ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:

Förolämpade vännen, hur ber jag om ursäkt? Olyckligtvis förolämpade jag en god vän grovt för en tid sedan genom att skicka ett mycket otrevligt SMS sent en kväll. Jag var lite berusad när jag gjorde det, men det är förstås ingen ursäkt, och jag var verkligen inte så berusad att jag inte visste vad jag höll på med (vilket, även det, förstås inte hade varit någon ursäkt).

Hade jag omedelbart, dagen därpå, hört av mig och bett om ursäkt tror jag min vän accepterat det utan problem. Tyvärr gjorde jag inte det utan istället upphörde vår kontakt fram till för ett par veckor sedan då han hörde av sig med det korrekta påpekandet att jag hanterat händelsen på ett fullkomligt oacceptabelt sätt som inte bett om ursäkt för det inträffade. Jag svarade (nytt SMS) att jag bad om ursäkt men jag inser att det knappast är tillfyllest eftersom det gått så lång tid och jag inte gjorde det förrän jag blev påmind.

Nu försöker jag hitta ett sätt att be om ursäkt som är ”rejälare” men jag kan inte hitta något vedertaget sätt för detta. Jag har en känsla att om man befunnit sig i min situation vid förra sekelskiftet så hade det inom bourgeoisien funnits, ungefär som klädkoder idag, etablerade och allmänt accepterade sätt att uttrycka en ursäkt för olika nivåer av faux pas (reds anm: Faux pas är ett franskt uttryck som bokstavligen betyder ”felsteg”).

Det är trots allt skillnad mellan att komma fem minuter för sent till ett möte respektive förföra en väns make/maka.

Vad är ett nutida etablerat och allmänt accepterat sätt att be om ursäkt på ett sätt som visar på allvaret av det inträffade så att nivån på ursäkten korresponderar mot detta allvar?
Klicka här för att läsa svaret >>

Fråga:

Får man tillbaka det bemötande man själv ger?

Jag har märkt att vissa personer alltid verkar få ett trevligt bemötande, medan andra ofta hamnar i konflikter.

Har det med personlighet att göra eller finns det något man själv kan påverka?

Etikettdoktorn

Publicerad 12 Nov 2026

• Dela på
• Dela på

Fråga:

Fråga:

Fråga:

Ska jag säga ifrån när svärfar kritiserar barnens bordsskick? Jag är en mamma i 40-årsåldern med två barn på 8 och 11 år. Varje gång vi samlas till familjemiddag hos mina svärföräldrar uppstår samma situation. Min svärfar påpekar högt att barnen sitter fel, håller besticken fel eller pratar vid fel tillfälle. Han säger att han bara vill lära dem gott bordsskick, men både barnen och jag upplever att kommentarerna blir pinsamma och sårande.

Min man tycker att hans pappa menar väl och att vi inte ska göra någon stor sak av det. Jag tycker däremot att barnen blir osäkra och att stämningen förstörs. Barnen vill numera ibland slippa familjemiddagarna helt.

Ska jag säga ifrån direkt vid bordet, ta upp det med min svärfar i enrum eller försöka ignorera situationen för att undvika konflikt?
Klicka här för att läsa svaret >>

Fråga:

Fråga:

Fråga:

När de övriga inte vill ge dricks på delad nota? Jag har en fråga gällande dricks när man är ute på restaurang, detta just för mat då partnern och jag inte brukar ta hela notan på samma sätt när vi bara går ut och dricker.

Jag vet att i Sverige så är det inte krav på dricks och jag lämnar inte alltid dricks. Sedan om det är den fd. restaurangarbetaren i mig, eller uppväxten i en familj som ofta ätit ute både i Sverige och runt i Europa, så brukar jag lämna dricks när jag tycker de gjort bra service och maten är god. Eller att sällskapet vart större, krångliga beställningar etc. De bättre får lite mer såklart. Dålig service eller mat brukar inte få dricks av mig, men jag är heller inte superkräsen och förstår att fel och missförstånd sker. Där förstår jag att alla inte håller med då det ”inte ska behövas dricksas i Sverige/Europa” enligt en del.

Sedan kan jag inte precis säga att jag endast besökt en massa fem stjärniga restauranger men några finare med några stjärnor har jag ändå besökt.

Gällande det lilla ”problemet” som jag märkt av är att när vi går ut och äter med ett visst familjesällskap så vet jag att även om personalen vänt och vridit på sig för att ge stjärnklassig service till vårt trilska sällskap så skulle ingen i sällskapet vilja dricksa. De är även trilska att ha och göra för mig och min partner med om vi istället ska swisha dem vår del av notan även om det inte dricksas. Anledningen till att jag inte ber personalen att dela upp notan är för ”oj va dyrt” kommentarerna och liknande dyker upp nästpå garanterat på ett rent ut sagt pinsam nivå, så jag brukar säga att jag tar notan och så swishar de mig helt enkelt. De swishar alltid och det brukar vara bra så. Jag brukar dock inte nämna att jag lämnar dricks för jag och partnern hade likaväl gjort det ändå och det gör oss inget att dra upp den procenten mot hela bordets summa så att säga.

Vi har nämnt något lätt i förbifarten de första gångerna i stil om att den förstklassiga service eller maten definitivt förtjänar en dricks i slutet av kvällen men då fått negativa svar angående ämnet. Men det har råkat ske några få gånger att när någon skulle swisha så var de osäkra på vilken rätt de tog eller liknande så de faktiskt ville se kvittot och då såg att jag lämnat dricks. De tog upp det som ett ”blev det SÅ mycket?” och jag försökte så snabbt men artigt borsta undan det och byta ämne. Detta gav senast en liten sur min från några och de höll i sig hos dem resten av kvällen, inte att de sa något rent ut men tonen var genast lite surare hur mycket vi andra än försökte vända på det.

Kan tillägga att denna gruppen är sorten som ser en helt vanlig, enkel restaurangs meny och utbrister utan att tänka ”oj va dyrt” högt och upprepande gånger när de ska beställa och rent allmänt beter sig lite som jag minns minns min släkts yngre barn bete sig, innan de blev stora nog, med att bl.a. högt och tydligt stöna efter att maten dröjer när det gått knappa 10 min från att personalen gick från bordet, lägga oartiga kommentarer om restaurangen/personalen eller att få tag på personalen genom att knäppa med fingrarna alternativt vifta som ett mindre vindkraftverk när det under hela kvällen fungerat utmärkt med en lätt ögonkontakt. Jag har också snällt försökt informera angående rimliga tider gällande ”väntetid”, att priserna faktiskt är väldigt bra, oartiga kommentarer är inte lämpliga utan kan tas senare när vi lämnat restaurangen om de nu tvunget vill det och att knäppande/viftande är oartigt. Detta har dock inte hjälpt tyvärr så har gett upp där.

Hur är då det bästa att hantera dricksen? Det har blivit gånger när jag och partnern rakt av sagt från start att vi står för hela notan om någon blir firad så de kan ignorera priserna redan innan innan ankomst så där underlättar det lite, ibland, men vi gör ju inte detta varje gång. Och, tro mig, kunde vi undvika att någonsin gå ut på restaurang med dessa så skulle vi men det är tyvärr ej möjligt så vi försöker hitta bra men billigare restauranger och har hittills bara hittat guldklimpar.

Och du råkar inte möjligtvis ha något tips på hur man kan åstadkomma underverket med få vuxna människor i 50+ ålder att bete sig bättre än barn under 10? Jag tror dock tyvärr inte att det går att rädda.
Klicka här för att läsa svaret >>

Fråga:

Olika efternamn i samma hushåll, hur adresserar du elegant? Jag undrar hur det gäller när man ska skicka ut brev som t.ex. jul-, tack- eller inbjudningskort. Vi brukar bara skicka till närmaste familj och vänner som vi faktiskt umgås med så inget extremt formellt men vill ju fortfarande att det ska se korrekt ut.

Hur det ska adresseras till par som har varsitt efternamn men är i samma hushåll? Skriver jag bara ena personen på kuvertet med bådas i kortet eller bådas på kuvertet?

Exempel 1:
Jan Jansson
Gågatan 1
123 45 Stadbyn
och sedan bara i kortet skriva ”God Jul och Gott nytt år Jan & Erika önskar –”

Exempel 2:
Jan Jansson & Erika Eriksson
Gågatan 1
123 45 Stadbyn

Jag vet att om jag skickar till ett par med olika efternamn som har minst ett barn i hushållet (inte utfluget) så brukar jag köra med ”Familjen” och skriva in det efternamn barnet har, just för att mentalt slippa singla slant på det hela. Är detta ok att göra eller finns det en annan standard där med? Kan det ses som ofint av mig om det är en i paret som är styvförälder/bonusförälder?

Sedan, för att göra det hela ännu krångligare, när det gäller att skriva returadress på baksidan av kurvertet har jag också där ett litet problem. Min partner och jag är inte gifta än och en av oss har dubbelnamn som förnamn och en av oss har dubbla efternamn. Detta gör det väldigt långt att skriva när vi skickar ut till våra familjer, gemensamma vänner och enskilda vänner. Hur ska detta skrivas/hanteras?

Kan erkänna att jag inte riktigt minns hur jag gjort det tidigare år men tror jag kan ha skrivit mitt namn till familj/vänner på ”min sida” och partnerns namn på ”hens sida” och sen valfritt på gemensamma vänner.

Hur adresserar man egentligen julkort, tackkort och inbjudningar till par som har olika efternamn? Ska båda namnen stå på kuvertet eller räcker det med den ena personen? Och hur gör man med familjer där det finns bonusbarn eller olika efternamn inom hushållet?

Dessutom undrar jag hur man på ett praktiskt sätt skriver returadress när namnen är långa och man inte är gifta.

Fråga:

Fräck vana eller ny norm, får man reservera solstolar?

Jag kom nyligen hem från en semesterresa utomlands och en sak irriterade mig mer än något annat. Redan före frukosten var nästan alla solstolar vid poolen upptagna av handdukar, böcker och badväskor.

Problemet var bara att ingen låg där. Ibland stod stolarna tomma i flera timmar medan andra gäster fick leta plats.

Är det verkligen okej att reservera solstolar på det här sättet, eller bryter det mot vanligt hyfs?

Svar:

Nej, enligt min mening är det inte ett särskilt hänsynsfullt beteende.

Det här fenomenet har blivit så vanligt att många nästan betraktar det som en oskriven semesterregel. Men bara för att något är vanligt betyder det inte att det är artigt. Tvärtom.

God etikett handlar inte om att säkra sina egna fördelar, utan om att visa hänsyn till människorna omkring sig. Så svaret på din fråga fräck vana eller ny norm, får man reservera solstolar blir helt enkelt, nej.

En solstol vid en hotellpool är en gemensam resurs. Tanken är att den ska användas av den som faktiskt är där. När någon lägger ut en handduk klockan sex-sju på morgonen och sedan försvinner till frukost, stranden eller hotellrummet i flera timmar blir resultatet att andra gäster nekas en plats som i praktiken står tom.

Jag brukar säga att man inte kan sitta på en stol med en handduk. På samma sätt som en jacka inte går på teater och en väska inte äter lunch, solar inte heller en handduk.

Faktum är att problemet blivit så omfattande att många hotell har börjat agera. På vissa anläggningar plockar personalen bort handdukar från obevakade solstolar efter en viss tid. På andra håll får gäster en tillsägelse, och det finns även hotell som tydligt informerar om att solstolar inte får reserveras i förväg.

Att hotell ser sig tvungna att införa sådana regler säger en hel del om hur störande beteendet upplevs av andra gäster. När sunt förnuft och hänsyn inte räcker, kommer ofta reglerna som ett sista försök att skapa rättvisa.

Det intressanta är att reglerna egentligen inte skapades för att lösa ett praktiskt problem, utan ett hänsynsproblem. Om alla använde solstolarna när de faktiskt ville sola skulle behovet av förbud knappast finnas.

God etikett handlar ofta just om detta, att göra det som fungerar för alla, inte bara för en själv.

Samtidigt är det viktigt att vara realistisk. Om någon lämnar sin plats några minuter för att bada eller hämta en glass är det naturligtvis något helt annat. Problemet uppstår när man försöker göra anspråk på en plats långt innan man tänker använda den.

Många försvarar beteendet med att ”alla andra gör likadant”. Men etikett har aldrig handlat om att följa flocken. Den handlar om att bidra till en trevligare miljö även när ingen tvingar dig.

Mitt råd är därför enkelt. Använd solstolen när du behöver den. Lämna den när du inte gör det. Då får fler möjlighet att njuta av sin semester, och stämningen runt poolen blir betydligt trevligare.

Den verkliga frågan är kanske inte om man får reservera en solstol. Frågan är varför man anser sig ha större rätt till den än den som faktiskt står där och vill använda den.

Om alla gjorde så skulle ingen hitta en ledig plats. Det brukar vara ett ganska bra test på om ett beteende är hänsynsfullt eller inte. Och just därför är reserverade solstolar ofta mer en fråga om egoism än om semesterplanering.