Bröllop – vi vill bjuda familjens barn, men i övrigt barnfritt. Hur skriver vi på inbjudan?

Fråga:
Vi kommer ha bröllopsfest i sommar.

Våra egna barn, tonåring och vuxen dotter samt även mina syskonbarn.

Det är tre tonåringar och en vuxen som kommer vara med på festen, men sen vill vi att det är barnfritt.

Hur ska vi formulera detta på ett bra sätt?

Svar:
Egentligen ska vuxna människor begripa att står det “Lisa och Lars Tursson” är det endast de och inte deras barn som är inbjudna.

Tyvärr fungerar inte detta 2021, idag finns det föräldrar som tror att man kan ta med sig hela familjen trots denna formulering.

Ni skriver en inbjudan till övriga gäster, där förklarar ni att ni tycker om barn men just denna dag är enbart de vuxna inbjudna.

Till de barn och tonårsfamiljer ni vill ha med skriver ni att de är välkomna.

Alltså två olika inbjudningar.

På festen kan ni/värdpar eller toastmaster ge en kort förklaring till att ni ville begränsa antalet inbjudna, men just dessa barn står er nära och är därför med.

Läs mer i min artikel om barn på bröllop >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – vad gäller vid hälsning i påsk?

Fråga:
Är förälder 78-år.

Jag har två barn i 50-års åldern.

Vem ringer och önskar glad påsk?

Svar:
Ska man följa gammal etikett, som idag får anses lite otidsenlig, är det alltid den yngre som hälsar på en äldre person.

Men numer finns ingen direkt given ordning, utan den som hör av sig först kan framföra hälsningen.

78 år innebär ofta en pigg och vital person idag, då är det inget som hindrar att du ringer.

Sedan finns det andra som drabbats av både sjukdom och svaghet, då kanske det är svårare att klara av att ringa.

Då får man förmoda att den yngre med hälsan i behåll är den person som hör av sig.

Läs mer i min artikel om påsk >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Begravning – har en gudförälder någon speciell uppgift vid en begravning?

Fråga:
Min systerson har avlidit och begravningen är på fredag.

Jag undrar vad en gudfar, fadder, gör vid begravningen, om dom gör något speciellt?

Svar:
Du skrev tyvärr din fråga i ett kommentarsfält och då blev den inte läst. Hade du skrivit i formuläret för frågor, kanske betalat 50 kr så hade du fått svaret samma dag.

En gudfar eller fadder har ingen speciell roll vid en begravning.

Hen deltar som övriga besökare.

Läs mer i min artikel om gudföräldrar >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Värdskap – min släkting tycker deras hund är en bebis, jag vill inte ha hund i mitt hem. Hur ska jag uttrycka det?

Fråga:
En nära familjemedlem har precis skaffat hund som denne betraktar som sin lilla bebis.

Själv vill jag ha ett hundfritt hem och skulle helst se att hunden inte kom hem till mig.

Känner mig samtidigt hemsk som känner så, eller är det ett rimligt krav på en så nära familjemedlem?

Svar:
Vi kan väl börja med att en hund är just en hund och ingen bebis.

Den mår bra av att behandlas som just det och en hund kan lämnas till hundvakt eller vara ensam några timmar.

Är det en valp, så får hundägaren anpassa sitt liv utifrån faktumet att hunden inte kan lämnas. Då kan man inte heller besöka släkten.

Problemet uppstår, som du skriver, när hundägaren inte inser att det inte är ett barn.

Dessutom kan man förvänta sig att en vuxen person med vett och etikett frågar om det går bra att ta med sig hunden.

Då måste hundägaren också vara beredd på att svaret blir nej tack, inga hundar.

Omgivningen kan inte gå runt och känna sig otrevlig för att vi inte ser hunden som ett barn. De kanske inte ens gillar hundar!

Ska jag dra en parallell, så kan man som värdfolk välja att bjuda in de vuxna och deras barn är inte medbjudna.

Så självklart kan man vara tydlig och tala om att man avser ha ett hundfritt hem, släktingen är självklart välkommen men utan sin hund.

Det finns inget annat svar än att vara tydlig, du är varken hemsk eller dum.

Om en hundägare inte kan förstå detta, då äger hen problemet. Inte du.

Så säg som det är “- Besök mig gärna, men ta inte med dig hunden, för jag vill inte ha hundar i mitt hem”.

Läs mer i min artikel om för hundägare >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Barn – kan vi gå till ett barnkalas utan presenter?

Fråga:
Vi är bjudna på  ett barnkalas. På inbjudan står det  “…inga köpta presenter men gärna en fikasugen förälder med glatt humör”.

Jag tolkar det som att vi inte ska köpa någon present.

Är det ok att ta med sig en gåva som man gjort själv?

Jag tänker mig en teckning eller liknande?

Betyder det att jag och min man inte kan följa med båda två med vår son, utan endast en av oss får gå?

Svar:
Det låter som att ni ska avstå presenter.

Om det sedan lämnas en teckning eller något liknande kan väl vara trevligt.

Men slå inte in den eller så, då blir det genast en present och därmed kan andra känna sig lite misslyckade som inte gjort så.

Jag kan bara gissa, men det är nog inget problem om ni går båda två.

Det handlar nog mer om en formulering där ordet “en” inte avser ett numeriskt tal.

Är du tveksam, slå en signal och kolla, det brukar vara en bra lösning.

Läs mer i min artikel om barn >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Restaurang – jag tyckte inte om kycklingen och svärdottern som bjöd blev vansinnig på mig. Är det ok?

Fråga:
Jag blev av sonen och familjen bjuden på lunch på en restaurang, som hade buffé. Allt var fint men den friterade kycklingen var inte ok.

Jag blev genast påhoppad av svärdottern och påmind om att jag minsann blir bjuden.

Jag såg rött och bad henne bara att hon ska sluta, annars blir vi osams. Får man nämna att en rätt inte var ok vid bordet även om man blivit bjuden?

Hade det varit servering, hade jag givetvis sagt till personalen. Men eftersom jag lade kycklingbiten åt sidan frågade hon om det var fel på den!

Då svarade jag ärligt. Det var tydligen fel av mig.

Det togs som en personlig kritik av min svärdotter och detta har ställt till problem inom familjen.

Sonen är van vid sin hustrus utbrott, som kan komma närsomhelst och jag och min dåvarande man har fått svälja många gånger när de varit hos oss.

Hon har problem med sig själv men har alltid varit ångerfull sedan.

Sonen bara registrerade allt vid bordet nu men sa inget. Det var nog bäst. Du kan ju inte ha synpunkter på vår schism men vad säger etiketten?

Ska jag behöva äta upp bara för att jag blivit bjuden?

Jag har ju också min stolthet även om jag är en fattig pensionär och ensamstående.

Jag är tacksam för allt de gör för mig! Men detta kommer jag inte över, framförallt när hon sedan uppmanade mig att be om ursäkt.

Det har varit stiltje i vår kommunikation sen dess. Även från min sons sida.

Svar:
Nu har jag ingen aning om hur du uttryckte dig när du lät meddela att kycklingen inte var ok.

Om du lugnt konstaterade att den var inte god och svärdottern fick ett utbrott, ja då är det hon som har riktiga problem.

Hade det varit hennes egenhändigt lagade mat, då kanske du lite diskret hade kunnat skylla på något annat.

Det gäller inte på restaurang, i ditt fall valde du att lägga kycklingen åt sidan, vilket får anses som helt korrekt.

Om jag hade varit du, då hade jag bett sonen och hans hustru komma hem till dig.

Då kan du i lugn och ro framföra att du uppskattar det de gör för dig, men att skälla ut dig offentligt för att du lagt en maträtt, som hon inte ens lagat, åt sidan innebär att gränsen för ett normalt umgänge passerats.

Du får helt enkelt förklara att du är ledsen över hennes uppträdande och om ni ska kunna umgås i framtiden får hon avstå från utbrott som detta.

Läs mer i min artikel om restaurang >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Barn – kan min dotter ta med sin ettårige son på begravning?

Fråga:
Min kusins man ska begravas.

Min dotter vill gärna vara med och säga adjö.

Hon har en son på 1 år som hon måste ta med.

Kan hon göra det?

Svar:
Hon kan ta med honom, alla är välkomna i kyrkan.

Men barn kan störa ganska mycket och det bör man som gäst tänka på och kanske försöka ordna en barnvakt en kort stund.

Din dotter får kanske sätta sig längre bak i kyrkan och vara beredd på att lämna om sonen börjar störa.

Barnet förstår inte stundens allvar, det kan ingen begära.

Hon ska om det blir stökigt lämna ceremonin, detta av respekt för den svåra stunden och de anhöriga.

Enda undantaget är om familjen uttryckligen önskat närvaron ditt barnbarn, då finns det automatiskt ett visst överseende.

Läs mer i min artikel om barn på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Barn – hur stort intresse för svågers nyfödda barn måste jag visa?

Fråga:
Min sambos bror med fru har precis fått barn.

Det har pratats konstant om detta barn ända sedan de gick ut med att de väntar barn.

Jag har själv en ansträngd relation kring barnafödande och jag varken kan eller vill själv skaffa barn.

Jag gör det sedvanliga när någon fått barn, gratulerar, kanske skickar en blomma om det är någon närstående, med mera.

Ofta brukar det räcka, folk brukar inte tjata vidare.

Min sambos föräldrar pratar väldigt ofta om vad mamman (min sambos brors fru) gör och hur hon mår.

Jag kan allt om hennes graviditet, via föräldrarna.

Saken är den också att jag och min svågers fru inte heller kommer överens.

Hon är väldigt dominant, dömande mot mina livsval rent allmänt, tilltalar mig inte självmant och undviker mig i största mån.

Hur mycket måste jag intressera mig för deras barn och mammans hälsa?

Jag har gratulerat men inte hälsat på dem, men det har min sambo.

Hur mycket måste jag för egen del åka och hälsa på dem, köpa presenter och liknande?

Hur mycket måste jag ställa frågor och visa intresse för barnet? När jag träffar barnet första gången, måste jag sitta och lyssna på timmar efter timmar om varje detalj om barnet, eller kan jag gå undan efter ett tag?

Hur mycket intresse ska jag visa? Jag vill inte verka oartig eller otrevlig men jag har verkligen annat för mig.

Det är dessutom triggande för mig att hela tiden prata barn.

Svar:
Att din svåger och svägerska som nyblivna föräldrar pratar om sitt barn större delen av tiden är helt naturligt.

Detsamma gäller barnets farfar och farmor, det är stort för dem också.

Där är det bara att gilla läget, det kommer lugna ned sig med tiden.

Ni ska ju fortsätta umgås med varandra, förhoppningsvis under många år och då gäller det att hitta en bra nivå.

Om din svägerska tydligt visar sitt ogillande mot dig, då kan du vid lämpligt tillfälle berätta för henne att du känner att hon undviker att prata med dig, har synpunkter på dina val i livet.

Då kanske du inte heller behöver vara så intresserad av hennes val även om du tycker det är roligt att de fått barn.

Det går utmärkt att avstå från att närvara om det inte är nödvändigt, då slipper du lyssna och din svägerska kanske inte upplever det som besvärande om ni inte trivs ihop.

Att gå undan kanske är mindre bra, försök istället fundera ut några intressanta ämnen i förväg och när du kan leder du in samtalet på detta istället.

Väldigt ofta väcker det föräldrarna lite och de inser att man kanske ska prata om något annat än barnets utveckling, sömn och mattider

Däremot behöver du inte köpa en massa presenter till barnet, några sådana förväntningar har inte etiketten.

Men vill din sambo göra det är ju problemet löst.

 

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Konfirmation – mottagningen ställdes in, ska vi eller förväntas vi ge en present ändå?

Fråga:
En bekants dotter blev förkyld och konfirmationsmottagningen blev inställd, men hon gick till ceremonin i kyrkan.

Ska man lämna konfirmationspresent ändå?

Och när är det i såfall lämpligt att göra det?

Vet inte om vi blir bjudna till en mottagning i efterhand, men det känns lite konstigt eller?

Svar:
Det var klokt att ställa in mottagningen med tanke på COVID-a9, men kanske tveksamt att hon gick till kyrkan.

Oavsett detta, som egentligen är en helt annan fråga, så är en present alltid som en lyckönskan.

Hon får en present och ett lycka till i framtiden från er och det är inte knutet till om man är på en mottagning, fest eller överhuvudtaget närvarande.

Vill man ge något, så gör man det.

Om ni tycker er känna flickan så väl och att hon kanske skulle bli väldigt glad över att få en sådan, så är det med de tankarna ni ska överväga present eller inte.

Så om ni ska ge något och de bor i närheten av er, åk dit och lämna presenten. Bor de på avstånd så kan ni skicka den.

Följ den känsla som känns rätt för er och som ni tror kan glädja konfirmanden.

Läs mer i min artikel om konfirmation >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson