Långa ben i kollektivtrafiken, hur göra?

Långa ben i kollektivtrafiken, hur göra?

Fråga:

Långa ben i kollektivtrafiken, hur göra? Vanligtvis så anses det inte acceptabelt att manspreada i kollektivtrafiken men hur gör man om man har såpass långa ben så att man måste göra det för att överhuvudtaget få plats i sittplatserna.

Finns det några andra etikettregler som påverkas om man skulle vara väldigt lång?

Svar:

Det finns inga etikettsregler just vid manspreading för mycket långa personer, men principen bakom  uppträdande i kollektivtrafik är tydlig, visa hänsyn, så du får ta den plats du behöver, men inte mer. Vi delar på det offentliga rummet.

Eller uttryckt på ett annat sätt, du ska inte ta upp onödigt stor plats, men det innebär också att resan delas med andra och ömsesidig förståelse och respekt krävs.

Om dina ben är så långa att du inte fysiskt får plats med knäna rakt fram, är det inte fråga om manspreading i ordets negativa bemärkelse.

Då handlar det om kroppsliga förutsättningar, inte om att breda ut sig av bekvämlighet eller hänsynslöshet. Etiketten kräver inte att någon ska sitta obekvämt eller med obehag för att se korrekt ut.

Däremot gäller fortfarande hänsynsregeln, vilket innebär att inte bredare än vad som behövs. Försök välja plats där du stör minst, till exempel gångplats eller säte med större benutrymme.

Om någon vill sätta sig bredvid kan du göra en ansträngning att ge så mycket plats som möjligt.Ett vänligt ”ursäkta, jag är lite lång” avväpnar de flesta situationer.

När det gäller andra etikettregler som påverkas av att vara mycket lång finns det flera exempel:

Ska vi vidareutveckla svaret lite så vid middagar kan en lång person kan behöva skjuta stolen något längre bak från bordet. Det är fullt acceptabelt så länge det inte hindrar servering eller andra gäster.

Eller på teater, bio och föreläsningssalar, oavsett plats kan den långe kan inte krympa. Däremot kan det vara omtänksamt att välja en plats längre bak eller vid sidan om man har möjlighet. Men det är ingen skyldighet.

På flyg, tåg och bussar brukar etiketten vara att den som behöver extra utrymme på grund av längd, graviditet, ålder eller funktionsvariation får ta det utrymme som krävs, men inte mer än nödvändigt.

Kort sagt, etikett handlar inte om att alla ska ta lika lite plats, utan om att ingen ska ta mer plats än situationen kräver. För en person som är 205 cm lång ser det som är ”normalt” ut på ett annat sätt än för någon som är 165 cm. Då är det hänsynen och avsikten som avgör, inte vinkeln på knäna.

Svaret på din fråga om långa ben i kollektivtrafiken, hur göra, blir att den plats du behöver, men inte den plats som tillhör någon annan.

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Presentation/ opponering?

Presentation/ opponering?

Fråga:

Presentation/ opponering? Något speciellt jag bör veta?

Linköpings Universitet.

Svar:

Eftersom jag inte vet om du ska disputera, vara besökare eller opponent är din fråga om presentation/ opponering ganska svår att besvara.

Eftersom du sannolikt hade fått mer detaljerad information om du faktiskt skulle disputera eller opponera, är det rimligt att utgå från att du är gäst.

Som gäst behöver du egentligen inte förbereda något särskilt, mer än att komma i god tid, vara uppmärksam på ceremonins form och följa de instruktioner som ges på plats. Universitetets disputationer är välorganiserade och du kommer att märka att det finns en tydlig struktur som gör det lätt att följa med.

Det är också helt i sin ordning att fråga doktoranden eller annan på plats om det finns något praktiskt du bör känna till innan du kommer.

I de flesta fall är svaret nej, och du kan lugnt luta dig mot att arrangemanget är gjort för att vara begripligt även för den som inte är insatt i akademiska ritualer.

Jag föreslår att du läser mer i länken som följer.

Läs mer i min artikel om disputation >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Hur kan jag bli mer intressant vid social dans?

Hur kan jag bli mer intressant vid social dans?

Fråga:

Hur kan jag bli mer intressant vid social dans? Jag är ibland på social dans, d.v.s. bugg och foxtrot. Jag har gått buggkurser och anser mig kunna dansa någorlunda bra.

Jag anmäler mig ensam till kurserna och går ensam till socialdanserna. Det sägs att det heter social dans, men hur kan mina tillfällen på kurserna och danserna bli sociala?

Behöver tips på vad man kan börja prata om. Vill ju inte prata jobb eller bli allt för privat vid första mötet med folk.

Jag har börjat tänka på en sak alt oftare, det är att min självkänsla är låg efter en aktuell skilsmässa, vi skilde oss för ett år sedan och jag blev lämnad.

Hur som helst, jag jobbar på att åka ut och dansa själv för det är så kul och mysigt att dansa.

Men, som sagt, jag vill gärna uppfattas som mer trevlig och socialt lättsam. Hur kan jag göra? Vad kan jag börja prata om?

Svar:

Social dans är egentligen ett av de mest tacksamma sammanhang som finns när man vill vara trevlig och lättsam utan att behöva prestera socialt. Det fina är att du redan gör det svåraste, du går dit ensam, du dansar, du deltar. Det är i sig ett starkt tecken på mod och vilja att ta plats i livet igen efter en separation som skakat självkänslan. Men låt mig utveckla svaret på din fråga hur kan jag bli mer intressant vid social dans?

Just därför är det bra att veta att social dans inte kräver några stora samtal, inga djupa bekännelser och inga imponerande presentationer. Det räcker med små, varma öppningar som gör att människor känner att du är tillgänglig och vänlig.

Det enklaste sättet att göra danskvällarna mer sociala är att låta samtalet börja i det som redan förenar er, nämligen dansen. Du kan kommentera musiken, fråga om personen brukar dansa här, säga att det var en trevlig dans eller att du uppskattar deras stil.

Det är små, ofarliga ämnen som inte leder in i jobb eller privatliv men som ändå öppnar dörren till ett naturligt samtal. Många som går på social dans är där av samma skäl som du, de vill röra sig, känna sig levande och ha en stund av glädje utan krav. Det gör att de är mottagliga för just den typen av lättsam kontakt.

Det är också helt i sin ordning att vara lite försiktig med vad du berättar om dig själv i början. Du behöver inte nämna skilsmässan eller självkänslan, det kommer inte att göra dig mer social.

Det som gör dig social är att du visar att du är närvarande, att du är nyfiken på andra och att du uppskattar stunden. När du säger något enkelt som att du tycker musiken är bra eller att det är skönt att komma ut och dansa, signalerar du att du är en person som är lätt att prata med. Det räcker långt.

Det är vanligt att självkänslan svajar efter en separation, särskilt när man blivit lämnad. Det påverkar hur man tolkar sociala situationer och hur man uppfattar sig själv i mötet med andra. Men just dansen är ett område där du får bekräftelse utan att behöva ord.

Varje dans du blir uppbjuden till, varje leende, varje tack efter en dans är små bevis på att du fungerar socialt precis som du ska. Det är ofta mer läkande än man tror.

Det viktigaste är att du inte försöker vara mer social än du känner dig. Du behöver inte prestera trevlighet, du behöver bara vara dig själv i små doser. Ett par meningar räcker för att skapa kontakt.

Resten sköter dansen. Och du kommer att märka att ju fler gånger du går dit, desto mer naturligt blir det att småprata, skratta lite och låta kvällen bära dig.

Det är så social dans blir social, inte genom stora samtal, utan genom små, vänliga ögonblick som läggs på varandra tills de blir trygghet. Några förslag på inledande ord:

Tycker du som jag att musiken är extra bra i kväll, det känns som den lyfter dansen lite.

Tycker du som jag att det är skönt att komma ut och dansa, det blir alltid en fin känsla i kroppen.

Tycker du som jag att det här stället har trevlig stämning, det är lätt att trivas här.

Tycker du som jag att den här låten är perfekt för foxtrot, den flyter så fint.

Tycker du som jag att det är roligt att dansa med olika personer, man lär sig något nytt varje gång.

Läs mer i min artikel om mingel >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Måste man, och när, ska man knacka på jobbet?

Måste man, och när, ska man knacka på jobbet?

Fråga:

Måste man, och när, ska man knacka på jobbet? Jag har lärt mig ett generellt ”signalsystem” för hur man med dörren till ett enskilt rum (Både arbetsrum och privat) kan visa hur tillgänglig man är.

När jag talade med vänner visade det sig att inte alla var ense och jag undrar nu om du har några bra regler vi kan anamma?

T.ex. är dörren öppen knackar man i dörrkarmen innan man kliver in.

Står dörren på glänt knackar man ett par gånger, men får man inte svar kan man försiktigt öppna och titta in.

Stängd dörr lämnas stängd, även om du vet att någon är inne.

Svar:

Det är en intressant fråga, Måste man, och när, ska man knacka på jobbet, du ställer. Jag ska försöka bevara den, för det handlar om respekt och gott bemötande på jobbet.

Det handlar i grunden om respekt och gott bemötande på arbetsplatsen. Att knacka är inte en formalitet, det är en social signal som visar att du erkänner den andres integritet och arbetsro. Många tänker att det bara gäller chefer eller stängda dörrar, men i själva verket är det en gest som fungerar som ett litet ”hej, får jag störa?” innan man kliver in i någon annans privata arbetszon.

Om dörren står helt öppen räcker det med att knacka lätt i dörrkarmen eller säga ett kort ”hej” innan du går in, det visar att du respekterar rummets gräns men samtidigt uppfattar att personen är tillgänglig.

Om dörren står på glänt är det klokt att knacka ett par gånger och vänta på svar, och om du inte får något kan du försiktigt öppna och titta in. Det är en balans mellan att visa hänsyn och att inte verka osäker.

En stängd dörr däremot är alltid ett tydligt tecken på att personen inte vill bli störd, även om du vet att de är där. Då är det bäst att knacka tydligt, ännu bättre vänta eller skicka ett meddelande.

Det här enkla systemet fungerar förvånansvärt bra eftersom det bygger på samma princip som all god etikett.

Att läsa situationen och visa respekt för den andres tid och utrymme. På en arbetsplats där människor knackar, väntar och möts med små tecken av hänsyn blir stämningen lugnare och samarbetet bättre.

Det är inte regler för reglernas skull, det är små vardagliga ritualer som gör att vi trivs tillsammans.

Läs mer i min artikel om bemötande >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Studentmössa på annans mottagning?

Studentmössa på annans mottagning

Fråga:

Studentmössa på annans mottagning? Jag har blivit inbjuden till en mottagning av en kompis som är lika gammal som jag.

Grejen är att de läst ett år utomlands, så jag tog studenten förra året istället.

Är det okej att ha på mig min mössa under firandet, trots att jag inte nu tar studenten, eller ses det som oartigt och att jag stjäl fokus från dem?

Svar:

Det är helt naturligt att fundera över studentmössa på annans mottagning i en sådan situation, särskilt när du själv tog studenten förra året och nu blir inbjuden till en mottagning för någon som tar studenten i år. Frågan handlar egentligen om balans, du vill visa respekt för den som firas, samtidigt som du inte vill verka märklig eller ta uppmärksamhet från deras dag.

Det anses i regel helt okej att bära sin studentmössa på en mottagning, även om det inte är du som tar studenten just nu. Mössan är ett tecken på att du själv har tagit studenten och att du firar dem som gör det nu, och det uppfattas oftast som positivt och kollegialt. Det är inte oartigt och det stjäl inte fokus, eftersom mössan är ett vanligt inslag bland gäster som nyligen tagit studenten själva.

Det som skulle kännas fel är om du bar den på ett sätt som signalerar att du vill stå i centrum, så bär du mössan är det sannolikt så att du kommer uppfattas som en av de som tagit studenten just denna dag.

I de allra flesta fall är det bara trevligt att du bär den, det visar att du delar glädjen och att du är en del av samma tradition. Som t.ex. vid utspringet, då kan du bära din mössa ibland övriga som tittar på. Det är alltså helt i sin ordning att ha mössan på, och det kommer inte att uppfattas som att du tar något från den som firas.

Mitt råd blir trots den formella bekräftelsen att mössan kan bäras, att du åtminstone vid besöket i kamratens mottagning inte bär din studentmössa. Just för att inte förknippas som en student samma år.

Läs mer i min artikel om gäst hos student >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Hur skrivs elegant att studentmottagningen är alkoholfri?

Hur skrivs elegant att studentmottagningen är alkoholfri?

Fråga:

Hur skrivs elegant att studentmottagningen är alkoholfri?

Vi skall i juni ha studentmottagning och kommer då servera endast alkoholfri dryck, p.g.a önskemål från en i familjen.

Vi kommer att bjuda både nykterister (min mans släkt) och de som är vana vid att man bjuder på alkohol ( min släkt).

Visserligen känner min släkt till hur vi ser på saken, men min fråga är hur man kan skriva i inbjudan att det bjuds på mat samt lättdryck, eller hur uttrycker man sig?

Jag vill på ett fint sätt tala om att det blir alkoholfritt utan att det blir en stor grej.

Svar:

Tack för din fråga hur skrivs elegant att studentmottagningen är alkoholfri, och det är inte så svårt. Det gäller att var tydlig och på ett trevligt sätt lyfta fram budskapet.

Mitt förslag är att du på inbjudan skriver: ”Vi bjuder på alkoholfria drycker som alla kan njuta av”.

Ett annat förslag kan vara: ”Vi bjuder på studentbuffé samt alkoholfri dryck”.

En studentmottagning är i första hand en högtid för studenten, inte ett tillfälle där alkohol i sig står i centrum. Inom vett och etikett är utgångspunkten alltid att värdfolkets förutsättningar och önskemål gäller, så länge gästerna bemöts med omtanke och tydlighet.

Att välja en alkoholfri mottagning är därför inte ofint, märkligt eller något man behöver försvara, det är helt enkelt ett val som ska respekteras.

Det är viktigt att komma ihåg att gäster inte kan förvänta sig alkohol, oavsett sammanhang. Precis som vid en lunch, ett dop eller ett födelsedagsfirande är det värden som avgör vad som bjuds. Inom svensk etikett betraktas alkohol som ett tillval, inte som en självklarhet.

Nyckeln ligger i saklig och avdramatiserad information. Man behöver varken ursäkta sig eller förklara varför mottagningen är alkoholfri. Ju mer neutralt det uttrycks, desto mindre uppmärksamhet väcker det.

Begrepp som lättdryck, alkoholfri dryck, läsk, mineralvatten och festliga alkoholfria alternativ är alla etablerade och artiga formuleringar. Det viktiga är att informationen finns där, inte hur utförlig den är.

Ett vanligt misstag är att göra alkoholen till en större fråga än den behöver vara. Ju mer man markerar, betonar eller förklarar, desto större risk att det uppfattas som laddat.

Att gästerna har olika bakgrund och förväntningar är mycket vanligt – och inget som kräver särskilda åtgärder. Etikett bygger inte på att alla ska känna igen sig, utan på att alla ska känna sig välkomna.

De gäster som är vana vid alkohol kommer att anpassa sig. De nyktra gästerna kommer att känna sig inkluderade.

Och studenten står i centrum, precis som det ska vara!

Läs mer i min artikel om alkoholfritt>> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Är det ofint att tugga med öppen mun?

Är det ofint att tugga med öppen mun?

Fråga:

Är det ofint att tugga med öppen mun? Tack för alla dina lärorika tips om vett och etikett! De är verkligen intressanta!

Jag har en fråga här angående bordsskick. Är det fult att äta med öppen mun?

Har sett vissa göra det på olika restauranger ibland, vilket jag tycker är ganska ofint.

Svar:

Tack för att du uppskattar mitt intresse och mina sidor samt artiklar.

I de flesta sammanhang anses det ofint att äta med öppen mun, och i Sverige räknas det rent av som dåligt bordsskick. Ja, rent ut sagt både osnyggt och ohyfsat! Personligen är jag beredd att lämna bordet om jag får ett sådant oskick mitt emot mig. Det blir det direkta svaret på din fråga är det ofint att tugga med öppen mun?

Skälet är helt enkelt att det både låter och kan uppfattas som obehagligt för omgivningen att se maten medan någon tuggar. Bordsskick handlar till stor del om hänsyn, och att äta med stängd mun är därför en grundläggande norm i svensk etikett.

Möjligen får man acceptera att barn gör det, men som förälder bör man då lära barnet vad som gäller (om barnet är gammalt nog att förstå)

Det betyder dock inte att samma sak gäller överallt. Internationellt finns det kulturer där normerna skiljer sig, och i vissa länder kan ljud när man äter snarare ses som ett tecken på uppskattning eller god aptit. Enligt flera källor förekommer detta framför allt i delar av Asien.

I vissa asiatiska kulturer är mer öppna och ljudliga ätvanor inte nödvändigtvis oartiga. Till exempel beskrivs i artiklar och diskussioner att i vissa asiatiska samhällen kan öppen eller ljudlig ätning uppfattas som ett uttryck för uppskattning eller som ett naturligt inslag i en mer avslappnad och social måltidskultur. Det handlar ofta om att betona gemenskap, spontanitet och att maten är god

Det innebär inte nödvändigtvis att man tuggar med öppen mun, men gränserna för vad som anses hövligt kan vara betydligt mer avslappnade än i Sverige. I vissa miljöer är det alltså inte ovanligt eller särskilt uppseendeväckande om någon äter mer ljudligt eller mindre formellt.

I en svensk kontext är det ändå klart att tugga med öppen mun betraktas som oskick, och det är helt naturligt att reagera på det om man är van vid de normerna.

Läs mer i min artikel om äta korekt >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Hur har vett och etikett utvecklats i sociala sammanhang?

Hur har vett och etikett utvecklats i sociala sammanhang?

Fråga:

Jag skriver en gymnasieuppsats om vett och etikett.

Jag undrar hur synen på vett och etikett utvecklats i sociala sammanhang sedan 1950-talet?

Jag hoppas att du kan hjälpa mig med detta!

Svar:

Etikett är inte något statiskt, utan en levande ledstång i det sociala livet. Den har förändrats i takt med samhället, kulturen och våra vardagliga behov. Från att ha varit starkt förknippad med högtider och traditioner har den alltmer kommit att handla om folkvett och vardagliga situationer.

Jättetrevligt att du skriver om detta ämne, glöm nu inte att ange mig som källa när nu skriver uppsatsen, och sedan vore det roligt att få läsa den.

Du ska omedelbart få ett exempel, utan att jag för den skull avser att vara dum eller språkpolis. I din fråga inleder du samtliga tre meningar med ”Jag”. Detta hade aldrig förekommit på t.ex 1960-talet. Där ser du en tydlig förändring. Ur ett etikett- och stilperspektiv undviker man att börja meningar med ”jag” eftersom det uppfattas som egocentriskt eller självupptaget. Detta var oerhört viktigt för bara 50 år sedan. I min generation ses detta än idag som en brist ifall man skriver så, ur ett etiketts- och språkligt perspektiv.

Men det belyser en väldigt viktig förändring, vett och etikett har alltid stått för att man bryr sig mer om andra än sig själv, ”Gästen gör festen” är ett gammalt uttryck, man ska som gäst göra allt för att andra ska trivas. Idag har det skett ett tydligt ändrat fokus, till ”mina behov” ”jag behöver” och ”jag är viktigast”. Du kan nog ställa den frågan till vem som helst i generationen som föddes på 50- och 60-talet. Du kommer få samma svar.

Utvecklingen över tid från 1950-talet och tidigare kan man säga att då var etikett var en självklar del av vardagen. Kunskapen fanns hos äldre generationer, man kunde fråga farmor om hur man skulle uppträda vid bröllop, begravning eller middagar. I många fall finns den kunskapen inte, dels för att många  Sverige växt upp i en generation där detta inte var viktigt, men även vår kulturella mångfald med medborgare från andra delar av världen. De har inte den bakgrundskunskap som man fick på 1950-, 60- och 70-talet.•

Så kom 1960-talet och 68-rörelsen, hippiekulturen och studentrörelsen bröt med traditionerna. Klädsel och uppförande blev mer informellt, som att ta studenten i jeans och t-shirt, vilket jag själv gjorde. Etiketten förlorade sin självklara plats och ifrågasattes.

På senare decennier har trenderna vänt. I vissa sammanhang, som bröllop, kan det idag nästan gå till överdrift med regler och förväntningar. Samtidigt har vardagliga frågor om kärlek, sorg, vänskap och grannsämja blivit allt viktigare.

Globalisering och internet har fått allt större inflytande. Resor, migration och digital kommunikation har gjort oss mer globala. Vi möter människor från olika kulturer och behöver nya riktlinjer för respekt och samspel. Vi har också utvecklat en helt nyvett- och etikett i sociala medier.

Vi får heller inte missa COVID-pandemin. På mindre än ett år förändrades sociala beteenden som funnits i hundratals år. Ett exempel är att handslaget försvann, och handen på hjärtat blev en accepterad svensk hälsning. Det visar hur snabbt etikett kan anpassa sig. Det blev också godtagbart att avstå sammankomster med mera för att t.ex. undvika infektioner eller smitta andra. Nu har vi åter börjat ta varandra i hand, men det är ok att avböja handslaget. Det är helt nytt.

Med detta kan vi sammanfatta att etikett är inte längre en fråga om högborgerliga traditioner, utan om folkvett i vardagen. Den utvecklas ständigt och speglar samhällets förändringar, från farmors råd vid högtider till dagens frågor om relationer, grannsämja och kulturell mångfald.

Jag själv, i egenskap av media utsedd till någon form av expert på vett och etikett och folkvett menar att etikett är en ledstång i det sociala livet. Den hjälper oss att skapa trygghet och respekt i möten med andra, oavsett om det gäller bröllop, vardagsbekymmer som grannar eller ända till digitala kontakter. Att förstå dess förändring är att förstå hur vi människor utvecklas tillsammans.

Med det kan jag också konstatera att etikett är inte en kvarleva från det förgångna, det är vår gemensamma karta för att navigera i ett föränderligt samhälle. Från farmors köksbord till globala möten online, är den alltid närvarande, alltid i rörelse.

Läs mer i min artikel om om behovet idag >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Firar man examen vid högskola och universitet?

Firar man examen vid högskola och universitet?

Fråga:

Firar man examen vid högskola och universitet? Jag undrar lite kring examen från högskola. Är det något man ska fira stort?

Det känns som att student är så mycket mer firat i Sverige. På din sida här finns inte mycket skrivet om högskole- och universitetsexamen.

Är ceremonin till dessa mer högtidlig? Ska man ha med en ros till den som tar examen?

Svar:

Du har helt rätt i din känsla, i Sverige är det gymnasiestudenten som traditionellt firas stort, med studentmössa, flak, mottagning och presenter. Här får du svaret på din fråga firar man examen vid högskola och universitet. Tack för ditt tips om en text vid högskole- eller universitetsexamen. Nu finns en artikel om detta.

Högskole- och universitets examen däremot har inte samma folkliga firandekultur, även om det är en minst lika stor prestation. Det är snarare en personlig milstolpe, och firandet varierar mycket beroende på individ, familj och sammanhang.

Ceremonin vid högskoleexamen är ofta mer högtidlig än studentfirandet, särskilt om lärosätet erbjuder en examenshögtid. Då är det vanligt med tal, musik och diplomutdelning, och klädseln är vårdad men inte nödvändigtvis festklädd.

Det är dock inte alla som deltar, och vissa universitet har ingen ceremoni alls, vilket gör att firandet ofta sker privat, med familj eller vänner. Att ta med en ros eller en liten blomma till den som tar examen är en fin gest, men inget krav. Det visar omtanke och uppskattning, och passar särskilt bra om du är inbjuden till en examenshögtid eller en mindre mottagning. En ros är enkel, vacker och symbolisk, och den säger mycket utan att vara överdådig.

Så vett och etikett vid högskoleexamen säger, att det är god ton att uppmärksamma den som tagit examen, gärna med en blomma, ett kort eller några väl valda ord.

Det är inte nödvändigt att fira stort, men det är alltid rätt att fira med hjärtat.

Läs mer i min artikel om högskole- eller universitetsexamen >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Får man gå husesyn utan att fråga först?

Får man gå husesyn utan att fråga först

Fråga:

Får man gå husesyn utan att fråga först? Kan man som gäst gå husesyn utan att fråga värden/värdinnan?

Min (79 år) åsikt är att normal artighet och hänsyn kräver att man frågar värden/värdinnan.

Min dotter (55 år) säger att är det nya tider och generationer så en gäst som är intresserad eller nyfiken gör som den vill.

Vad är rätt idag?

Svar:

Din fråga får man gå husesyn utan att fråga först är intressant och som rör både etikett och generationsskillnader. Det finns faktiskt ingen formell regelbok för hur man ska bete sig vid en husesyn i sociala sammanhang, men man kan se på det ur två perspektiv. Men bifogat sist i detta svar hittar du enlänk till en artikel om husesyn.

Traditionell etikett

Artighet och respekt: Äldre etikettregler och sociala normer säger att man som gäst bör vänta på att värden eller värdinnan erbjuder en rundtur. Att själv gå runt i huset utan att fråga kan uppfattas som påträngande eller respektlöst.

Privatliv: Hemmet är en privat sfär, och att gå runt på egen hand kan kännas som ett intrång.

Moderna attityder

Öppenhet: Yngre generationer tenderar att ha en mer avslappnad syn på hemmet som social plats. Det kan uppfattas som naturligt att gäster visar intresse och nyfiket tittar runt, särskilt om relationen är nära.

Kulturell förändring: I många sammanhang idag är det mindre formellt, och vissa tycker att det är helt okej att spontant gå runt – men det beror mycket på relationen till värden.

Vad gäller idag?

Det finns ingen ”rätt” eller ”fel” som gäller för alla. Men det säkra och respektfulla är fortfarande att fråga först. Det är en liten gest som visar hänsyn, och de flesta värdar uppskattar det.

Om värden är av den mer avslappnade sorten kommer de sannolikt säga ”Självklart, gå runt och titta!” och då är det fritt fram.

Kort sagt:

Din ståndpunkt (fråga först) är fortfarande den artiga normen och så är mitt definitiva svar. Man frågar alltid först, även om din dotters syn speglar en mer modern, informell attityd som blivit vanligare så betyder inte det att det är rätt.

Lite mer diplomatiskt skulle jag säga att det bästa är att anpassa sig efter situationen och relationen. Hos nära vänner kan det kännas naturligt att gå runt, men hos bekanta eller i mer formella sammanhang är det alltid bäst att be om lov.

Läs mer i min artikel om vid husesyn >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson