Artighet – tillhör det inte god ton att berömma värdinnans mat efter middagen?

Fråga:
Jag har några gånger bjudit en familj vi känner på mat här hemma och inte kunnat låta bli att bli lite besviken och undrande när de inte med en min berömmer maten.

Igår bjöd jag spontant in dem på lammstek, västerbottenstomp och rödvinsås som tagit mig många timmar att laga till.

Fick inte en endaste positiv kommentar.

Nu har jag börjat ana att den här familjen kanske håller sig till någon etikettsregel som jag inte känner till och blir nyfiken.

I övrigt är dom oerhört fina, vänliga och allmänt entusiastiska människor att umgås med.

Svar: 
Det tillhör god ton att tacka för maten och är det mindre formellt sker det direkt till värdinna respektive värd.

Vid mer formella tillställningar sker det i ett tacktal och då av den som har värdinnan till bordet.

Det faller sig helt naturligt att man, oavsett sätt att tacka, berömmer maten och ofta värdskapet, gemenskapen etc.

Det finns undantag i andra länder, enligt Tysklands äldre sedvanor kunde det överraska värdfolket som då trodde att man var på väg att gå hem.’

I anglosachsiska länder reste sig damerna först och lämnade bordet, när de gått satte sig herrarna vid bordet igen kanske med ett glas portvin och en cigarr.

Därmed gavs inget utrymme för sådant som ett tacktal i England och det kan också vara en tradition som någon lärt sig.

Nu är detta gamla vett och etikettsregler från andra länder, men det är inte sällan sådant dyker upp på något vis.

Men man tackar och berömmer givetvis maten och om jag vore du och eftersom du tycker om familjen, så skulle jag helt enkelt fråga dem om maten smakade bra.

De kanske inte vet bättre och då hjälper du dem att uttrycka sig.

Läs mer i min artikel om tacktal >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fira inte Halloween den 31 oktober 2020!

Fira INTE Halloween lördag 31 oktober 2020!

Lördag 31/10 är Alla Helgons Dag, en helgdag till minne av de döda.

2020 har dessutom många gått bort i COVID-19.

Visa alla anhöriga respekten att inte “spöka” denna dag!

Halloween är på fredagen den 30 oktober.

Läs mer i min artikel om Halloween >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Födelsedag – om vi bjuder jubilaren, måste vi betala för hens respektive?

Fråga:
Vi ska fira en 60- och 70-åring.

Vi tänkte gå på restaurang, respektive ska med men måste vi betala för deras mat och dryck?

Svar:
Det är en svår fråga.

Om du bjuder jubilaren, kan dennes partner avböja p.g.a kostnader.

Då finns möjligheten att även jubilaren tackar nej.

Det är detta övervägande ni måste göra, för visst kan ni bjuda enbart jubilaren på middagen.

Men detta måste ni vara tydliga med vid inbjudan och kanske även att partnern avstår att följa med.

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bordsskick – får inte en kvinna servera en man mer vin vid bordet och i så fall varför?

Fråga:
Jag har hört att en kvinna aldrig skall hälla upp vin till en man.

Är det så?

I så fall varför?

Svar:
Det är en väldigt gammal och förlegad vett och etikett.

Förr fick en kvinna aldrig dricka av sitt vin med mindre än att en man skålade med henne.

Således kunde hon heller aldrig erbjuda mannen mer vi i glaset.

Så du förstår säkert utifrån det svaret att det är både förlegat och inaktuellt.

Idag skålar vi på lika villkor och serverar varandra mer vin på¨samma lika villkor.

Läs mer i min artikel om servering >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Presenter – jag hör aldrig något uppskattande om de presenter eller julklappar jag ger. Ska jag säga till och hur?

Fråga:
Jag har tre syskon som alla har barn.

Det blir ganska mycket julklappar och födelsedagspresenter som jag lagt pengar och engagemang bakom.

Om jag haft barn hade de ju köpt till dem men nu är fallet inte så. Hur hanterar man sånt?

Jag vill ju såklart ge mina syskonbarn presenter etc. men jag känner mig ibland ledsen över att inte uppmärksammas tillbaka av deras föräldrar.

Jag har för övrigt svårt för att inte alla får i alla fall en julklapp vid firande oavsett om det drabbar mig eller någon annan.

Vad gör man – ska man ta upp ”problemet” eller är det ohyfsat?

Det är ju klart inte så kul att få en present sedan man ”påmint” om det.

Svar:
Det går aldrig att förvänta sig att få presenter i gengäld, men samtidigt förstår jag ditt dilemma.

Du kan ju inte be om att få något.

Däremot kan du ta upp en fundering du har.

Berätta att du noterat att du inte riktigt vet om dina presenter eller julklappar uppskattas, du hör aldrig om de blir det.

Så du funderar på om du kanske ska dra ner på dem, för du vill ju inte att det ska vara något som föräldrarna inte vill.

Kanske förstår de vinken.

Läs mer i min artikel om att tacka >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – min bordskavaljer saknade all vett och etikett, kan jag byta plats?

Fråga:
Jag var nyligen på fest och blev placerad bredvid en man som svor och uppförde sig något alldeles osannolikt illa.

Det var rent ut sagt en plåga att ha en bordskavaljer så helt utan vett och etikett.

Vad gör man, reser sig och går? Säger till?

Svar:
Nej, det är ingen bra idé att vare sig gå därifrån eller säga till honom.

Givetvis gäller inte detta om han på något vis kränker dig, men är det bara vanligt ohyfs så får man försöka stå ut till middagen är över och sedan se till att aldrig mer bli placerad bredvid denna person.

Läs mer i min artikel om samtal >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Mingel – brudparet vill ha ett bröllopsmingel nu i efterhand, ska vi hålla tal?

Fråga:
Vår dotter gifte sig för 2 månader sen borgerligt utan gäster.

Nu vill de ordna bröllopsmingel för en mindre grupp släkt och vänner för att dela glädjen.

De vill inte ha några “måsten”, vilket de uttryckt tidigare som bakgrund till beslutet.

Min fråga är dock bör föräldrarna hålla tal i alla fall?

Svar:
Om brudparet valt en vigsel utan “måsten” och det gått två månader sedan bröllopet får man anse att firandet är förbi och att de avsagt sig detta.

Ett mingel innehåller inga tal och om de nu väljer ett sådant är det endast att gå runt och småprata som avses.

Alltså, inga tal, inga presenter eller hyllningar. Allt detta avstod de vid vigseln och nu med mingel.

Läs mer i min artikel om mingel >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – vem, i en butik, ska säga “Hej” först, jag eller kunden?

Fråga:
Jeg vil gjerne spørre om hvem sier først “Hej” og “Ha det” i en butikk.

En kunde eller butikkmedarbeider?

Svar:
Det är ju din kund, så det är din uppgift att visa intresse för den personen.

Därför bör du hälsa på kunden först.

Läs mer i min artikel om att göra kunden speciell >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – hvorfor man ikke ser i øynene når man sier “Ha det” i en butikk ?

Fråga:
Jeg vil gjerne spørre om hvorfor man ikke ser i øynene når man sier “Ha det” i en butikk ?

Svar:
Man ska se sina kunder eller den man pratar med i ögonen.

Om man inte gör det, beror det sannolikt på att man inte förstår att detta är förväntat.

Svaret blir att det är dålig stil och ganska ohyfsat.

Ett tips är, att om man tycker det är lite jobbigt att se folk i ögonen, då kan man titta på den andra personens haka.

Det upplevs som man ser varandra i ögonen, men känns lite mer bekvämt.

Läs mer i min artikel om att hälsa >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Relationer – min man äter som en gris, saknar bordsskick och förstör måltiderna. Vad göra?

Fråga:
Min man har inget vidare bordsskick.

Han äter otroligt fort, tittar mest ner i tallriken utan att lyfta blicken och tar sällan notis om mig eller vår tioåriga dotter som sitter med vid bordet.

Han kan stoppa in mer mat i munnen trots att han precis har fått en fråga, tittar inte på andra som pratar med honom, hinner äta upp en hel portion medan vi andra är precis i början och han tar mera mat innan vi andra har ätit upp våra första portioner.

Han stoppar till och med in mer mat innan han har hunnit svälja det han redan har tuggat i munnen.

Han beräknar heller inte hur mycket det finns och att det ska räcka till alla utan äter hejdlöst så länge det finns något kvar eller tills han blir så mätt att han mår illa.

Ibland stoppar han mat i munnen och tuggar samtidigt som har står vid spisen för att lägga upp mer på tallriken. Efter en måltid är hans mage synligt uppspänd/svullen.

Han kan också börja plocka in i diskmaskinen och spola med vatten, skrubba kastruller med mera medan vi andra fortfarande sitter kvar och äter alldeles intill.

Om han inte börjar med det så lämnar han bara rummet när han har ätit färdigt, jag tycker att man ska sitta kvar tills alla har ätit färdigt och delta i samtalet. Det verkar han dock inte intresserad av.

När jag inte är hemma så brukar han ställa fram mat till vår dotter som hon får sitta och äta i ensamhet, antingen från början eller från och med att han ätit färdigt vilket han gör på 5-10 minuter.

Han kan också servera henne mat bara tio minuter innan vi ska åka iväg någonstans och sedan jaga på henne. Han har heller ingen regelbundenhet i mattiderna när jag inte är hemma och det kan gå flera timmar för kort eller lång tid emellan.

Hon verkar ta efter hans beteende mer än mitt och det är ett jättestort problem.

När jag växte upp så satt familjen samlad och åt i lugn och ro. Det var dagens höjdpunkt där vi kom nära varandra och delade med oss av dagen.

Vi dukade gärna fint, tände ljus mer mera, skrattade mycket och hade trevligt. Det var måltiderna som band oss alla samman. Jag inser att jag aldrig dukar fint här hemma längre, det är liksom ingen idé att försöka göra en måltid fin eller trevlig.

Beteendet har gått så långt att det förstör måltiderna: vi sitter mest tysta och bara tuggar.

Om vår dotter har mycket mat kvar på tallriken och inte verkar så hungrig kan han börja ta mat från hennes tallrik och jag måste säga åt honom att sluta.

Han kan också fråga henne om hon vill ha mer mat när hon bara har hunnit halvvägs med sin första portion för att han vill veta om han kan ta resten som är kvar.

Mig frågar han sällan. Ibland, när jag ska ta en andra portion, så är allt slut. Han svar kan vara “jag trodde inte att du skulle äta mer”.

Jag kan inte komma på något att säga vid måltiderna längre och jag känner mig stressad och får svårt att äta då jag blir äcklad. Ibland känner jag att jag är mer hungrig men jag får inte ner maten.

Jag bryr mig heller inte om att lägga upp maten på ett fint sätt längre, varför ska man ens laga mat som någon kastar i sig utan att tugga? Han lär väl varken känna konsistens eller smaknyanser när han bara slänger upp maten i en röra på tallriken och sedan kastar i sig den som om att allt består av havregrynsgröt.

När min dotter och jag äter själva, vilket vi tack och lov gör titt som tätt, så har vi det mysigt och bra. Det är en helt annan stämning, det känns avslappnat och naturligt och måltiderna blir långa och trevliga.

Men även då märks det att hon har präglats på hans bordsskick och jag måste tänka på att hon ska ta små portioner för att hon inte ska kasta i sig för fort. Jag måste också påpeka för henne att sakta ner.

Jag har tagit upp problemet med honom ett otaliga gånger men han blir jättearg på mig.

Att jag blir stressad och tycker att stämningen varken är trevlig eller familjär vid bordet tycker han är något som jag skapar i min hjärna.

Han verkar tycka att bordsskick bara är att tugga med stängd mun och att resten är några överklassfasoner. Han verkar inte förstå varför det finns hänsyn vid bordet eller vad en gemytlig måltid innebär.

För honom innebär måltiden bara att äta för att nära en organism.

Jag får kraftig ångest vid måltiderna och jag ser på min dotter att det har blivit normalt att utfodras snarare än att något ska avnjutas och i gott sällskap. Det gör mig så ledsen att hon ska uppleva det här.

Vad skulle du vilja säga till mig? Och vad skulle du säga till man man om du fick chansen?

Svar:
Det handlar nog väldigt mycket om er relation och hur ni lyssnar och respekterar varandra.

Som svar på din sista fråga, vad jag skulle säga till honom får nog mitt svar bli att jag hade inte sagt något som utomstående, för god vett och etikett innebär tålamod och överseende med andras fel och brister.

Men det hjälper inte här, för här handlar det om bristande kunskap, kanske hans uppfostran och det skulle inte förvåna mig om du ser ett liknade beteende hos föräldrarna till honom.

Så vad tycker jag? Det svaret är enkelt, han beter sig ohyfsat, omoget, okunnigt och helt utan förmåga att sätta sig in i andras upplevelse.

När detta går så långt att partnern känner ångest inför måltiderna, att ert barn påverkas negativt och detta bortförklaras med “överklassfasoner”,  då är det dags att sätta ned foten och få honom att förstå att måltiderna numer är något du helst vill undvika.

Mitt råd är att du helt enkelt, utan er dotters närvaro, diskuterar med honom om hur du känner. Blir han arg, behåll ditt lugn för han känner sig pressad.

Han vet inte hur man gör. För om han visste det, skulle han inte agera som han gör och det är detta som gör honom arg, han försvarar sig på det mest enkla av sätt. Genom att skylla på att det är fasoner.

Kräv inte av honom att han ska klara allt på en gång, ett steg i taget. Lär honom, visa honom. Tillrättavisa inte utan hjälp honom.

För er dotters skull och för din egen och er relation.

Vägrar han det samtalet, föreslå att ni tar hjälp utifrån av en familjerådgivare.

Om han trots dina försök till samtal fortsätter att envist hävda sin rätt till ohyfs, vägrar lyssna, vägrar ändra sig och måltiderna är en ångestfylld situation för dig.

Då skulle jag ta mig en allvarlig funderar på om en sådan relation är värd att bygga vidare på. Låt honom veta det, så kanske han begriper att respektera dig, eller får ta konsekvenserna.

Läs mer i min artikel om bordsskick >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson