Läggs en grankvist på kistan vid en begravning av en scout?

Läggs en grankvist på kistan vid en begravning av en scout

Fråga:

Läggs en grankvist på kistan vid en begravning av en scout? Jag har hört och sett att scouter lägger en grankvist på kistan efter en avliden scoutkamrat.

Är detta vanligt vid en scoutkamrats begravning?

Svar:

Det finns inga belägg i de källor som rör scoutrörelsen eller scouttraditioner som tyder på att scouter brukar lägga en grankvist på kistan. Undertecknad är inte scout och jag har försökt finna svaret, men det är inget jag hittar belägg för.

I en allmän etikettsammanhang nämns dock att grankvistar förekommer främst hos ordenssällskap eller liknande sammanslutningar, inte som en vanlig begravningsgest i övrigt. Så det är inte omöjligt att man i vissa scoutrörelser har denna tradition. Det får nog bli det svar jag kan ge på din fråga läggs en grankvist på kistan vid en begravning av en scout.

Scouttraditioner generellt, enligt material om scoutingens kultur och historia, innehåller ceremonier och symbolik – men inget som gäller begravningsritualer med grankvistar.

Vad kan man göra istället?  Scouterna har ingen fast ritual, så både blomma eller annan naturlig symbolik (om det passar den avlidnes person) är helt acceptabelt. Många hedrar en scout med exempelvis en blomma i scoutfärger, eller  ett löst knutet scoutband (i samråd med familjen) alternativt en minnesgåva till Scouterna, vilket organisationen själv rekommenderar som ett sätt att hedra en scout.

I äldre svenska döds- och begravningsseder spelade växtlighet ibland en roll, men främst genom användningen av enris, som lades ut i dödsrummet där kroppen stod framme dagarna före begravningen. Enriset tjänade dels ett praktiskt syfte genom att dämpa lukt, dels ett symboliskt syfte genom att skapa en renande och skyddande miljö runt den döde, som man ansåg befinna sig i ett mellanläge mellan liv och död.

Denna period betraktades som känslig, eftersom man i folktron fruktade att den döde kunde “gå igen”, och enriset ingick i den bredare uppsättning av sedvänjor som skulle hindra sådana gengångarfenomen. Samtidigt förekom andra riter, som likvaka och särskilda regler för hur den döde skulle hanteras och iakttas, men just enriset var det växtmaterial som hade en tydligt dokumenterad funktion i dödsrummet.

Läs mer i min artikel om defilering vid kistan>> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Hur visar man respektfullt sitt avsked med en handblomma?

Hur visar man respektfullt sitt avsked med en handblomma?

Fråga:

Hur visar man respektfullt sitt avsked med en handblomma? När man har en vacker kistdekoration i en viss färgskala ska man lägga sin handblomma på kistan ändå och ”förstöra” dekoration?

Eller var ska man lägga den?

Svar:

Din fråga hur visar man respektfullt sitt avsked med en handblomma kan besvaras med att  enligt vett‑ och etikett är handblomman en djupt förankrad tradition vid begravningar.

Vid många begravningar är det begravningsentreprenören som föreslår var medhavda handblommor ska placeras innan ceremonin börjar. Ofta ordnas ett bord, en skål eller liknande intill kistan där gästerna kan lägga sina blommor tills det är dags för avskedet.

Detta skapar lugn och tydlighet i ceremonins flöde och säkerställer att alla som vill delta i denna tradition får möjlighet att göra det på ett värdigt sätt.

Den tas med av både kvinnor och män och fungerar som ett personligt och symboliskt avsked. Vanliga val är rosor, nejlikor eller liljor, där exempelvis röda rosor uttrycker kärlek och respekt och vita liljor symboliserar oskuld och renhet.

Under själva avskedet lägger gästerna sin blomma på kistan eller, vid jordbegravning, på graven – en ritual som kallas defilering och som markerar det sista farvälet.

Handblomman är mer än en blomma – den är en personlig gest som uttrycker minnen, band och stöd till de anhöriga. Att välja en blomma som haft betydelse för den avlidne eller er relation kan göra handlingen ännu mer meningsfull.

Läs mer i min artikel om handblomma >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Får en ex-partner gå på begravningen – egentligen?

Får en ex-partner gå på begravningen – egentligen?

Fråga:

Får en ex-partner gå på begravningen – egentligen? En nära vän till mig har nyligen förlorat sin make, och i samband med planeringen av begravningen har en oväntad situation uppstått.

Den avlidnes tidigare fru har hört av sig och sagt att hon vill komma för att ta farväl. Min vän är mycket upprörd över detta och känner sig osäker på hur hon ska hantera situationen, samtidigt som andra i hennes omgivning menar att en före detta partner absolut inte bör närvara av respekt för den nuvarande familjen.

Själv tycker jag att det borde vara möjligt, begravningar är ju trots allt tillfällen där människor får säga sitt sista farväl, och relationer kan ha varit viktiga även om de tillhör det förflutna.

Jag undrar därför hur man egentligen ska tänka, har en ex-make eller ex-hustru någon självklar rätt att komma, eller bör man avstå om det riskerar att väcka känslor hos de närmast sörjande, och hur väger man respekt, sorg och gamla band mot varandra i en så känslig situation?

Svar:

Det här är en fråga, får en ex-partner gå på begravningen – egentligen, som ofta väcker starka känslor, eftersom den rör både sorg, tidigare relationer och den nuvarande familjens behov av trygghet.

När man funderar över om en före detta partner bör närvara vid en begravning är det viktigt att börja i rätt ände, nämligen hos de personer som står den avlidne allra närmast. En begravning är en av livets mest sårbara stunder, och det är de närmast anhörigas upplevelse som måste väga tyngst, oavsett vilka andra som också känner sorg eller vill visa sin respekt.

Om den nuvarande maken eller makan uttrycker att en tidigare partner skulle skapa oro, smärta eller känslomässig otrygghet, är det både omtänksamt och etikettsmässigt korrekt att den före detta partnern avstår från att närvara. Det handlar inte om att förminska den tidigare relationen, utan om att visa hänsyn till dem som befinner sig i den djupaste sorgen.

Samtidigt kan det finnas situationer där den avlidne och den tidigare partnern haft en fortsatt god och vänskaplig relation, och där den nuvarande familjen är fullt införstådd med detta. I sådana fall kan det vara helt naturligt att den före detta partnern vill delta, men då bör det ske med stor varsamhet.

Det innebär att man inte placerar sig bland de närmaste, utan sitter diskret tillsammans med övriga vänner, och att man inte tar plats eller markerar någon form av tidigare närhet. Begravningen är inte en arena för gamla roller, utan en stund där fokus ska ligga på den avlidne och de som mist sin närmaste.

Om den tidigare partnern ändå känner ett starkt behov av att ta farväl, men vet att närvaron skulle upplevas som smärtsam för de närmast anhöriga, finns det andra sätt att visa respekt. Man kan besöka graven vid ett senare tillfälle, tända ett ljus hemma, skriva några ord i en minnesbok eller på annat sätt skapa en egen stilla stund.

Sorg och avsked är personliga processer, och de behöver inte alltid ske i kyrkan eller i direkt anslutning till ceremonin.

Det avgörande är att förstå att en före detta partner inte längre är en del av den innersta kretsen, och därför inte kan sätta sina egna känslor framför de närmast sörjandes.

Närvaro vid en begravning är inte en rättighet, utan något som måste ske med omtanke, respekt och en tydlig insikt om vilken plats man faktiskt har i den avlidnes liv vid tidpunkten för dödsfallet. Om den nuvarande familjen inte samtycker är det mest hänsynsfulla att avstå, hur starkt behovet än känns.

 

Läs mer i min artikel om gäst begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Vilken slips är avgörande på begravning – vit eller svart?

Vilken slips är avgörande på begravning – vit eller svart?

Fråga:

Vilken slips är avgörande på begravning – vit eller svart? Min svärfar ska begravas och jag undrar om jag ska ha svart eller vit slips?

Räknas jag som nära anhörig, närmast anhörig eller ”bara” anhörig?

Om jag räknas till kategorin anhörig ska jag väl bära svart slips eller?

Har på nätet sett att till makas far och mor så räknas jag som anhörig, är detta korrekt eller räknas jag som nära anhörig?

Svar:

Frågan om vilken slips på begravning man ska bära är en av de mest återkommande på Etikettbloggen. Traditionen är tydlig: färgen på slipsen markerar relationen till den avlidne och är en viktig del av svensk vett och etikett begravning. Slipsens färg är en tydlig markör för relationen till den avlidne och en del av svensk begravningsslips färg-tradition.

Vit slips begravning innebär nära anhörig. Som svärson räknas du som nära anhörig till din svärfar. Det innebär att du sitter med familjen på de främsta bänkraderna i kyrkan och bär vit slips begravning. Det är svaret på din fråga vilken slips är avgörande på begravning – vit eller svart.

Den vita slipsen är en symbol för att du tillhör den närmaste kretsen och visar respekt för både den avlidne och de anhöriga.

Exempel på personer som bär vit slips:

Make/maka, barn och barnbarn, syskon, svärson, svärdotter, svåger, svägerska, föräldrar och svärföräldrar.

Svart slips begravning, det bär övriga gäster. Den svarta slipsen på begravning används av övriga gäster som inte har ett nära släktskap eller relation.

Den är en neutral och respektfull färg som passar för alla som inte räknas till familjen. Vid ljus klädsel ska svart slips undvikas helt.

När räknas man som nära anhörig? Många undrar: när räknas man som nära anhörig? Som svärson är du alltså nära anhörig.

Det är alltså korrekt att bära vit slips i en sådan situation. På nätet kan man ibland läsa att svärsonen bara räknas som “anhörig” och därför ska bära svart slips, men det är felaktigt.

Sammanfattning för en begravningsslips färg blir alltså: vit slips begravning = nära anhörig, t.ex. . svärson till svärfar. Svart slips begravning = övriga gäster.

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

När placeras handbuketten vid en kistbegravning?

Hur visar man respektfullt sitt avsked med en handblomma?

Fråga:

När placeras handbuketten vid en kistbegravning?

Jag undrar hur man gör med en handbukett.

Man lägger väl buketten på kistan?

När ska man göra det, före eller efter ceremonin?

Svar:

Att ta med en handbukett till en begravning är ett vackert och respektfullt sätt att visa sin omtanke och ta farväl. Men många undrar: När ska man lägga buketten på kistan – före eller efter ceremonin?

En handbukett är en mindre blomsterbukett som gästen själv tar med till begravningen. Den är ofta enkel, med en eller några få blommor, och symboliserar ett personligt avsked.

Handbuketten är inte samma sak som de större blomsterarrangemang som beställs av anhöriga eller företag.

Svaret på din fråga när placeras handbuketten vid en kistbegravning bli att enligt god etikett läggs handbuketten efter ceremonin, i samband med avskedstagandet. Det sker vanligtvis när gästerna går fram en och en till kistan, böjer huvudet i respekt, och lägger sin bukett direkt på kistlocket. Detta moment är ofta mycket känslosamt och markerar det personliga farvälet.

Att lägga buketten före ceremonin är ovanligt och kan uppfattas som att man går händelserna i förväg. Det är därför bäst att vänta tills offician­ten eller begravningsentreprenören ger tecken på att avskedstagandet börjar.

Välj blommor som inte vissnar snabbt som rosor, nejlikor eller liljor. Undvik plast eller inslagning, buketten ska helst vara “ren” för att smälta in med övriga blommor. Se videon om handblomma, följ denna länk.

Om du är osäker på när det är dags, följ de andra gästerna eller fråga diskret någon ur personalen.

Att följa rätt etikett vid begravning visar respekt för den avlidne, anhöriga och övriga gäster. Det skapar också en värdig och harmonisk ceremoni där varje moment får sin plats.

Handbuketten är ett personligt uttryck, men också en del av en gemensam ritual.

Läs mer i min artikel om handblomma >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Bärande av jaquette på begravning?

Bärande av jaquette på begravning?

Fråga:

Bärande av jaquette på begravning? Jag ska inom kort begrava min hustru sedan 54 år.

Frågan har kommit upp om jag skall använda min farfars jauette, isf. med svart väst och vit slips.

Vad säger ettiketsdoktorn?

Svar:

Det var ledsamt att läsa och du har mitt deltagande. Svaret på din undran om du ska bära en jaquette är kort och gott helst inte.

Fast ja, det går att bära jaquette på en begravning, men det är ovanligt i Sverige och bör göras med eftertanke.

I Sverige är det vanligare med mörk kostym, vit skjorta och svart slips för män. Jaquette kan uppfattas som överdrivet formellt om inte sammanhanget kräver det.

Det viktigaste är att klädseln visar respekt och återhållsamhet. Därtill är jaquette en förmiddagens högtidsklädsel, motsvarande frack. En frack på begravning ser man aldrig nuförtiden.

Bruket av detta försvann på 1950-talet, jag pratade ganska nyligen med ett antal begravningsbyråer och det var i stort sett en person som hade sett frack på begravning och det var mycket länge sedan.
Mitt råd är att avstå jaquette.

 

Läs mer i min artikel om kläder begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Vad innebär det när en besökare knackar tre gånger på kistan?

Vad innebär det när en besökare knackar tre gånger på kistan?

Fråga:
Vad innebär det när en besökare knackar tre gånger på kistan? Min mormor begravdes för snart två veckor sen.

Mina morbröders barndomsvän knackade tre gånger på kistlocket vid fotänden istället för för att lägga en blomma.

Jag har aldrig sett detta innan men min sambo har sett detta flera gånger.

Betyder dessa tre knackningar på kistlocket något ?

Svar:
Det är en gäst som skapar någon form av kontakt med den dödes minne, andra personer lägger handen på kistan. Det är det korta svaret på din fråga vad innebär det när en besökare knackar tre gånger på kistan.

Utvecklar vi detta så skriver en läsare i kommentarerna: Att knacka på kistan är gammal tradition (skrock), för att säkerställa döden innan jordfästningen. Man ville helt enkelt inte höra ett knack tillbaka inifrån kistan

I kommentarerna här kan man också läsa att knacka på kistan är en vanlig företeelse.

Det gör den som har haft en speciell relation med den avlidne. Att dina morbröders barndomsvän visste detta är nog förklaringen.

Däremot är jag inte säker på om det var fotändan, för den avlidne ligger med fötterna åt öster och huvudet åt församlingen (om man ställt kistan korrekt).

Läs mer i min artikel om gäst på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Vilken är min roll då svärmor gått bort, är jag närmast anhörig?

Vilken är min roll då svärmor gått bort, är jag närmast anhörig?

 

Fråga:

Vilken är min roll då svärmor gått bort, är jag närmast anhörig? Min svärmor har gått bort.

Hon hade två söner och jag är gift med den äldre.

Nu undrar jag om det hor till att jag ringer upp min svåger och uttrycker mitt ”deltagande i sorgen”?

Beaktas jag i detta fall som ”sörjande” eller är jag någon som borde kontakta andra släktingar for att påminna dem om att jag deltar i sorgen?

Svar:

Du behöver inte vara så formell, jag är övertygad om att ifall du kontaktar din svåger och frågar honom hur han mår så blir det uppskattat.

För det viktiga är att våga prata med dem som förlorat någon, inte vilka ord man uttrycker.

Svaret är ja på din fråga vilken är min roll då svärmor gått bort, är jag närmast anhörig, det är övriga släktingar säkert medvetna om och om inte annat framgår det vid begravningen.

Vid en begravning räknas de manliga personer som bär vit slips som närmast anhöriga. Dessa inkluderar make, far, son, bror, far- och morfäder, svåger, måg, svärfar, syskons söner och ibland även kusiner.

Deras närvaro och deras vit slips symboliserar deras nära relation till den avlidne och deras stöd till den drabbade familjen.

Vid ceremonin är det vanligt att kvinnan bär en mörk klänning eller dräkt, ofta i svart eller mörka toner som mörkblå eller mörkgrått. En vit scarf, sjal eller ett band kan användas för att markera hennes närhet till den avlidne.

Detta vita inslag fungerar som en visuell symbol, liknande männens vita slips, och visar hennes djupt personliga band till den avlidne.

För många kvinnor kan också smycken spela en symbolisk roll. En liten brosch, ett halsband eller armband som tillhört eller på något sätt har anknytning till den avlidne, kan bäras för att visa respekt och kärlek.

Dessutom, medan männen bär vit slips för att markera sitt band, kan kvinnor ibland använda subtila men distinkta accessoarer för att uttrycka sitt deltagande i sorg och minne.

Det är en vacker tradition som visar respekten och kärleken för den som gått bort, och hur familjen stödjer varandra i en sådan svår tid. Familjens önskemål kan också spela en roll i placeringen i kyrkan och andra detaljer kring begravningen.

Läs mer i min artikel om närmast anhörig >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Kan man ha bruna skor på begravning?

Kan man ha bruna skor på begravning?

Fråga:

Kan man ha bruna skor på begravning? Är det korrekt att ha bruna skinnskor på begravning, eller är svarta skor att föredra?

Jag syftar inte på en begravning där ljus klädsel har önskats, utan när inget har sagts om klädseln.

Svar:

Svaret på din fråga om man kan ha bruna skor på en begravning blir kort och gott nej om man ska hårddra detta.

Har det inte angivits någon klädsel förväntas gästerna bära en mörk diskret sådan.

Men sedan kan bruna skor vara en definitionsfråga. Har du väldigt mörka bruna skor så lär nog ingen märka något.

Så generellt sett kan det då vara okej att bära bruna skor på en begravning, speciellt om det matchar resten av din klädsel och färgen på skorna är dämpad. Det viktigaste är att visa respekt för dem som sörjer och den person som hedras.

Så det är kanske det är bättre att besöka begravningen iklädd bruna skor än att inte gå dit överhuvudtaget.

Sammanfattningsvis är mörk klädsel på begravningar är en tradition som signalerar respekt och sorg. Det går tillbaka till gamla tider när svart blev associerat med sorg och förlust.

Det handlar om att visa solidaritet med de som sörjer och att skapa en allvarlig atmosfär. Det finns så mycket kulturell vikt i färger

 

Läs mer i min artikel om ingen klädkod begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

En fråga om sorgflor på fana?

En fråga om sorgflor på fana?

Fråga:

En fråga om sorgflor på  fana? Har en kamrat som gått bort nu i augusti.

Vi kommer att ha en minnesstund nu i oktober. Han var verksam i flera föreningar men jag är bara verksam i en av dem.

Nu på minnesstunden kommer vi att ha ett sorgflor på vår egna förenings fana.

Måste alla ha sorgflor eller går det bra att vara ensam med sorgflor.

Svar:

Ett sorgflor, eller krusflor, är ett kravattband som fästs på spetsen av en fanstång vid begravningar.

Sorgflor används vid begravningar, särskilt när en medlem av kungahuset eller en högt uppsatt person har avlidit. Idag används de huvudsakligen vid bortgång av en medlem ur kungahuset.

Det ska inte användas till svensk fana förutom vid statsbegravningar.

Det kan också användas vid andra officiella ceremonier där sorg ska uttryckas, som i ert fall en föreningsmedlem.

Sorgfloret består av två meterlånga tygstycken i svart siden eller liknande material. Det fästs på spetsen av fanstången och knyts som en kravatt, vilket innebär att tygstyckena korsas och knyts runt stången.

Fanvakten, den som bär fanan, ska inta sin plats innan de sörjande kommer in. Svaret på en fråga om sorgflor på fana blir därmed att det behövs inte på andra fanor, ni kan vara ensamma med detta.

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson