Är det enbart familjen som bär vit slips på begravning?

Är det enbart familjen som bär vit slips på begravning?

Fråga:
Är det enbart familjen som bär vit slips på begravning?

Jag undrar vilka som bär vit slips på en begravning?

Svar:
Om det inte skrivs något annat i en dödsannons, eller på det sätt som personens bortgång meddelats, gäller mörk kostym.

Den ska helst vara svart och till den bärs en vit skjorta med begravningsslips.

Slipsen är vanligen svart och vit slips bärs av de som har en officiell sorg.

Så är det enbart familjen som bär vit slips på begravning? Svaret är i princip ja och till dessa räknas nära släktingar ut till till kusiner.

Det är dessa personer du vid begravningen du ska gå fram till och kondolera.

Man kan ju fundera på em en livslång vän räknas in i denna skara, men så är det inte.

Läs mer i min artikel om slips på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Om man knackar i glaset till skål, varför säger man att en sjöman då dör?

Om man knackar i glaset till skål, varför säger man att en sjöman då dör?

Fråga:
Om man knackar i glaset till skål, varför säger man att en sjöman då dör?

Det finns ett talesätt att man inte får knacka i glaset när man vill skåla, för då dör en sjöman.

Var kommer detta ifrån?

Svar:
Det finns mängder av skrönor och berättelser om döden och förebud om dödsfall.

Nu är detta en spalt om vett och etikett, trots detta hör även skrönorna hit, när de berör ämnet.

Vilket innebär att det kan finnas många varianter som svar på din fråga om man knackar i glaset till skål, varför säger man att en sjöman då dör?

Ingen kan egentligen svara på varför en sådan historia finns, men en sak är säker och det är att man ur en etikettsaspekt kan knacka i glaset om man vill hålla ett tal.

Louise Hagberg (1868-1944) var folklivsforskare och amnuens vid Nordiska museet. Hon skrev i sin bok från 1937, När döden gästar, om olika förebud och väsen från folk som gått bort på sjön.

Sjön Sommen i Småland och sjön Glottern i Östergötland eller Uppsalaån sägs vara pltser som krävde årliga offer och de föregicks av t.ex jämmer och skrik. Sjögastarna var sjöfolk som omkommit ute till havs och inte kunde komma i vigd jord. De kunde göra massor av olika saker för att komma i vigd jord. Så man kan bara gissa att man fick inte väsnas, då kunde någon bli gast.

Om en människas tid var ute, t.ex. en sjöman, då fanns inget som hjälpte. Då hördes rop från sjön som krävde sitt offer. Man kunde undanhålla en man från sjön, men karlen drogs hela tiden mot sjön. Om han blev sjuk och fick dödskramp, så behövde han dricka vatten. Då dog han, för han skulle dö! Här kan en förklaring finnas, inget påkallande av döden, och ingen vätska. Någon kunde dö.

Om någon dött på sjön och kroppen inte återfunnits höll man “gråtgille”. Som kunde liknas vid ett “begravningsgille” Här kunde kaffekannan och sockerkakan befria de sörjande från tårarna och för en stund drömma sig till bättre. Lika här, man skålade inte.

Även om dessa kortfattade sammanfattningar inte förklarar den sedvänja du hört om att knacka i glaset, så kan den hänga samman med alla de förebud om döden som funnits runt om i landet. Jag försöker bara ge exempel, Louise Hagbergs bok från 1937 är på 670 sidor!

Med sådana här historier, så ges inget svar, men du delar en av dessa skrönor och förebud om ond bråd död. I detta hemska perspektiv, ändå en makabert rolig läsning.

Så här skulle jag kunna fortsätta, så vi får anta att detta du lärt dig hänger ihop med att man i folktron förr trodde att man kunde åkalla döden.

 

Läs mer i min artikel om skåla >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Kan jag bära sorgflor på min mammas begravning?

Kan jag bära sorgflor på min mammas begravning?

Fråga:
Kan jag bära sorgflor på min mammas begravning?

Jag förstår att det inte är så vanligt idag, men hur kan en ”modern” form av sorgflor se ut?

Svar:
Det är inte särskilt vanligt, men du kan bära en hatt med ett kort sorgflor.

Din fråga, kan jag bära sorgflor på min mammas begravning, är lite ovanlig med det förekommer.

Via den här länken ser du en bild på ett sorgflor.

Sorgflor bärs på den svarta släta hatten och ger ett viss skydd från insyn.

Senast såg du Kronprinsessan Victoria bära flor vid Prinsessan Lilians begravning.

Hatten med flor bär du i kyrkan. Till minnesstunden kan du ta av den, så möter du gästernas blickar.

Läs mer i min artikel om sorgflor >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga?

Jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga?

Fråga:
Jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga?

När jag kom in i kyrkan 20 minuter innan satt se andra gästerna och anhöriga redan där. En gäst kom strax innan mig, hon gick och satt sig direkt.

Jag hängde av mig kläderna, pratade med begravningsentreprenören och gick och satte mig.

Hade tänkt hälsa på de anhöriga, men det kändes konstigt när gästen innan mig inte gjorde det och det var knäpptyst i kyrkan och anhöriga satt och stirrade framåt.

Efter begravningsakten gick de anhöriga ut först. Jag var den första därefter.

Då stod det 10 anhöriga tysta och som i en halvcirkel vid kapprumet och tittade på mig. Jag sa att det var ett vacker avsked. De nickade.

Men sen kändes det bara konstigt. De sa inget och vad skulle jag säga mer?

Gå runt och presentera mig? Det dröjde en stund innan de övriga fyra gästerna kom, jag kände mig obekväm.

Vad skulle jag sagt/ gjort? Akten avslutades efter detta, alltså ingen minnesstund.

Svar:
Som jag förstår det, var den avlidne en person som inte hade någon större krets som besökte begravningen.

Du vet ju heller inte vilket förhållande den avlidne hade till sina anhöriga och kanske ver de lika osäkra som du.

Din fråga som löd, jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga, kan bevaras med både ja och nej.

Det viktiga var att du gick till begravningen och hedrade personens minne, det räcker och därmed är det rätt och du behövde heller inte göra mer.

Alternativ två var att du gått fram till de anhöriga, prenterat dig och din relation till den avlidne.

I samband med de orden kunde du uttryck några vänliga ord om den avlidne och uttryckt ditt deltagande.

Båda exemplen handlar om hur man själv är som person och det går alltså inte säga att ngot är rätt eller fel.

Du var där, det räcker.

Läs mer i min artikel om gäst på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Om det står färgglatt som klädsel på begravning, vad innebär det?

https://blogg.vett-och-etikett.com/kladkoder-jag-hade-inte-sa-bra-kontakt-med-svarfar-ska-jag-da-kla-mig-som-nara-anhorig-vid-hans-begravning/

Fråga:
Om det står färgglatt som klädsel på begravning, vad innebär det?

Vi ska på begravning där angiven klädselkod är färgglad.

Vad innebär det? Hur färgglada kan vi vara?

Ska det vara nedtonade färger?

Svar:
Det vedertagna sättet att ange, förutom mörk klädsel som inte skrivs alls, är valfri klädsel.

Då kan man även komma i andra färger än mörkt, men trots valfritt brukar nedtonade färger rekommenderas.

Här är det annorlunda, man skriver uttryckligen färgglatt.

Så om det står färgglatt som klädsel på begravning, vad innebär det, kan man fråga sig.

Då betvivlar jag att det ska vara nedtonat, snarast tvärtom. Så fram med kläder som har färg!

Läs mer i min artikel om kläder på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Begravning – hur gör vi när vi kommer in i kyrkan och ska vi gå fram till kistan?

Fråga:
Vi ska på begravning, men jag har aldrig varit på en begravning innan.

Hur gör vi när vi kommer in i kyrkan?

Vännerna säger att vi ska gå fram till kistan, ska vi det?

Svar:
När du kommer in i kyrkan går du fram till kistan eller urnan och stannar ett par meter framför den.

Du bugar lätt och kvinnor kan buga eller niga.

Sedan vänder du dig om och går ner till bänkarna.

Senare kommer det en möjlighet att ta ett sista avsked, då kommer begravningsentreprenören öppna er bänkrad så ni kan gå fram till kistan eller urnan.

Där kommer några lägga en handblomma, men det är inte nödvändigt.

Vill man, kan man säga några sista ord, eller bara tyst ta avsked.

Sedan går du tillbaka till dinplats där du satt tidigare.

Läs mer i min artikel om gäst på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Kläder – räknas min gammelmorfar som nära anhörig och ska jag ha svart slips på hans begravning?

Fråga:
Min gammelmorfar har nyligen gått bort och jag undrar om jag borde ha svart eller vitt slips på begravningen?

Jag har försökt att fråga folk om svar och alla gånger har jag fått svaret att jag ha på mig vilken slips som helst.

Min gammelmorfar har alltid sagt att vett och etikett är viktigt så jag tycker ändå att jag kan visa respekten att klä mig enligt boken på hans begravning.

Jag undrar även om jag kan ha på mig en mörkblå kostym eller är det svart kostym som gäller enligt boken?

Svar:
Din gammelmorfar får räknas som din nära anhörig.

Därmed gäller vit slips.

Du kan bära en mörkblå kostym.

Läs mer i min artikel om kläder på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Klädkoder – jag hade inte så bra kontakt med svärfar, ska jag då klä mig som nära anhörig vid hans begravning?

Fråga:
Jag hade inte särkilt mycket kontakt med min svärfar.

Nu har han avlidit och jag täkte inte bära vit slips utan en svart p.g.a. den sporadiska relationen.

Vad säger du?

Svar:
Formellt ska du bära vit slips och sitta med de närmast sörjande.

Kommer du inte sitta där, då kan du bära svart slips.

Läs mer i min artikel om val av slips >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Utlandets etikett – hur gör man med kondoleanser till begravning i Estland?

Fråga:
Vi har glädjande nog släktingar i Estland som vi har träffat några gånger.

Nu har min mors kusin gått bort och jag undrar hur man gör i Estland för att visa sitt deltagande från Sverige utan att vara med på begravningen?

Skickar man en blomterkrans som man gör i Sverige och blommor hem till dem man står närmast?

Eller gör man på något annat sätt? Och hur går man till väga?

Kan en blomsterbutik sköta det hela från Sverige och i så fall vilka uppgifter behöver jag lämna dem.

Kyrkan och datum eller deras begravningsentreprenör?

Svar:
Det mest enkla är att du kontaktar familjen personligen och framför ditt deltagande.

Annars skickar du ett telegram, du hittar sådana tjänster här på nätet.

Där skriver du dina kondoleanser och det räcker långt.

Ytterligare ett alternativ är att du kontaktar dina släktingar, ring/maila och fråga var och när begravningen sker.

Säg att du kan skicka en blomma till båren då det är så vi gör i Sverige eller om de har någon annan önskan.

När du vet tid, adress, kyrka etc. och om det krävs kontakt med begravningsbyrå så går du in på nätet och beställer.

Svenska blomsterleverantörer skickar blommor över hela världen och det tar ett par dagar att nå fram.

Läs mer i min artikel om kondoleans >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Begravning – kan vi ta med blommor hem efter minnesstund med urna?

Fråga:
Min far har gått bort efter en lång tids sjukdom och minnesstund kommer att hållas inom kretsen av de allra närmsta.

Vi kommer att ha urna vid minnesstunden och askan kommer att spridas vid ett senare tillfälle i en minneslund.

Jag undrar om det är okej att ta med sig blomdekorationer hem efter ceremonin istället för att lämna dem kvar vid kyrkan, eller är det olämpligt?

Vi kommer att äta tillsammans hos min mor efter ceremonin.

Svar:
Blommor som släkt, vänner och bekanta skickat eller tagit med till begravningen ska aldrig tas med hem av anhöriga.

Detta oavsett om det är begravning eller minnestund med kista eller urna.

Blommorna är avsedda för den avlidne, din far, och de kan då följa med urnan.

I  förekommande fall läggas ut på grav eller så brukar det finnas en speciell blomsterplats på kyrkogården.

För det mesta sköts detta av begravningsentreprenören eller kyrkans personal.

Vill du kan du göra det själv, men blommarna ska som sagt inte tas med hem.

De är en hälsning till din far och vill du verkligen ha band, kransar och kort med en sista hälsning i hemmet? Dessa är ju till din far.

 

 

Läs mer i min artikel om urnbegravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson