matsdanielsson.se

Barn

Fråga:
Vi är många personer med föräldrar barn och barnbarn och när vi bjuder så har vi oftast buffé.

Men när jag säger varsågod så tar ofta de vuxna barnen sina barn i handen och börjar ta av maten.

Detta stör mig för jag tycker att våra gamla föräldrar ska ta först och få sätta sig.

Ska det inte vara i åldersordning eller bara huller om buller?

Svar:
Det finns äldre etikettsregler som beskriver att ju högre social ställning, desto tidigare fick man ta av maten.

Äldre gick före yngre och gifta kvinnor före ogifta.

Barnen kom sist, eller som det ibland benämndes. ”lilleturen”.

Idag har detta förändrats, många gånger tycker man att det är enklare att ge de mindre barnen mat först och sedan kan föräldrar och övriga ta för sig i lugn och ro.

Men, självklart kan det vara tänkvärt att de äldsta får ta först för att de ska kunna få sitta ned.

Gammal vett och etikett är aldrig fel, den är ofta resultatet av ett förnuftigt resonemang.

Vill du ha det så, då föreslår jag att du framöver säger ”Varsågoda att gå till bords och då föreslår jag att våra äldre NN och XX får ta först idag”.

Det lär knappast innebär några problem.

Klicka här för att läsa min artikel om att gå till bords >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Hur och vem bör man bjuda in till jordfästning (ingen minnesstund är planerad)?

Bör man inte kontakta närstående och informera om tid plats klädsel önskemål?

Särskilt som närstående här inte är nära släkt utan de ”som haft nära relation” till den döde.

Har jag gått över gränsen när jag blev arg och borde jag be om ursäkt.

En släkting har avlidit och askan ska spridas .

Min mor har inte blivit kontaktad angående begravning utan hörde från släktingar och fick på så sätt reda på tid, plats och klädkod.

För två veckor närmast anhörig av sig min mor för att höra veta hur många som kommer.

Vi meddelar att det bli min mor och jag och två barn.

Det är lång resväg så jag tar ledigt på fredagen för mig och barnen.

Nu i söndags skriver skriver anhörig ett mycket kallt och avfärdande meddelande till min mor att hon tycker att det är opassande att mina barn följer med då bara de närmsta är välkomna.

Jag blir illa berörd.

Till saken har att jag under upprepande tillfällen försökt den avlidne. Tills jag gav upp försöken för ca fem år sedan.

Jag tar mycket illa vid mig av tonen i meddelandet. Och att hon säger det till min mor, inte direkt till mig.

Så jag blir arg och ryter ifrån, de kommer inte dit på självständigt initiativ utan för att de är mina barn, släktingen är en del av deras historia med och att alla försök jag gjort för att de skulle lära känna varandra har blivit stoppade av henne.

Jag avslutar med att vi endast vill vara med på själva ceremonin.

Den anhöriga blir jättearg.

Personen vill inte minnas att hen sagt nej någon gång och att jag helt plötsligt nu tycker det är viktigt att säga adjö, hon menar att jag har ju inte hört av mig tidigare och frågat hur det är med den avlidne.

Den anhörige skriver att detta inte är någon utflykt och att eftersom mina barn aldrig träffat honom ska de heller inte få gå på ceremonin.

Om de kommer tänker hon ställa in begravningen. Hela texten upplever jag som mycket nedlåtande och oförskämd.

Mycket ledsen och upprörd svarar jag att jag aldrig ville förstöra släktingens begravning och att varken jag eller mina barn kommer delta.

Min mor är bestört.

Att först inte ens få ett telefonsamtal för inbjudan och sen få hårda och så avfärdande meddelanden ifrån henne om mina barn.

Hennes barnbarn, så illa att hon funderade på att inte gå.

Jag borde kanske inte blivit arg från början.

Men jag tycker att hon varit mycket otydlig och otrevlig och känner mig illa behandlad och som om jag och mina barn räknas in som min släktings närstående.

Svar:
Ibland måste vi som goda medmänniskor ställa oss i ”ett annat hörn” och betrakta händelsen utifrån ett annat perspektiv.

Då hoppas jag att du kommer se en mycket ledsen person, en anhörig som förlorat sin livskamrat och nu är ensam med en förfärlig sorg.

När vi människor drabbas av kriser, då upphör ofta det som kan kallas för censur och riskbedömning.

Vi lyssnar inte på andra, för sorgen tar överhanden, våra känslor styr oss helt och de växlar från glädje, till sorg, till rädsla, aggressivitet med mera.

När din mor inte fick beskedet om tid och plats för spridandet av askan, kanske de närmast sörjande som partner och barn endast ville ha det i deras närvaro.

En privat stund och så får din mor på omvägar besked att hon inte ombetts närvara.

En person i kris tvingas säja nej till sin syster, förstår du hur svårt det kan vara?

I nästa steg vill både du och dina barn närvara och nu tvingas den sörjande neka dina barn.

Det kanske förväntade stilla farväl som önskats, var nu på väg mot en större grupp och det var då den anhöriga personen tvingades säja nej.

Kanske all sorg och svårighet nu tog sig uttryck i ord och tankar som aldrig skulle sagts av en person i balans.

Det är så du och din mor måste se på saken, ta ingen strid, försök inte vinna, se det inte som motstånd mot dig och dina barn.

Se det som en människa med stor sorg och om jag vore du skulle jag ringa och säga att du försökt tänka annorlunda och du inser nu att hon har en svår tid.

Bjud på det! Begär inte förnuft i en svår tid, sätt dig in i känslorna. Visa dig värdig den anhörigas vänskap, det handlar inte om din mor, dig och dina barn.

Det handlar om en önskan om att få säga farväl med de absolut närmaste den anhörige älskar mest av alla.

Gör du så kommer det visa sig vara något du och din mor blir uppskattade för i all framtid.

En asklund kan du alltid besöka en annan gång, med barnen och din mor och ta ert eget farväl.

Klicka här för att läsa min artikel om att vara gäst på begravning >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
När en nära bekants barn begår självmord, hur gör jag?

Svar:
Du ska ta kontakt, helst med ett besök eller telefon.

Fråga hur din vän mår, visa att du bryr dig.

Det är inte farligt att ta kontakt, du kommer inte behöva säga så mycket, de flesta delar med sig i sin sorg.

Saknar du ord, krama om vännen och säg att du inte vet vad du ska säga men du är ändå här.

Din vän förstår din goda tanke, ibland behövs inga vackra ord.

Skicka inga mail eller R.I.P på sociala medier. Det skänker inte särskilt mycket tröst.

Blommor kan du skicka, men inte innan du kontaktat din vän. Du ska finnas där först.

Många som blivit av med en nära anhörig, som här en person som inte orkat med livet eller av andra skäl, berättar att de ville att människor skulle bry sig och inte undvika dem av rädsla för att det är fel.

Klicka här för att läsa min artikel om kondoleanser >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Om man arbetar som förskollärare och möter många barn som lämnas på förskolan när de är halvsjuka,snuviga,hostande
m.m.

Hur ska man säga till på ett bestämt, men inte otrevligt sätt att att låta era barn  stanna hemma?

Svar:
Först och främst måste förskolan ha en klar och tydlig policy för när barnen inte får lämnas.

Hur de ska utformas, bör lämpligen ske i samarbete med t.ex. skolhälsovården.

Sedan ska man även minnas att barn har ett stort antal infektioner under sin uppväxt, en förkylning kan låta  besvärlig men är högst normal.

Det går inte att skydda vare sig barn eller personal från infektioner.

Men om man satt upp tydliga kriterier för vad som gäller, så kan man också som personal artigt och vänligt hänvisa till dessa.

Men det ska vara noga genomgånget med all och jag menar all personal.

Det ska inte råda någon som helst tvekan eller ge utrymme för eget tyckande eller egna tolkningar.

Är barnet sjukt med feber eller har en ögoninfektion (två exempel) då går man hem igen.

Varför är jag så övertydlig med en policy?

Bekymren uppstår när någon börjar släppa på reglerna eller övertolka dem.

Då uppstår osäkerhet och otydlighet och med det följer bråk, gnäll och missnöje. Bemötandet blir sämre.

Två saker som svar, ge det artigt och med ett tydligt budskap.

Klicka här för att läsa min artikel om bemötande på arbetet >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 2 kommentarer }

Fråga:
Jag har en fråga om graviditet.

Det är roligt att vara gravid, en härlig tid, men också en väldigt utsatt period av ens liv, speciellt när man är väldigt privat av sig, vilket jag är.

Så fort kollegor får veta det så får man väldigt intima frågor om allt mellan bristningar, stora bröst och viktuppgång, men blir också utsatt för väldigt konstiga påståenden om gravida såsom att man blir seg och lite dum.

Kroppen blir allmängods och de vill känna på magen, men också berätta om sina hemska förlossningar.

Nu har jag lyssnat artigt eftersom jag är en väldigt artig och väluppfostrad person som inte avbryter, men har nu fått nog.

Hur kan man artigt säga ifrån att man inte vill bli behandlad på detta sätt?

Svar:
Det du beskriver är ett rent oförskämt och jag förstår ärligt talat inte hur folk resonerar när de klappar dig på din mage eller frågar om dina bröst.

Att berätta om sina hemska förlossningar kan ju inte vara särskilt upplyftande att lyssna på.

Den delen får du försöka bortse ifrån, men om du känner för det kan du leende och artigt fråga ”och vad vill du berätta med detta för mig. Att min förlossning ska bli ett enda långt elände?” 

När de frågar om dina bröst eller andra intima saker eller klappar dig på magen ska du lika artigt och leende fråga ”Hur tänker du nu?

Frågar de tillbaka så svarar du ”Ja, till exempel att du klappar på min mage. Varför gör du det, jag klappar ju inte på din”

Undrar de över din viktuppgång kontrar du med ”Hur är det med din egen vikt?”

Vad jag försöker förmedla är att du ska sätta gränser, markera att detta är inte ok, frågorna är för intima och du är inte intresserad av att diskutera detta eller bli klappad på magen.

Frågar någon är det bara att säga som det är, en härlig tid men du har tröttnat på folks närgångenhet.

Klicka här för att läsa mer om etikett människor emellan >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Mina barns storebror ska gifta sig.

Brudgummen är min mans barn sedan ett tidigare äktenskap.

Mina/våra nuvarande barn som är 6, 8 och 10 år är inte välkomna på bröllopet pga det är 18 års åldersgräns hävdar brudparet.

Barnen är besvikna att de inte får komma på bröllopet.

Hur är det enligt vett och etikett kan man göra så mot sina bröder?

Svar:
Det är helt och fullt möjligt att göra som brudparet här valt.

Det är de och endast de som väljer vilka de vill bjuda och det är inte ovanligt att man väljer ”barnfritt”.

Det kan varken jag eller deras gäster ha några synpunkter på, även om jag givetvis inser att det finns en besvikelse hos syskonen.

I kyrkan kan de alltid närvara, den är öppen för alla och det är fritt för alla som önskar.

Jag kan som helt obekant besöka och övervara ett bröllop.

Klicka här för att läsa om barn på bröllop >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Hur placerar man det unga (15-17 år) nyförälskade paret på en middag med släkt och vänner?

Jag är en farmor som undrar.

Svar:
Traditionellt ska de delas då de inte är förlovade, men jag gissar att de vill sitta ihop och troligen får de bäst utbyte av varandra i den åldern.

Så placera dem tillsammans.

Klicka här för att läsa min guide till bordsplacering >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 2 kommentarer }

Fråga:
Skrev och frågande mitt barnbarnet vad hon önskade sig i födelsedagspresent men fick inget svar.

Barnbarnet är en tjej och fyllde nu 15 år.

Tycker att det är så tråkigt och oengagerat.

Kan du säga vad du tycker.

Svar:
Det kan tyckas vara en enkel fråga du ställer, men det är så många faktorer som spelar in.

Först, 15 år idag är fortfarande ett barn och vi kanske inte ska förvänta oss att de fullt ut kan hantera vuxnas förväntningar.

En del 15-åringar är väldigt mogna och andra är det inte, så det är svårt att veta i just detta fall.

En annan faktor som spelar in är vad föräldrarna lärt henne. Vet hon ens om att hon förväntas svara?

Mitt råd är att du helt enkelt ringer henne och frågar istället för att vara besviken.

”Hej, det är mormor/farmor/morfar/farfar, jag skrev och frågade vad du önskar dig, men fick inget svar. Har du funderat något?”

Så skulle jag göra och sedan fortsätta njuta av glädjen att få ha barnbarn.

Klicka här för att läsa min artikel om presenttips >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Min far är sambo sedan lång tid. Nu ska han fylla jämnt.

Min far har två döttrar och jag har ett yngre barn.

Min fars sambo har inga barn, men syskonbarn som hon bryr sig mycket om.

Min far bjuder in barnen, men har valt att inte bjuda in barnbarn eller hennes syskonbarnbarn.

Av kostnadsskäl drar de ett streck. Ekonomi får man ju respektera. Men etiketten?

Och kan han se bort från sin egen släkts företräde?

Det är ju han som fyller 70, inte hon? Han måste väl få bjuda sina släktingar utan att riskera att hennes släkt känner sig bortglömda.

Detta innebär att jag inte kan komma då jag är ensamstående.

Min far får inte se sin äldsta dotter som gäst på sitt 70-årskalas. Min son är inte van vid att sova borta.

Borde min far göra ett undantag, för just mig – om barnbarn inte ska få vara med generellt?

Han inviterade först både mig och barnbarnet – som just undantaget – och sedan tog han tillbaka invitationen av min son, men inte mig.

Skälet är att de vill behandla alla lika.

Kan man ta tillbaka en invitation till ett barn, pga. sambons släktingars protester?

Svar:
Först måste vi konstatera att det är var och ens rättighet att bjuda in de man önskar.

Här kan varken du eller andra släktingar protestera.

Glöm inte, efter 20 år tillsammans har han troligen även en djup relation till sambons släkt, hans bedömning är då lika behandling av alla.

Konsekvensen blir att din son inte kan följa med.

Att återta en inbjudan är inget jag rekommenderar, det verkar som din far hamnat i ett ordentligt dilemma.

Etikettsmässigt är det inte korrekt, men tvinga honom inte att välja mellan dig eller den han lever tillsammans med.

Man kan alltid diskutera denna typ av problem, din far har valt att samråda med sin sambo och mitt råd blir att du väljer att åka ensam, förklara för honom i förväg om ditt problem med barnvakt.

Han kommer garanterat att bli glad om du underlättar för honom i hans dilemma.

Din son kommer att klara att vara med en barnvakt, den delen måste du själv lösa och din far kan inte ta ansvar för detta.

Fungerar det inte, då avböjer du inbjudan med motiveringen att barnvakt saknas.

Då ger du din far valmöjligheten att ompröva beslutet eller ta konsekvensen av det ”streck” han dragit i antalet gäster.

Klicka här för att läsa min artikel om nej tack till barn på festen >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Vi är bjudna på bröllop, men de bjuder inte in våra barn.

Vi tycker det är oförskämt att vi ska behöva lämna vår små barn, 1 och tre år hemma.

Så tar med dem i alla fall, men då säger brudparet att vi inte är välkomna.

Är inte det oförskämt?

Svar:
Det är alltid inbjudaren som avgör vem och vilka som ska bjudas in.

I det här fallet har brudparet sagt att det är barnfritt, då måste man som gäst respektera detta och brudparet behöver inte ange skälet.

Som gäst kan man då tacka nej och säga att man inte har barnvakt, eller som ni säger, att ni anser att ni inte vill lämna barnen.

Er reaktion, ”att då tar vi med barnen i alla fall”, är minst sagt tveksam och på gränsen till ohyfsad.

Inte nog med att ni inte följer brudparets önskan på deras stora dag, ni tvingar dem dessutom att till vänner säga ”ni är inte välkomna!”.

Fundera lite på hur den känslan är i magen och försök skaffa en barnvakt, åtminstone så ni kan vara med i kyrkan.

Klicka här för att läsa min artikel om barn på bröllop >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Dop – förväntas jag ge en present, även om jag ska betala min egen fika efter dopet?

mars 31, 2019

Fråga: Jag har blivit bjuden på dop och man ska då betala lunchen/fikat efter. Är det då krav på att paret kan kräva en present eller vad är det som är de vanligaste? Svar: Ingen kan kräva eller förvänta sig presenter. När man får, så kan man tacksamt ta emot dem. Det är brukligt att [...]

Läs hela artikeln →

Bröllop – ska flicka som är vår brudnäbb få behålla sin klänning?

mars 22, 2019

Fråga: Jag och min sambo ska gifta oss till sommaren och då han har en brorsdotter som strax därefter fyller fem år, frågade vi henne och föräldrarna om hon ville vara brudnäbb. Vi har nu fått svar om att hon vill det och då kommer klänningen på tal. Jag har sett ut en klänning som [...]

Läs hela artikeln →

Barn – kan min dotter ta med sin ettårige son på begravning?

mars 12, 2019

Fråga: Min kusins man ska begravas nästa vecka. Min dotter vill gärna vara med och säga adjö. Hon har en son på 1 år som hon måste ta med. Kan hon göra det? Svar: Hon kan ta med honom, alla är välkomna i kyrkan. Men barn kan störa ganska mycket och det bör man som [...]

Läs hela artikeln →

Barn – jag vill inte ha med deras barn på min 40 årsfest midsommarafton, hur skriver jag?

mars 8, 2019

Fråga: Firar 40 år och ska ställa till fest på självaste midsommarafton. Som barnlös stör det mej ibland att alla alltid tar för givet att barn är bjudna. Midsommar firas ofta med hela familjen dom jag givetvis vet, men vill inte ha med alla barn denna gång. Hur och kan man undanbe sig en hel [...]

Läs hela artikeln →

Klädsel – det står kavaj på inbjudan, vad ska vi och sonen på 16 år ha för klädsel?

mars 4, 2019

Fråga: Vi är bjudna på bröllop i sommar, med klädkod Kavaj. Vi är fyra i familjen Jag, min make, vår dotter på 21 år och sonen på 16 år. Vad tar vi på oss? Svar: Kavaj på bröllop innebär alltid den mer formella mörk kostymklädseln. Du och din dotter tar mörk kostymklänning, din man tar [...]

Läs hela artikeln →

Barn – vi vill ha dem med på bröllopet, men hur ska vi få föräldrarna att be dem vara tysta?

februari 28, 2019

Fråga: Vår äldsta dotter ska gifta sig. Det ska bjudas ca 100 gäster och vigsel sker i kyrka och festen ska hållas på ett fint ställe. På brudens sida finns många barn mellan 1-10 år, närmare bestämt 11 stycken som alla är brudens kusiner. På brudgummens sida finns endast ett barn. Barnen är alla välkomna [...]

Läs hela artikeln →

Barn – blev av ilsken, skrikande kvinna tillsagd att hålla reda på min unge! Är det etikett?

februari 26, 2019

Fråga: Jag är en förälder till en son på tre år och jag och min sambo anser att barn lär sig bäst av erfarenheter. Ett exempel är när han äter, vi vill inte mata honom för han blir bättre på att hantera bestick när han får öva på egen hand. Häromdagen var vi på ett [...]

Läs hela artikeln →

Barndop – jag är inbjuden, men är det vett och etikett att säga nej?

februari 10, 2019

Fråga: Är bjuden på kusinbarns dop. Är man tvungen att gå på det? Om man inte träffats på 5 år? Svar: Nej det är du givetvis inte, men det är alltid trevligare om du ger en förklaring till varför du inte kan närvara. Någon har ju trots allt önskat din närvaro och tänkt på dig. [...]

Läs hela artikeln →

Barn – måste man kräva ett bra och disciplinerat bordsskick, även från barn med annan kultur?

februari 8, 2019

Fråga: Till vardags har jag märkt att vi har olika bordsskick. Jag jobbar på en förskola och vill självklart lära barnen gott vett och etikett. själv doppar jag faktiskt en torr brödbit i mjölken/juicen/kaffet om den inte är god. Är det dåligt bordsskick och måste man verkligen lära barn sådant? Hur gör jag med barn [...]

Läs hela artikeln →

Bordsskick – vi skulle vilja veta mer om världen över, kan du skriva ett svar om det?

februari 2, 2019

Fråga: Vi är ett fritidshem med 25 st 6-åringar som arbetar med projekt. Just nu har temat ”A Lá Carte”. Här lär vi oss allt ifrån matlagning, dukning, bordsskick m.m. Vi fokuserar nu på bordsskick. Men vi har kört fast. Därför undrar vi om ni kan hjälpa oss med att i stora drag förklara vilka bordsskick [...]

Läs hela artikeln →