Hur skrivs elegant att studentmottagningen är alkoholfri?

Hur skrivs elegant att studentmottagningen är alkoholfri?

Fråga:

Hur skrivs elegant att studentmottagningen är alkoholfri?

Vi skall i juni ha studentmottagning och kommer då servera endast alkoholfri dryck, p.g.a önskemål från en i familjen.

Vi kommer att bjuda både nykterister (min mans släkt) och de som är vana vid att man bjuder på alkohol ( min släkt).

Visserligen känner min släkt till hur vi ser på saken, men min fråga är hur man kan skriva i inbjudan att det bjuds på mat samt lättdryck, eller hur uttrycker man sig?

Jag vill på ett fint sätt tala om att det blir alkoholfritt utan att det blir en stor grej.

Svar:

Tack för din fråga hur skrivs elegant att studentmottagningen är alkoholfri, och det är inte så svårt. Det gäller att var tydlig och på ett trevligt sätt lyfta fram budskapet.

Mitt förslag är att du på inbjudan skriver: ”Vi bjuder på alkoholfria drycker som alla kan njuta av”.

Ett annat förslag kan vara: ”Vi bjuder på studentbuffé samt alkoholfri dryck”.

En studentmottagning är i första hand en högtid för studenten, inte ett tillfälle där alkohol i sig står i centrum. Inom vett och etikett är utgångspunkten alltid att värdfolkets förutsättningar och önskemål gäller, så länge gästerna bemöts med omtanke och tydlighet.

Att välja en alkoholfri mottagning är därför inte ofint, märkligt eller något man behöver försvara, det är helt enkelt ett val som ska respekteras.

Det är viktigt att komma ihåg att gäster inte kan förvänta sig alkohol, oavsett sammanhang. Precis som vid en lunch, ett dop eller ett födelsedagsfirande är det värden som avgör vad som bjuds. Inom svensk etikett betraktas alkohol som ett tillval, inte som en självklarhet.

Nyckeln ligger i saklig och avdramatiserad information. Man behöver varken ursäkta sig eller förklara varför mottagningen är alkoholfri. Ju mer neutralt det uttrycks, desto mindre uppmärksamhet väcker det.

Begrepp som lättdryck, alkoholfri dryck, läsk, mineralvatten och festliga alkoholfria alternativ är alla etablerade och artiga formuleringar. Det viktiga är att informationen finns där, inte hur utförlig den är.

Ett vanligt misstag är att göra alkoholen till en större fråga än den behöver vara. Ju mer man markerar, betonar eller förklarar, desto större risk att det uppfattas som laddat.

Att gästerna har olika bakgrund och förväntningar är mycket vanligt – och inget som kräver särskilda åtgärder. Etikett bygger inte på att alla ska känna igen sig, utan på att alla ska känna sig välkomna.

De gäster som är vana vid alkohol kommer att anpassa sig. De nyktra gästerna kommer att känna sig inkluderade.

Och studenten står i centrum, precis som det ska vara!

Läs mer i min artikel om alkoholfritt>> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Kan värdfolkets barn ta mat först?

Kan värdfolkets barn ta mat först?

Fråga:

Kan värdfolkets barn ta mat först?

Är det oförskämt av värdfolkets barn att ta mat först, även om det bara är en mindre släktträff?

Svar:

Kort svar på din fråga kan värdfolkets barn ta mat först. Nej, det är inte oförskämt, men det beror på sammanhanget och på hur det görs.

Här är hur man brukar se på det enligt svensk vardagsetikett

Vid bjudningar är det värdfolket som sätter tonen, och värdfolkets barn räknas ofta som en del av hushållet, inte som gäster i samma bemärkelse.

Därför uppfattas det i regel som helt acceptabelt att barnen tar mat först  eller serveras först. Särskilt när det är en mindre släktträff, informell stämning eller familj snarare än formella gäster

Det är särskilt vanligt och accepterat när barnen är små och inte kan vänta längre, maten behöver ätas varm, barnen annars riskerar att bli hungriga, stökiga eller ledsna och eller att alla känner varandra väl

I många familjer är det nästan underförstått att ”barnen först, så kan de lugna sig och vi andra äter sen”.

Det kan kännas lite oartigt om det är en mer formell middag, barnen är äldre (tonåringar), barnen börjar ta mat utan att värd eller värdinna signalera eller att gästerna inte har hunnit sätta sig eller serveras alls

Men även då handlar det mer om fingertoppskänsla än om etikettbrott. Men ett klokt värdpar brukar lösa detta enkelt genom att säga
”Varsågoda allihop – barnen kan ta först”, eller låta barnen serveras lite diskret innan alla kallar sig till bordet.

Då uppstår ingen osäkerhet.

Läs mer i min artikel om börja äta >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Är det ofint att tugga med öppen mun?

Är det ofint att tugga med öppen mun?

Fråga:

Är det ofint att tugga med öppen mun? Tack för alla dina lärorika tips om vett och etikett! De är verkligen intressanta!

Jag har en fråga här angående bordsskick. Är det fult att äta med öppen mun?

Har sett vissa göra det på olika restauranger ibland, vilket jag tycker är ganska ofint.

Svar:

Tack för att du uppskattar mitt intresse och mina sidor samt artiklar.

I de flesta sammanhang anses det ofint att äta med öppen mun, och i Sverige räknas det rent av som dåligt bordsskick. Ja, rent ut sagt både osnyggt och ohyfsat! Personligen är jag beredd att lämna bordet om jag får ett sådant oskick mitt emot mig. Det blir det direkta svaret på din fråga är det ofint att tugga med öppen mun?

Skälet är helt enkelt att det både låter och kan uppfattas som obehagligt för omgivningen att se maten medan någon tuggar. Bordsskick handlar till stor del om hänsyn, och att äta med stängd mun är därför en grundläggande norm i svensk etikett.

Möjligen får man acceptera att barn gör det, men som förälder bör man då lära barnet vad som gäller (om barnet är gammalt nog att förstå)

Det betyder dock inte att samma sak gäller överallt. Internationellt finns det kulturer där normerna skiljer sig, och i vissa länder kan ljud när man äter snarare ses som ett tecken på uppskattning eller god aptit. Enligt flera källor förekommer detta framför allt i delar av Asien.

I vissa asiatiska kulturer är mer öppna och ljudliga ätvanor inte nödvändigtvis oartiga. Till exempel beskrivs i artiklar och diskussioner att i vissa asiatiska samhällen kan öppen eller ljudlig ätning uppfattas som ett uttryck för uppskattning eller som ett naturligt inslag i en mer avslappnad och social måltidskultur. Det handlar ofta om att betona gemenskap, spontanitet och att maten är god

Det innebär inte nödvändigtvis att man tuggar med öppen mun, men gränserna för vad som anses hövligt kan vara betydligt mer avslappnade än i Sverige. I vissa miljöer är det alltså inte ovanligt eller särskilt uppseendeväckande om någon äter mer ljudligt eller mindre formellt.

I en svensk kontext är det ändå klart att tugga med öppen mun betraktas som oskick, och det är helt naturligt att reagera på det om man är van vid de normerna.

Läs mer i min artikel om äta korekt >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Kan jag ge en elegant doppresent i efterskott?

Kan jag ge en elegant doppresent i efterskott?

Fråga:

Kan jag ge en elegant doppresent i efterskott?

Ger man doppresent i efterskott, även om man inte varit inbjuden på dopet?

Svar:

Om man vill och känner för det kan man ge barnet en gåva med sig ut i livet, men det är absolut inget som förväntas. Det är korta svaret på din fråga kan jag ge en elegant doppresent, eller namngivningspresent i efterskott. Men låt mig utveckla svaret lite.

Om du vill ge ge en doppresent eller till en namngivning, i efterskott, även när du inte varit inbjuden till dopet (jag skriver enbart dop i resten av svaret men avser även icke religiösa ceremonier). Då är det är helt okej att ge en present i efterhand om du känner att det är en fin och omtänksam gest. Det finns inga krav eller förväntningar på att du ska göra det, just eftersom gåvor i samband med dop är något som främst hör till gästerna som faktiskt närvarat.

Samtidigt, om du tycker att det känns trevligt att uppmärksamma barnet, så är det inget som helst problem att göra det i efterhand.

I mina artiklar framgår det att doppresenter traditionellt är något som gästerna tar med sig, och förr var det särskilt vanligt att faddrar gav till exempel en silversked. Men idag är gåvokulturen mycket friare, och det viktigaste inte är själva tidpunkten utan tanken bakom gåvan.

Det gör att du kan känna dig trygg i att det inte spelar någon avgörande roll om du ger den på dopdagen eller vid ett senare tillfälle, för modern etikett öppnar för båda alternativen.

Samma synsätt stöds i den mer fördjupade informationen om dopets minnesgåvor, där det förklaras att en omtänksam gåva är något som ska spegla omtanke, symbolik och långsiktighet. Där betonas att gåvor aldrig är ett måste, utan snarare ett tillfälle att visa värme när man själv vill.

En present i efterskott kan vara minst lika uppskattad som en present på själva dagen, just eftersom den inte är styrd av plikt utan av frivillig omtanke.

Om vi sammanfattar allt landar jag därför det tydligt i att du absolut kan ge en doppresent i efterskott, även om du inte var inbjuden till dopet. Du gör det bara om det känns naturligt och vänligt från din sida, och du vet att ingen förväntar sig det.

Presenter vid dop handlar om omtanke, inte om formella regler, och det skapar en frihet att göra det som känns rätt i stunden för dig.

Läs mer i min artikel om doppresenter >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Hur hanterar man en stark reaktion om hund vid middagen på ett respektfullt sätt?

Hur hanterar man en stark reaktion om hund vid middagen på ett respektfullt sätt?

Fråga:

Hur hanterar man en stark reaktion om hund vid middagen på ett respektfullt sätt? Vårt ena barn har köpt ny hund. Vi tycker självklart att hunden är familjemedlem och ska med. Ingen har sagt sig vara hundrädd tidigare.

Som värdinna tycker jag under middagen att hunden kan slippa vara bunden i hallen. En i andra familjen far då ut och säger upprört ”sluta sluta sluta!”. Hunden har inte uppfört sig illa utan snällt funnit sig i situationen.

Stämningen blev lite stel en stund, men övriga fortsatte väluppfostrat samtalen och lät det bero. Jag sa nog: ”Förstår inte att man måste bli arg för mitt förslag”.

Den arge påstår att hundägare ska kolla med övriga om det är ok att ha med hund, men vi har umgåtts i ca 20 år inklusive hundar på olika familjeträffar utan problem, åsikter eller kommentarer.

Är det inte lika stor anledning för personer som har sådana åsikter plötsligt att höra sig för inför middagsbjudning och påtala vad de tycker eller är oroliga för? Som mamma svärmor och värdinna tycker jag det är ofint att ”skrika” åt mitt uttalande.

Nog borde en vuxen vända sig lugnt till hundägarna i så fall och förklara hur hen tänker?

Svar:

Det du beskriver är en situation där du som värdinna agerar både omtänksamt och helt i linje med hur ni alltid haft det i familjen. När du föreslår att hunden kan få slippa vara bunden gör du det utifrån omtanke och erfarenhet, och hunden hade dessutom uppfört sig lugnt och tryggt. Därför blir den starka reaktionen från gästen både överraskande och socialt obalanserad.

Du lyfter en mycket viktig poäng när du säger att det är rimligt att fråga ”Hur tänker du nu?”.

Den frågan är ett öppet och respektfullt sätt att ge personen som skrek en chans att förklara sig. Den är inte ett hot, den är en inbjudan till dialog. I en familj som umgåtts i tjugo år borde det vara självklart att kunna uttrycka sig så, särskilt när ingen tidigare nämnt rädsla eller obehag kring hundar.

Om någon faktiskt är hundrädd går det utmärkt att säga det lugnt och sakligt. Hunden hade redan visat att den fann sig i situationen, och då är det fullt möjligt att hitta en lösning tillsammans. Det är också viktigt att komma ihåg att i ert hem bestämmer ni, i samråd med hundägaren, eftersom det är de som kan styra hundens beteende och se till att den ligger på sin plats om det behövs.

När värdfolket accepterar att hund får följa med är det inte andra gästers uppgift att ha synpunkter, såvida det inte handlar om allergi eller uttalad rädsla. Den som tar med hund ska inte behöva diskutera hundens närvaro med andra gäster. Det är värdskapet som sätter ramarna, och andra ska inte lägga sig i dessa beslut.

Att någon höjer rösten åt dig som värdinna är därför inte bara ofint, det bryter mot grundläggande socialt samspel. En vuxen människa kan alltid vända sig lugnt till hundägaren och förklara hur hen tänker. Det hade varit det naturliga och respektfulla sättet att hantera situationen.

Du har helt rätt i att den som plötsligt har starka åsikter också har ett ansvar att höra av sig i förväg. Det är lika mycket deras uppgift att kommunicera sina behov som det är ert att skapa en välkomnande miljö. Att skrika åt värdinnan är aldrig acceptabelt, och din reaktion var både rimlig och balanserad.

I grunden handlar detta om respekt, kommunikation och att alla tar ansvar för sitt eget beteende. Du gjorde just det, och din fråga visar att du värnar om både relationer och god stämning. Det är en styrka i ett värdskap som många skulle kunna inspireras av.

Så det får bli svaret på din fråga hur hanterar man en stark reaktion om hund vid middagen på ett respektfullt sätt? Svaret, genom att be personen som skrek ställa frågan ”Hur tänker du nu?”.

Läs mer i min artikel om husdjur >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Måste barnen avbryta spelet – egentligen?

Kan värdfolkets barn ta mat först?

Fråga:

Måste barnen avbryta spelet – egentligen? Om en värd säger: ”Gå ut i snön och lek ungar!”

Vi spelar således ett spel och som givits i present vid ceremonin nyss.

Vad är rätt? Ska barnen gå ut eller ska de fortsätta spela?

Svar:

Din fråga, måste barnen avbryta spelet – egentligen, var skriven så den blev lite svår att förstå. Så jag fick försöka tolka den så gott det går.

Om jag nu förstått dig rätt, så undrar du om en värd kan uppmana barnen att avbryta spelet och gå ut och leka istället för att spela klart.

Det är etikettsmässigt enkelt, värdens ord gäller, särskilt när det handlar om barn och aktiviteter i ett hem eller vid en ceremoni.

Även om spelet just givits i present och barnen är mitt uppe i det, så är det värden som avgör när det är dags att byta aktivitet, och barnen bör därför följa uppmaningen och gå ut och leka.

Det betyder inte att spelet är oviktigt, bara att tidpunkten för att spela det bestäms av den som ansvarar för tillställningen, och barnen kan fortsätta spelet senare när värden eller föräldrarna tycker att det passar bättre.

Men, det finns alltid ett men…

Vems barn riktar sig värden till? Sina egna eller gästernas? Har barnen kläder med sig för utomhuslek? Är miljön säker utomhus, eller ska föräldrarna följa med ut och titta till barnen? Hur gamla är barnen, klarar de sig själva? Samt flera andra faktorer som spelar in.

Det får alltså bli ett avgörande utifrån situation och plats och i fall det är gästernas barn skulle jag nog rekommendera värden att prata med föräldrarna först. Är det värdens barn så kan en förklaring vara bättre.

Förslagsvis: ”Vad säger ni, ska vi ta en paus i spelet och låta barnen rusa av sig en stund ute i snön?”.

Gäller det värdens egna barn så kan hen uttrycka det som ”Jag föreslår en paus i spelet, så kan barnen gå ut en stund i friska luften och leka”.

Det är några betydligt mer vänliga och gästfria sätt att hantera det på.

Läs mer i min artikel om barn >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Om barnen serveras mat, ska de vuxna också erbjudas detta?

Kan värdfolkets barn ta mat först?

Fråga:

Om barnen serveras mat, ska de vuxna också erbjudas detta?

Exempel, en familj ska äta middag och en av de vuxna serverar barnen mat från spisen.

Eller gäller kanske samma sak om det står uppdukat mitt på bordet.

Hör det till god ton att också erbjuda den andra vuxna mat eller ska denne ta själv för att den är just vuxen?

Vi är oense om vad som är det bästa här.

Svar:

Enligt vett och etikett är det god ton att erbjuda den andra vuxna mat om man själv serverar barnen.

Det handlar om att visa omtanke och gästfrihet, oavsett om maten serveras från spisen eller står framdukad på bordet.

Om det är en familjemiddag, där alla har en jämlik roll, kan det vara naturligt att vuxna tar för sig själva.

Men om någon har tagit initiativ att servera, är det artigt att också fråga den andra vuxna om de vill ha mat. Precis som man gör med barnen.

Detta handlar egentligen inte om ålder, utan om att upprätthålla en hövlig och inkluderande atmosfär vid måltiden. Vilket är svaret på din fråga om barnen serveras mat, ska de vuxna också erbjudas detta.

Läs mer i min artikel om servering >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Dottern uteslöts från barnkalaset, mamman tog tillbaka inbjudan.

Dottern uteslöts från barnkalaset, mamman tog tillbaka inbjudan.

Fråga:

Dottern uteslöts från barnkalaset, mamman tog tillbaka inbjudan. Min fråga gäller en tillbakadragen inbjudan till ett barnkalas.

Min dotter är 10 år och fick för ett tag sedan en inbjudan till ett födelsedagskalas. Ett sova över-kalas hos en tidigare klasskompis. Inbjudan kom som sms till mig.

Men till min förvåning drog mamman tillbaka inbjudan. Hon hade skickat den till oss av misstag. Jag och min dotter blev väldigt besvikna.

Efter att den familjen hade haft sitt kalas ringde jag mamman för jag ville ha svar på några frågor. Jag frågade hur det kom sig att det inte hade gått att göra ett undantag. Hon sa att de inte hade så många sovplatser till sova över-kalaset. På min fråga om varför det var acceptabelt för henne att dra tillbaka inbjudan sa hon att inbjudan inte var till min dotter, utan till en annan flicka med snarlikt namn.

Jag frågade hur det skulle ha känts om det här hade hänt henne och hennes dotter. Hon sa att de nog hade tagit ganska lätt på det och tillade att flickorna inte umgås särskilt mycket och inte längre går i samma klass.

På slutet sa jag att vår dotter inte blivit bjuden på så många kalas. Hennes kommentar var att det kan de inte rå för. Hon tog lätt på hela situationen. Hon verkade inte tycka att hon hade gjort något fel.

Kvällen då inbjudan kom och jag anmälde min dotter, skrev mamman ”Såg nu att det blev lite fel tyvärr, min dotter skulle bara bjuda tjejerna i sin klass. Hoppas inte hon blir allt för ledsen.”
Jo, det blev hon! Jag skrev ”Hon blev jätteledsen!!”

Mamman skrev ”Förstår det. Inte alls meningen att det skulle bli så här men ni råkade komma med i all hast. Förlåt. Hon får säkert gå på kalas med sina nya kompisar i klassen.”

Vår dotter har genom åren blivit bjuden på några enstaka kalas. Vi har de senaste fyra åren bjudit alla flickorna i klassen när vår dotter har fyllt år.

Mamman hade kunnat säga/skriva till mig ”Ni råkade få en inbjudan av misstag, men självklart är hon ändå välkommen. Det kan vara bra att veta att alla de andra flickorna är klasskompisar till min dotter.”

Då hade jag och min dotter kunnat ta ställning till om hon skulle gå eller inte.

Ifall det var så att hennes dotter inte ville att min dotter skulle komma, hade mamman kunnat säga till mig ”Jag sa till min dotter att när nu din dotter råkat få en inbjudan så ska hon få komma, för man tar inte tillbaka en inbjudan. Men hon ville verkligen inte att min dotter skulle komma och vi respekterar vår dotters önskan.”

Det är inte säkert att det var födelsedagsbarnet som valde bort min dotter. Om det var på det sättet har mamman varit helt tyst om det. Föräldrarna kan ha styrt upp det hela och valt en bra avgränsning, i det här fallet ”flickorna i klassen”.

Hennes dotter kanske inte vet att det skickades iväg en inbjudan till fel person. Mamman kanske messade mig utan att prata med flickan. Vad har du för åsikter kring den här situationen?

Under vilka omständigheter är det acceptabelt att dra tillbaka en inbjudan för en enstaka person?

Svar:

Det är inte enkelt att svara på din fråga tillbakadragen inbjudan till barnkalas, är det rätt. Dottern uteslöts från barnkalaset, mamman tog tillbaka inbjudan har många infallsvinklar.

En inbjudan bör vara genomtänkt och välformulerad. Så rent etikettsmässigt borde inbjudaren då stå fast vid sin inbjudan, hålla god min och sagt ”Välkommen!”.

Så fungerar det med vuxna som gäster, men nu handlar det om ett barn som inbjudaren ska ta ansvar för. I synnerhet om det handlar om att så små barn som tio år ska sova över, det är ett stort ansvar inbjudaren tar på sig.

Hon hade ett begränsat antal barn som kunde få sova över och där får du lita på henne och glöm inte att hennes dotter hade kanske förväntat sig att hennes kompis, med samma namn som ni, skulle komma. Därmed fanns det endast en lösning, säg som det är. Förklara att ”Jag gjorde fel, ursäkta mig!”.  Du skriver att ni bjudit in barnen i hennes klass till kalasen hos er. Det är samma som den inbjudande mamman nu gjort, med den skillnaden att din dotter nu inte går i samma klass längre.

Så jag får nog anse att inbjudaren gjorde helt rätt som uppriktigt meddelade sitt misstag och bad om ursäkt men det hon kanske skulle gjort var att ringa dig istället för att skicka meddelande med en ursäkt. Det hade varit bättre och artigare. Trots allt, så fick du en sanningsenlig och vettig förklaring. Hon gjorde rätt som inte la beslutet på sin dotter, en 10-åring är för ung för att besluta ”hon ville inte att din dotter skulle komma”. Mamman stod för sitt misstag, utan att skylla på dottern. Helt korrekt.

Sedan måste jag vara uppriktig i mitt svar om hur du ser på det. Tänk efter nu, skulle du vilja eller din dotter känna sig bekväm med att vara på ett kalas och sova över i ett sammanhang som hon inte var tänkt eller välkommen att medverka i? Med all respekt för att din dotter inte blir bjuden så ofta, men jag får nog instämma i den andra mammans åsikt. Det bekymret kan hon inte hon lösa åt dig, det ligger på dig att arbeta vidare med fast inte i detta fallet. Då tror jag allt hade blivit värre.

Att din dotter blev ledsen och besviken, det förstår jag. Men tyvärr är livet så, man måste lära sig att det finns motgångar och det får man som förälder stötta och hjälpa sitt barn att förstå. Även om det i en förälders hjärta känns hemskt. Barn ska inte behöva känna sig utanför och det bästa av allt är att du är uppmärksam på detta. Med din stöttning, att hon har dig att lita på är bättre än all världens barnkalas. Barn som i hemlighet lider av utanförskap är fruktansvärt och hjärtskärande. Så skönt att du finns där för henne och reagerar! Jättefint!

Så svaret blir att under dessa omständigheter, med barn och att de skulle sova över, agerade den andra mamman helt korrekt, hon tog ansvar och meddelade sitt misstag. Hade det gällt vuxna personer, då hade jag ansett att hon skulle stått fast vid inbjudan och även bjudit in den andra personen med snarlikt namn.

 

Läs mer i min artikel om inbjudan till barnkalas >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Borde han inte tacka för presenten?

Ska man berätta hur lite pengar man la på presenten?

Fråga:

Borde han inte tacka för presenten?

Mitt barnbarn fick, då han konfirmerades, presenter som han då tackade för.

Bör han inte också skriva och tacka efteråt?

Svar:

Det är inte alltid lätt för en ung människa att göra rätt.

Ska man följa traditionell vett och etikett så förväntas man skriva ett tack när man blivit uppvaktad.

Som svar på din fråga borde han inte tacka för presenten, blir min inställning mer överseende.

Han har tackat dig, det är det viktiga och det du ska se som positivt.

Mitt svar blir därmed att om han skrivit och tackat hade du säkert blivit glad, men gläd dig åt att han ändå framfört ett sådant.

Det är det mest viktiga, inte på vilket sätt det skett.

 

Läs mer i min artikel om att tacka >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Sonen har inte bjudit hem oss, hur ska jag göra?

Sonen har inte bjudit hem oss, hur ska jag göra?

Fråga:

Sonen har inte bjudit hem oss, hur ska jag göra?  Vi har två vuxna barn och en hemmaboende tonåring.

När äldsta sonen flyttade till studentboende bjöds familjen hem på välkomstfika och sonen önskade också bjuda hem familjen i samband med sin fördelsedag.

Nu har också mellansonen för 3 månader sedan flyttat till studentboende, men fortfarande inte bjudit hem familjen någon gång.

Bägge sönerna kommer ofta hem till oss både spontant eller när de bjuds in särskilt och vi umgås och gör andra saker tillsammans. Så vi upplever det som att våra söner faktiskt trivs med oss.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp det här med mellansonen, för jag vill inte att han ska få dåligt samvete men det vore ju roligt att se hur han bor. Några förslag?

Svar:

Svaret på din undran, sonen har inte bjudit hem oss, hur ska jag göra, är ganska enkelt.

Fråga honom.

Du skriver att ni har god kontakt, att sönerna gärna kommer hem och ni trivs tillsammans.

En mamma som bryr sig, gärna vill hälsa på och se hur han har det är inget konstigt.

Men glöm inte att han är inne i en period med massor av nytt, nya vänner, ny utbildning och en hel rad av spännande upplevelser för en student i sitt första egna boende.

Då blir en inbjudan till en välkomstfika med mamma inte prioritet ett. Jämför honom inte med hans bror, de har olika upplevelser och olika sätt att tänka.

Så ring honom, fråga hur han har det och när du får komma på en välkomstfika. Ett annat förslag är att du kontaktar honom och bjuder ut på en lunch t.ex. Sedan kan ni titta på hans lägenhet.

Svårare än så är det inte.

Läs mer i min artikel om inbjudan till studentboende >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson