Kungligt – hur ska jag uppträda?

av Etikettdoktorn den 11 juni, 2014

Fråga:
Jag har en fråga angående vårt kungahus. Om jag någonsin ställs i den situationen, att jag får träffa en kunglighet, vad gäller då?

Jag vet att man inte ska säga ”du” till dom, men annars? Ska jag knäböja? Ska jag ta i hand? Ögonkontakt? Vad gäller?

Hur kan jag hedra mitt kungahus, utan att förolämpa?

Svar:
Du säger ”Kungen” eller ”Drottningen” vid ett direkt tilltal. Givetvis kan du även säga ”Ni” till kungaparet. Ingen av dem vill bli ”duad”.  När du skriver till Kungen och då är det alltid formellt. Tilltal i skrift är Eders Majestät som den korrekta inledningen.

I mer formella sammanhang säger du Ers Majestät till Kungen eller Drottningen, det är om du inleder med ett tal och ska omnämna dem eller på annat sätt vara mer formell.

Blir du inbjuden till middag i Vita havet gäller olika hälsningsregler. Om det är statsbesök, så går gästerna fram och hälsar, annars går Kungaparet runt och hälsar på gästerna. Kungafamiljen tar i hand ocjh om de är på besök i t.ex. din hemort eller på ett företag går de runt och tar i hand. Knäböjande är helt och hållet borta, detsamma gäller nigande inför dem.

Omnämner du till t.ex. Prins Daniel och kronprinsessan Victoria i ett tal med dessa närvarande, säger du Ers kungliga höghet och skriver du omnämns de med Hans kungliga höghet eller Hennes kungliga höghet. Du ska lämpligen skriva förkortningen H.K.H till båda.

Om du följer dessa enkla regler visar du Sveriges Kungahus och det ämbete de representerar respekt.

Klicka här för att läsa min artikel om att gå på kungamiddag >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

 

{ 1 kommentar… läs det nedan ellerlägg till en }

Fredrik Larsson juni 18, 2014 kl. 00:56

Jag tackar för det svaret, samtidigt som jag märker att det inte var det svar jag trodde.
Jag har alltid föreställt mig (om dom t.ex. kommer till min stad) att jag faller ner på knä framför min regent.
Jag får ofta frågan av mina arbetskamrater, då vi diskuterar kungahusets vara eller icke vara, vad jag tycker.
Inte nog med mitt standardsvar ”Det heter för Kung och fosterland”, så brukar jag även tillägga, att om jag skulle ställas inför en sån situation, så skulle jag nog vara villig att dö för någon i mitt kungahus.
Givetvis i en fallande skala… Jag tror jag även skulle kunna dö för mina kungliga prinsessors prinsar, men det skulle inte vara lika självklart, som att dö för min konung eller drottning.

Jag kanske är lite gammaldags, men det ger mig en viss stadig mark att falla tillbaka på. Kung och fosterland betyder något för mig.
Därför tror jag inte alls på President i Sverige.
För låt oss bara gissa att Sverige någonsin sätter upp en president, som jag inte gillar, på den högsta stolen… jag skulle inte vara villig att dö för den presidenten.

Därför vill jag falla ner på knä framför min konung, för det är just det… Min konung.
Finns det ingen situation som rättfärdigar en knäböjande undersåte?

Jag kanske borde flytta till Stockholm och söka arbete inom kungahuset.

Svara

Lämna en kommentar