matsdanielsson.se

bemötande

Fråga:
Min mans styvmor kommer från ett tysktalande land.

Hon har barn som flyttat tillbaks till det landet och bildat familj.

Delar av den familjen kan svenska, men alla kan engelska.

Jag kan inte tyska, men engelska och svenska.

När vi alla träffas så pratar man mestadels tyska. Är detta ok?

Jag har påtalat för min man att jag känner mig utanför och att alla hade ju kunnat tala engelska.

Han förstår inte problemet för han kan ju översätta för mig.

Jag säger att om någon berättar något roligt, ska jag då skratta efteråt?

Svar:
Olika länder är också olika seder och bruk och det uppstår lätt dilemman som du beskriver.

Förvisso kan alla tala engelska som du beskriver,  men du får nog räkna med att det kommer talas tyska också då samtliga övriga kan det språket.

På besök i deras hemland får du nog räkna med tyskan som språk och få hjälp med översättning.

Men du kan ju alltid svara på engelska och starta egna samtal, för då utgår jag från att de svarar på engelska.

Är de hemma hos er, kanske du kan be dem tala engelska och även enbart kommunicera på engelska.

Så jag måste nog svara att det handlar om att ge och ta och också acceptera skillnaderna, inget bra svar för tyvärr finns ingen enkel lösning på detta.

Du ska vara aktiv, hela tiden fråga och be dem översätta.

Klicka här för att läsa min artikel om utlandets etikett >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Om man arbetar som förskollärare och möter många barn som lämnas på förskolan när de är halvsjuka,snuviga,hostande
m.m.

Hur ska man säga till på ett bestämt, men inte otrevligt sätt att att låta era barn  stanna hemma?

Svar:
Först och främst måste förskolan ha en klar och tydlig policy för när barnen inte får lämnas.

Hur de ska utformas, bör lämpligen ske i samarbete med t.ex. skolhälsovården.

Sedan ska man även minnas att barn har ett stort antal infektioner under sin uppväxt, en förkylning kan låta  besvärlig men är högst normal.

Det går inte att skydda vare sig barn eller personal från infektioner.

Men om man satt upp tydliga kriterier för vad som gäller, så kan man också som personal artigt och vänligt hänvisa till dessa.

Men det ska vara noga genomgånget med all och jag menar all personal.

Det ska inte råda någon som helst tvekan eller ge utrymme för eget tyckande eller egna tolkningar.

Är barnet sjukt med feber eller har en ögoninfektion (två exempel) då går man hem igen.

Varför är jag så övertydlig med en policy?

Bekymren uppstår när någon börjar släppa på reglerna eller övertolka dem.

Då uppstår osäkerhet och otydlighet och med det följer bråk, gnäll och missnöje. Bemötandet blir sämre.

Två saker som svar, ge det artigt och med ett tydligt budskap.

Klicka här för att läsa min artikel om bemötande på arbetet >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 2 kommentarer }

Fråga:
Jag har en fråga om att komma i tid. Är detta vett och etikett?

Jag kom inte vid 07.00, utan kom vid 08.30.

Då fick jag frågan var jag har varit på morgonen, för det kom varor till bensinmacken där jag arbetade.

Tjejen i kassan blev arg på mig. Jag vill ha svar på om det var en vett och etikett.

Svar:
Att komma försent är aldrig vett och etikett. Sedan kan det finnas förklaringar som är godtagbara.

Du börjar sju och kommer halv nio, en morgon när det är mycket att göra, då krävs det en mycket bra förklaring.

Du har tur som har en kollega som nöjer sig med att bli arg, de flesta arbetsgivare hade dessutom dragit av på din lön och skällt ut dig efter noter.

I vissa fall om du har en provanställning eller praktikplats, hade de inte låtit dig fortsätta på det jobbet.

Så svaret är ja, det är vett och etikett att vara arg på dig när du inte tar ditt ansvar. Men jag antar att är en klok person och bad henne om ursäkt för ditt misstag och lovade att aldrig upprepa detta.

Klicka här för att läsa min artikel om bemötande på arbetet >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
För några månader sedan pratade jag men halvnära vän och fick då höra att hon just fått det tråkiga beskedet att en äldre släkting hon tyckte mycket om bara hade 2-3 månader kvar att leva.

Jag beklagade naturligtvis situationen men vi har sedan dess inte hörts.

Nu tänkte jag höra av mig igen, av två skäl – delvis något helt orelaterat men också för att, så att säga, följa upp den här släktingens hälsa och, utifrån vad som hänt, uttrycka mig på ett passande sätt.

Problemet är att jag inte kommit på något bra sätt att fråga vad som hänt med släktingen.

Man kan inte gärna, eftersom det framstår som ”snokigt”, fråga ”är NN död ännu?”.

Och är han avliden vill jag, av uppenbara skäl, inte fråga ”hur mår NN?”. Likaså ”Hej, jag ringer för att beklaga förlusten av NN.” är ju omöjligt om NN fortfarande lever.

Hur ska jag uttrycka mig?

Vi har tyvärr inga gemensamma vänner som jag skulle kunna höra mig för med.

Svar:
Du behöver inte oroa dig för denna fråga, du ska bara vara uppriktig och intresserad.

Många tror att en fråga som ”Sist vi träffades berättade du om din sjuka släkting. Jag har funderat på dig och vill bara fråga om hur det gått?”

Nästa fråga du ska ställa, oavsett svar är ”Och hur mår du i detta?”

Din vän kommer enbart uppfatta dig som att du bryr dig och är intresserad.

Är släktingen död, så upplevs det som positivt att du frågar. Lever vederbörande än, så upplevs det som om du verkligen vill veta hur vännen har det i denna situation.

Ingen, absolut ingen, upplever att du snokar. Tvärtom är vi alltför rädda för att fråga.

Men gör det, det ses enbart som att du bryr dig!

Klicka här för att läsa mitt inlägg om vänskap >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag är gift med en polsk kvinna och hela hennes bekantskapskrets är polacker med mer eller mindre begränsade kunskaper i svenska.

Detta innebär att när vi träffar hennes bekanta så sitter jag som ett fån och fattar inte ett dugg.

Hon tycker jag ska lära mig polska, men det språket är i princip omöjligt för mig att lära.

Jag, å andra sidan, tycker att har man valt och flytta hit så får man lära sig o prata svenska.

Detta har lett till att hon åker på många middagar själv eller så går vi ut på varsitt håll.

Men i bland så är en middag oundviklig och då har jag två val:
1 -sitta och leka med telefonen. Oartigt
2 -sitta och le och verka intresserad, fast att jag inte fattar ett dugg. Oärligt.

Hur löser jag detta på bästa sätt?

Svar:
Det är ingen lätt fråga du ställer och egentligen är det inte du som ska behöva fundera på detta.

Om en gäst vid ett bord inte förstår språket som de övriga talar, tillhör det vanligt hyfs att man antingen försöker översätta, eller ännu bättre talar ett språk som samtliga förstår.

I det här fallet svenska eller engelska.

Är det så att några av gästerna endast kan polska, så får de övriga försöka få med dig i samtalet genom att prata med dig eller översätta.

Att din fru anser att du ska lära dig polska kan jag förstå, hon vill ju också undvika dessa situationer.

Så hur ska du lösa detta och där finns nog inga egentliga svar, du måste aktivt pröva dig fram.

Du kan delta, men under förutsättning att man talar svenska eller engelska, eller minst översätter och gör dig delaktig.

Det är värdskapets grundregel nummer ett!

Eller, avböj konsekvent ditt deltagande med hänvisning till att du inte förstår språket.

Är det ni själva som utövar värdskapet, då ser du till att tala svenska eller engelska med gästerna och varje gång de börjar prata polska svarar du att du inte förstår så vänligen byt språk.

Det sista kan du också prova om du ändå känner behovet av att delta. Gå in i samtalen på svenska eller engelska, starta egna samtal med någon och ge dig inte.

Den absolut yttersta handlingen är att du efter ett flertal försök att samtala på ett gemensamt språk, reser dig upp och med ett leende (var noga med att inte vara irriterad) tackar för dig och säger att ”Jag uppskattade maten mycket, men tyvärr förstår jag inte ett ord av vad ni säger. Så jag får tacka för mig och gå”.

Biter inte det, jag då fungerar inget i det sällskapet!

 Klicka här för att läsa min artikel om människor emellan >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 1 kommentar }

Fråga:
Jag brukar tacka för senast när jag varit bjuden på fest, men hur är det när jag själv har bjudit på födelsedagsfest och får presenter.

Räcker det att tacka när jag får presenten, eller ska jag höra av mig senare för ett formellt tack?

Svar:
Man brukar säga att gästen tackar för festen och jubilaren för uppvaktningen.

Så svaret är ja, du förväntas framföra ditt tack för att de uppvaktade dig.

Klicka här för att läsa mer i  in artikel om att tacka >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Min sambo och jag argumenterade idag om vilket svar är rätt när man blir erbjuden något att äta.

Ett exempel är när jag frågar min sambo om han vill ha en kaka, svarar han oftast: ”sen”.

Jag tolkar det som ett ”nej” men han menar att han ska äta den senare eller när jag lagar mat och frågar honom om han vill ha, så svarar han att han kan ta det senare.

Jag uppfattar det som ett nonchalant svar då jag erbjuder honom något nu.

Vad är det rätta svaret när man blir erbjuden något att äta?

Svar:
Det rätta svaret har ni givetvis i er kommunikation och ni väljer då hur man ska svara den andre.

Med det avser jag att du kan uttrycka hur du känner inför ett svar och han kan säga hur han vill bli bemött.

Svaret på din fråga är för mig en självklarhet.

Jag hade svarat: ”Tack för att du frågar, men kan jag spara den och äta den lite senare?”

Klicka här för att läsa min artikel om hur man tackar >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Hur hanterar jag egentligen folk i både min och min sambos släkt som inte verkar bry sig om att prata om annat än sig själva?

Man berättar glada nyheter, att man fått nytt jobb efter X års väntan och får antingen inget svar alls, eller bara ett ”aha”. Som aldrig frågar en något, men själva maler på i timmar om sina egna historier.

I min egen släkt är det en ingift kvinna som ganska omgående började att bara direkt prata om sig själv och sina barn och barnbarn (som ju vi andra aldrig träffat); då brukar jag undvika henne och tillställningar där hon är med.

Men i min sambos släkt är det min sambos brors fästmö som är besvärlig och bara pratar om sig själv.

Jag brukar ta med något annat att göra, t.ex. läsa en bok, sticka eller läsa en tidning.

Men jag är trött på att göra det jämt och kan ju inte göra det under middagar, utan är fast med att lyssna på hennes intensiva pladder.

I början visade jag intresse för båda dessa, ställde frågor, utbrast nyfiket ”oj, vad häftigt, berätta mer!”, men jag fick aldrig, aldrig någon fråga eller gillande tillbaka.

När jag berättar något inför alla, brukar i synnerhet min sambos brors fästmö ”hijacka” samtalet, börja prata om något annat eller se riktigt uttråkad ut tills hon får prata om sitt igen.

Hon kanske tom suckar inför alla. Då tappar jag ju lusten att prata. Och då även att hon sträcker sig över mig vid middagar och liksom ”invaderar mina gränser”.

Hon verkar även helt likgiltig inför mina matintoleranser; ibland har hon bakat något och trugar att jag ska äta. Jag säger då ”tyvärr, det innehåller XYZ”, varpå hon bara säger ”aha, ok” sedan säger inget mer.

Och gör om samma sak nästa gång. Trugar, säger ”aha ok”.

Det har även hänt att hon t.ex. till fikat, reser sig upp, gör te till sig själv och sätter sig igen. Frågar ingen annan om de vill ha, som vi andra gjort där vi frågar ”hur många vill ha kaffe och glass”.

Vad kan jag egentligen göra?

I fallet med min egen ”släkting” kan jag som sagt själv välja att aktivt undvika, men i sambons släkt ”måste” jag ju.

Jag blir ju ”the bad guy” om jag väljer att stå över att träffa min sambos släkt enkom denna kvinna.

I min egen släkt vet alla att denna ingifta kvinna är en pladdertacka men i min sambos släkt verkar alla gilla henne medan jag själv finner henne grandios, intensiv och respektlös.

Svar:
Vi lever i en värld av olika människor och en del tycker om att tala om sig själva och andra säger ingenting.

Det är inte alls säkert att hon är uppskattad av släkten, men flera kanske har givit upp och insett att de får acceptera henne som hon är.

För ”husfridens” skull.

Du kan aldrig ändra på hennes sätt, det är omöjligt och det är enbart hon själv som förlorar på att vara oartig, som att inte erbjuda mer kaffe.

Så hur ska man hantera personer som dessa?

Det ena sättet är att vänta ut dem i deras prat, någon gång måste man hämta andan, byta ämne och börja tala om detta med övriga i rummet.

Om personen ”återtar” samtalet och återigen börjar prata om sitt, kan man lugnt säga ”jo, det är säkert intressant, men vi pratar just om ett helt annat ämne och låt os avsluta det först”.

Annars är det bara att visa intresse en kort stund och göra som du skrev, sluta lyssna.

Alternativet att avstå att träffas, kanske du ändå måste överväga.

Att tillåta andra ta all energi ifrån dig är fel, då får du ransonera besöken och om någon frågar får du säga att du inte riktigt kan hantera personens sätt.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett vänner emellan >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vintertid när mörkret infaller nästan direkt efter lunch, när får man då säga trevlig kväll?

Svar:
Det kanske inte räknas som kväll efter lunch, så ”Godkväll” fungerar snarare framemot 16-tiden.

Efter klockan 12.00 och fram till 18.00 eller mörkrets inbrott är det ”Goddag”, men som sagt faller mörkret kl. 14 är det kanske lite tidigt.

Men, en trevlig kväll kan du alltid tillönska.

Din hälsning kan ju avse kommande kväll och inte just nu.

Klicka här för att läsa min artikel om att hälsa >>

Ställ din fråga om bemötande och vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vi har en fundering angående hur man tar emot diplom/priser.

Tar man emot med höger hand och flyttar priset/diplomet till vänster hand och därefter tackar med handslag eller tar man emot direkt med vänster och därefter tackar med höger?

Svar:
Det finns inga direkta regler för hur detta ska ske

Det viktiga är att man tackar, ser glad ut och tackar.

När man tar i hand, så görs det med höger hand.

Är personen vänsterhänt så är det inget bekymmer att ta emot med den handen, är man högerhänt gör man precis som du skrev.

Tar emot diplomet med höger hand och byter därefter till att hålla det med vänster.

 

{ 0 kommentarer }

Bemötande – min väninna avbryter mig hela tiden, vad ska jag göra?

februari 19, 2019

Fråga: Jag har en väninna som alltid avbryter mig. När vi sitter med vännerna och säger något, så ska hon alltid komma med sina synpunkter och avbryter hela tiden. Är detta vett och etikett? Vad tycker du att jag ska göra? Svar: En person som avbryter andra, ser sina ord som viktager än de andras. [...]

Läs hela artikeln →

Mellan människor – hur ska jag bemöta min demenssjuka faster?

februari 16, 2019

Fråga: Har en faster som är mycket svårt sjuk i Alzheimer. Nu har komplikationer tillstött och tyvärr verkar hennes tid nu rinna ut. Jag vill naturligtvis visa alla berörda största möjliga hänsyn, men på grund av en infekterad familjesituation kompliceras det hela och jag har svårt att se klart vad jag bör göra, eller inte [...]

Läs hela artikeln →

Vänner emellan – min dotter gav mig en tillrättavisning då jag klagat på svärsonens nya jobb. Varför?

december 13, 2018

Fråga: Vid en familjeträff berättade dottern att hennes man sökt jobb på en kommunal arbetsplats. Jag som är spontan av naturen uttryckte då mina inte så positiva känslor för min hemkommun där svärsonen haft kontakt om eventuell anställning. Jag gjorde absolut inga personangrepp eller otrevliga omdömen, endast en spontan reaktion, oj då kanske de andra [...]

Läs hela artikeln →

Artighet – vad ska man göra med en ohyfsad gäst?

april 17, 2018

Fråga: För en tid sedan var jag på begravning. Min farbrors fru ansåg jag att hon var väldigt respektlös genom att dyka upp i mjukisbyxor, samt att antyda att hon bara kom för maten. Jag gjorde ingenting då, eftersom jag inte ville ställa till en scen. Jag uppmärksammade inte heller närmaste anhöriga på detta beteende [...]

Läs hela artikeln →

Om du söker en föreläsare eller en inspiratör?

mars 27, 2018

Läs om mina föreläsningar på: www.matsdanielsson.se/framgangsrikt-bemotande/  

Läs hela artikeln →

Vett och etikett på jobbet – måste man säga tack till en konduktör?

januari 21, 2018

Fråga: Vad roligt att det finns experter på bemötande! Jag sökte runt lite på nätet angående när man bör använda ordet ”tack”. Anledningen till att jag kommit att tänka på detta är att jag ibland blivit ifrågasatt i min yrkesroll. Själv anser jag att man inte kan vara för trevlig, så länge man menar det [...]

Läs hela artikeln →

Bemötande – om en chef inte hälsar, vad gör jag?

september 5, 2017

Fråga: Jag har en chef  som varje mogon passerar våra kontor och han hälsar aldrig! Vi sitter på en arbetsplats med en ganska öppen miljö, så det kan inte vara så att han inte ser oss. Vi blir mer och mer irriterade på detta och vad tycker du att vi ska göra? Ta upp det med VD:n? [...]

Läs hela artikeln →

Vett och etikett – kan man gratulera en ungdom när de sluppit sin tandställning?

september 2, 2017

Fråga: Är det fel att gratulera en ungdom i äldre tonåren när denne fått sin rälstandställning borttagen? Svar: Det beror helt och hållet på hur känsligt ämnet varit för bäraren av tandställningen. Om du är minsta tveksam om detta varit ett bekymmer, då tror jag det bästa är att avstå från kommentarer. Etikettdoktorn Mats Danielsson

Läs hela artikeln →

Affärsetikett – manligt och kvinnligt värdskap, hur är det?

juli 31, 2017

Fråga: Hur är det med manligt och kvinnligt värdskap i tjänsten och vid representation? Är det värdinnor och värdar precis som hemma? Svar: Nej, det är könsneutralt i Sverige. Det innebär att såväl kvinnor som män är värdar i tjänsten och oberoende av kön är man därmed kvällen värd. Därigenom placeras den mest hedrade gästen, [...]

Läs hela artikeln →

Artighet – hur hanterar man oförskämda människor?

juli 22, 2017

Fråga: Jag undrar hur man på bästa sätt bemöter människor som man själv varit artig och vänlig mot, som inte returnerar gesten utan fäller nedvärdernade kommentarer om ens yrke, utseende, dialekt, m.m., eller bara har en allmänt otrevlig attityd? Folk som med avsikt är oförskämda helt enkelt. Jag har tyvärr varit ute för detta även [...]

Läs hela artikeln →