HBT äktenskap har också etikettsregler, i min bok.

av Etikettdoktorn den 27 februari, 2011

Fråga:
Under rubriken ”Frieri” står det endast hur heterosexuella friar till varandra. Att det är vanligast att mannen friar men också kvinnor vid skottår. Varför står det inget om icke heterosexuella frierier? Menar du att det är samma för HBT personer?

Svar:
Först vill jag nämna att det finns inget om HBT-äktenskap i appen eller på min webbsida, däremot är min bok den första som har bordplacering mm. för gaypar. Det är den första bok som beskrivit detta och jag erbjöd RFSL att komma och föreläsa om detta, just för att ”skapa nya regler”. Men de avböjde…. tyckte väl att etikett var mossiga högborgerliga traditioner.  Tyvärr kan inte dessa nya etikettsregler skrivas alltför mycket på webb eller i appen för iPhone, folk ”snor” texter hejdlöst och så står man där med den egna texten kapad. Gammal etikett är som recept, de finns redan och snor de inte texten av mig, så kapar de Magdalena Ribbings texter. Det är bara att Googla på vett och etikett så ser du. Därav så lite texter, men köp boken.

Frieri är beskrivet ur ett historiskt perspektiv och det innebär inte att det 2011 enbart är mannen som friar. Det är snarare lite förlegat, många par beslutar sig gemensamt, i andra par är det den ena partnern som frågar och i ett tredje fall är det en man som friar traditionellt till en kvinna. I mycket sällsynta fall väntar kvinnan till skottdagen och friar, men det är nog inte så många. Det är nog lika hos HBT-par.

Allt detta bygger på långvariga traditioner och lagar omkring trolovning och äktenskap. Därav mannens ”frieri”. Att det skulle skilja sig inom HBT-kretsar förefaller mig tveksamt, man friar inte annorlunda än andra (vad jag vet) och det är för tidigt att beskriva en etikettsregel innan det blivit en tradition. Det var ju trots allt så sent som april 2009 innan det var tillåtet att vigas i kyrkan för samkönade par.

Jag kan således inte ”hitta på” nya regler för frieri på skottdagen eller man respektive kvinna. Den historien får vi behålla. Men vi kan skapa nya traditioner, nya grepp, nya dagar för detta. Inte mig emot, blir det bara tillräckligt många så kommer jag ha med det både på webben, appen och i ny upplaga av boken.

Med vänlig hälsning
Mats ”etikettdoktorn” Danielsson

Du kan skicka en fråga om Vett och Etikett. Klicka här . För mer info, besök www.etikettdoktorn.se , med över 600 artiklar om etikett och föreläsningar .  Lägg till Etikettdoktorn på Facebook .  Följ affärsetikett på Twitter

{ 7 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Carl Wilhelm mars 14, 2011 kl. 00:26

Mycket kan man säga om Danielssons råd och anvisningar, men särdeles ”högborgerliga” är de väl knappast. Å andra sidan torde man i sådana kretsar inte behöva konsultera internet för att veta hur man skall föra sig.

Det är för övrigt slående, hur Danielsson på flera ställen påstår sig basera sina skriverier på gamla traditioner, samtidigt som han förkastar just dessa traditioner i formuleringar som ”det är förlegat nuförtiden” eller ”det är ju trots allt 2011″ och liknande. Bottennappet utan konkurrens är antagligen rådet till en gymnasist, att det var ”fritt fram” att bära orange (sic!) väst till fracken vid en studentbal – utan att med ett ord nämna hur den unge mannen egentligen borde göra.

Vore det inte mer konstruktivt, att tala om hur det faktiskt borde vara (det verkar för övrigt finnas en och annan i kommentarerna som har koll på läget) och sedan låta folk göra hur de vill? Att det finns människor som inte vet hur man skall föra sig, innebär väl inte att dessa avarter kan upphöjas till norm? Jag känner helt enkelt inte igen den beskrivning av verkligheten som Danielsson presenterar. Men det kanske bara beror på att jag, min familj och mina vänner är helt förlegade och mossiga och i själva verket utgör ett slags levande museum?

Svara

Etikettdoktorn mars 14, 2011 kl. 17:10

Tack, jag är helt och hållet inriktad på att inte vara högborgerlig. Bättre att mina svar fungerar för den som handlar på Ellos, Ullared eller Intersport. Jag kan hålla med dig om det innebär en motsägelsefullhet, men samtidigt anser jag att ett råd som ges till en ung person måste vara anpassat efter hur det går till 2011. Du är inte mossig eller höborgerlig, då är jag det också. Men jag vet att en 18-åring inte kommer att följa de råden, då är det bättre att ge honom råd som fungerar i hans värld. Tids nog så anpassar han sig och hittar de ”mossiga reglerna” som både du och jag gillar.

Dessutom förändras etiketten – hela tiden. Det var inte länge sedan vi varken sa Du eller Ni, vi sa inte Hej utan Goddag. Inget av detta förekommer idag och att ”lära ut” dessa seder vore enligt mitt förmenande helt fel. Samtidigt kan jag instämma i din syn på att det finns många kunniga läsare av bloggen, deras kommentarer är mycket bra. Ofta oumbärliga. Jag vågar påstå att jag har koll på de flesta av dessa regler, det är bara att läsa i vilken etikettbok som helst från 1940-talet (jag avser inte att förringa någons kommentarer). Därmed finner jag det inte heller relevant att ta med detta, det är inte syftet med bloggen. Den ska ge svaren i realtid och utifrån dagens värderingar – det är liksom poängen. Kan man sin etikett, har man också möjligheten att våga lämna den.

Alltså – det är festligare om en student väljer frack med fluga i samma färg som hennes klänning – än att gå i jeans och t-shirt (på 70-talet). Frackens utformning i korrekt variant – den hittar du överallt och ingen behöver knappast skicka en fråga till mig om den.

Svara

Carl Wilhelm mars 15, 2011 kl. 14:50

Jag tror att Danielsson borde studera lite kulturhistoria. Den ”etikett” som Danielsson försöker ge råd till, har helt och hållet sitt ursprung i adliga och högborgerliga kretsar, medan man i lägre samhällsskikt har haft andra och enklare vanor. Genom historien har det, framförallt i städerna, sedan varit så, att lägre samhällslager med varierande framgång har försökt efterlikna bruken i de högre.

Det är denna efterapning som hela Danielssons verksamhet bygger på: att ge råd till dem som inte har fått den uppfostran de kanske hade önskat eller behövt. Det är därför angeläget att man, så att säga, presenterar originalet och inte den bleka kopian. Risken är ju annars, att de som i god tro följer Danielssons råd framstår som ohyfsade och okunniga om de hamnar bland dem, som inte ”handlar på Ellos, Ullared eller Intersport”. Om någon exempelvis hade kommit i orange väst till studentbalen på min gamla skola, hade han inte blivit insläppt eftersom man förväntas komma klädd på det sätt som angivits i inbjudan. Eftersom jag hade anledning att bevista förra årets studentbal, kunde jag konstatera, att vit väst och rosett så sent som i maj 2010 ännu verkade vara obligatoriskt till frack, även bland yngre män. Så är det även vid det universitet där jag har studerat. Vid ett tillfälle nyligen kom en nyinskriven student med svart rosett till fracken. När sittningen började, hade den bytts ut mot en lånad vit.

Jag inser att även människor utan avancerade levnadsvanor eller mycket pengar vill roa sig festligt ibland, men då måste man faktiskt ge dem en ärlig chans att göra rätt från början. Det är bättre att var tydlig med normen och presentera godtagbara alternativ, än att som Danielsson sprida rena villoläror.

Svara

Etikettdoktorn mars 15, 2011 kl. 17:03

Tja…. nu vet vi vad du tycker (och jag vad du inte kan, men det skulle jag aldrig påpeka här)….

Svara

Carl Wilhelm mars 16, 2011 kl. 14:29

Om det är så att min framställning belastas av sakfel, vore det naturligtvis angeläget om detta kunde utredas. För det är väl så, att den här frågespalten avser att sprida kunskap om umgängesvanor?

Svara

Etikettdoktorn mars 16, 2011 kl. 14:51

Tar även framledes tacksamt emot kommentarer från dig och jag ser fram emot dem. Men jag finner ingen anledning att vi ska skapa någon form av osämja i en debatt oss emellan. Det är bara trist och tråkigt. Så ett tack för att du engagerar dig!

Svara

Magister E mars 30, 2011 kl. 00:17

Jag håller med Carl Wilhelm, att det är av yttersta vikt att man är tydlig med vad som faktiskt gäller. Hur folk sedan gör, får de själva ta ansvar för.

För ett antal år sedan deltog jag i några goda vänners bröllop. En pojkvän till en av släktingarna hade ingen egen frack men hade hyrt en i herrekiperingen på den ort där han bodde. Av den illasinnade eller okunnige (möjligen bådadera) uthyraren, hade han fått veta att röd maggördel och fluga var festligt till frack, varför han, okunnig om annat, kom till bröllopet i denna utstyrsel. Det är inte svårt att tänka sig hans känslor, när han som den ende av över hundra gäster inte bar vit väst och fluga. Jag betvivlar att han till fullo kunde njuta av den synnerligen trevliga och väl arrangerade bröllopsfesten.

Svara

Lämna en kommentar