Fråga:
Varför är alla, utifrån min erfarenhet, som sysslar med etikettssfrågor så konservativa och inte sällan fyrkantiga?
Till exempel så används ordet ska, istället för bör, eller uttrycket, “det är brukligt”, alltför ofta. Etikettsregler är väl inga inga absoluta sanningar.
När det gäller konservativa värderingar så är de tydligaste exemplen de där det ges råd om hur män och kvinnor ska förhålla sig. Jag har två unga vuxna söner och har haft lite problem med att få dom att förstå att de inte ska betala för flickvänner och bekanta. Då måsta de ju halvera sitt uteliv av ekonomiska skäl.
När det gäller manlig artighet med bildörrar och utdragna stolar så reflekterade min framlidna svärmor klokt över detta. Hon var för övrigt från gedigen överklass och i allt annat oerhört värdekonservativ.
Till min dotter som är hennes enda kvinnliga barnbarn sa hon att man ska passa sig för alltför artiga män.
– Dom spelar ett spel och när man är fast visar dom sitt rätta jag, bidrar inte med mycket i familjen, släpper dörren i ansiktet på frun och låter henne bära in även tunga kassar från bilen, såvida det inte finns publik, menade hon,
Jag hörde det för länge sedan och har efter det noterat att det ligger en hel del i saken.
Min likaledes framlidna svärfar var inte ett dugg empatisk, men kunde verkligen föra sig.Han sa att den främsta etikettsregeln är att få människorna man råkar att känna sig väl till mods. Alltför ofta används etikettregler på precis motsatt sätt, tyckte han. Gubben föraktade de som inte gjorde rätt, men han visade det aldrig med en min, utan var alltid den perfekte gästen eller värden. Sina fördömande kommentarer sparade han till de närmaste, utåt framstod han som den perfekte gentlemannen.
Skulle vara intressant med en kommentar på min alldeles för pratiga fråga och andra reflektioner.
Svar:
Vad det gäller konservativt eller inte är svaret mycket enkelt, när någon frågar ger jag det korrekta svaret. Att jag skulle hänge mig åt tyckande eller egna reflektioner är inte inget den som frågar blir hjäpt av. Däremot är det upp till den som får svaret att på bästa sätt anpassa sig utifrån situationen.
I frågan om etikettsregler är absoluta sanningar så ger jag dig rätt, det finns inga sådana sanningar. Men de är som recept på god mat, om du följer grundreceptet kommer du alltid att lyckas, men inget hindrar dig från att utveckla detta till en mer positiv upplevelse.
Frågar du mig om man sitter med arbågarna på bordet, då är svaret nej. Frågar du mig om jag sitter med armbågarna på bordet, så är svaret ja – men när det passar sig. Det innebär inte att jag ska svara ja när någon frågar, då blir det fel enligt “etikettsreglerna”
Sedan ska du se det i ett längre perspektiv, det vi gör idag är betydligt mindre konservativt och traditionellt än vad det var för bara 50 år sedan. Ta bara klädseln, idag går i stort sett varje man utan slips och med färgad skjorta. För 100 år sedan var det frack och mörk kostym som gällde.
Dina söner behöver givetvis inte alltid betala, men om de erbjuder sig att göra detta kommer de upptäcka att kvinnor anno 2014, dels tackar ja, men väldigt ofta bjuder igen. Detta gäller såväl manliga som kvinnliga vänner, att vara generös ger ofta glädje tillbaka.
Vad det gäller artiga män tycker jag att din syn på saken är både dum och felaktig. Det handlar i de flesta fall om uppriktigt intresse för andra människor och om alla artiga personer vore falska, så skulle därmed oartiga vara äkta. Det går inte ihop, oavsett din mors erfarenheter. Jag kan bara gå till mig själv, jag tror att jag är ganska artig, men något spel för gallerierna är det sannerligen inte!
Klicka här för att läsa om vett och etikett människor emellan >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn