pojkvän

Fråga:
Min pojkvän (sedan två år) har varit gift tidigare.

Nu har hans förra frus pappa gått bort.

Min pojkvän tyckte mycket om sin tidigare svärfar.

Nu tycker ”frun” att min pojkvän ska stå med i dödsannonsen bredvid hennes namn och deras två barn under deras.

Är detta okej?

Känns både fel och jättejobbigt.

Svar:
Formellt sett, vid en skilsmässa, så bryts alla släktband med tidigare partners och deras släkt.

Han ska därmed inte finnas med i en dödsannons tillsammans med sin exfru.

För din pojkvän är inte längre släkt med sin f.d svärfar eller hans exfru.

Men, glöm inte att barnen är deras gemensamma och det kan du inte bortse ifrån och så kommer det alltid förbli. Det väger ibland tyngre än all etikett i världen.

Där måste du släppa dina egna känslor, barnen finns och om han nu skulle stå med i annonsen, betyder det inte att  han har ett sämre förhållande till dig.

Så jag får tyvärr svara dig, att du måste avstå från att sätta dina känslor i första rummet och låta honom avgöra vad han känner är bäst.

Hela ert framtida liv kommer präglas av beslut som dessa, vid examen, student, födelsedagar, dödsfall, bröllop etc.

Ju mer du bejakar och accepterar det, desto bättre förhållande kommer du ha till barnen och kanske även hans f.d hustru.

Vill han däremot inte stå med, då meddelar han att det räcker med att han räknas in ibland ”övrig släkt och vänner”.

Klicka här för att läsa min artikel om begravning och annonser >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Min kille som jag varit tillsammans med i snart 5 månader har lite tokiga saker för sig . Det är alltid jag som åker till honom då hans 14-åriga son bor hos honom hela tiden och min dotter varannan vecka hos mig.

När jag är hos honom på helgerna står jag ofta för maten och vinet. Ibland när jag köpt fint rödvin för 100:- tycker han att det är okej som han säger och liknar det vid Vino Tinto som går att stjälpa i sig kallt enligt honom.

När jag talar om att man enligt mig och min uppfostran följer klädkoder och att man inte tackar ja till en middag, sedan tackar nej och någon dag innan middagen ringer och bjuder in sig i alla fall. Han stod som ett frågetecken och förstod inte varför?

När han lånar min bil kör han över gupp med hög fart och ställer den i korsningar m.m. samt klagar på att den inte har någon stark motor. Han får faktiskt låna bilen då han inte har någon egen på vintern.  Nu behöver jag laga den då han kört som han gjort och han har han erbjudit sig att betala. Är inte det dåligt?

På min födelsedag köpte han champagne och en bukett blommor och jag köpte en festlig middag till både honom, hans son och mig samt att jag 4 dagar tidigare lagt ut ca 800:- på vin och champagne till en nyårsfest som hans vänner ordnat med.

Känner även att det är lite knasigt att jag ska bekosta maten då han och hans son äter mycket och jag relativt lite, bidrar gärna men allt annat som bensin m.m. borde väl räknas in?

Känner mig aningens utnyttjad och känner att då killen är 50+ kanske man kan förvänta sig lite mer?

Svar:
Relationer är alltid svåra, om man dessutom har livserfarenhet och därigenom fått egna vanor, kan det vara svårt att ändra sig. Det är alltid fråga om en anpassning från båda och givetvis är inga par ”sammanvuxna vid höfterna”  men det handlar ändå om att stå enade utåt och vara till för varandra. Utifrån din beskrivning verkar din kille inte riktigt insett att det krävs något från honom också. Jag tror helt enkelt inte han förstår att han måste bjuda till och du får kanske ställa de kraven på honom.

Särkullebarn är alltid ett dilemma och det får kanske lösas på det mest praktiska sättet, i ert fall verkar ni hittat en lösning som fungerar för både dig, din dotter, din kille och hans son. Men gemensamma lösningar får men tillsammans hitta och om detta medför en ekonomisk belastning för dig bör han vara med och ta sin del av detta.

Alla de exempel du tar upp är sådana saker som ni måste prata om och då menar jag inte att ni ska diskutera så där i förbifarten om att du vill ha pengar. Nej, sätt er ned tillsammans i lugn och ro och samtala om hur ni ska få ert gemensamma liv att fungera i framtiden. Ta fram det positiva med ert förhållande, lyft hans goda sidor och så får du även på ett strukturerat sätt låta honom inse att du lägger ut ganska mycket pengar. Fråga honom hur han föreslår att du ska klara detta i framtiden, be honom inte om pengar. Låt honom komma med förslag på lösningar om hur ni ska kunna fortsätta bygga på er relation.

I detta läge får du utelämna saker som du nämner om hans sätt att tacka ja, sedan nej och så återigen ja. Visst har han fel, så gör man inte, men de kraven kan du ställa när du ska vara med. Hans egna misstag kan du inte ta upp i en diskussion om det jag nyss förslog. Här får du sakta men säkert dela med dig av dina kunskaper. För det handlar om att han inte vet eller kan. Han har inte den kunskapen om hur man uppför sig, men kan lätt ändras om du i framtiden lotsar honom rätt.

Så svaret är, prata, prata, prata. Lyssnar/deltar han inte – du får du göra ett val, för visst kan du förvänta dig mer än så här.

Läs mer i min artikel om vett och etikett vid möten och kärlek >>

Etikettdoktorn  Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag är flickvän till min pojkväns barndomsvän som har har avlidit.

Vi är sambo men inte förlovade eller gifta.

Ska jag följa med honom på begravningen eller inte?

Svar:
Hur känner sig din pojkvän just nu, hur mår han?

Behöver han ditt stöd? Vill han att du ska följa med honom?

Om de frågorna besvaras med att han behöver dig, då ska du gå.

För det är för hans skull du ska följa med.

Följ ditt hjärtas röst, då blir det rätt!

Klicka här för att läsa min artikel om gäst på begravning >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Min partner sedan två år har avlidit efter en lång tids sjukdom.

Nu undrar jag om mitt namn bör/kan stå med i dödsannonsen?

Vi har inte bott i hop (pga växelvis boende med äldre tonårsbarn) och är inte förlovade.

Vi har stått varandra väldigt nära och jag har varit den som funnits med vid så gott som varje läkarbesök de senaste året och vakat hos honom under hans sista veckor.

Vi var båda överens om att vår relation var långsiktig och att vi skulle flytta i hop längre fram.

Jag har god kontakt med hans barn och föräldrar/syskon men har haft en kylig relation med deras mamma (de är skilda sedan fem år).

Jag känner mig väldigt osäker vilken ”roll” jag har i allt detta och jag vill inte ”hävda” mig själv på något vis och inte trampa någon på tårna.

Jag undrar även om jag kan sitta tillsammans med barnen längst fram i kyrkan eller om jag förväntas sitta på annan plats?

Vad är kutym nuförtiden?

Vart brukar en exfru sitta i kyrkan?

Svar:
Det är förfärligt att förlora en närstående och att dessutom känna sig osäker på vad familjen anser gör det värre.

Vi börjar med hans exfru, hon och din partner är inte släkt längre. Detta oavsett gemensamma barn.

Det innebär att hon ska inte finnas med i dödsannonsen, det ska du göra.

Ditt namn, som hans livskamrat, ska stå överst. Därefter kommer barnens namn och så föräldrar, övrigt släkt och vänner.

Det innebär att du sitter längst fram i kyrkan, med familjen och det är också du som går fram först av alla vid sista avskedet.

Barnen kan följa med dig fram om de vill, annars kan någon vän eller annan släkting stötta dig.

Exfrun tillhör gruppen vänner och sitter längre bak i kyrkan, men om barnen önskar och du anser det vara ok så kan hon sitta med dem.

Men det är du som är närmast sörjande, tillsammans med barnen, inte hon.

Du ska inte på något vis hävda dig, det är din självklara plats, detta vet hans begravningsbyrå. Prata med dem.

Klicka här för att läsa min artikel om begravning och familj >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag är bjuden på min expojkväns bröllop i sommar.

Det känns helt avkopplat då vi idag är vänner och det är inga konstigheter med hans fästmö heller.

Jag fick inbjudan i höstas, i samma veva blev jag tillsammans med en kille jag känt en längre tid och vi är nu sambos.

Mitt ex kände inte till att jag träffade någon då inbjudan skickades så han blev inte inbjuden.

Sista svarsdagen var i februari och jag frågade då om det vore okej att jag tog med min sambo. Mitt ex tycktes ta det bra och så att han var välkommen.

Dock reagerade min syster väldigt starkt och sa att jag gått emot alla regler om vett och etikett som bjudit in honom.

Jag undrar hur fel jag gjorde? Detta har gnagt lite och jag har haft en del dåligt samvete.

Vore bra att veta för framtiden.

Svar:
Din syster har rätt, det du gjorde försatte brudparet i besvärlig situation.

De visste inte vid inbjudan att du var i en relation, de planerar antal gäster, bordsplacering med mera utifrån detta.

Det är då du ringer och frågar om du får ta med din, för dem okända, partner.

Vad skulle brudparet svarat? ”Nej, det vill vill vi inte att du gör, han är inte välkommen”, eller tror du man säger ”Javisst, ta med honom”.

Det senare svaret blir det självklara svaret och så får man dels räkna med fler gäster och kanske börja ändra i planeringen.

Allt det här vet du givetvis inget om, ingen kan säga att brudparet uppfattat det så, men det är detta din syster avser. Du kan ha orsakat brudparet extra besvär.

Därför ställer man aldrig frågan om man får ta med sig någon. Du hade redan tackat ja och borde gått ensam, hade ni en relation när du svarade skulle du avböjt inbjudan med motiveringen ”jag vill vara med min pojkvän”.

Då hade brudparet fått alternativ till svar och därmed hade du upplevts som mer artig.

Nu är det redan klart, släpp alltihop och gå på bröllopet tillsammans och ha roligt!

Klicka här för att läsa min artikel om att besvara en inbjudan >> 

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 2 kommentarer }

Fråga:
Jag tänker gå på bal tillsammans med min pojkvän men jag undrar ifall nära och kära får komma på balen?

Svar:
Det är den som står angiven på inbjudan som får komma.

Står dina nära och kära inte med på inbjudan, så är de således inte inbjudna och får och kan inte följa med.

Klicka här för att läsa min artikel om att besvara en inbjudan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Kan jag fria till min pojkvän ?

Vi har varit tillsammans i 8 månader nu.

Svar:
Om du tror att han vill gifta sig med dig och inte tycker det är för tidigt, så möter det inga problem.

Klicka här för att läsa min artikel om frieri >> 

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
För ett par år sedan avslutade jag och min pojkvän vår relation.

Min äldre syster och hennes make har dock fortsatt att hålla kontakten med pojkvännen.

Man umgås och gör utflykter tillsammans. När jag mötte min syster med familj hade jag en ny pojkvän och inför denne satt man då och pratade om vad man gjort tillsammans
med mitt ”ex”.

Min pojkvän blev både sårad och förbryllad över detta beteende.

Kontakten mellan f d pojkvännen och min systers familj försiggår även öppet i sociala medier och jag tycker det känns obehagligt.

Jag undrar naturligtvis om jag ingår i deras ”samtalskapital”.

Nu har jag skrivit till min syster och berättat, i vänliga ordalag, att jag tycker att situationen känns obehaglig och då fick jag svaret att det var det mest märkliga sms som min syster fått.

Hon skulle konferera med sin make och återkomma med svar. Hur gör jag?

Ska jag behöva bryta kontakten med min syster för att hon inte förstår att jag dels inte vill behöva konfronteras med en f d pojkvän dels inte önskar att man lägger ut information om deras gemensamma umgänge.

Svar:
Börja med att prata personligen, inte skriva till din syster.  SMS är ett omöjligt sätt att kommunicera så att andra förstår.

Du ska förklara din känsla, men samtidigt respektera att din syster och hennes man funnit en god vän.

Prata även med din pojkvän, han kan inte vara svartsjuk på din historia. Det handlar ju inte om att sammanföra er igen.

Givetvis ska din syster och svåger kunna ha en vän, men fråga dem hur de tänker när de drar upp gamla historier.

Fråga din syster om hon skulle uppskatta om du, inför hennes man, tog upp hennes gamla pojkvänner och saker de gjort.

I samtalet kommer ni båda att förstå och finna den väg som fungerar.

Klicka här för att läsa min artikel om kärlekens vett och etikett >>

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har sedan ett och ett halvt år en relation med en man som är ensamstående med en 15 år gammal dotter. Jag har ett barn på 6 år som bor hos mig varannan vecka. Till saken hör att vi konsekvent alltid bor hos min pojkvän då han inte kan lämna sin dotter för en fika på stan eller för en natt hemma hos mig.

Känner att vi behöver lite egen tid. Han menar på att vi får ses när vi ses och att det inte är tiden som räknas utan vad man gör tillsammans. Han har till viss del rätt känner jag men vi äter tillsammans och sover ihop och sen är det inte så mycket mera. Han menar på att hans dotter inte är van av att få så kallad konkurrens.
Vet inte längre vad jag ska tro, det är jag som åker och fixar och jag har inte ens nyckel och kod hem till honom. Han såg ut som ett frågetecken när jag påtalade att jag känner mig som ett KK.  Inte lätt att avgöra vad som är vad och jag känner mig så vilsen.

Svar:
Det är inte lätt med dina barn och mina barn. Vi har olika bedömningar vid uppfostran och hur vi gör med våra barn. Sex månader är ingen lång relation, ni har knappt mer än lärt känna varandra. Att ta upp det ur den aspekt som du gjorde, kanske inte är världens bästa metod. Jag förstår att din pojkvän blev förvånad, men samtidigt förstår jag även din inställning.

Det låter alltså som om ni behöver prata med varandra, där du förklarar hur du känner. Jag kan tycka att en nyckel och en portkod kan knappast vara något problem. Däremot vet jag inte skälet till att han inte vågar lämna en 15-årig dotter ensam en stund. Finns det något bakomliggande skäl som du behöver veta, för 15-åringar klarar sig ensamma. Därom råder det ingen tvekan. Finns det någon släkting, en mamma eller annan som kan vara hos henne en stund?

Du måste som sagt i lugn och ro berätta hur du känner det och är han inte beredd att bidra till ert förhållande, ja då återstår inget annat än att du tar ett beslut.

Klicka här för att läsa mina artiklar om människor emellan >> 

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

{ 0 kommentarer }