Artighet – vi pratade på bussen, sedan avslutade jag samtalet och skyndade vidare. Var det oartigt?

Fråga:
Jag och min man åkte buss. Efter oss kommer en barnfamilj på som bor i vårt bostadsområde.

Min man har en roll där vi bor och har därför träffat dem.

Vi småpratade lite på bussen som gick några hållplatser till pendeltågsstationen.

När vi gick av bussen så önskade jag dem en trevlig dag och skyndade mig för att hinna med tåget och gick längst fram på perongen.

Paret hade barnvagn skulle kanske inte stressa med det tåget vi siktade in oss på.

Min man tyckte att jag var jätteotrevlig som inte väntade in och gjorde sällskap med dom när vi ändå skulle åt samma håll.

Jag hävdade att om det varit vänner eller närmare bekanta så hade jag självklart gjort sällskap.

Men inte om det är grannar som inte ens bor i vår port och om man är ute med familjen så tänker jag att dom har fullt upp med barnen och behöver ge dem uppmärksamheten i stället för att prata med oss.

Jag fick lite dåligt samvete men kände att det var en oskriven regel jag följde.

När man har åkt kommunalt i många år, så finns det egentligen massor av oskrivna regler som är ganska spännande.

Vad tycker du om det hela?

Svar:
Det hedrar din make att han bryr sig om sina bekanta, kanske kunde han gjort dig uppmärksam på sin önskan att fortsätta samtalet.

Sedan är din reaktion, att till varje pris hinna med nästa tåg även om det kommer ett nytt om några minuter, är ganska intressant.

Så frågan blir om du behövde stressa, agerade du bara av gammal vana? Hade ni en tid att passa? För då är ju saken klar, ni skyndade er för att ni behövde det.

Nu tror jag inte att du behöver fundera på hur familjen reagerade, för var ert samtal över och ni skulle vidare är det ganska naturligt att man då skiljs åt.

Så hur ser jag på saken? Nej, du var inte direkt oartig och jag ser ingen direkt oskriven regel att man vare sig måste dela på sig eller fortsätta samtalet. Det avgörs i olika situationer

Du och din make kanske får komma överens om att om du eller han i framtiden vill undvika situationer som denna så får den av er som vill lugna ner tempot säga till.

Familjen ni mötte kan ni alltid stanna till och prata med en annan dag. Passa på och fråga dem om de tyckte ni hade lite för bråttom. Så är den saken ur världen.

Värre än så är det inte, för de kommer nog bara skratta och säga att det tänkte de inte ens på.

Läs mer i min artikel om samtal >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Dödsfall – vad förväntas av gudföräldrar/faddrar?

Fråga:
Vad förväntas att en gudförälder/fadder gör när gudbarnet avlider i tidig ålder?

Svar:
Det är alltid förfärligt när en ung människas liv tar slut.

Av en gudförälder förväntas inget mer än av andra sörjande i denna situation.

En gudförälder, som idag ofta är detsamma som fadder är traditionellt en försäkring.

De skulle ta hand om barnet om föräldrarna gick bort eller drabbades av ekonomisk ruin samt se till at barnet fostrade i den kristna tron.

Idag kanske det med handlar om ett hedersuppdrag och en del gudföräldrar brukar höra av sig till jul eller födelsedag.

Detta avtar alltmer och upphör i princip när barnet blivit vuxet.

Läs mer i min artikel om gudföräldrar >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bröllop – vi vill bjuda familjens barn, men i övrigt barnfritt. Hur skriver vi på inbjudan?

Fråga:
Vi kommer ha bröllopsfest i sommar.

Våra egna barn, tonåring och vuxen dotter samt även mina syskonbarn.

Det är tre tonåringar och en vuxen som kommer vara med på festen, men sen vill vi att det är barnfritt.

Hur ska vi formulera detta på ett bra sätt?

Svar:
Egentligen ska vuxna människor begripa att står det “Lisa och Lars Tursson” är det endast de och inte deras barn som är inbjudna.

Tyvärr fungerar inte detta 2021, idag finns det föräldrar som tror att man kan ta med sig hela familjen trots denna formulering.

Ni skriver en inbjudan till övriga gäster, där förklarar ni att ni tycker om barn men just denna dag är enbart de vuxna inbjudna.

Till de barn och tonårsfamiljer ni vill ha med skriver ni att de är välkomna.

Alltså två olika inbjudningar.

På festen kan ni/värdpar eller toastmaster ge en kort förklaring till att ni ville begränsa antalet inbjudna, men just dessa barn står er nära och är därför med.

Läs mer i min artikel om barn på bröllop >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – vad gäller vid hälsning i påsk?

Fråga:
Är förälder 78-år.

Jag har två barn i 50-års åldern.

Vem ringer och önskar glad påsk?

Svar:
Ska man följa gammal etikett, som idag får anses lite otidsenlig, är det alltid den yngre som hälsar på en äldre person.

Men numer finns ingen direkt given ordning, utan den som hör av sig först kan framföra hälsningen.

78 år innebär ofta en pigg och vital person idag, då är det inget som hindrar att du ringer.

Sedan finns det andra som drabbats av både sjukdom och svaghet, då kanske det är svårare att klara av att ringa.

Då får man förmoda att den yngre med hälsan i behåll är den person som hör av sig.

Läs mer i min artikel om påsk >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Begravning – har en gudförälder någon speciell uppgift vid en begravning?

Fråga:
Min systerson har avlidit och begravningen är på fredag.

Jag undrar vad en gudfar, fadder, gör vid begravningen, om dom gör något speciellt?

Svar:
Du skrev tyvärr din fråga i ett kommentarsfält och då blev den inte läst. Hade du skrivit i formuläret för frågor, kanske betalat 50 kr så hade du fått svaret samma dag.

En gudfar eller fadder har ingen speciell roll vid en begravning.

Hen deltar som övriga besökare.

Läs mer i min artikel om gudföräldrar >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Värdskap – min släkting tycker deras hund är en bebis, jag vill inte ha hund i mitt hem. Hur ska jag uttrycka det?

Fråga:
En nära familjemedlem har precis skaffat hund som denne betraktar som sin lilla bebis.

Själv vill jag ha ett hundfritt hem och skulle helst se att hunden inte kom hem till mig.

Känner mig samtidigt hemsk som känner så, eller är det ett rimligt krav på en så nära familjemedlem?

Svar:
Vi kan väl börja med att en hund är just en hund och ingen bebis.

Den mår bra av att behandlas som just det och en hund kan lämnas till hundvakt eller vara ensam några timmar.

Är det en valp, så får hundägaren anpassa sitt liv utifrån faktumet att hunden inte kan lämnas. Då kan man inte heller besöka släkten.

Problemet uppstår, som du skriver, när hundägaren inte inser att det inte är ett barn.

Dessutom kan man förvänta sig att en vuxen person med vett och etikett frågar om det går bra att ta med sig hunden.

Då måste hundägaren också vara beredd på att svaret blir nej tack, inga hundar.

Omgivningen kan inte gå runt och känna sig otrevlig för att vi inte ser hunden som ett barn. De kanske inte ens gillar hundar!

Ska jag dra en parallell, så kan man som värdfolk välja att bjuda in de vuxna och deras barn är inte medbjudna.

Så självklart kan man vara tydlig och tala om att man avser ha ett hundfritt hem, släktingen är självklart välkommen men utan sin hund.

Det finns inget annat svar än att vara tydlig, du är varken hemsk eller dum.

Om en hundägare inte kan förstå detta, då äger hen problemet. Inte du.

Så säg som det är “- Besök mig gärna, men ta inte med dig hunden, för jag vill inte ha hundar i mitt hem”.

Läs mer i min artikel om för hundägare >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Barn – kan vi gå till ett barnkalas utan presenter?

Fråga:
Vi är bjudna på  ett barnkalas. På inbjudan står det  “…inga köpta presenter men gärna en fikasugen förälder med glatt humör”.

Jag tolkar det som att vi inte ska köpa någon present.

Är det ok att ta med sig en gåva som man gjort själv?

Jag tänker mig en teckning eller liknande?

Betyder det att jag och min man inte kan följa med båda två med vår son, utan endast en av oss får gå?

Svar:
Det låter som att ni ska avstå presenter.

Om det sedan lämnas en teckning eller något liknande kan väl vara trevligt.

Men slå inte in den eller så, då blir det genast en present och därmed kan andra känna sig lite misslyckade som inte gjort så.

Jag kan bara gissa, men det är nog inget problem om ni går båda två.

Det handlar nog mer om en formulering där ordet “en” inte avser ett numeriskt tal.

Är du tveksam, slå en signal och kolla, det brukar vara en bra lösning.

Läs mer i min artikel om barn >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Restaurang – jag tyckte inte om kycklingen och svärdottern som bjöd blev vansinnig på mig. Är det ok?

Fråga:
Jag blev av sonen och familjen bjuden på lunch på en restaurang, som hade buffé. Allt var fint men den friterade kycklingen var inte ok.

Jag blev genast påhoppad av svärdottern och påmind om att jag minsann blir bjuden.

Jag såg rött och bad henne bara att hon ska sluta, annars blir vi osams. Får man nämna att en rätt inte var ok vid bordet även om man blivit bjuden?

Hade det varit servering, hade jag givetvis sagt till personalen. Men eftersom jag lade kycklingbiten åt sidan frågade hon om det var fel på den!

Då svarade jag ärligt. Det var tydligen fel av mig.

Det togs som en personlig kritik av min svärdotter och detta har ställt till problem inom familjen.

Sonen är van vid sin hustrus utbrott, som kan komma närsomhelst och jag och min dåvarande man har fått svälja många gånger när de varit hos oss.

Hon har problem med sig själv men har alltid varit ångerfull sedan.

Sonen bara registrerade allt vid bordet nu men sa inget. Det var nog bäst. Du kan ju inte ha synpunkter på vår schism men vad säger etiketten?

Ska jag behöva äta upp bara för att jag blivit bjuden?

Jag har ju också min stolthet även om jag är en fattig pensionär och ensamstående.

Jag är tacksam för allt de gör för mig! Men detta kommer jag inte över, framförallt när hon sedan uppmanade mig att be om ursäkt.

Det har varit stiltje i vår kommunikation sen dess. Även från min sons sida.

Svar:
Nu har jag ingen aning om hur du uttryckte dig när du lät meddela att kycklingen inte var ok.

Om du lugnt konstaterade att den var inte god och svärdottern fick ett utbrott, ja då är det hon som har riktiga problem.

Hade det varit hennes egenhändigt lagade mat, då kanske du lite diskret hade kunnat skylla på något annat.

Det gäller inte på restaurang, i ditt fall valde du att lägga kycklingen åt sidan, vilket får anses som helt korrekt.

Om jag hade varit du, då hade jag bett sonen och hans hustru komma hem till dig.

Då kan du i lugn och ro framföra att du uppskattar det de gör för dig, men att skälla ut dig offentligt för att du lagt en maträtt, som hon inte ens lagat, åt sidan innebär att gränsen för ett normalt umgänge passerats.

Du får helt enkelt förklara att du är ledsen över hennes uppträdande och om ni ska kunna umgås i framtiden får hon avstå från utbrott som detta.

Läs mer i min artikel om restaurang >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Barn – kan min dotter ta med sin ettårige son på begravning?

Fråga:
Min kusins man ska begravas.

Min dotter vill gärna vara med och säga adjö.

Hon har en son på 1 år som hon måste ta med.

Kan hon göra det?

Svar:
Hon kan ta med honom, alla är välkomna i kyrkan.

Men barn kan störa ganska mycket och det bör man som gäst tänka på och kanske försöka ordna en barnvakt en kort stund.

Din dotter får kanske sätta sig längre bak i kyrkan och vara beredd på att lämna om sonen börjar störa.

Barnet förstår inte stundens allvar, det kan ingen begära.

Hon ska om det blir stökigt lämna ceremonin, detta av respekt för den svåra stunden och de anhöriga.

Enda undantaget är om familjen uttryckligen önskat närvaron ditt barnbarn, då finns det automatiskt ett visst överseende.

Läs mer i min artikel om barn på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson