Debattartikel

Kostnadsfritt – får betalande frågeställare förtur?

av Etikettdoktorn den 5 april, 2016

Fråga:
Häromdagen kom en fråga från ett företag.

Företaget var inte kund hos Etikettdoktorn, vare sig som annonsör eller anlitat mig som föreläsare.

Trots detta önskades svar samma dag och de fick som andra erbjudandet att köpa svar samma dag eller få svar via telefon.

Resultatet blev ett irriterat svar där man inte var beredd att betala 50-150 kr.

Så, kan man köpa sig förtur till svaret?

Svar:
Svaret är ja, om du betalar 50 kr får du svar via mail inom 24 timmar.

Om du ringer och frågar kostar det 150 kr för varje påbörjad halvtimme.

Det här är ett företag och då måste vi få intäkter.

Men givetvis kan du få kostnadsfria svar, precis som förr.

Men då får du vänta tills det blir din tur och det tar oftast ett par dagar.

Klicka här för att läsa min artikel om svar inom 24 timmar eller svar via telefon >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Debatt – barnkalas är ingen tävling

av Etikettdoktorn den 9 oktober, 2015

Vad har hänt?
Med jämna mellanrum hör förtvivlade föräldrar av sig och undrar om de måste bjuda in alla kompisar i klassen.

Som om inte det är nog är det i en del sammanhang nästan en tävling om vilken treåring som kan bjuda på den häftigaste festen.

Men håll i dig – det förekommer att man skickat faktura på kostnaden till de barn som av någon anledning inte dykt upp.

Foto: Mats Danielsson Er Man AB

 


Vad i hela fridens dagar har hänt?

Ska treåringar ha värsta bjudningen med artister – nej och åter nej!  Måste man bjuda alla i klassen – nej och åter nej!

Om jag bara bjuder några stycken, kan jag bjuda in dem i skolan? Nej och ännu en gång nej!

Det är ingen tävling
Kalas kan vara för två eller tre, kanske tio eller om du vill hela klassen.

Barn leker, barn tävlar inte. Så du kan faktiskt bjuda på varm korv, glass och tårta. Det viktiga är att barnen har kul.

Presenter
Handlar det om att dyrast vinner? Nej, håll nere nivån och låt festen vara det viktiga.

Varför inte gå samman som föräldrar och sätta en prisnivå. Vi köper inte något för över 50 kronor.

25 kalas på ett år och 50 kronor per kalas, det blir fort pengar om man ska se det krasst.

Cowboy och prinsessa
Det är kanske inte alla som vill vara det, men jag vill minnas att kul det hade vi!

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Debatt – den osynlige mannen på vårdcentralen

av Etikettdoktorn den 8 oktober, 2015

På resa
I förra veckan befann jag mig på en ort, inte min hemort Eksjö, utan mitt ute i Sverige. Där upptäcker jag en vårdcentral som såg intressant ut och beslutar mig för att gå in och prata med dem.

När jag skriver att vårdcentralen var intressant, så avser jag byggnadens utseende,  läge, upptagningsområde och möjligheten att prata om bemötande.

Huset på bilden har inget samband med artikelns innehåll

Som vanligt
Jag kliver in på en ganska vanlig miljö, med väntrum och en liten lucka.

Det var en vårdcentral utan nummerlappar. Väntrummet var tomt och min klädsel var på intet sätt märklig, så där kunde ingen se vem jag var eller mitt syfte. Jeans, skjorta och jacka. Ingen portfölj och inget visitkort uppe, så en hyfsat normal patient gissar jag.

Samtalet
Ungefär 50 centimeter bakom den öppna luckan står två medarbetare och pratar med varandra. Samtalet var säkert viktigt, men ingen såg mig.

Eller de gav åtminstone inte ens det minsta tecken att se mig.

Vi väntar snällt
Som en god patient eller vänlig person kan jag inte stå där och vara påstridig. Jag vill ju träffa dem, det gäller att vara smidig.

Där står jag i tre fyra minuter och lyssnar till deras samtal. Inte en blick, inte en min, inte ett tecken – ingen visade ”vi ser dig”.

Nu börjar jag skruva på mig, försöker med små artiga gester påkalla uppmärksamhet. Det här börjar ju bli pinsamt!

Hur kan detta hända?
När jag stått alltför lång tid och väntat tröttnar jag. Inte en min från dem, inte ett enda tecken. Jag vänder på klacken och går! Tvärilsken!

Ville inte stå kvar, för jag hade tappat all sans och förmodligen stridit mot alla mina egna råd. Men efteråt tänker jag – om jag varit gammal, om jag varit sjuk, inte kunnat vårt språk eller en person som inte har valmöjligheten? Hur hade det känts? Vad hade då skett och hur hade jag upplevt denna förnedring?

Hur kan detta hända 2015?

Vad kunde de gjort?

  • Det kan finnas flera förklaringar, en av dem kan vara att receptionen var inte deras uppdrag.
  • Titta då på besökaren, välkomna besökaren och säg att hen som ansvarar kommer strax.
  • Ge en blick, sök ögonkontakt och visa att jag ser dig, men kan inte avsluta.
  • Bäst vore, avsluta samtalet och välj besökaren först.
Har du upplevt detta, berätta!
Jag måste säga att jag som träffat så mycket folk, trodde inte att detta ändå händer 2015. En obegriplig inställning för en verksamhet som bedriver service till andra, en mottagning som ska utöva värdskap och vara specialister på empati och bemötande. Det känns som mitt jobb behövs.
Har du också sett detta? Välkommen att kommentera.

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 5 kommentarer }

Kanske kan vi ibland byta utsiktstorn istället för att se vem som har mest rätt
Med stort intresse följer jag diskussionen om cyklisten vid Vättersnäs i Jönköping. Filmen har delats snart två miljoner gånger på ett par dygn.
Se här >>

En cyklist ute på sin motionsrunda har förmodligen, som jag gissar, för femtioelfte gången blivit tvingad att väja i denna eller en av de avsmalnande gatstumpar som syftar till att dämpa farten. Den rakryggade och envise cyklisten vägrar att väja, så till den milda grad att situationen blir absurd.

Det är givetvis omöjligt för mig att säga vem som gjort rätt eller fel, det är också möjligt att cyklistens agerande riktar sig mot ett av många olika fordon. Vilket knappast lär få effekt på övriga som inte var där. Med all förståelse lyssnar jag på filmen och hör de hårda ord och arga kommentarer som fälls. Självklart blir bilister, chaufförer och resenärer rejält ilskna.

Diskussionen har även landat i cyklistens möjlighet att välja cykelbanan, det är sant, men han får tveklöst som fordon framföra sin cykel på vägen.

foto: från Lars-Gunnar Gustafssons filmklipp (klicka för visning på YouTube)

Men vad hände?
Jag tror faktiskt att cyklisten blev skogstokig när han kör in i den avsmalnande vägbiten och lastbilen helt enkelt struntar i att hen möter en cyklist. Här kan jag givetvis ha fel, men varför skulle cyklisten annars så envist stå kvar?

Sedan har cyklisten svårt att ta sig ur situationen utan att ”förlora ansiktet”. Han ringer då till polisen, det är en naturlig lösning på problemet. Kommer de till platsen, ber honom flytta sig så följer han myndighetens anmaning. Han kan hävda att han hade rätt, men följer givetvis lagens företrädare.

Lösningen?
Detta är precis det jag åker land och rike runt och försöker förmedla. Se om det finns någon annan lösning på problemet, kan vi byta infallsvinkel?

Cyklisten mår säkert inte bra där och hade någon bytt utsiktstorn, gått fram till honom och försökt hjälpa honom ur situationen, så hade det sannolikt fungerat.

Jag tror inte att i skrivande stund, cyklisten mår så bra idag heller. Speciellt inte efter miljoner visningar.  Han fastnade i en situation som är svår för honom att ta sig ur. Är du cyklisten själv som läser detta, du får ett helt anonymt (det syns inte vem du är, inte ens jag ser det)  inlägg om du skriver här:  Skriv till Etikettdoktorn >>

Två (av många andra) vägar ur denna situation – lösningen

1.  Genom att lastbilschauffören som han mötte hade gått ur bilen och sagt ”du – jag förstår att detta blev lite dumt. Om jag har gjort fel beklagar jag detta, men tyvärr kan jag inte backa med denna kö bakom mig. Är det ok, kan vi säga så?” Då tror jag cyklisten kunde sagt till sig själv ”jag fick en ursäkt och lite rätt i alla fall”.

2.  Cyklisten kunde sagt till lastbilschauffören ”du – jag gillar inte ditt sätt att köra. Kan du framöver tänka på oss cyklister, men nu har den här situationen blivit så vansinnigt överdriven att jag kan inte med hedern i behåll förorsaka ett sådant kaos. Kan vi säga att du tänker lite extra på oss cyklister nästa gång? Nu flyttar jag mig”.

Att inte välja konflikt
  • Ibland måste vi välja andra lösningar än konflikt.
  • Ställa oss i en annan infallsvinkel och se om vi kan lösa detta på ett vuxet sätt.
  • Här blir alla förlorare och det gör knappast vår värld till en bättre sådan.
  • Rätt eller fel? Det ligger i betraktarens öga, men en sak är säker; artighet är en ofta underskattad resurs!
Välkommen med din synpunkt i kommentarerna!
Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 33 kommentarer }