Fråga:
För några år sen var jag och en iransk vän ute och promenerade och min vän träffade en iransk vän till.

I början pratade vi alla svenska men plötsligt började de prata sitt hemspråk med varandra och jag kände mig fruktansvärt utanför.

Någon har sagt till mig att är man mer än två i en grupp så är det svenska språket som gäller.

Jag har letat länge efter svar hur man ska göra.

Jag tyckte det som dom gjorde var fel eftersom jag kunde höra att samtalet handlade om mej och jag har ingen aning om vad för skit de snackade om mig.

Finns det någon som kan förklara vad som gäller i situationer som dessa när man är mer än två i grupp och alla behärskar svenska språket?

Svar:
Det är överhuvudtaget inte ok att tala ett språk som utelämnar en person i samtalet.

Det måste därmed vara fler än två, för endast två personer kan knappast lyckas med bravaden att tala olika språk med varandra och utelämna en av dem.

Om samtliga personer har ett språk gemensamt, så används detta.

Om det sedan är svenska, norska, engelska eller persiska. Det kvittar, alla ska förstå.

Vad gör man då om en vän inte förstår t.ex svenska och den andra personen enbart talar svenska.

Då översätter man samtalet för den tredje personen, så om du och en person talar svenska så översätter någon av er till den tredje personen.

I den situation du beskriver, finns det ingen anledning att tro att de talar illa om dig. Varför skulle de då ha dig där? Man umgås ju inte med någon man tycker illa om. Troligen var det ett sådant misstag vi alla gör ibland, utan elak avsikt. Bara ogenomtänkt.

Så vad skulle du gjort? Svårt att råda, men jag hade nog sagt: ”Tyvärr förstår jag inte ett ord av vad ni pratar om och jag vill inte avbryta ert samtal. Vi ses!”

Sedan hade jag gått därifrån. Din vän borde reagera, annars kan man diskutera vänskapen.

Alternativet är ju att säga ifrån: ”Nu förstår jag inte vad ni pratar om, jag skulle uppskatta om ni pratade svenska så även jag förstår”.

Läs mer i min artikel om samtala >> >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson