Mellan människor

Fråga:
Min kille som jag varit tillsammans med i snart 5 månader har lite tokiga saker för sig . Det är alltid jag som åker till honom då hans 14-åriga son bor hos honom hela tiden och min dotter varannan vecka hos mig.

När jag är hos honom på helgerna står jag ofta för maten och vinet. Ibland när jag köpt fint rödvin för 100:- tycker han att det är okej som han säger och liknar det vid Vino Tinto som går att stjälpa i sig kallt enligt honom.

När jag talar om att man enligt mig och min uppfostran följer klädkoder och att man inte tackar ja till en middag, sedan tackar nej och någon dag innan middagen ringer och bjuder in sig i alla fall. Han stod som ett frågetecken och förstod inte varför?

När han lånar min bil kör han över gupp med hög fart och ställer den i korsningar m.m. samt klagar på att den inte har någon stark motor. Han får faktiskt låna bilen då han inte har någon egen på vintern.  Nu behöver jag laga den då han kört som han gjort och han har han erbjudit sig att betala. Är inte det dåligt?

På min födelsedag köpte han champagne och en bukett blommor och jag köpte en festlig middag till både honom, hans son och mig samt att jag 4 dagar tidigare lagt ut ca 800:- på vin och champagne till en nyårsfest som hans vänner ordnat med.

Känner även att det är lite knasigt att jag ska bekosta maten då han och hans son äter mycket och jag relativt lite, bidrar gärna men allt annat som bensin m.m. borde väl räknas in?

Känner mig aningens utnyttjad och känner att då killen är 50+ kanske man kan förvänta sig lite mer?

Svar:
Relationer är alltid svåra, om man dessutom har livserfarenhet och därigenom fått egna vanor, kan det vara svårt att ändra sig. Det är alltid fråga om en anpassning från båda och givetvis är inga par ”sammanvuxna vid höfterna”  men det handlar ändå om att stå enade utåt och vara till för varandra. Utifrån din beskrivning verkar din kille inte riktigt insett att det krävs något från honom också. Jag tror helt enkelt inte han förstår att han måste bjuda till och du får kanske ställa de kraven på honom.

Särkullebarn är alltid ett dilemma och det får kanske lösas på det mest praktiska sättet, i ert fall verkar ni hittat en lösning som fungerar för både dig, din dotter, din kille och hans son. Men gemensamma lösningar får men tillsammans hitta och om detta medför en ekonomisk belastning för dig bör han vara med och ta sin del av detta.

Alla de exempel du tar upp är sådana saker som ni måste prata om och då menar jag inte att ni ska diskutera så där i förbifarten om att du vill ha pengar. Nej, sätt er ned tillsammans i lugn och ro och samtala om hur ni ska få ert gemensamma liv att fungera i framtiden. Ta fram det positiva med ert förhållande, lyft hans goda sidor och så får du även på ett strukturerat sätt låta honom inse att du lägger ut ganska mycket pengar. Fråga honom hur han föreslår att du ska klara detta i framtiden, be honom inte om pengar. Låt honom komma med förslag på lösningar om hur ni ska kunna fortsätta bygga på er relation.

I detta läge får du utelämna saker som du nämner om hans sätt att tacka ja, sedan nej och så återigen ja. Visst har han fel, så gör man inte, men de kraven kan du ställa när du ska vara med. Hans egna misstag kan du inte ta upp i en diskussion om det jag nyss förslog. Här får du sakta men säkert dela med dig av dina kunskaper. För det handlar om att han inte vet eller kan. Han har inte den kunskapen om hur man uppför sig, men kan lätt ändras om du i framtiden lotsar honom rätt.

Så svaret är, prata, prata, prata. Lyssnar/deltar han inte – du får du göra ett val, för visst kan du förvänta dig mer än så här.

Läs mer i min artikel om vett och etikett vid möten och kärlek >>

Etikettdoktorn  Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Kan man ge kaffe och salt till en nyinflyttad?

Svar:
Att ge kaffe är mer som en flyttpresent, man kan behöva det som nyinflyttad.

Salt är mer traditionsbundet, då brödet och saltet har stor betydelse.

Man kan se anor från många länder, men framförallt i Tyskland skulle man ge dessa saker eftersom det aldrig fick saknas i ett hem.

Så om du ska ge detta, då behöver du också förklara varför, man kan inte detta idag.

Klicka här för att läsa om traditioner vid flyttgröt >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Har känt en man under flera år och vi har nu varit ett par en kort tid.

Han har nu avlidit efter en tragisk olycka och vi ska nu ha begravning för honom.

Min fråga är. Vart ska jag sitta i kyrkan?

Känner hans familj lite grann då vi träffats ett antal gånger och jag var med dom precis efter den tragiska olyckan.

Tycker det är jobbigt att fråga dom vad dom tycker.

Känner mig som mer än en vän men har ju inte riktigt kommit med i familjen ännu.

Vet inte hur dom ser på mig och dom har nog med sin egen sorg.

För mig skulle det kännas skönt att sitta i närheten eller med familjen.

‘Vill ha detta klart innan denna fruktansvärt jobbiga dag.

Svar:
Det låter förfärligt svårt och så tråkigt att ni inte fick mer tid tillsammans.

Mitt råd är att du helt enkelt talar med begravningsentreprenören och ber denne ta kontakt med familjen.

Såg precis som du skrivit här, eller visa frågan.

Jag är övertygad om att de kommer prata med dem och säkert ordna så du får sitta med familjen.

Ni var ett par och då är du per automatik väldigt nära.

Klicka här för att läsa min artikel om placering i kyrkan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Egentligen vet jag inte om min fråga hör till etikett eller relationsproblem.

Semester tillsammans, jag godkänner avgiften för resan (men min pojkvän väljer dyrare hotel och betalar mellanskillnad). Så länge tycker jag är ok.

På plats tillkommer utgifter för julfirandet, båtutflykt, drinkar i baren, taxiresor till stan som han betalar.

Under tiden bjuder jag på billigare spabehandlingar, betalar inträdesavgifter etc.

Jag försöker bidra i alla fall med lite. På slutet av resan frågar jag hur mycket skyldig är jag för båtutflykt ( ganska dyrt men jag var beredd att bekosta det själv).

Han svarar att jag får se det imorgon när hotellets räkning blir klar.

Nästa dag visar han mig hela räkningen och jag börjar förstå att han vill att jag skall dela hela notan. Jag blev väldigt, väldigt ledsen.

Vill tillägga att min pojkvän tjänar mycket mer än jag gör eftersom han är hög chef. Jag tänker betala min del av hela notan (inte bara utflykten) eftersom jag är mycket stolt.

Jag är väldigt ledsen och funderar om han är rätt person för mig. Jag tycker att han är snål och inte är någon gentleman.

Svar:
Det spelar ingen roll om det är etikett eller relationsproblem jag ska försöka svara ändå.

Men det viktiga är att oavsett mitt svar måste du följa det som du känner och vill. Det kan inga svar i världen ändra på, jag kan enbart ge dig min syn på ditt/ert dilemma.

Det största bekymret är att ni inte pratat igenom finansieringen innan ni reste, det kan helt enkelt vara så att ni har olika uppfattningar om vad ni beslutat och hans tolkning kan vara utifrån en annan syn på detta.

Han kanske trodde att du ville vara med och betala (du betonar att du är stolt och det lär han vara medveten om) och ställde frågan utifrån den tankegången.

Kan det vara så att han helt enkelt inte förstått hur du resonerar och gjort det han trodde att du önskade. Då är han sannolikt helt omedveten om sitt ”klavertramp”.

Skulle det vara så att han helt enkelt är så ekonomisk att han inte bryr sig utan ser enbart till kostnaderna och vill att du ska ta ”din del”, då är han ute på hal is. Men vet du det?

Därför tycker jag att du ska betona att du gärna betalar din del, men fråga honom samtidigt ”Hur tänkte du?”. Berätta att du kanske uppfattat fördelningen av kostnaderna så som du beskriver.

Ge honom chansen att se sitt eventuella ”misstag” eller stå för sin åsikt att ni delar lika oavsett om du har råd eller inte.

Det vore ytterst olyckligt om du bryter upp pga av ett missförstånd, men samtidigt får du ett klargörande.

Därefter får du ta ställning till om han är den du vill leva tillsammans med. Mitt råd är helt enkelt – ni måste prata med varandra. Lycka till!

Läs mer i min artikel om  kärlek och dess vett och etikett >>

Etikettdoktorn  Mats Danielsson

 

 

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag är flickvän till min pojkväns barndomsvän som har har avlidit.

Vi är sambo men inte förlovade eller gifta.

Ska jag följa med honom på begravningen eller inte?

Svar:
Hur känner sig din pojkvän just nu, hur mår han?

Behöver han ditt stöd? Vill han att du ska följa med honom?

Om de frågorna besvaras med att han behöver dig, då ska du gå.

För det är för hans skull du ska följa med.

Följ ditt hjärtas röst, då blir det rätt!

Klicka här för att läsa min artikel om gäst på begravning >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Bör man gå på en begravning när ens faster gått bort och man ej har setts på 20 år?

Syskonen är lite osams , en vill inte gå, en vill bara gå på begravningen och ej efter och den tredje bryr sig inte.

Har hört att annonsen inte kommer i tidningen förrän efter begravningen.

Svar:
Vad vill du själv göra och vad tror du din faster hade önskat?

Följ det det du tror hade blivit rätt, så har du svaret.

Strunta i vad andra tycker, till kyrkan har alla rätt att gå.

Det krävs ingen inbjudan, gillade du din faster så ska du hedra henne med din närvaro.

Klicka här för att läsa min artikel om att vara gäst på begravning >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag har en relation med en man sedan sex år tillbaka och nu har vi flyttat ihop och bor där han har bott hela sitt liv.

I alla dessa år har jag varit bjuden på olika middagar till hans vänner och bekanta.

På i stort sätt alla middagar och fester i det område där vi bor talar gästerna och värdparet nästan uteslutande om andra människor, som de känner gemensamt, inte något negativt förvisso men för mig känns det fruktansvärt tråkigt.

Även gamla minnen.

Tillkommer att dessa fester kan pågå i upptill sex timmar.

Jag lider så fruktansvärt men går ändå för att inte såra min sambo som tar illa vid sig om jag försöker hitta på en anledning att slippa.

Min fråga är, när kan man anständigtvis bryta upp från en middagsbjudning?

Är det till exempel ok att bryta upp direkt efter kaffet, efter så där två och en halv timme?

Skulle du kunna ge mig ett råd angående hur jag skulle kunna stå ut eller avstå?

Jag brukar erbjuda mig att hjälpa till i köket och diska och det ger en viss lindring.

Svar:
Att bryta upp tidigare än förväntat kräver ett fullgott skäl.

Normalt avrundar gästerna en middag utan dans efter fyra timmar, så 2,5 tim är lite kort tid.

Du vill inte såra din sambo, det hedrar dig, men om du vill gå hem tidigt. Tar han inte illaupp då också?

Som jag ser det har du två val.

Det första är att du vid nästa middag har planerat ett ämne som du kan delta i. Du får helt enkelt säga som det är ”nu är det så att jag känner inte en enda person av alla dessa ni pratar om. Så jag tänkte byta ämne, vad anser ni om…?”

Det enda som kanhända är att du inte får respons, eller så vaknar man till och inser att de utesluter dig.

Ditt andra val är att du talar med din sambo om detta dilemma och kanske kan ni tillsammans hitta en lösning.

Han kanske kan gå ensam och utan att du sårar honom. Samtal löser mycket.

Vad ska han säga? Tja, varför inte ”hon känner att vi pratar gamla minnen och om saker hon inte känner till. Så hon väljer att avst唑

Klicka här för att läsa om vett och etikett vänner emellan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Förändringarnas vindar har blåst !

Är så överrumplad över upptäckten att många har svårt att säga tack.

Har blivit mer och mer uppenbart, tack för uppvaktningen,tack för presenten mm.

Vad är det som skett?

Svar:
Du har helt rätt, tackandet har absolut minskat.

Det ses inte som lika självklart att skriva och tacka för en fest eller en present.

Över de sista årtiondena har en ”JAG-kultur” blivit alltmer framträdande.

Jag behöver, jag kräver, min rättighet etc.

Detta märks även i skriftspråk då det är mer vanligt att börja med ”Jag och min familj” än så som det tidigare skrevs, just för att inte sätta sig själv i centrum, ”Min familj och jag”.

I vår alltmer egocentrerade tid glöms lätt ord som tack.

Många anser att man inte ska tacka för ”betald” service, som i en butik, en hantverkare eller hos vården. Det anses vara självklart och behöver inte tackas för, detta är helt fel.

Man tackar alltid och ett extra tack är aldrig fel.

Läs mer i min artikel om att tacka >>

Etikettdoktorn  Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
I en fråga till dig som lyder:
”Att våga rekommendera en konkurrent, när man som leverantör inte upplever att man i nuläget klarar ett åtagande ger kunden ett gott intryck.”

Ställs följdfrågan av en annan läsare_
”Måste man ha ”konkurrenter”? Kan man i stället ha samarbetspartners eller kollegor som arbetar åt samma håll?”

Blir det roligare då?

Svar:
Det handlar ytterst om inställning.

Givetvis är man konkurrenter om man har samma kunder och vill äga marknaden, men man kan vinna många marknadsandelar genom att aldrig prata illa om dem och till och med kunna rekommendera dem.

Ibland är de, precis som du skriver, samarbetspartners och med det synsättet blir förhållandet definitivt intressantare och roligare.

Jag hade en kollega i läkemedelsbranschen som hade en stark konkurrent i ett annat företag. Produkterna var ganska likvärdiga i både pris och effekt, de tävlade ständigt om att få kunden att köpa just deras produkt.

I samband med en kongress i USA beslutade sig de båda kollegorna för en gemensam kundträff.

Som om det inte var nog valde de att presentera varandras produkter.

Kunderna skrattade och njöt, resultatet blev att båda produkternas försäljning ökade och de sopade nästan undan andra produkter i den kategorin.

Tillsammans vann de båda och än idag talar kunderna om deras ”tilltag” .

Roligt kan jag garantera att de hade!

Läs mer i min artikel om att vinna kundens förtroende >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Måste man gå på tacksägelsegudstjänsten som nära anhörig?

Min svärfar har avlidit och min man tycker att vi skall gå på den hela familjen (han, jag och våra barn).

Självklart går vi allihop på begravningen då han stod oss nära.

Men just tacksägelsegudstjänsten har jag ingen lust att gå på.

Det är ju en vanlig gudstjänst där man nämner svärfars namn.

Jag har själv gått ur kyrkan och är inte troende. Inte min man heller.

Är det ofint att inte gå?

Svar:
Ofint? Du ska istället ställa dig frågan om du kan tänka dig att gå för att visa din man respekt i sorgen efter hans far.

Om det var du som förlorat en förälder, skulle du då önska att din man fanns vid din sida i de tankar du då upplever?

Så byt perspektiv, vett och etikett är inte om du ska gå eller inte gå, det är om du är redo att finnas för din man.

Så mitt svar blir att du ska gå, utan att fundera på varför din man önskar närvara.

När din make kanske blir ledsen i kyrkan när han hör sin fars namn läsas upp, då är du och barnen hans största stöd.

Livet tillsammans är inte enbart att dela glädje, man delar även sorg.

Klicka här för att läsa min artikel om begravning och dödsfall >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Presentation – hur presenterar man sig korrekt?

november 23, 2017

Fråga: Hur presenterar man sig artigast när man möter någon? Vad säger du i etikettfrågan? Många säger bara förnamnet. Svar: Du presenterar dig genom att säga både ditt för och efternamn. Att endast använda efternamnet anses inte vara korrekt och att enbart säga förnamnet kan ibland låta okomplicerat, men det räcker inte. Om du presenterar dig själv, [...]

Läs hela artikeln →

Kondoleans – vad svarar man på när någon säger ”beklagar”?

november 22, 2017

Fråga: Min morfar har nyligen gått bort och detta är första gången någon nära anhörig till mig avlider sen jag blivit ”vuxen”. När jag berättade detta för en nära vän så sa han att han beklagar, vilket är normalt men jag blev helt ställd för jag visste inte vad jag skulle svara men fick tillslut [...]

Läs hela artikeln →

På jobbet – min chef kräver att jag talar svenska i telefon med min mamma, vad säger du?

november 20, 2017

Fråga: Min chef och jag har lite olika åsikter om hur man ska göra i en situation. Jag kommer från ett annat land och när min mamma ringer mig och jag sitter i närheten av t ex min chef eller någon annan så pratar jag med min mamma på vårt språk men det tycker min [...]

Läs hela artikeln →

Brev – hur läggs ett brev i ett kuvert?

november 14, 2017

Fråga: Har Du några råd angående hur man ska lägga ett brev/kort i ett kuvert. Med brevryggen uppåt eller neråt? Svar: Normalt lägger man det med brevryggen nedåt, och adressaten namn mot baksidan på kuvertet. Då kan läsaren omedelbart se ingressen när kuvertet sprättas upp. Läs mer om skrivandets etikett Etikettdoktorn Mats Danielsson

Läs hela artikeln →

Dödsfall – får man kalla sig änka om man varit sambo?

november 5, 2017

Fråga: En kanske lite udda fråga. Jag har varit sambo i 30 år med min livskamrat. I somras avled han. Är jag då änka eller?? Svar: Jag får beklaga din förlust av en livkamrat. En änka är, citat: ”benämning på en tidigare gift kvinna vars make avlidit och som heller inte ingått nytt äktenskap.” (källa: [...]

Läs hela artikeln →

Vett och etikett på jobbet – är det ok med ett främmande språk sinsemellan, så inga andra förstår?

november 3, 2017

Fråga: Jag har ett ”problem” på min arbetsplats. Jag arbetar som frukostvärdinna på ett hotell och har en kollega, han kommer ifrån Thailand och kan inte direkt mycket norska (bor i Oslo). Vår husfru/chef är också från Thailand och varje gång hon kommer in i köket så pratar dom endast thai. Jag förstår inte ett [...]

Läs hela artikeln →

Artighet – är jag viktigare än du och med vem börjar jag. Du eller jag?

oktober 25, 2017

Fråga: Efter 35 års liv varav 13 som exilnorsk i Sverige noterar jag nu att folk oftast i muntligt samtal nämner sig själv innan andra: ”jag och x gjorde så”, ”Jag och barnen ska simma” Jag och kompisen ska bowla” osv. – istället för att nämna sig själv till sist: ”x och jag gjorde så”, [...]

Läs hela artikeln →

Hund – folk vill ”klappa” vår hund. Men det vill inte vi, hur gör vi?

oktober 24, 2017

Fråga: Vi har en liten hund som är väldigt söt. Vi lydnadstränar henne och en av uppgifterna kan vara att sitta och vänta utanför en butik. Men hon får aldrig vara ifred, folk med småbarn går fram och ska klappa, ungarna sitter med ansiktet precis vid hennes nos. Dels förstör de vår träning, men det [...]

Läs hela artikeln →

Mellan människor – varför måste enbart jag som kvinna sköta alla hushållssysslor i hans bostad?

oktober 20, 2017

Fråga: Ska jag sköta hushållssysslorna själv för att min sambo jobbar mycket och jag jobbar 50%? Jag lever med en man som jobbar mycket eftersom han är chef. själv jobbar jag 50% och har andra halvan sjukpension. Jag har kronisk migrän och muskelvärk. Jag arbetar varannan helg. Vi har skild ekonomi, inga gemensamma barn och [...]

Läs hela artikeln →

Tilltal – vem gillar att bli kallad ”Ni”?

oktober 5, 2017

Fråga: Under de sista åren,har DU-reformen försvunnit i Sverige. Kan ta ett exempel ,har själv varit i Stockholm ca. 10 dagar,nu under oktober. Jag bodde på hotell och gjorde staden som det heter ,varje dag. På hotellet så sa alla” Ni” till mig ,även om jag hela tiden pratade i Du -perspektiv. Likadant på tunnelbanan [...]

Läs hela artikeln →