Läggs en grankvist på kistan vid en begravning av en scout?
Fråga:
Läggs en grankvist på kistan vid en begravning av en scout? Jag har hört och sett att scouter lägger en grankvist på kistan efter en avliden scoutkamrat.
Är detta vanligt vid en scoutkamrats begravning?
Svar:
Det finns inga belägg i de källor som rör scoutrörelsen eller scouttraditioner som tyder på att scouter brukar lägga en grankvist på kistan. Undertecknad är inte scout och jag har försökt finna svaret, men det är inget jag hittar belägg för.
I en allmän etikettsammanhang nämns dock att grankvistar förekommer främst hos ordenssällskap eller liknande sammanslutningar, inte som en vanlig begravningsgest i övrigt. Så det är inte omöjligt att man i vissa scoutrörelser har denna tradition. Det får nog bli det svar jag kan ge på din fråga läggs en grankvist på kistan vid en begravning av en scout.
Scouttraditioner generellt, enligt material om scoutingens kultur och historia, innehåller ceremonier och symbolik – men inget som gäller begravningsritualer med grankvistar.
Vad kan man göra istället? Scouterna har ingen fast ritual, så både blomma eller annan naturlig symbolik (om det passar den avlidnes person) är helt acceptabelt. Många hedrar en scout med exempelvis en blomma i scoutfärger, eller ett löst knutet scoutband (i samråd med familjen) alternativt en minnesgåva till Scouterna, vilket organisationen själv rekommenderar som ett sätt att hedra en scout.
I äldre svenska döds- och begravningsseder spelade växtlighet ibland en roll, men främst genom användningen av enris, som lades ut i dödsrummet där kroppen stod framme dagarna före begravningen. Enriset tjänade dels ett praktiskt syfte genom att dämpa lukt, dels ett symboliskt syfte genom att skapa en renande och skyddande miljö runt den döde, som man ansåg befinna sig i ett mellanläge mellan liv och död.
Denna period betraktades som känslig, eftersom man i folktron fruktade att den döde kunde “gå igen”, och enriset ingick i den bredare uppsättning av sedvänjor som skulle hindra sådana gengångarfenomen. Samtidigt förekom andra riter, som likvaka och särskilda regler för hur den döde skulle hanteras och iakttas, men just enriset var det växtmaterial som hade en tydligt dokumenterad funktion i dödsrummet.
Läs mer i min artikel om defilering vid kistan>> >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson