varsågod

Fråga:
Att man inväntar med att hugga in i maten när man kommer till bords är väl både trevligt och förväntas även vid ”måndagsmiddagen” .

Men jag blev nyligen uppläxad att man bör invänta varandra även vid portion två.

Detta har jag aldrig hört eller upplevt tidigare och blir nyfiken.

Om man skulle få påfyllning på Nobelmiddag kan jag förstå det kanske, men att det anses oartigt hemmavid vid spagettin…?

Sen kan man ju givetvis anpassa hastigheten och kunna vänta in varandra vid bordet tills båda är klara så ingen känner sig stressad.

Men ett ”varsågod nr 2”?

Svar:
Det första jag reagerar på att du blivit uppläxad, det är värre än allt annat.

Man påpekar aldrig andra människor eventuella misstag (och du gjorde dessutom inget fel).

Enda undantaget är när man lär sina barn bordsskick.

Sedan kommer vi till din fråga och svaret blir att det behövs inget varsågod en andra gång.

Men, man brukar invänta övriga gäster och ofta säger värd eller värdinna till gästerna ”att ta gärna mer”.

Skälet till att man väntar är att man då håller samma takt och att påbörja nästa portion kan till en viss del kännas lite stressande för de som inte äter lika fort som du.

Klicka här för att läsa min artikel om bordsskick >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vid vilket antal matgäster måste man invänta värdinnans ”varsågod” eller kan man börja äta när man fått maten serverad?

Svar:
Grundregeln är den att man inväntar alltid värdinnas ”varsågod” oavsett antal gäster.

Om värdinna saknas, inväntar man värdens inbjudan att äta. det kan också vara när någon av dem börjar äta.

Sedan kan det vara bekymmersamt om det t.ex. serveras soppa, då är det bra om värdinnan säger ”börja ät direkt innan det kallnar” .

Eller om det är många mindre småbord, då inväntar man bordsvärden eller att alla gäster fått på mat vid det bord man sitter – därefter börjar man.

Klicka här för att läsa min artikel om bordsskick >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ Kommentarer är avstängda för det här innehållet }

Etiquette Letter – magiska ord

av Etikettdoktorn den 29 september, 2014

Välkommen till Etiquette Letter – din GPS för bättre dagar.

Vi lärde oss det som barn att ”Kan jag få en kaka?” fungerade bättre än ”Jag vill ha en kaka!”

—————————————————————————————–

För dig som läst nyhetsbrevets första del i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner

De magiska orden
Tack, varsågod, snälla och ursäkta är lika viktigt för oss vuxna som för barn.

I den inledande meningen, där du ber om en kaka får du ett bättre resultat, än att begära en kaka som sker i uppmaningen där du vill ha en.

De väsentliga och magiska orden är enkla att säga och förmedlar på ett rikt sätt positiv samverkan mellan två människor. Vare sig det handlar om en kaka eller någon som ber en kollega om hjälp på jobbet.

Tack och varsågod
De flesta tackar för presenter, förmåner, belöningar med mera.

Men ibland missar vi att uttrycka vår uppskattning för vardagens artigheter, som när någon öppnar dörren eller låter dig gå före i kön.

Att uttrycka sin tacksamhet i vardagen är ett kännetecken på en person som bryr sig om andra. Då blir också det bästa svaret ”Varsågod”. Svara med glädje och uppriktighet, en poäng med visad artighet.

Att uppriktigt och med största allvar acceptera ett tack, leder med säkerhet till en uppmuntran att upprepa detta. Ni blir trevligare på jobbet (och hemma), helt enkelt en god cirkel.

”Ursäkta mig”
”Förlåt”, ”ursäkta mig” eller ”jag ber om ursäkt” uttrycker din medvetenhet om att du just nu besvärar eller riskerar att störa någon annan.

Du stör någon i ett samtal: ”Ursäkta mig, men du har telefon”, eller du påpekar något: ”Ursäkta, men detta är en telefonfri avdelning”.

Det kan också vara att du uppmärksammar att du begått ett misstag: ”Förlåt mig, jag såg inte att du stod i kön”.

Du kanske gjorde något dumt, som en rap: ”Förlåt mig” eller så måste du avsluta ett samtal: ”Jag ber om ursäkt, men jag måste gå nu”.

Ett artigt ”Nej”
Hur avstyr du artigt ett erbjudande, en förfrågan eller inbjudan? Det är ganska förvånande hur ofta folk tvekar att säga ”Nej” när de egentligen inte vill något annat.

Ärlighet är en grundsten i fråga om gott uppförande. Ett enkelt ”Nej tack” borde ingå i varje vuxen persons ordförråd.

Alla vet och förstår att vi måste säga nej ibland, det viktiga är hur du levererar budskapet.

Så vakna inte upp
Det finns ingen som vaknar upp och direkt tänker ”Idag ska jag vara oförskämd och uttrycka mig dumt”.

De flesta av oss upplever oss själva som artiga och ganska trevliga, men när vi har bråttom eller möter främlingar är det inte alltid som vi använder oss av kunskaperna vi bär med oss.

Så bra bemötande börjar alltid med de ”magiska orden”.

snälla, låt dessa grundläggande magiska ord bli en del av dig.

Inte enbart för att skapa en trevlig dag, utan för att sprida en positiv känsla till alla du möter.

Klicka här för att läsa mer om personligt bemötande >>

Jag önskar dig en härlig vecka!

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag brukar alltid tacka i slutet av ett köp i butik, precis innan jag säger ”hejdå” och vänder mig om och går, och då för själva affären.

Tidigare har jag upplevt att jag av samma anledning alltid fått ett ”tack” tillbaka av den jag handlar av.

De senaste åren har jag dock mer och mer börjat få ett ”varsågod” tillbaka, oftast av yngre personal. I och med att jag med mitt tack tackar för affären känns det ”varsågod” som jag får tillbaka ganska snopet.

Jag hoppas ju att personalen/företaget är lika tacksamma för affären som jag är. Har jag missuppfattat anledningen till varför man tackar i slutet av ett köp i en butik eller är det rätt att ‘tacket’ gäller för affären och att båda parter bör tacka?

Svar:
Spelar det egentligen någon roll? Det viktiga är att ni från båda håll uppmärksammar varandra och uttrycker en vänlighet.

Jag uppfattar ditt tack, som ett uttryck för uppskattning av den hjälp du precis fått. Det svar du förväntar dig är ett ”tack för affären”. Men personalen uppfattar det sannolikt som ”Varsågod, det var roligt att få hjälpa dig till en affär”. Vad är rätt eller fel? Svårt att säga, båda är lika artiga i min värld och inget att fundera över.

Ordet varsågod är språkligt ett svar på ordet tack. Så det är alltså korrekt om det ska vara språkligt bedömt.

 Läs min artikel om att tacka >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Det händer ofta numera att när en expedit räcker fram en betald och fix och färdig vara eller någon som serverat en maträtt så säger hon/han: Varsågoda! Trots att jag är ensam, d.v.s. inte är i sällskap med någon.

Var kommer detta ifrån? Är det konsekvensen av dåliga grammatiska kunskaper – att man blandar ihop Ni:et med pluralisformen och därmed följer ett Varsågoda!

Jag är jättenyfiken på när detta hände. Det är så vanligt och jag blir alltid lika förvånad.

Svar:
Intressant fråga du har här och jag är benägen att hålla med dig om  att det handlar om grammatik, men kanske även dialekt. Jag tror – men vet inte säkert, vill jag betona, att detta härrör sig från äldre seder av pronomen i tilltal.

Först sa man Du om högre makter, sedan kom tyskan och inspirerade oss med sitt personliga pronomen i tredje person ”Ihr”. Detta blev sedan ”försvenskat” i dimunitiv form till ”I”, med ändelsen ”-en” på verbet som kom före.

T.ex. ”viljen I” eller ”skolen I”. Nu ser vi förebilden till ordet ”Ni”, det kom senare på 1500-talet, här slog man återigen samman ord och nu blev ”Ni” plötsligen finare än ”Du”.

Men för att detta skulle användas, måste tilltalet ske med samtidig titulering och därmed var även tilltal i tredje person fint (som fröken, disponenten, löjtnanten, pastorn etc.)

Det var först vår nuvarande kung, Carl XVI Gustaf som vid sin kröning 15/9 1973, sa ”Jag” om sig själv. Alla andra kungar hade sagt ”Vi” tidigare. Alltså i tredje person – och det är detta fenomen du hör i ordet ”Varsågoda”, pluralis – eller tredje person.

Det är också vanligt att personer i serviceyrken väljer tilltalet ”Ni” i syftet att detta ska vara finare än ”Du”.

Tyvärr kan de inte reglerna helt, för dels används det för ofta, som ”Vill Ni”, ”Önskar Ni”, ”Kan Ni” o.s.v. Det blir vasst som ättika om man inte låter bli pronomen ibland, det gör språket mjukare och rundare – mer vänligt.

Svarar kunden med ”Du”, då ska detta användas, för det är nästintill oförskämt att fortsätta ”Niandet”, när kunden lagt bort titlarna.

Då säger personen (kyparen, expediten m.fl.) ”att jag är för fin för att bli Duad av er…” Allt detta KAN… vara en teori om varför ”Varsågoda” i pluralis återkommit.

Men samtidigt är jag benägen att tro att i många fall handlar det bara om lite slarvigt språk som ska låta lite ”klämkäckt”.

Klicka här för att läsa mer om vett och etikett vid tilltal och pronomen >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

{ 3 kommentarer }