Slöjan väcker känslor, men måste vi tycka lika?

Slöjan väcker känslor, men måste vi tycka lika?

Fråga:

Slöjan väcker känslor, men måste vi tycka lika?

Jag tycker inte om alltför urringade kläder på kvinnliga kollegor, men jag reagerar lika negativt på den muslimska slöjan.

Varför ska slöjan vara okej överallt?

Vilket svar du än ger mig kommer jag att ogilla det. Jag tycker illa om den muslimska slöjan och tänker inte ändra uppfattning i den frågan. Slöjan är ju symbol för ett antal saker som jag ogillar: religion, islam, ett samhälle styrt av religion, bristande demokrati, patriarkat, kvinnans underordning och, i värsta fall, ett rent kvinnoförtryck.

Givetvis förstår jag att varje slöjbärare lägger in sin egen betydelse i den slöja som hon har valt att bära, men för mig råder det inget tvivel om att slöjan i sig själv står för just de saker som jag har räknat upp. Och jag tänker inte respektera de sakerna.

Svar:

Du är ovanligt tydlig med din inställning, och det har jag respekt för i din fråga, slöjan väcker känslor, men måste vi tycka lika? Samtidigt tror jag att det är viktigt att skilja mellan att förstå och att hålla med.

Min uppgift är inte att ta ställning för eller emot den muslimska slöjan, lika lite som jag tar ställning för eller emot andra religiösa symboler, politiska uttryck eller personliga klädval. Jag arbetar med vett och etikett, alltså hur vi bemöter varandra i olika situationer. Tyckandet får andra stå för.

Jag tror också att mycket av debatten kring slöjan handlar om att människor lägger olika betydelser i samma plagg. Du beskriver slöjan som en symbol för sådant du ogillar: religionens inflytande över samhället, patriarkala strukturer och i vissa fall kvinnoförtryck. Det är en tolkning som många delar.

Samtidigt finns det kvinnor som bär slöja och själva beskriver den som ett uttryck för tro, identitet, tradition, tillhörighet eller ett personligt val. Oavsett vad vi själva tycker om det, är det ett faktum att människor uppfattar samma symbol på olika sätt.

Vett och etikett kräver inte att vi ska uppskatta eller respektera alla idéer, värderingar eller symboler. Däremot handlar det om att visa respekt för människor. De två sakerna är inte samma sak.

Man kan vara kritisk till religion. Man kan vara kritisk till kulturella traditioner. Man kan vara kritisk till politiska system. Men i mötet med en annan människa är det klokt att utgå från personen framför oss, inte från våra egna antaganden om vad hennes kläder berättar om henne.

I ett öppet samhälle kommer människor att göra val som andra ogillar. Det gäller allt från religiösa symboler till politiska åsikter, livsstilar och klädsel. Den verkliga utmaningen är därför inte att alla ska tycka lika, utan att vi kan leva och arbeta tillsammans trots att vi inte gör det.

Du behöver inte ändra uppfattning om slöjan. Men du kan fortfarande möta den som bär den med samma saklighet, vänlighet och respekt som du själv önskar bli bemött med när andra inte delar dina värderingar.

Där någonstans börjar gott bemötande.

Läs mer i min artikel om slöja >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

När de övriga inte vill ge dricks på delad nota?

När de övriga inte vill ge dricks på delad nota?

Fråga:

När de övriga inte vill ge dricks på delad nota? Jag har en fråga gällande dricks när man är ute på restaurang, detta just för mat då partnern och jag inte brukar ta hela notan på samma sätt när vi bara går ut och dricker.

Jag vet att i Sverige så är det inte krav på dricks och jag lämnar inte alltid dricks. Sedan om det är den fd. restaurangarbetaren i mig, eller uppväxten i en familj som ofta ätit ute både i Sverige och runt i Europa, så brukar jag lämna dricks när jag tycker de gjort bra service och maten är god. Eller att sällskapet vart större, krångliga beställningar etc. De bättre får lite mer såklart. Dålig service eller mat brukar inte få dricks av mig, men jag är heller inte superkräsen och förstår att fel och missförstånd sker. Där förstår jag att alla inte håller med då det ”inte ska behövas dricksas i Sverige/Europa” enligt en del.

Sedan kan jag inte precis säga att jag endast besökt en massa fem stjärniga restauranger men några finare med några stjärnor har jag ändå besökt.

Gällande det lilla ”problemet” som jag märkt av är att när vi går ut och äter med ett visst familjesällskap så vet jag att även om personalen vänt och vridit på sig för att ge stjärnklassig service till vårt trilska sällskap så skulle ingen i sällskapet vilja dricksa. De är även trilska att ha och göra för mig och min partner med om vi istället ska swisha dem vår del av notan även om det inte dricksas. Anledningen till att jag inte ber personalen att dela upp notan är för ”oj va dyrt” kommentarerna och liknande dyker upp nästpå garanterat på ett rent ut sagt pinsam nivå, så jag brukar säga att jag tar notan och så swishar de mig helt enkelt. De swishar alltid och det brukar vara bra så. Jag brukar dock inte nämna att jag lämnar dricks för jag och partnern hade likaväl gjort det ändå och det gör oss inget att dra upp den procenten mot hela bordets summa så att säga.

Vi har nämnt något lätt i förbifarten de första gångerna i stil om att den förstklassiga service eller maten definitivt förtjänar en dricks i slutet av kvällen men då fått negativa svar angående ämnet. Men det har råkat ske några få gånger att när någon skulle swisha så var de osäkra på vilken rätt de tog eller liknande så de faktiskt ville se kvittot och då såg att jag lämnat dricks. De tog upp det som ett ”blev det SÅ mycket?” och jag försökte så snabbt men artigt borsta undan det och byta ämne. Detta gav senast en liten sur min från några och de höll i sig hos dem resten av kvällen, inte att de sa något rent ut men tonen var genast lite surare hur mycket vi andra än försökte vända på det.

Kan tillägga att denna gruppen är sorten som ser en helt vanlig, enkel restaurangs meny och utbrister utan att tänka ”oj va dyrt” högt och upprepande gånger när de ska beställa och rent allmänt beter sig lite som jag minns minns min släkts yngre barn bete sig, innan de blev stora nog, med att bl.a. högt och tydligt stöna efter att maten dröjer när det gått knappa 10 min från att personalen gick från bordet, lägga oartiga kommentarer om restaurangen/personalen eller att få tag på personalen genom att knäppa med fingrarna alternativt vifta som ett mindre vindkraftverk när det under hela kvällen fungerat utmärkt med en lätt ögonkontakt. Jag har också snällt försökt informera angående rimliga tider gällande ”väntetid”, att priserna faktiskt är väldigt bra, oartiga kommentarer är inte lämpliga utan kan tas senare när vi lämnat restaurangen om de nu tvunget vill det och att knäppande/viftande är oartigt. Detta har dock inte hjälpt tyvärr så har gett upp där.

Hur är då det bästa att hantera dricksen? Det har blivit gånger när jag och partnern rakt av sagt från start att vi står för hela notan om någon blir firad så de kan ignorera priserna redan innan innan ankomst så där underlättar det lite, ibland, men vi gör ju inte detta varje gång. Och, tro mig, kunde vi undvika att någonsin gå ut på restaurang med dessa så skulle vi men det är tyvärr ej möjligt så vi försöker hitta bra men billigare restauranger och har hittills bara hittat guldklimpar.

Och du råkar inte möjligtvis ha något tips på hur man kan åstadkomma underverket med få vuxna människor i 50+ ålder att bete sig bättre än barn under 10? Jag tror dock tyvärr inte att det går att rädda.

Svar:

När de övriga inte vill ge dricks på delad nota? Det här är egentligen två olika frågor. Den ena handlar om dricks och den andra om hur man hanterar människor som inte uppför sig särskilt väl på restaurang.

När det gäller dricksen tycker jag att ni redan har hittat den rimligaste lösningen. Om du väljer att betala notan och därefter låter övriga swisha sin del av mat och dryck, då är dricksen i praktiken din ensak. Dricks är frivilligt och ett personligt sätt att visa uppskattning. Den som inte vill lämna dricks behöver inte göra det, men på samma sätt har ingen annan anledning att invända mot att du väljer att göra det.

Mitt råd är därför att inte ens diskutera dricksen med sällskapet. Ju mer man argumenterar för varför personalen förtjänar dricks, desto större är risken att man får en principdebatt tillbaka. Om någon råkar se kvittot och kommenterar summan kan du lugnt svara att du valde att avrunda notan eftersom du var nöjd med servicen. Sedan byter du ämne. Du behöver varken försvara eller ursäkta ditt beslut.

Det är också värt att komma ihåg att etikett inte handlar om att alla måste tycka lika. Det handlar om att visa hänsyn. Den som inte vill ge dricks har rätt att avstå. Den som vill ge dricks har rätt att göra det. Problemet uppstår först när man börjar lägga sig i varandras val.
När det gäller sällskapets beteende är jag tyvärr inte särskilt optimistisk. Människor som passerat femtioårsåldern och under lång tid byggt upp sina vanor ändrar sig sällan därför att någon påpekar vad som är lämpligt. Hade de varit mottagliga för sådana synpunkter hade de sannolikt redan tagit till sig dem.

Därför skulle jag inte lägga energi på att försöka uppfostra dem. Ni har redan försökt förklara att man inte knäpper med fingrarna åt personalen, att väntetider måste vara rimliga och att högljudda kommentarer om priser och service inte är särskilt eleganta. Mer än så kan man knappast göra.

Det enda ni faktiskt kan påverka är ert eget agerande. Fortsätt behandla personalen vänligt, visa uppskattning när servicen är god och agera föredöme vid bordet. Om någon i sällskapet uppträder direkt otrevligt kan det ibland vara effektivare med en stillsam kommentar som: ”De verkar ha mycket att göra i kväll” eller ”Vi ger dem några minuter till.” Då korrigerar man situationen utan att skapa en öppen konflikt.

Ibland får man också acceptera att vissa restaurangbesök handlar mer om att vårda relationerna än att njuta av måltiden. Det låter som att ni redan kommit till den insikten.
Och för att svara på din sista fråga: nej, jag känner tyvärr inte till någon etikettregel som med säkerhet får vuxna människor att bete sig bättre än tioåringar. Hade en sådan funnits hade den sannolikt varit min mest efterfrågade artikel genom tiderna.

Läs mer i min artikel om ge dricks >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Olika efternamn i samma hushåll, hur adresserar du elegant?

Olika efternamn i samma hushåll, hur adresserar du elegant?

Fråga:

Olika efternamn i samma hushåll, hur adresserar du elegant? Jag undrar hur det gäller när man ska skicka ut brev som t.ex. jul-, tack- eller inbjudningskort. Vi brukar bara skicka till närmaste familj och vänner som vi faktiskt umgås med så inget extremt formellt men vill ju fortfarande att det ska se korrekt ut.

Hur det ska adresseras till par som har varsitt efternamn men är i samma hushåll? Skriver jag bara ena personen på kuvertet med bådas i kortet eller bådas på kuvertet?

Exempel 1:
Jan Jansson
Gågatan 1
123 45 Stadbyn
och sedan bara i kortet skriva ”God Jul och Gott nytt år Jan & Erika önskar –”

Exempel 2:
Jan Jansson & Erika Eriksson
Gågatan 1
123 45 Stadbyn

Jag vet att om jag skickar till ett par med olika efternamn som har minst ett barn i hushållet (inte utfluget) så brukar jag köra med ”Familjen” och skriva in det efternamn barnet har, just för att mentalt slippa singla slant på det hela. Är detta ok att göra eller finns det en annan standard där med? Kan det ses som ofint av mig om det är en i paret som är styvförälder/bonusförälder?

Sedan, för att göra det hela ännu krångligare, när det gäller att skriva returadress på baksidan av kurvertet har jag också där ett litet problem. Min partner och jag är inte gifta än och en av oss har dubbelnamn som förnamn och en av oss har dubbla efternamn. Detta gör det väldigt långt att skriva när vi skickar ut till våra familjer, gemensamma vänner och enskilda vänner. Hur ska detta skrivas/hanteras?

Kan erkänna att jag inte riktigt minns hur jag gjort det tidigare år men tror jag kan ha skrivit mitt namn till familj/vänner på ”min sida” och partnerns namn på ”hens sida” och sen valfritt på gemensamma vänner.

Hur adresserar man egentligen julkort, tackkort och inbjudningar till par som har olika efternamn? Ska båda namnen stå på kuvertet eller räcker det med den ena personen? Och hur gör man med familjer där det finns bonusbarn eller olika efternamn inom hushållet?

Dessutom undrar jag hur man på ett praktiskt sätt skriver returadress när namnen är långa och man inte är gifta.

Svar:

Det enkla svaret på din fråga, olika efternamn i samma hushåll, hur adresserar du elegant är att båda vuxna personerna i hushållet bör stå på kuvertet. Det visar att kortet är adresserat till dem båda och att ingen riskerar att uppfattas som ”medföljande” mottagare.

Därför är ditt exempel två det bästa alternativet:

Jan Jansson & Erika Eriksson
Gågatan 1
123 45 Stadbyn

Det är både tydligt och omtänksamt. Att bara skriva den ena personens namn på kuvertet och sedan hälsa till båda inne i kortet fungerar visserligen i nära vänkretsar, men formellt sett är det mindre korrekt eftersom kuvertet egentligen bara är adresserat till en person.

När det gäller familjer med barn är ”Familjen” fortfarande en mycket vanlig och accepterad lösning. Däremot kan jag förstå din tvekan när familjemedlemmarna har olika efternamn eller när det finns bonusfamiljer. I sådana fall brukar jag rekommendera att man hellre skriver förnamnen eller båda vuxnas namn än att försöka välja vilket efternamn familjen ska samlas under.

Exempelvis:

Jan Jansson, Erika Eriksson och familj

eller

Familjen Jan och Erika

På så sätt slipper du både risken att någon känner sig utelämnad och funderingar kring vilket efternamn som ska representera familjen. God etikett handlar ofta mindre om regler och mer om att ingen ska känna sig osedd.

När det gäller returadressen behöver man inte skriva ut alla för- och efternamn i sin fullständiga form. Returadressen har främst en praktisk funktion, nämligen att brevet ska kunna hitta tillbaka om något går fel.

Det räcker därför utmärkt med exempelvis:

Mats och Anna
Gågatan 10
123 45 Stadbyn

eller

Familjen Danielsson om mottagarna vet vem avsändaren är.

Du behöver alltså inte pressa in dubbla förnamn och samtliga efternamn på kuvertets baksida för att det ska vara korrekt. Tvärtom är enkelhet ofta både snyggare och mer lättläst.

Den grundläggande principen är att mottagaren ska känna sig inkluderad och att postgången ska fungera. Om båda dessa syften uppnås har du i praktiken gjort rätt. Etikett handlar sällan om att hitta den enda perfekta formuleringen. Den handlar om att visa omtanke på ett tydligt och naturligt sätt

Läs mer i min artikel om julhälsning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Fräck vana eller ny norm, får man reservera solstolar?

Fräck vana eller ny norm, får man reservera solstolar?

Fråga:

Fräck vana eller ny norm, får man reservera solstolar?

Jag kom nyligen hem från en semesterresa utomlands och en sak irriterade mig mer än något annat. Redan före frukosten var nästan alla solstolar vid poolen upptagna av handdukar, böcker och badväskor.

Problemet var bara att ingen låg där. Ibland stod stolarna tomma i flera timmar medan andra gäster fick leta plats.

Är det verkligen okej att reservera solstolar på det här sättet, eller bryter det mot vanligt hyfs?

Svar:

Nej, enligt min mening är det inte ett särskilt hänsynsfullt beteende.

Det här fenomenet har blivit så vanligt att många nästan betraktar det som en oskriven semesterregel. Men bara för att något är vanligt betyder det inte att det är artigt. Tvärtom.

God etikett handlar inte om att säkra sina egna fördelar, utan om att visa hänsyn till människorna omkring sig. Så svaret på din fråga fräck vana eller ny norm, får man reservera solstolar blir helt enkelt, nej.

En solstol vid en hotellpool är en gemensam resurs. Tanken är att den ska användas av den som faktiskt är där. När någon lägger ut en handduk klockan sex-sju på morgonen och sedan försvinner till frukost, stranden eller hotellrummet i flera timmar blir resultatet att andra gäster nekas en plats som i praktiken står tom.

Jag brukar säga att man inte kan sitta på en stol med en handduk. På samma sätt som en jacka inte går på teater och en väska inte äter lunch, solar inte heller en handduk.

Faktum är att problemet blivit så omfattande att många hotell har börjat agera. På vissa anläggningar plockar personalen bort handdukar från obevakade solstolar efter en viss tid. På andra håll får gäster en tillsägelse, och det finns även hotell som tydligt informerar om att solstolar inte får reserveras i förväg.

Att hotell ser sig tvungna att införa sådana regler säger en hel del om hur störande beteendet upplevs av andra gäster. När sunt förnuft och hänsyn inte räcker, kommer ofta reglerna som ett sista försök att skapa rättvisa.

Det intressanta är att reglerna egentligen inte skapades för att lösa ett praktiskt problem, utan ett hänsynsproblem. Om alla använde solstolarna när de faktiskt ville sola skulle behovet av förbud knappast finnas.

God etikett handlar ofta just om detta, att göra det som fungerar för alla, inte bara för en själv.

Samtidigt är det viktigt att vara realistisk. Om någon lämnar sin plats några minuter för att bada eller hämta en glass är det naturligtvis något helt annat. Problemet uppstår när man försöker göra anspråk på en plats långt innan man tänker använda den.

Många försvarar beteendet med att ”alla andra gör likadant”. Men etikett har aldrig handlat om att följa flocken. Den handlar om att bidra till en trevligare miljö även när ingen tvingar dig.

Mitt råd är därför enkelt. Använd solstolen när du behöver den. Lämna den när du inte gör det. Då får fler möjlighet att njuta av sin semester, och stämningen runt poolen blir betydligt trevligare.

Den verkliga frågan är kanske inte om man får reservera en solstol. Frågan är varför man anser sig ha större rätt till den än den som faktiskt står där och vill använda den.

Om alla gjorde så skulle ingen hitta en ledig plats. Det brukar vara ett ganska bra test på om ett beteende är hänsynsfullt eller inte. Och just därför är reserverade solstolar ofta mer en fråga om egoism än om semesterplanering.

Läs mer i min artikel om resor >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Trend eller etikettmiss, ska man ta med iskaffe till arbetsintervjun?

Trend eller etikettmiss, ska man ta med iskaffe till arbetsintervjun?

Fråga:

Trend eller etikettmiss, ska man ta med iskaffe till arbetsintervjun?

Jag ser allt oftare att människor kommer till arbetsintervjuer med en stor mugg iskaffe i handen.

Vissa har till och med drycken med sig in under hela intervjun. Är det ett tecken på att tiderna förändras eller uppfattas det fortfarande som olämpligt?”

Svar:

Jag rekommenderar att man avstår. Det blir mitt svar på din fråga om trend eller etikettmiss, ska man ta med iskaffe till arbetsintervjun.

En arbetsintervju är ett av få tillfällen i livet där första intrycket fortfarande har mycket stor betydelse. Redan innan du hunnit presentera din kompetens har intervjuaren bildat sig en uppfattning om ditt omdöme, din anpassningsförmåga och din förståelse för situationen.

Det är därför jag ställer mig tveksam till trenden att bära med sig ett stort iskaffe till intervjun. För det första erbjuds ofta kaffe, te eller vatten på plats.

För det andra väcker det frågan varför man behöver ta med sig en egen dryck till ett möte som vanligtvis pågår mindre än en timme.

För det tredje gäller en enkel etikettregel som sällan är fel, är du osäker på om något passar, låt bli.

Det handlar inte om att intervjuaren stör sig på kaffe. Det handlar om signaler.

En person som kommer in med dator, mobiltelefon, hörlurar, jacka över armen och dessutom en stor mugg i handen riskerar att verka mer fokuserad på sina egna vanor än på mötet.

Arbetsintervjun ska handla om dig som person och din kompetens, inte om vad du har köpt på vägen dit.

Det finns också en praktisk sida. Ska du hälsa, ta fram dokument, slå dig ned och samtidigt hålla reda på en kall dryck? Spill, kondens på bordet eller ett ständigt behov av att ta en klunk blir lätt onödiga distraktionsmoment.

Allt som tar fokus från samtalet är i grunden en nackdel.

Mitt råd inför en arbetsintervju är därför enkelt. Kom i god tid. Lägg undan mobilen. Ta av ytterkläderna. Tacka ja till det som eventuellt erbjuds på plats. Och visa genom ditt beteende att du klarar av att vara fullt närvarande under mötet.

God etikett handlar nämligen inte om kaffe. Den handlar om att förstå sammanhanget. Att kunna anpassa sig efter situationen är en egenskap som arbetsgivare ofta värdesätter minst lika högt som många formella meriter.

Kanske är den viktigaste frågan inte om man får ta med sig ett iskaffe till arbetsintervjun. Frågan är snarare varför man tycker att det är nödvändigt. Om svaret är ”för att jag inte kan vara utan det i 45 minuter”, då är det kanske dags att fundera över vilket intryck det lämnar.

Läs mer i min artikel om anställningsintervju >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Har mobilen blivit vår största etikettmiss?

Har mobilen blivit vår största etikettmiss?

Fråga:

Har mobilen blivit vår största etikettmiss? Jag blir ofta irriterad på människor som använder mobilen när vi sitter tillsammans på restaurang eller fikar.

Är det verkligen okej att titta på telefonen mitt i ett samtal, eller är det dåligt vett och etikett?

Svar:

Det här är en av de vanligaste etikettfrågorna just nu. Mobiltelefonen har blivit en naturlig del av vardagen, men när den tar uppmärksamheten från människorna runt bordet uppfattas det ofta som respektlöst.

Grundregeln är enkel: den person som är närvarande fysiskt bör ha företräde framför den som finns i mobilen. Det är egentligen svaret på din fråga har mobilen blivit vår största etikettmiss.

Visst kan det finnas viktiga samtal eller meddelanden som måste hanteras, men då är det artigt att kort förklara situationen. Att regelbundet kasta blickar på skärmen signalerar däremot att samtalet inte är fullt så viktigt.

God etikett handlar ytterst om att visa andra människor att de är värda vår tid och uppmärksamhet.

Så mitt råd är: lägg mobilen åt sidan när ni umgås. Det är ett litet beteende som gör stor skillnad för både relationer och samtalsklimat.

Intresserad av en föreläsning i bemötande eller vett och etikett? – Läs mer här

Läs mer i min artikel om om telefonsamtal >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Ska pappersservetten ligga i knät eller på bordet?

Ska pappersservetten ligga i knät eller på bordet?

Fråga:

Ska pappersservetten ligga i knät eller på bordet? Jag läser i ett spanskt instagramkonto-konto om vett- och etikett att man INTE lägger pappersservetter i knäet, bara tygservetter?

Pappersservetten viker man fint och lägger på vänster sida om tallriken och har till hands och torkar sig om munnen vid behov?

Aldrig hört talas om. Vad säger du/ni?

Svar:

Läs mer i min artikel om bordsskick (video) >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Vågar vi låta bli att ge en 50-årspresent, eller hur gör vi istället?

Vågar vi låta bli att ge en 50-årspresent, eller hur gör vi istället?

Fråga:

Vågar vi låta bli att ge en 50-årspresent, eller hur gör vi istället? Min svägerska fyllde 50 år i slutet av förra året. Hon bjöd inte in till något firande.

När vi frågade sa hon att hon kanske skulle ha det senare. Vi uppvaktade därför inte med någon present.

Nu har tiden runnit iväg, och hon har inte haft något firande. Vi har hört att hon varit iväg på aktiviteter och blivit firad av andra släktingar.

Vi känner oss nu dumma som inte givit någon present, och vill göra det som är rätt. Det är inte av snålhet vi har väntat.

Ska vi ge en present nu?

Svar:

Det är lätt att känna sig osäker i en sådan här situation, men jag vill börja med att säga att ni inte har gjort något fel. När någon väljer att avstå från ett firande, eller skjuta det på framtiden utan att det blir av, så upphör också den sociala förväntan på uppvaktning. Det är mitt enkla svar på frågan vågar vi låta bli att ge en 50-årspresent, eller hur gör vi istället.

Det är en grundläggande princip i firandets etikett: när man inte bjuder in, behöver man inte heller förvänta sig presenter, uppvaktning eller formella gratulationer. Det är helt i linje med hur jag brukar beskriva det i mina artiklar, där jag ofta lyfter att firande är ett samspel, den som firar bjuder in, och först då uppstår en förväntan att komma, gratulera eller uppvakta.

Att hon sedan blivit firad av andra släktingar förändrar inte er situation. Det är vanligt att olika relationer fungerar olika, och att vissa väljer att uppvakta ändå, även utan ett firande. Men ni har följt den korrekta linjen: ni väntade på en inbjudan som aldrig kom.

Därför ska ni inte komma med en present nu. Det skulle snarare kännas som en efterhandskonstruktion, och riskera att framstå som att ni försöker “kompensera” något som egentligen inte behöver kompenseras.

Däremot finns det ett fint och varmt alternativ som både visar omtanke och knyter an till att ni aldrig fick möjlighet att fira henne: bjud ut henne på en middag, antingen på restaurang eller hemma hos er. Det är en gest som inte konkurrerar med ett uteblivet firande, utan som står på egna ben, ett sätt att säga: “Vi vill gärna uppmärksamma dig, och vi gör det på vårt sätt.”

Det är dessutom helt i linje med god etikett: när firandet uteblir, men relationen är viktig, kan man skapa en egen liten högtid i efterhand. En middag är personlig, varm och fri från den symbolik som en sen present kan bära med sig.

Och i flera av mina texter lyfter jag just detta, att firande är frivilligt, och att den som väljer bort det också väljer bort förväntningar. Det är en befriande tanke, och den gör att ni kan gå vidare utan att känna att ni “missat” något.

Vill ni ändå göra något, låt det bli middagen. Den kommer att kännas rätt, både för er och för henne.

Läs mer i min artikel om undanbe uppvaktning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Vad händer egentligen med Kungssången när Victoria blir drottning?

Vad händer egentligen med Kungssången när Victoria blir drottning?

Fråga:

Vad händer egentligen med Kungssången när Victoria blir drottning?

Kommer den feminiseras likt den brittiska nationalsången?

Om inte, kommer den ha samma roll som idag när monarken är närvarande eller vad kommer hända?

Svar:

Det är en intressant fråga du ställer, vad händer egentligen med Kungssången när Victoria blir drottning och den dyker upp då och då när man talar om ceremoniellet kring monarkin. Men låt mig vara helt tydlig: det finns i dag inget som tyder på att Kungssången kommer att ändras när kronprinsessan Victoria blir drottning.

Kungssången är inte en nationalsång, utan en hyllningssång till monarken som institution, och den har historiskt behållit sin form oavsett om monarken varit man eller kvinna. Sverige har haft regerande drottningar tidigare, och sången ändrades inte då. Den är en del av vårt statsceremoniella arv, inte ett personligt porträtt av den som råkar inneha tronen.

Det betyder att när Victoria är närvarande vid högtidliga sammanhang kommer Kungssången att framföras precis som i dag när kungen är där. Den fyller samma funktion: att markera monarkens närvaro och ge högtiden sin traditionella inramning.

Jag har letat brett i kulturdebatt, musikvetenskapliga texter, litteratur och i vad som skrivits om ceremoniellet kring tronföljden, och ingenstans finns det en diskussion om att feminisera texten eller förändra den på något sätt. Inte heller i Norden, där både Danmark och Norge haft drottningar, har man ändrat sina monarkiska hymner.

Så svaret är enkelt: Nej, Kungssången kommer inte att feminiseras. Ja, den kommer att fortsätta användas som i dag. Och nej, det finns inga tecken på att något kommer att förändras.

Det är en av de där traditionerna som står stadigt, oavsett vem som bär kronan.

Lite djupare information är att Kungssången har en särskild plats i det svenska statsceremoniellet och är en av de mest välkända symbolerna för monarkens närvaro vid högtidliga tillfällen. Sången används vid riksmötets öppnande, statsbesök, jubileer och andra officiella sammanhang där monarken deltar. När kronprinsessan Victoria en dag blir Sveriges regent kommer Kungssången att fortsätta fylla samma funktion som i dag.

Den är inte knuten till kungens person utan till själva ämbetet, och historiskt har den framförts oavsett om monarken varit man eller kvinna. Det finns inga beslut, inga diskussioner och inga kulturpolitiska signaler som tyder på att texten skulle feminiseras eller förändras. Traditionen är stark, och Kungssången är en del av det ceremoniella arv som binder samman generationer av svenska regenter. Därför kommer den även i framtiden att sjungas när monarken är närvarande – precis som den alltid har gjort.

Kungssången står där den alltid har stått, som en orubblig del av vårt statsceremoniella arv, oberoende av vem som bär kronan.

Läs mer i min artikel om skåla >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Långa ben i kollektivtrafiken, hur göra?

Långa ben i kollektivtrafiken, hur göra?

Fråga:

Långa ben i kollektivtrafiken, hur göra? Vanligtvis så anses det inte acceptabelt att manspreada i kollektivtrafiken men hur gör man om man har såpass långa ben så att man måste göra det för att överhuvudtaget få plats i sittplatserna.

Finns det några andra etikettregler som påverkas om man skulle vara väldigt lång?

Svar:

Det finns inga etikettsregler just vid manspreading för mycket långa personer, men principen bakom  uppträdande i kollektivtrafik är tydlig, visa hänsyn, så du får ta den plats du behöver, men inte mer. Vi delar på det offentliga rummet.

Eller uttryckt på ett annat sätt, du ska inte ta upp onödigt stor plats, men det innebär också att resan delas med andra och ömsesidig förståelse och respekt krävs.

Om dina ben är så långa att du inte fysiskt får plats med knäna rakt fram, är det inte fråga om manspreading i ordets negativa bemärkelse.

Då handlar det om kroppsliga förutsättningar, inte om att breda ut sig av bekvämlighet eller hänsynslöshet. Etiketten kräver inte att någon ska sitta obekvämt eller med obehag för att se korrekt ut.

Däremot gäller fortfarande hänsynsregeln, vilket innebär att inte bredare än vad som behövs. Försök välja plats där du stör minst, till exempel gångplats eller säte med större benutrymme.

Om någon vill sätta sig bredvid kan du göra en ansträngning att ge så mycket plats som möjligt.Ett vänligt ”ursäkta, jag är lite lång” avväpnar de flesta situationer.

När det gäller andra etikettregler som påverkas av att vara mycket lång finns det flera exempel:

Ska vi vidareutveckla svaret lite så vid middagar kan en lång person kan behöva skjuta stolen något längre bak från bordet. Det är fullt acceptabelt så länge det inte hindrar servering eller andra gäster.

Eller på teater, bio och föreläsningssalar, oavsett plats kan den långe kan inte krympa. Däremot kan det vara omtänksamt att välja en plats längre bak eller vid sidan om man har möjlighet. Men det är ingen skyldighet.

På flyg, tåg och bussar brukar etiketten vara att den som behöver extra utrymme på grund av längd, graviditet, ålder eller funktionsvariation får ta det utrymme som krävs, men inte mer än nödvändigt.

Kort sagt, etikett handlar inte om att alla ska ta lika lite plats, utan om att ingen ska ta mer plats än situationen kräver. För en person som är 205 cm lång ser det som är ”normalt” ut på ett annat sätt än för någon som är 165 cm. Då är det hänsynen och avsikten som avgör, inte vinkeln på knäna.

Svaret på din fråga om långa ben i kollektivtrafiken, hur göra, blir att den plats du behöver, men inte den plats som tillhör någon annan.

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson