matsdanielsson.se

släkt

Fråga:
Min far är sambo sedan lång tid. Nu ska han fylla jämnt.

Min far har två döttrar och jag har ett yngre barn.

Min fars sambo har inga barn, men syskonbarn som hon bryr sig mycket om.

Min far bjuder in barnen, men har valt att inte bjuda in barnbarn eller hennes syskonbarnbarn.

Av kostnadsskäl drar de ett streck. Ekonomi får man ju respektera. Men etiketten?

Och kan han se bort från sin egen släkts företräde?

Det är ju han som fyller 70, inte hon? Han måste väl få bjuda sina släktingar utan att riskera att hennes släkt känner sig bortglömda.

Detta innebär att jag inte kan komma då jag är ensamstående.

Min far får inte se sin äldsta dotter som gäst på sitt 70-årskalas. Min son är inte van vid att sova borta.

Borde min far göra ett undantag, för just mig – om barnbarn inte ska få vara med generellt?

Han inviterade först både mig och barnbarnet – som just undantaget – och sedan tog han tillbaka invitationen av min son, men inte mig.

Skälet är att de vill behandla alla lika.

Kan man ta tillbaka en invitation till ett barn, pga. sambons släktingars protester?

Svar:
Först måste vi konstatera att det är var och ens rättighet att bjuda in de man önskar.

Här kan varken du eller andra släktingar protestera.

Glöm inte, efter 20 år tillsammans har han troligen även en djup relation till sambons släkt, hans bedömning är då lika behandling av alla.

Konsekvensen blir att din son inte kan följa med.

Att återta en inbjudan är inget jag rekommenderar, det verkar som din far hamnat i ett ordentligt dilemma.

Etikettsmässigt är det inte korrekt, men tvinga honom inte att välja mellan dig eller den han lever tillsammans med.

Man kan alltid diskutera denna typ av problem, din far har valt att samråda med sin sambo och mitt råd blir att du väljer att åka ensam, förklara för honom i förväg om ditt problem med barnvakt.

Han kommer garanterat att bli glad om du underlättar för honom i hans dilemma.

Din son kommer att klara att vara med en barnvakt, den delen måste du själv lösa och din far kan inte ta ansvar för detta.

Fungerar det inte, då avböjer du inbjudan med motiveringen att barnvakt saknas.

Då ger du din far valmöjligheten att ompröva beslutet eller ta konsekvensen av det ”streck” han dragit i antalet gäster.

Klicka här för att läsa min artikel om nej tack till barn på festen >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Hur hanterar jag egentligen folk i både min och min sambos släkt som inte verkar bry sig om att prata om annat än sig själva?

Man berättar glada nyheter, att man fått nytt jobb efter X års väntan och får antingen inget svar alls, eller bara ett ”aha”. Som aldrig frågar en något, men själva maler på i timmar om sina egna historier.

I min egen släkt är det en ingift kvinna som ganska omgående började att bara direkt prata om sig själv och sina barn och barnbarn (som ju vi andra aldrig träffat); då brukar jag undvika henne och tillställningar där hon är med.

Men i min sambos släkt är det min sambos brors fästmö som är besvärlig och bara pratar om sig själv.

Jag brukar ta med något annat att göra, t.ex. läsa en bok, sticka eller läsa en tidning.

Men jag är trött på att göra det jämt och kan ju inte göra det under middagar, utan är fast med att lyssna på hennes intensiva pladder.

I början visade jag intresse för båda dessa, ställde frågor, utbrast nyfiket ”oj, vad häftigt, berätta mer!”, men jag fick aldrig, aldrig någon fråga eller gillande tillbaka.

När jag berättar något inför alla, brukar i synnerhet min sambos brors fästmö ”hijacka” samtalet, börja prata om något annat eller se riktigt uttråkad ut tills hon får prata om sitt igen.

Hon kanske tom suckar inför alla. Då tappar jag ju lusten att prata. Och då även att hon sträcker sig över mig vid middagar och liksom ”invaderar mina gränser”.

Hon verkar även helt likgiltig inför mina matintoleranser; ibland har hon bakat något och trugar att jag ska äta. Jag säger då ”tyvärr, det innehåller XYZ”, varpå hon bara säger ”aha, ok” sedan säger inget mer.

Och gör om samma sak nästa gång. Trugar, säger ”aha ok”.

Det har även hänt att hon t.ex. till fikat, reser sig upp, gör te till sig själv och sätter sig igen. Frågar ingen annan om de vill ha, som vi andra gjort där vi frågar ”hur många vill ha kaffe och glass”.

Vad kan jag egentligen göra?

I fallet med min egen ”släkting” kan jag som sagt själv välja att aktivt undvika, men i sambons släkt ”måste” jag ju.

Jag blir ju ”the bad guy” om jag väljer att stå över att träffa min sambos släkt enkom denna kvinna.

I min egen släkt vet alla att denna ingifta kvinna är en pladdertacka men i min sambos släkt verkar alla gilla henne medan jag själv finner henne grandios, intensiv och respektlös.

Svar:
Vi lever i en värld av olika människor och en del tycker om att tala om sig själva och andra säger ingenting.

Det är inte alls säkert att hon är uppskattad av släkten, men flera kanske har givit upp och insett att de får acceptera henne som hon är.

För ”husfridens” skull.

Du kan aldrig ändra på hennes sätt, det är omöjligt och det är enbart hon själv som förlorar på att vara oartig, som att inte erbjuda mer kaffe.

Så hur ska man hantera personer som dessa?

Det ena sättet är att vänta ut dem i deras prat, någon gång måste man hämta andan, byta ämne och börja tala om detta med övriga i rummet.

Om personen ”återtar” samtalet och återigen börjar prata om sitt, kan man lugnt säga ”jo, det är säkert intressant, men vi pratar just om ett helt annat ämne och låt os avsluta det först”.

Annars är det bara att visa intresse en kort stund och göra som du skrev, sluta lyssna.

Alternativet att avstå att träffas, kanske du ändå måste överväga.

Att tillåta andra ta all energi ifrån dig är fel, då får du ransonera besöken och om någon frågar får du säga att du inte riktigt kan hantera personens sätt.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett vänner emellan >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vår släkt är  många syskon, alla syskon har en respektive och alla har 3- 4 barn var och alla ska gratuleras och firas varenda år oavsett jämna år eller ej .

Det ska vara tårta och nybakt och så kommer det en massa släktingar man inte har ett dugg gemensamt med utan de kommer enbart för att de ”känner sig tvungna för det ska vara så”.

Barnen tycker jag är ganska ok att fira men de vuxna?

Varför inte bara ringa och säga grattis till varandra och det räcker det blir så många flera gånger de ändå kommer sammanstråla vid alla barns födelsedagar,konfirmation, mors/fars dag osv .

En syster kan tom ringa upp och påminna om sin egen födelsedag så ingen ska glömma den och måste man jämt ha presenter med sig?

Vore intressant att få veta hur man säger generellt om födelsedagar vad som är ett måste och vad man ”bör” göra och vad man kan ”slippa undan” med hedern i behåll?

Svar:
Födelsedagar kan bli ett dilemma.

Om alla ska uppvaktas personligen blir det ett osannolikt resande om släkten bor på olika platser.

Kanske man får nöja sig med de jämna årsdagarna och precis som du skriver ringa och gratulera i övrigt.

I synnerhet de vuxna, men även barnen kanske inte kan räkna med släktkalas.

Om inte annat så blir det dyrt med presenter till alla.

Men sedan har vi olika traditioner och olika behov av att samla släkten, uppenbart har din mans släkt ett sådant behov och kanske du och din man måste sätta er ned och resonera om hur ni vill göra.

För du måste ju också få ha ett ord med och bestämma, det kan inte enbart ske på din mans villkor.

Någon får börja prioritera bort besök, det är nog det ni måste enas om.

Vad det gäller systerns beteende att påminna om sin egen födelsedag bjuda in kan hon givetvis göra.

Däremot kan hon inte förvänta sig presenter, det kan ingen göra.

Klicka här för att läsa min artikel om presenter >>

Ställ din egen fråga om relationer, bemötande, vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Min sambo planerar att ha en stor 50-årsfest.

Jag skulle gärna vilja bjuda min syster som jag tycker om och har lite mer kontakt med, men inte min bror.

Vi träffas ibland då våra barn har ”släktkalas” och det är helt ok.

Men jag känner långa vägar att han inte gillar mig och vi hörs aldrig på telefon eller sms/mail, han är usel på att höra av sig till alla och jag har tröttnat för många år sedan.

Kan man bjuda delar av sin familj men inte alla?

Jag tror han hade bjudit både mig och vår bror om de hade haft kalas, men är inte säker….

Svar:
Det är alltid värdparet som bestämmer vilka de ska bjuda och det kan ingen gäst uttala sig om.

Med andra ord, du kan avstå från att bjuda din bror, men hur han känner inför det kan ingen annan påverka.

Du får alltså i konsekvensens namn vara beredd på att han blir sårad eller kanske till och med arg och väljer att inte bjuda dig i framtiden.

Är du beredd på att stå upp för din åsikt och säga det till honom om han undrar?

Är du det, då avstår du från att bjuda honom.

Min motfråga blir, varför tror du han skulle bjuda dig om han inte gillar dig? Eller, är det enbart han som ska kontakta dig?

Vad händer om du tar kontakt oftare?

Överväg allt detta innan du beslutar dig för att välja bort honom.

Klicka här för att läsa min artikel om att skriva en inbjudan >>

Ställ din egen fråga om relationer, bemötande och etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Hur bör jag agera i samband med den kommande begravningen av en släkting, som jag tycket om,  men då jag själv omöjligen kan närvara?

Trots en komplicerad familjesituation, är det lämpligt att t ex skicka blommor/krans/sista hälsning?

Bör jag lämna familjen ifred/ska jag alls kontakta dem?

Vad bör jag inte göra, då min relation till familjen inte är särskilt bra?

Svar:
Om du stod din släkting nära, ska du göra det som du själv upplever bäst.

Vill du skicka en blomma till båren, då ska du göra det. För en sista hälsning är till den avlidne, inte släkten.

Nu känner jag inte till er relation, men är ni väldigt okontanta och oavsett skäl, så kanske du ska låta dem vara ifred.

Du behöver ju inte i en sådan situation skicka kondoleanser till dem.

Klicka här för att läsa min artikel om blommor vid båren >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Min sambo och jag har varit ett par i några år och alla mina tre födelsedagar som passerat under vårat förhållande har dom missat.

I somras berättade jag för min sambo att jag blir ledsen då dom fortfarande uppvaktar hans exfru med gratulationer på hennes födelsedag men inte kommer ihåg min.

Han talade med dom och nu missade dom den igen, och det var halvjämt jag fyllde.

Mina föräldrar uppvaktar alltid min sambo på hans födelsedag och alltid med en liten present.

Vad säger etiketten om detta? Förväntar jag mig för mycket?

Svar:
Det är bara att beklaga att de har ett sådant uppträdande.

Du skriver ”dom” och är det släkten du avser, eller vännerna?

Så det är svårt att svara, men är det hans vänner så verkar de inte vara personerna ni tillsammans ska skapa framtida relationer med.

Är det släkten, så kommer du ha dem där även i framtiden och kanske undvika att skapa några konflikter.

Det bästa är kanske att glädjas åt din egen släkt och inte lägga för mycket energi på detta.

Det får sedan vara upp till din sambo att säga ifrån på skarpen, för är det någon form av markering från deras sida så ska han inte acceptera det.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett på födelsedag >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vid en familjeträff berättade dottern att hennes man sökt jobb på en kommunal arbetsplats.

Jag som är spontan av naturen uttryckte då mina inte så positiva känslor för min hemkommun där svärsonen haft kontakt om eventuell anställning.

Jag gjorde absolut inga personangrepp eller otrevliga omdömen, endast en spontan reaktion, oj då kanske de andra alternativen han talat om vore bättre.

Min dotter har nu som som språkrör för svärsonen tillrättavisat mig för min inställning och menar att jag förstörde stämningen skapade en otrevlig situation för svärsonen.

Jag skulle absolut inte reagerat som jag gjort.

Om jag hade haft negativa känslor för kommunen jag reagerade på, borde jag ha sagt följande:
” jag har dåliga erfarenheter för den arbetsplatsen sedan långt tillbaka”

Min avsikt var inte att berätta gamla negativa tidigare kontakter, utan bara en spontan reaktion på att där kanske inte är det bästa stället!

Jag känner mig tillrättavisad av en ung person, svärsonen, som kunde sagt direkt till mig vad han kände och inte gå omväg om dottern, att gå hans ärende.

Jag skapade alltså en dålig stämning och i stort förstörde kalaset!

Jag överväger att prata med svärsonen om hur jag upplever det hela och att jag skulle uppskatta att han pratar direkt till mig inte via dottern.

Tänker jag fel?

Svar:
Ibland slinter tungan hos oss alla och jag gissar att din svärson blev besviken när du uttryckte dig negativt om den arbetsplats han vill arbeta på.

Han kanske hade önskat uppskattande ord, fått höra hur roligt det är att han sökt jobb där och att han säkert kan tillföra mycket till den arbetsplatsen.

Så även om jag inte hört hur du uttryckt dig, så skulle jag nog våga påstå att du kunde valt dina ord bättre.

Din dotter har säkert sett att hennes man blivit ledsen och reagerat på detta.

Det är inte alls säkert att din svärson vill diskutera detta i efterhand.

Din dotters reaktion tycker jag även visar ett förtroende för dig, hon vågar säga ifrån och det hedrar henne att hon står upp för sin make.

Därför ska du inte diskutera innehåll eller be honom ta upp detta själv, det kan vara din dotters beslut.

Men jag tycker att du ska prata med honom och säga att du insett att du uttryckt dig dumt, att du tror att han kan tillföra något och att du är glad för hans skull.

Be honom förlåta dig för att varit obetänksam och nämn inte samtalet med dottern (om han inte frågar).

Det kommer garanterat uppskattas och även om du innerst inne är av annan åsikt, har du allt att vinna på ödmjukhet, men massor att förlora på att diskutera vidare.

Det leder aldrig till något bra, ibland får man bjuda till lite extra.

Klicka här för att läsa min artikel om etikett vänner emellan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vi ska gifta oss i september, och känner att vi vill dela på bröllopsdagen.

Ingen av oss känner oss bekväma som panelhönor vid ett långbord en hel kväll.

Så vi vill bjuda våra närmsta familjer och de närmsta vännerna på långlunch efter vigseln, för att sen på kvällen endast bjuda in resten av våra vänner på bröllopsfest.

Dvs vi har ett firande för familj och ett firande för vänner.

Detta för att vi känner att alla får rätt del av oss å vi fått en dag som är vi på ett bättre sätt.

Är det för kontroversiellt?

Hur utformar man bäst inbjudan för det här.

Svar:
Det är alltid ni som inbjuder och beslutar hur ni vill planera och bjuda in.

Ja, er tanke är säkert förenad med flera personers, främst nära släkts, synpunkter,

Bröllopsfester är uppskattade, roliga och eftertraktade och många som inte får vara med kan bli rejält besvikna.

Panelhönor, det avgör ni själva om ni vill bli, ni kan strunta i att sitta stilla och delta i festen fullt ut.

Men om ni vill göra på detta vis med er fest och ert bröllop, då ska ni nog prata med släkten och förklara er tanke.

Sedan får ni göra två olika inbjudningar.

Glöm inte, att när ni klarat av bröllopet och påföljande lunch så måste ni ”starta om” med en helt ny fest.

Det kan vara tuffare än ni anar.

Klicka här för att läsa min artikel om att skriva en inbjudan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Hur ska jag tänka? Har ett barn, som har 8 kusiner i 3 familjer.

Varje jul ger mitt barn bort 8 paket, (ett till varje kusin) och får tillbaka 3 paket,(ett ifrån varje familj).

Ger min son till 8 individer, så tycker jag att 8 individer ska ge honom. För mig är det som att jämföra med att:

Om man är 4 hushåll som ska köpa en present till en gemensam vän, så delar man inte kostnaden på 4 hushåll om det är så att det inte är jämna par.

I så fall får ju den som lever ensam i sitt hushåll med en inkomst betala lika mycket som dom som är 2 med inkomst.

Då tycker jag att det är ganska självklart att man delar på antal individer.

Samma tänk borde man ha när det gäller att ge bort till hushåll som inte är lika många som i ens eget.

Man ger till antalet individer. Vad säger du?

Svar:
Man ger av glädje och inte av tvång eller ”måsten”.

Både presenter och julklappar är inget ”rättvisesystem”, man ger av förmåga och vilja.

Därför kan man inte etikettsmässigt resonera som du gör, det går inte att ge en present med förväntan om att få något tillbaka.

Däremot så förstår jag både ditt dilemma och resonemang, jag föreslår att han antingen avstår ifrån att ge dem han inte får av annars eller så ger han dem varsin present, men till ett sammanlagt värde av en enda (som han brukar få i ”retur”).

Det absolut mest enkla är – ge syskon och de närmsta – avstå från kusiner etc.

Det är mitt förslag.

Klicka här för att läsa min artikel om julklappar >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson


 

{ 1 kommentar }

Svar:
Räknas sambo som släkt?

Svar:
Om familjen vill räkna personen som släkt, då är det inget som hindrar.

Sedan beror det på med vem personen är sambo.

Är det närmaste vännens sambo är det inte släkt, men är det en nära anhörigs sambo kan det räknas så.

Klicka här för att läsa min artikel om närmast anhöriga >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Barn – vad är vett och etikett för gammelmorfar?

juli 30, 2017

Fråga: Fått besked om att jag blivit gammelmorfar. Vad bör jag göra? Svar: Grattis! Du behöver inte göra något mer än gratulera föräldrarna via telefon i nuläget. När de sedan kommit hem och fått lite perspektiv på sin nya tillvaro som familj kanske du kan ge dem någon present som de behöver. Läs mer i [...]

Läs hela artikeln →

Bröllop – de bjuder in till två bröllopsfester, kan man göra det?

oktober 24, 2016

Fråga: Min dotter ska gifta sig och ha två fester, en för vänner och en för föräldrar. Jag tycker detta är konstigt och undrar om det är en nymodighet eller vad kan det vara frågan om? Svar: Det är en lite annorlunda variant, men orsaken till detta kan jag inte veta. Nymodighet vill jag inte [...]

Läs hela artikeln →

Mellan människor – jag har problem med svärmor. Hur löser jag det med vett och etikett?

juli 31, 2016

Fråga: Jag tycker inte om min svärmor. Hur kan jag behålla min vett och etikett utan att behöva prata med henne och vara trevlig? Svar: Det är besvärligt, så det är upp till dig. Ni ska ju förhoppningsvis klara av många år tillsammans och är det något enstaka ” fel” kanske du får bita ihop [...]

Läs hela artikeln →

Begravning – min exmake har avlidit, var sitter jag?

augusti 22, 2015

Fråga: Vilken sida ska jag  och min mor sitta på i kyrkan? Jag är före detta hustru till den avlidne. Barnbarnen vill sitta med oss. Svar: Det blir flera svar. Först frågan om placeringen av de närmast anhöriga – där finns inget svar, då det kan variera mellan olika församlingar. Vanligast är dock höger sida. [...]

Läs hela artikeln →

Inbjudan – vi bjuder in till bröllop, men släkten protesterar, vad göra?

juli 16, 2015

Fråga: Eftersom vi båda har många kusiner så beslutade vi att bjuda dem som vi har haft mest kontakt med, detta innebar att vi kanske inte bjöd samtliga kusiner i vissa grenar. Detta möttes av irritation, ilska och besvikelse från vissa delar in om släkten. Vi fick höra att så ska man inte göra. Antingen [...]

Läs hela artikeln →

Bröllop – ska svaret sändas till brudens eller brudgummens föräldrar?

april 24, 2015

Fråga: Jag är mycket osäker om jag ska svara t brudens eller brudgummens föräldrar. Har känt bruden och brudgummen i många år Jag anser själv att jag känner bruden något bättre då vi länge var i samma bönegrupp trots att det är brudgummen som arbetar för mig lite från och till. Känner brudgummens mor något [...]

Läs hela artikeln →

Disputation – hur bordsplaceras släktingar vid disputationsmiddagen?

mars 21, 2015

Fråga: Var placerar man  placerar familjemedlemmar  (t ex far/mor) till ”disputanten” och far/mor till dennes sambo? Svar: Efter de akademiska personerna, som i allmänhet placeras i akademisk prestationsordning följer de övriga gästerna i bordsplacering. Många gäster önskar placering utifrån rangordning mm. I vissa sammanhang kan det givetvis vara av betydelse, t.ex. vid bröllop eller formella tillställningar som en [...]

Läs hela artikeln →

Jul – vem firar man julen hos?

december 17, 2014

Fråga: Finns det någon regel huruvida man firar jul hos hans eller hennes familj/släktingar? Svar: Nej det gör det inte, man får helt enkelt försöka finna en gemensamlösning som passar alla. Vartannat år brukar vara den mest vanliga lösningen på detta bekymmer. Klicka här för att läsa min artikel om julen >> Etikettdoktorn Mats Danielsson

Läs hela artikeln →

Bröllop – måste han, som far, hålla tal på dotterns bröllop?

december 2, 2014

Fråga: Vår/min dotter ska gifta sig i sommar och jag är brudens mor. Då är det väl jag som brudens mor som blir ”värdinnan”? Brudens far och jag är skilda sen många år men vi är vänner och kan umgås. Vi är omgifta båda två med ny partner. Kan min nuvarande man hålla tal? ( [...]

Läs hela artikeln →

Begravning – min svägerskas nye sambo, måste han vara med på svärfars begravning?

maj 14, 2014

Fråga: Vi ska ha en liten begravning för min svärfar (sedan 34 år)med familj och de närmast anhöriga ca. 20-30 personer. Min svägerska (min mans syster) nämnde, vid hennes fars dödsbädd att hon har en ny sambo. Hon separerade från sin förra man för något år sedan och vi har inte umgåtts pga den ”obalans” som uppstod när [...]

Läs hela artikeln →