artighet

Fråga:
Hur hanterar jag egentligen folk i både min och min sambos släkt som inte verkar bry sig om att prata om annat än sig själva?

Man berättar glada nyheter, att man fått nytt jobb efter X års väntan och får antingen inget svar alls, eller bara ett ”aha”. Som aldrig frågar en något, men själva maler på i timmar om sina egna historier.

I min egen släkt är det en ingift kvinna som ganska omgående började att bara direkt prata om sig själv och sina barn och barnbarn (som ju vi andra aldrig träffat); då brukar jag undvika henne och tillställningar där hon är med.

Men i min sambos släkt är det min sambos brors fästmö som är besvärlig och bara pratar om sig själv.

Jag brukar ta med något annat att göra, t.ex. läsa en bok, sticka eller läsa en tidning.

Men jag är trött på att göra det jämt och kan ju inte göra det under middagar, utan är fast med att lyssna på hennes intensiva pladder.

I början visade jag intresse för båda dessa, ställde frågor, utbrast nyfiket ”oj, vad häftigt, berätta mer!”, men jag fick aldrig, aldrig någon fråga eller gillande tillbaka.

När jag berättar något inför alla, brukar i synnerhet min sambos brors fästmö ”hijacka” samtalet, börja prata om något annat eller se riktigt uttråkad ut tills hon får prata om sitt igen.

Hon kanske tom suckar inför alla. Då tappar jag ju lusten att prata. Och då även att hon sträcker sig över mig vid middagar och liksom ”invaderar mina gränser”.

Hon verkar även helt likgiltig inför mina matintoleranser; ibland har hon bakat något och trugar att jag ska äta. Jag säger då ”tyvärr, det innehåller XYZ”, varpå hon bara säger ”aha, ok” sedan säger inget mer.

Och gör om samma sak nästa gång. Trugar, säger ”aha ok”.

Det har även hänt att hon t.ex. till fikat, reser sig upp, gör te till sig själv och sätter sig igen. Frågar ingen annan om de vill ha, som vi andra gjort där vi frågar ”hur många vill ha kaffe och glass”.

Vad kan jag egentligen göra?

I fallet med min egen ”släkting” kan jag som sagt själv välja att aktivt undvika, men i sambons släkt ”måste” jag ju.

Jag blir ju ”the bad guy” om jag väljer att stå över att träffa min sambos släkt enkom denna kvinna.

I min egen släkt vet alla att denna ingifta kvinna är en pladdertacka men i min sambos släkt verkar alla gilla henne medan jag själv finner henne grandios, intensiv och respektlös.

Svar:
Vi lever i en värld av olika människor och en del tycker om att tala om sig själva och andra säger ingenting.

Det är inte alls säkert att hon är uppskattad av släkten, men flera kanske har givit upp och insett att de får acceptera henne som hon är.

För ”husfridens” skull.

Du kan aldrig ändra på hennes sätt, det är omöjligt och det är enbart hon själv som förlorar på att vara oartig, som att inte erbjuda mer kaffe.

Så hur ska man hantera personer som dessa?

Det ena sättet är att vänta ut dem i deras prat, någon gång måste man hämta andan, byta ämne och börja tala om detta med övriga i rummet.

Om personen ”återtar” samtalet och återigen börjar prata om sitt, kan man lugnt säga ”jo, det är säkert intressant, men vi pratar just om ett helt annat ämne och låt os avsluta det först”.

Annars är det bara att visa intresse en kort stund och göra som du skrev, sluta lyssna.

Alternativet att avstå att träffas, kanske du ändå måste överväga.

Att tillåta andra ta all energi ifrån dig är fel, då får du ransonera besöken och om någon frågar får du säga att du inte riktigt kan hantera personens sätt.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett vänner emellan >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vintertid när mörkret infaller nästan direkt efter lunch, när får man då säga trevlig kväll?

Svar:
Det kanske inte räknas som kväll efter lunch, så ”Godkväll” fungerar snarare framemot 16-tiden.

Efter klockan 12.00 och fram till 18.00 eller mörkrets inbrott är det ”Goddag”, men som sagt faller mörkret kl. 14 är det kanske lite tidigt.

Men, en trevlig kväll kan du alltid tillönska.

Din hälsning kan ju avse kommande kväll och inte just nu.

Klicka här för att läsa min artikel om att hälsa >>

Ställ din fråga om bemötande och vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vi har en fundering angående hur man tar emot diplom/priser.

Tar man emot med höger hand och flyttar priset/diplomet till vänster hand och därefter tackar med handslag eller tar man emot direkt med vänster och därefter tackar med höger?

Svar:
Det finns inga direkta regler för hur detta ska ske

Det viktiga är att man tackar, ser glad ut och tackar.

När man tar i hand, så görs det med höger hand.

Är personen vänsterhänt så är det inget bekymmer att ta emot med den handen, är man högerhänt gör man precis som du skrev.

Tar emot diplomet med höger hand och byter därefter till att hålla det med vänster.

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag har en väninna som alltid avbryter mig.

När vi sitter med vännerna och säger något, så ska hon alltid komma med sina synpunkter och avbryter hela tiden.

Är detta vett och etikett?

Vad tycker du att jag ska göra?
Svar:
En person som avbryter andra, ser sina ord som viktager än de andras.

Givetvis gör vi alla fel ibland, vi blir lite ivriga och avbryter.

Den kloka personen inser då sitt misstag, ber om ursäkt för att man avbröt och ger tillbaka ordet.

Din väninnan inser uppenbart inte detta och det bästa du kan göra är att säga till henne när du pratar.

Säg bara ”Kan jag få tala till punkt, tack!” och sedan fortsätter du som om inget hänt.

Klicka här för att läsa min artikel om

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Om man i ett sällskap där alla kan svenska och tre personer kan holländska och dessa envisas med att tala holländska är det verkligen Ok ?

Svar:
Det är givetvis otrevligt att som gäst sitta med i ett sällskap där man inte klarar att hänga med i samtalet.

I detta fallet talar man ett annat språk, i andra sammanhang kan det vara någon som är hörselskadad eller bara en så enkel detalj som en diskussion omkring ett ämne (t.ex. facktermer, sport etc.) där övriga inte kan delta i sammanhanget kan skapa en känsla av utanförskap.

Det är givetvis en grundläggande artighet att försöka få övriga i resonemanget, eller åtminstone förklara vad man talar om.

För visst kan det hända att man ibland måste låta samtalet ske på hemspråket, men den artige översätter då eller kort förklarar skälet till detta.

Klicka här för att läsa min artikel om vett och etikett vid samtal >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 1 kommentar }

Fråga:
Om man inte vet den gifta damens förnamn, hur adresserar man ett kuvert?

Svar:
Med hennes efternamn, som föregås av Fru.

Förslagsvis ”Fru Svensson” eller motsvarande.

Klicka här för att läsa min artikel om skrivandets etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vi har fått nya grannar!

Dom flyttade in för en månad sedan och förekommer varje helg.

Är det vi eller dom som ska presentera sig/oss.

Vi tycker att det ska vara dom nyinflyttade men kanske det är fel.

Begår vi ett ”Etikettsbrott”?

Svar:
Egentligen ska man inte tala om ”rätt eller fel”, idag är det den som tar initiativet först som hälsar och presenterar sig.

Men formellt är det ni som besöker era nya grannar och hälsar dem välkomna till kvarteret.

Då tar ni med er flyttgröt (nu kan det vara en flaska vin t.ex.) som symboliserar att de får något att äta i flyttbestyren, en slant (mynt) så de kan få bättre ekonomi efter alla utgifter och till sist lite salt (som symboliserar lycka, t.ex. ”livets salt”).

Klicka här för att läsa mer i min artikel om om hälsning >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 2 kommentarer }

Fråga:
Jag ska på en invigning där Kungen medverkar.

Hur ska jag tilltala honom om det inträffar?

Svar:
I mindre formella sammanhang använder du tilltalet Kungen, om du t.ex. står och småpratar med honom.

I mer formella sammanhang säger du Ers Majestät till Kungen eller Drottningen, det är om du inleder med ett tal och ska omnämna dem eller på annat sätt vara mer formell.

Men Kungen är sannolikt bäst här.

Läs mer i min artikel om kungligt >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vi är några som umgåtts i många år.

En av männen som jämt och ständigt vill diskutera politik och det går inte att få stopp på honom.

Hur ska man göra för att på ett bra sätt säga att man är lite trött på det och vill prata om något annat?

Nu i dessa valtider är ju risken stor att det bara blir valfrågor och vänner ska äta middag tillsammans dagen innan valet.

Min man och jag tycker att det är OK med lite diskussioner kring politik men det får inte bara kretsa kring det.

Obs! vi är mycket måna om dessa vänner och vill inte förlora dem.

Frågan kan även gälla andra tillfällen då man på en middag hamnar kring några som bara vill prata om golf, segling, sjukdomar och ej tar hänsyn till att inte alla har dessa intressen.

Svar:
Det är givetvis svårt att hantera hur en person ska uppföra sig tyvärr blir svaret att ibland får man bara finna sig. Men det är ju just detta ni gjort.

Mitt förslag är att ni vid välkomsthälsningen kan lite glatt säga: ”Nu kära vänner är det valtider och det blir lätt politik som huvudämne, så vi tänkte föreslå att vi så mycket som möjligt avstår detta ämne ikväll, det blir lätt lite för mycket av det goda”.

Är man goda vänner klarar man att höra något sådant och flera av gästerna kommer troligen att instämma.

Den andra vägen att gå är att medvetet förbereda andra samtalsämnen och när det ”drar iväg” så kan man som värdpar lite glatt säga: ”Nu ska vi inte bara prata politik, vad anser ni om…?” eller helt enkelt ta ordet och styra in samtalet på annat ämne.

I båda fallen tror jag att det kommer fungera alldeles utmärkt. Men om inget av detta fungerar, kanske din man ska bryta in, om det blir för mycket politik från denna vän, och säga att ”Nej, du Bosse, nu får du allt ta och byta samtalsämne, skål på på dig käre vän!”

Klicka här för att läsa min artikel om etikett vänner emellan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag åker bil till jobbet varje dag, och det händer nu och då att en vän till mig ska åt samma håll.

Då hon inte har körkort brukar hon fråga om hon får åka med mig. Det får hon självklart.

Tyvärr innebär det att jag måste gå upp 20 minuter tidigare de dagarna, och åka en liten extrasväng för att hämta upp henne, och en extrasväng för att släppa av henne.

Trots detta får jag inte ens ett ”tack för skjutsen” när hon kliver ur bilen.

Så är inte jag uppfostrad. Förutom att tacka så hemskt mycket för skjutsen skulle jag nog fråga hur mycket jag var skyldig, för hon sparar ju trots allt in en massa busspengar, förutom att det blir bekvämare för henne.

Jag har börjat tröttna lite, men vill absolut inte bli ovän. Vad är rätt i denna situation?

Svar:
Det råder ingen som helst tvekan om att man tackar för lite idag och att få denna service som du beskriver, förtjänar naturligtvis ett stort tack vid varje tillfälle.

Sedan bör man som medresenär alltid erbjuda sig att betala för skjutsen och gör man inte det, får man nog räkna med att bli utan denna tjänst, vare sig man är vännner eller ej.

Mitt råd blir att du helt enkelt, i lugn och ro tar ett samtal med din vän. Säg som det är, att du nu kört ganska mycket.

Med extra restid och kanske omvägar och det är inte gratis att köra bil.

Du funderar nu på om vännen uppskattar detta, ställ det som en fråga.

Nämn att du inte vet om det är så då ”du aldrig tackat eller visat din uppskattning, men att du nu oavsett detta måste be vännen hjälpa till och betala för resorna”.

Var tydlig, vänlig och uppriktig, men stå fast vid ditt beslut och om det inte går att få betalt – då kör du inte mer.

Klicka här för att läsa min artikel om vett och etikett vid resor >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Gäst – de frågar mig som värdinna vad hen ska ha med sig till en middag?

april 18, 2018

Fråga: Det händer ibland när jag bjuder på middag att någon gäst frågar mig; ”Vad ska jag ha med mig?” För mig är frågan lite märklig. Jag bjuder till middag och förväntar mig ingenting mer än att gästen kommer eller i annat fall lämnar återbud och gärna i någorlunda god tid. Som jag ser det [...]

Läs hela artikeln →

Artighet – jag har ett problem, vill ”knäcka med fingrarna” hela tiden, är det ofint?

februari 21, 2018

Fråga: Det är så att jag ofta är i starkt behov av att knäcka fingrarna (och ibland nacken jag vet jag är äcklig). Hur ska man förhålla sig till detta Är det ofint? När passar det inte alls och när kan det vara en stämningshöjare? Svar: Vi kan konstatera att du har skaffat dig en [...]

Läs hela artikeln →

Artighet – det tackas allt mindre, varför?

januari 3, 2018

Fråga: Förändringarnas vindar har blåst ! Är så överrumplad över upptäckten att många har svårt att säga tack. Har blivit mer och mer uppenbart, tack för uppvaktningen,tack för presenten mm. Vad är det som skett? Svar: Du har helt rätt, tackandet har absolut minskat. Det ses inte som lika självklart att skriva och tacka för [...]

Läs hela artikeln →

Artighet – när bockar man egentligen?

december 20, 2017

Fråga: Hur djupt bockar man numera i Sverige? Vänner emellan, vackert sällskap och när man välkomnar kungligheter som man är vänner med och andra som är artiga gäster eller värdar? Svar: Vuxna män bockar överhuvudtaget inte alls. Möjligen kan det ske i ceremoniella sammanhang, men då som en del av ritualen och utförd som en [...]

Läs hela artikeln →

Födelsedag – ska man tacka för presenterna, även om gästen hört av sig och tackat för festen?

september 28, 2017

Fråga: Bör man tacka för presenter man mottagit vid en födelsedagsfest. Jag menar i efterhand via brev eller mail etc. Gästerna var inbjudna via brev och det var en fest med middag och underhållning som vi bjöd på. Många har redan tackat oss.. Svar: Gästen tackar jubilaren trevlig fest. Jubilaren skriver och tackar för uppvaktningen [...]

Läs hela artikeln →

Telefon – etiketten måste hänga med! Man svarar ”Hallå” i telefon och inte sitt namn, förstår du inte det?

september 9, 2017

Fråga: Att svara i privat telefon med namn är absolut fel! Pronto, halo, hello, som i andra länder är att föredra. I dagens samhälle får man inte ge bort information, som namn, innan man vet vem ringer. Att svara med telefonnummer är OK. Ansvaret för att presentera sig ligger helt och hållet på uppringaren, inte [...]

Läs hela artikeln →

Vett och etikett på jobbet – kollegan säger sig aldrig ha tid när jag ringer, hur göra?

augusti 19, 2017

Fråga: Jag ringer ibland till en kollega och ofta säger hon att jag ska ringa senare, då det passar henne. När jag säger att jag inte har tid för jag ska uträtta andra saker, men kommer att ringa vid senare tillfälle, påstår hon att jag inte prioriterar. När någon ringer till mig, och jag inte [...]

Läs hela artikeln →

Frånskild – tilltalas jag fru eller fröken?

juni 25, 2017

Fråga: Vilket är korrekt att kallas när man är skild fru eller fröken? Svar: Fru är historiskt benämningen på en hustru, en gift kvinna. Detta behåller hon även som frånskild, då en tidigare gift kvinna inte är ”ogift”, hon har ju gift sig. Men det är egentligen i båda fallen en mycket ovanlig titel, fru [...]

Läs hela artikeln →

Artighet – idiotiskt att säga ”Det behövs inte!”, eller vad tycker du?

april 23, 2017

Fråga: Jag är en tjej som ofta försöker vara lite artig, även mot andra tjejer. Inte sällan när jag t.ex. ska hålla upp en dörr bara fnyser de och säger ”Jag klarar det själv!”. Vad är det för fel egentligen? Svar: Människor som brister i sin tillit till sig själva, saknar ofta självförtroendet att kunna [...]

Läs hela artikeln →

Påsk – vem ringer till vem och sänder en hälsning?

april 17, 2017

Fråga: Det visade sig att vi har olika uppfattningar vem som ringer först. Min sambos dotter och hennes kille tycker att det är vi som skulle ringa till de och önska en trevlig helg  (som Glad Påsk, Glad midsommar, God Jul etc.). Vi har nog olika uppfattningar vem som ska ringa till vem, föräldrar till barn [...]

Läs hela artikeln →