Begravning – kan man gå fram till kistan en andra gång, för ett avsked tillsammans med en organisation?

Fråga:
Grannar, vänner, släktingar tar ju avsked av den avlidne i samband med begravningen genom att gå fram till kistan.

Om den avlidne var verksam i en förening och även medlemmarna vill ta avsked kan man då gå fram mer än en gång?

Svar:
Det är inte ovanligt att medlemmarna i en organisation går fram tillsammans.

Många väljer att gå fram till kistan en andra gång.

Svaret blir att det kan man göra.

Läs mer i min artikel om defilering vid kistan >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Klädkoder – kan jag bära röda kläder vid parentation?

Fråga:
Är ordförande i en PRO-förening.

Kan jag ha något rött mig vid parentationen?

Eller är det stötande?

En präst utför den och en medlem tänder ljusen.

Svar:
Formellt sett finns det inget hinder för röd klädsel.

Det är vid begravning  (både vid mörk eller ljus klädsel) som du bör undvika röda kläder.

Jag förmodar att det är detta du nu tänker på.

Det handlar således mer om din egen känsla än att omgivningen uppfattar din klädsel som stötande.

Undvik rött om du känner dig tveksam, men etikettsmässigt har det ingen betydelse.

Läs mer i min artikel om kläder på begravning (rött) >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Begravning – min mors man är avliden, var sitter jag i kyrkan?

Fråga:
Var sitter man i kyrkan om man är en person som haft den avlidne i sin familj sedan man var 2 år och nu är över 50 år?

Den avlidne har levt med min mor fram tills hon gick bort och varit i familjen efter det fram till dödsfallet.

Svar:
Det låter som du i högsta grad är en nära anhörig, även om du rent formellt inte är det.

Mitt råd är att du bör sitta tillsammans med de närmast anhöriga, syskon, barn med flera.

Det bästa är om du kontaktar dem och framför din eventuell önskan om att du vill sitta där med dem.

Klicka här för att läsa min artikel om placering i kyrkan >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

Begravning – ska man lägga en bukett när det är en urnbegravning?

fråga:
or det brukligt att man skickar en urnbukett, när det är kista brukar man skicka kistbukett?

Svar:
Att begravas i urna och även att hålla begravningsgudstjänst med urna är något som tillkommit på senare år.

Detta efter en lagändring att den avlidne måste begravas eller kremeras inom en månad.

Därfor har seden kommit att begravningsgudstjänst hålls med urna istället för kista.

Blommor vid urnan är brukligt, precis som vid en bår.

Klicka här för att läsa min artikel om urnbegravning >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Begravning – vilken är min roll då svärmor gått bort, är jag närmast anhörig?

Fråga:
Min svärmor har gått bort.

Hon hade två soner och jag är gift med den äldre.

Nu undrar jag om det hor till att jag ringer upp min svåger och uttrycker mitt “deltagande i sorgen”?

Beaktas jag i detta fall som “sorjande” eller är jag någon som borde kontakta andra släktingar for att påminna dem om att jag deltar i sorgen?

Svar:
Du behöver inte vara så formell, jag är övertygad om att ifall du kontaktar din svåger och frågar honom hur han mår så blir det uppskattat.

För det viktiga är att våga prata med dem som förlorat någon, inte vilka ord man uttrycker.

Svaret är ja på din fråga om du är närmast sörjande,  det är övriga släktingar säkert medvetna om och om inte annat framgår det vid begravningen.

Klicka här för att läsa mer i min artikel om närmast anhöriga vid dödsfall >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

 

Tackkort – skickar man ett sådant även till föreningar som givit en gåva vid begravning?

fråga:
Skickar man tackkort till foreningar som skonkt pengar till en fond vid begravning?

Svar:
Det är brukligt att man skickar ett tack, eller ibland annonserar man ett gemensamt tack till de som hedrat den avlidne med en gåv.

Klicka här för att läsa min artikel om tack efter begravning >>

 Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Begravning – min flickvän är avliden, men är jag nära anhörig?

fråga:
Jag ska på begravning for min flickvon.

Räknas jag som nära anhörig trots att vi inte var gifta eller sambo?

Jag känner mig ju väldigt nära.

Vilken färg ska jag ha på slipsen?

Svar:
Det var ledsamt att läsa och jag förstår att du känner dig nära.

Rent formellt är du inte nära anhörig, men känslomässigt är svaret ett självklart ja.

Du ska absolut sitta med familjen och det ska du prata med dem om.

Eftersom det var din flickvän och är nära anhörig så bär du en vit slips om du sitter med familjen.

Nära anhörig – räknas jag som nära anhörig vid min fars frus (ej min mor) begravning?

fråga:
Min fars fru har gått bort (ej min mor), roknas jag som nära anhorig?

Svar:
Det är familjen som avgör och det bästa är om du frågar din far om han vill sitta tillsammans med dig.

Allt annat än ett ja som svar på den frågan skulle förvåna mig.

Även om du “formellt” inte räknas in ibland de närmast anhöriga är det absolut så att du räknas dit.

Klicka här för att läsa min artikel om närmast anhörig >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

Inbjudan – vi blev inte inbjudna och barnen nekades delta på en begravning. Är det rätt?

fråga:
Hur och vem bor man bjuda in till jordfostning (ingen minnesstund är planerad)?

Bör man inte kontakta närstående och informera om tid plats klädsel önskemål?

Särskilt som närstående här inte är nära släkt utan de “som haft nära relation” till den döde.

Har jag gått över gränsen när jag blev arg och borde jag be om ursäkt.

En släkting har avlidit och askan ska spridas .

Min mor har inte blivit kontaktad angående begravning utan hörde från släktingar och fick på så sätt reda på tid, plats och klädkod.

För två veckor närmast anhörig av sig min mor för att höra veta hur många som kommer.

Vi meddelar att det bli min mor och jag och två barn.

Det är lång resväg så jag tar ledigt på fredagen för mig och barnen.

Nu i söndags skriver skriver anhörig ett mycket kallt och avfärdande meddelande till min mor att hon tycker att det är opassande att mina barn följer med då bara de närmsta är välkomna.

Jag blir illa berörd.

Till saken har att jag under upprepande tillfällen försökt den avlidne. Tills jag gav upp försöken för ca fem år sedan.

Jag tar mycket illa vid mig av tonen i meddelandet. Och att hon säger det till min mor, inte direkt till mig.

Så jag blir arg och ryter ifrån, de kommer inte dit på självständigt initiativ utan för att de är mina barn, släktingen är en del av deras historia med och att alla försök jag gjort för att de skulle lära känna varandra har blivit stoppade av henne.

Jag avslutar med att vi endast vill vara med på själva ceremonin.

Den anhöriga blir jättearg.

Personen vill inte minnas att hen sagt nej någon gång och att jag helt plötsligt nu tycker det är viktigt att säga adjö, hon menar att jag har ju inte hört av mig tidigare och frågat hur det är med den avlidne.

Den anhörige skriver att detta inte är någon utflykt och att eftersom mina barn aldrig träffat honom ska de heller inte få gå på ceremonin.

Om de kommer tänker hon ställa in begravningen. Hela texten upplever jag som mycket nedlåtande och oförskämd.

Mycket ledsen och upprörd svarar jag att jag aldrig ville förstöra släktingens begravning och att varken jag eller mina barn kommer delta.

Min mor är bestört.

Att först inte ens få ett telefonsamtal för inbjudan och sen få hårda och så avfärdande meddelanden ifrån henne om mina barn.

Hennes barnbarn, så illa att hon funderade på att inte gå.

Jag borde kanske inte blivit arg från början.

Men jag tycker att hon varit mycket otydlig och otrevlig och känner mig illa behandlad och som om jag och mina barn räknas in som min släktings närstående.

Svar:
Ibland måste vi som goda medmänniskor ställa oss i “ett annat hörn” och betrakta händelsen utifrån ett annat perspektiv.

Då hoppas jag att du kommer se en mycket ledsen person, en anhörig som förlorat sin livskamrat och nu är ensam med en förfärlig sorg.

När vi människor drabbas av kriser, då upphör ofta det som kan kallas för censur och riskbedömning.

Vi lyssnar inte på andra, för sorgen tar överhanden, våra känslor styr oss helt och de växlar från glädje, till sorg, till rädsla, aggressivitet med mera.

När din mor inte fick beskedet om tid och plats för spridandet av askan, kanske de närmast sörjande som partner och barn endast ville ha det i deras närvaro.

En privat stund och så får din mor på omvägar besked att hon inte ombetts närvara.

En person i kris tvingas säja nej till sin syster, förstår du hur svårt det kan vara?

I nästa steg vill både du och dina barn närvara och nu tvingas den sörjande neka dina barn.

Det kanske förväntade stilla farväl som önskats, var nu på väg mot en större grupp och det var då den anhöriga personen tvingades säja nej.

Kanske all sorg och svårighet nu tog sig uttryck i ord och tankar som aldrig skulle sagts av en person i balans.

Det är så du och din mor måste se på saken, ta ingen strid, försök inte vinna, se det inte som motstånd mot dig och dina barn.

Se det som en människa med stor sorg och om jag vore du skulle jag ringa och säga att du försökt tänka annorlunda och du inser nu att hon har en svår tid.

Bjud på det! Begär inte förnuft i en svår tid, sätt dig in i känslorna. Visa dig värdig den anhörigas vänskap, det handlar inte om din mor, dig och dina barn.

Det handlar om en önskan om att få säga farväl med de absolut närmaste den anhörige älskar mest av alla.

Gör du så kommer det visa sig vara något du och din mor blir uppskattade för i all framtid.

En asklund kan du alltid besöka en annan gång, med barnen och din mor och ta ert eget farväl.

Klicka här för att läsa min artikel om att vara gäst på begravning >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson