera?

Det är en plåga att ha denna person med i bilen. Hur bör jag bemöta henne utan att såra?

Svar:
Det mesta handlar om att denna person inte ska få fördelar av sin självupptagenhet.

Hen har garanterat ingen aning om detta besvärliga beteende och det finns inga garantier för att det går att lösa. Sådant tar tid och kräver insikt hos den berörda.

Men ett bemötande som går ut på att byta fokus, brukar innebära att personen tappar intresset om det inte går den väg hen önskar.

Det ni som åker tillsammans ska göra, är att enas om hur hen ska hanteras. Upplever de samma dilemma som du gör? I så fall ska ni inte låta er avbrytas, fånga inte hens tråd utan fortsätt exakt där ni var innan ni blev avbrutna.

Därmed kommer inte personen få den uppmärksamhet som söks, får ni frågan om varför ni inte svarar så säg som det är, du avbryter samtalet.

Ibland måste ni givetvis tillåta att även denna person får prata, men blir det alltför egofixerat, fråga ”Hur kommer det sig att du säger så” eller ”Vad är det som gör att du bytte ämne?”.

Svara vänligt och utan sarkasm att du undrar varför hen säger som hen gör. Samtalen blir därmed lite jobbiga, men inte hotfulla.

Ännu en gång, när frågan kommer om varför ni gör/säger så här, förklara då att du upplevt att samtalet avbröts.

Mer än så här kan ni inte göra, det är inget ni kan förändra, ni kan endast byta förhållningssätt gentemot ert ressällskap.

Klicka här för att läsa mer om personligt bemötande >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Min fru och jag har lite olika uppfattning om umgänge mellan vänner.

Vi började umgås med en arbetskamrat till mig och hans fru redan för mer än fyrtio år sedan. Redan då blev det snart uppenbart att de helst ville komma till oss, förmodligen beroende på att hon aldrig lagade någon mat utan detta sköttes av hennes man, min arbetskamrat.

En enda gång bjöd de oss på en välkomponerad och omsorgsfullt ordnad middag. I mitten av åttiotalet.

Hos oss hade vi ett trevligt umgänge, och under decennier kom de till oss, oftast på lördagseftermiddagarna, när vi bjöd på kaffe med hemlagad kaka, min fru hade ägnat dagen åt att laga en trerättersmiddag, sedan övernattning och en rejäl frukost, innan de tog sin bil och åkte hem.

Vi gav snart upp tanken på att själva bli bjudna hem till dem. Ibland uppstod lite komiska situationer, t ex när vi bjöd dem till oss en viss dag och det framkom att de just den dagen hade bjudit gemensamma vänner hem till sig.

Vi kunde också få komma, men han måste fråga sin fru först. Vi svalde stoltheten och åkte dit. Min vän berättade också någon gång att de var trötta för de hade haft övernattande middagsgäster.

Med tiden har jag blivit alltmer kritisk till denna situation, inte minst för att min vän alltmer uppenbart börjat bjuda sig själv, när våra inviter nu upphört. På mitt initiativ. De bor numera bara några kvarter från oss, men det är nästan helt tyst från dem och ingen kontakt oss emellan, om inte vi hör av oss.

De kontakter han tagit har haft det uppenbara syftet att bjuda sig själva på middag. Min fru tycker att vi har det så trevligt tillsammans att vi kan bortse från obalansen i inbjudningarna, medan jag tycker att även hon har rätt att få sätta sig vid ett dukat bord och njuta av någon annans matlagning.

Vi umgås fortfarande med gemensamma vänner under normala former.

Svar:
Du skriver hela tiden ”min vän” i din fråga och det tycker jag att du ska hålla fast vid, gamla vänner är värda att vara rädd om.

Det finns en gammal etikettregel som säger att man bjuder tillbaka inom ett år från det att man blivit bjuden själv. Annar kommer inbjudningarna upphör och det är kanske dit era vänner är på väg.

Det är nog så, skulle jag tro, att era vänner inte ens är medvetna om denna lite sneda fördelning som uppstått. De tar nog era inbjudningar lite för givna och eftersom din hustru uppenbart tycks trivas med denna lösning så känner de säkert av denna inbjudande attityd. Kanske ska du lyssna på din fru och bortse från ”obalansen”, trivs ni ihop i övrigt så är väl det gott och väl.

Om du sedan någon dag får en stund över på egen hand med din vän, ta då upp problemet i en vänlig ton.

Börja med att säga att ”ni har ju vid några tillfällen bjudit in er till oss när vi inte tänkt på att det gått ett tag, trevligt som alltid!” 

Sedan fortsätter du ”nu tänkte jag att vi kunde vända på det, det är ju inte särskilt ofta vi varit hos er, är det en gång?”

Dags för ett förslag ”så vad sägs om vi kommer hem till er en kväll framöver, så vi kan ses igen. När passar det? Kommande helg eller nästföljande?”

Du lyfter det som ett positivt problem, har du tur nappar vännen och säger ja, det gör vi. Sannolikt vill han samråda med sin fru, vilket är helt rimligt. Men ge honom inte alternativen ja eller nej – han ska välja mellan då eller då istället. Är han dessutom klok så fångar han din kommentar om fördelningen och obalansen. Kanske ger han en förklaring, eller så inser han behovet av förändring. Men vänskapen kan bestå, inget upphör och två vänner har pratat om kloka lösningar tillsammans.

Klicka här för att läsa mer om att avböja en inbjudan >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

 

 

{ 0 kommentarer }