Debatt – den osynlige mannen på vårdcentralen

av Etikettdoktorn den 8 oktober, 2015

På resa
I förra veckan befann jag mig på en ort, inte min hemort Eksjö, utan mitt ute i Sverige. Där upptäcker jag en vårdcentral som såg intressant ut och beslutar mig för att gå in och prata med dem.

När jag skriver att vårdcentralen var intressant, så avser jag byggnadens utseende,  läge, upptagningsområde och möjligheten att prata om bemötande.

Huset på bilden har inget samband med artikelns innehåll

Som vanligt
Jag kliver in på en ganska vanlig miljö, med väntrum och en liten lucka.

Det var en vårdcentral utan nummerlappar. Väntrummet var tomt och min klädsel var på intet sätt märklig, så där kunde ingen se vem jag var eller mitt syfte. Jeans, skjorta och jacka. Ingen portfölj och inget visitkort uppe, så en hyfsat normal patient gissar jag.

Samtalet
Ungefär 50 centimeter bakom den öppna luckan står två medarbetare och pratar med varandra. Samtalet var säkert viktigt, men ingen såg mig.

Eller de gav åtminstone inte ens det minsta tecken att se mig.

Vi väntar snällt
Som en god patient eller vänlig person kan jag inte stå där och vara påstridig. Jag vill ju träffa dem, det gäller att vara smidig.

Där står jag i tre fyra minuter och lyssnar till deras samtal. Inte en blick, inte en min, inte ett tecken – ingen visade ”vi ser dig”.

Nu börjar jag skruva på mig, försöker med små artiga gester påkalla uppmärksamhet. Det här börjar ju bli pinsamt!

Hur kan detta hända?
När jag stått alltför lång tid och väntat tröttnar jag. Inte en min från dem, inte ett enda tecken. Jag vänder på klacken och går! Tvärilsken!

Ville inte stå kvar, för jag hade tappat all sans och förmodligen stridit mot alla mina egna råd. Men efteråt tänker jag – om jag varit gammal, om jag varit sjuk, inte kunnat vårt språk eller en person som inte har valmöjligheten? Hur hade det känts? Vad hade då skett och hur hade jag upplevt denna förnedring?

Hur kan detta hända 2015?

Vad kunde de gjort?

  • Det kan finnas flera förklaringar, en av dem kan vara att receptionen var inte deras uppdrag.
  • Titta då på besökaren, välkomna besökaren och säg att hen som ansvarar kommer strax.
  • Ge en blick, sök ögonkontakt och visa att jag ser dig, men kan inte avsluta.
  • Bäst vore, avsluta samtalet och välj besökaren först.
Har du upplevt detta, berätta!
Jag måste säga att jag som träffat så mycket folk, trodde inte att detta ändå händer 2015. En obegriplig inställning för en verksamhet som bedriver service till andra, en mottagning som ska utöva värdskap och vara specialister på empati och bemötande. Det känns som mitt jobb behövs.
Har du också sett detta? Välkommen att kommentera.

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 5 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Lisalina oktober 8, 2015 kl. 09:54

Jag har varit sjuklig i många år och som ung och sjukskriven blir man ofta ifrågasatt. Varför jobbar inte du som ser så frisk ut? Men det syns inte utanpå och när jag går till doktorn upplever jag ofta att jag blir nonchalerad och inte sedd. På min vårdcentral xx (här har redaktionen tagit bort namnet) kan man inte beställa tid i luckan, men jag kan gå ut på gatan och ringa in. Helt knäppt. Bra skrivet!

Svara

Etikettdoktorn oktober 8, 2015 kl. 09:56

Tack för att du delar med dig. Jag blir förvånad och beklämd. Som du ser har jag raderat namnet på din vårdcentral, då de inte vid publicering av ditt inlägg ges chansen att försvara sig.

Svara

Bodil oktober 8, 2015 kl. 20:58

Det händer i vården, i affären .. lite överallt inom serviceyrken. Personal som väljer att bortse från den som söker kontakt och istället fortsätter sitt privata (? – i alla fall ibland, man kan ju som regel höra vad som pågår) görande.
Det är beklämmande och som kund har jag inte kommit längre än du – det vill säga, jag vänder på klacken och går. Någon gång har jag lagt mig i samtalet och till exempel rekommenderat en film när jag hört att det varit bio som diskuterats men eftersom jag troligen inte gjort det med ett leende har det inte uppskattats.
Jag arbetar på vårdavdelning. När det kommer någon som söker kontakt får denna personen gensvar direkt. Är det så att jag är upptagen i till exempel telefonsamtal/annat så visar jag att jag ”Kommer straxt”. Är jag upptagen i privat samtal avslutar jag det direkt.
Men. Det är också så att när den som söker kontakten kliver mitt in i ett annat pågående samtal (med person, inte i telefon) – och det händer väldigt ofta, utan hänsyn – så ber jag vederbörande vänta. Såvida det inte handlar om något akut eller tumultartat men det är en annan sak.

Svara

Henrik oktober 9, 2015 kl. 15:26

Tyvärr förekommer detta lite då och då i vården- Men jag har mött liknande situationer när jag bestämt mig för att köpa en bil. Jag till säljare ”Hej jag vill köpa en Volvo V60, kan du ge mig ett bra pris?” Säljare svarar: Priserna ser du på nätet- och du kan titta på bilarna nere i bilhallen.” Eller i herr ekiperingen ”Hej jag behöver ett par byxor” Svar: ”Byxor hittar du längst ner.”
Jag gör som du- vänder på klacken… och köper på annat håll.

Svara

Bodil oktober 9, 2015 kl. 22:28

Har också mött diverse bemötanden inom bilhandeln. Till exempel den lätt försmädlige försäljaren som log mot mig och frågade om jag ville köpa ” en liten söt bil, du är ju kvinna”.
Jag kontrade med vad jag ville ha samt avslutade med ” .. men inte här utan på ett mera seriöst ställe”.
Sedan gick jag tvärs över gatan och köpte min bil.

Svara

Lämna en kommentar