Bordsskick – kan man snusa på en middag eller är det som rökning?

Fråga:
Jag undrar vad som gäller för snusare vid middagar och liknande.

Är det samma som för rökare?

Svar:
I princip kan man säga att samma sak gäller för snusare som för rökare, att lägga in en snus eller ännu värre, lägga ut, är definitivt inget man gör vid ett middagsbord.

Man avvaktar helst till middagen är över eller lämnar bordet för sådana saker om behovet är akut.

Läs mer i min artikel om bordsskick >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bordsskick – varför talar man om torrdoppat eller kaffe med dopp?

Fråga:
I vår familj har vi alltid sagt att man börjar med torrdoppat först.

Finns denna oskrivna regel?

Vad går som torrdoppat?

Svar:
Det finns inga direkta etikettsregler omkring detta som ofta kallas “kaffe med dopp“.

Självklart kan det också vara lokala skillnader och även inom familjer kan det skapas olika traditioner.

Jag gissar att du med torrdoppa, åsyftar de kakor och bullar som serveras. Inte sällan sju sorter.

I vissa kretsar ses det som normalt att doppa, i andra anses som ofint det vara ett kaffeskick att doppa fikabrödet i kaffet.

Många använder dock orden doppa trots att de inte är så förtjusta i att doppa saker i kaffet.

Kaffe med dopp eller kaffekalas  är 1900-talets nya umgängesform,  detta istället för stora middagar och som idag ofta benämns som fika.

Att man tar torrdoppat först, innebär vanligen att det först serveras bullar och kakor, därefter t.ex tårta.

 

Läs mer i min artikel om vett och etikett på konditori >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bestick – hur är egentligen gaffelns historia och vad härrör den sig ifrån?

Fråga:
För vilket land är gaffelns historia skrivet ur ?

Generellt för Sverige eller?

Var det inte Polens prinsessa gift med Sigismund som tog gaffeln med sig till Sverige?

Svar:
Det är en Europeisk blandning och historiens början är delvis nedtecknad av Norbert Elias, som var från Tyskland och skrev om denna i en avhandling i sociologi.

Därifrån kommer historien om prinsessan som gifte sig med en Italiensk affärsman och hennes stickor av guld.

Sigismund var kung av Sverige 1592 och i hans andra äktenskap gifte han sig med en polsk drottning, Konstantia av Steiermark.

Det kan mycket väl vara så att hon hade seden med gaffeln med sig till Sverige, för som så mycket annat kom etiketten via adeln och så småningom till allmogen.

Bruket av gaffeln spred sig från 1100-talet, upp genom Europa för att vid den tid som Sigismund regerade nå Frankrike.

En av dessa som tog gaffeln med sig var hertiginnan Medici, drottning av Frankrike, giftes bort 1553 med hertigen av Orléans.

Hon tog hon med sig tvåtenade gafflar från sitt hov i Florens.

Tidsmässigt stämmer dessa två kvinnors kungliga liv och etiketten vid hoven.

På 1850-talet ser vi i Sverige ett mer folkligt bruk av detta bestick.

Läs mer i min artikel om gaffeln >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bestick – varför har såsskeden ett litet hack på sidan?

Fråga:
Vi har en fråga gällande såsskeden och ”jacket” på sidan.

Vad har det för funktion och var kommer det ifrån?

Svar:
Jacket på såsskeden passar i tallrikens fördjupning.

Du kan alltså föra den ifrån dig, utmed tallrikens kant och få med all sås upp.

Läs mer i min artikel om såssked >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bordsskick -hur är gaffelns placering efter avslutad måltid?

Fråga:
Jag och min särbo har hamnat i en dispyt.

Hon påstår att det är mer korrekt att placera gaffeln med den konvexa sidan uppåt.

Jag påstår att hon har fel. Kan du hjälpa oss att reda ut detta?

Betyder det olika saker om den konvexa eller konkava sidan på gaffeln pekar uppåt så länge de ligger samlade vid fem i halv fem?

Vad betyder det förresten om gaffeln ligger klockan sex och kniven klockan 12?

Det är nämligen en annan besticksposition som min käresta förordar.

Svar:
Ni kan avsluta er dispyt, för ingen av er har rätt och ingen har fel.

För gaffelns tenar kan placera uppåt eller nedåt, helt efter behag, tycke och smak.

Finns det serveringspersonal ska gaffelns konvexa sida vändas nedåt, då det underlättar för serveringspersonalen att duka av.

Det fanns förr en tanke med att aldrig placera gaffelns tenar nedåt när man dukade bordet.

Tenarna kunde slita på linneduken. Men det var mer som info och inte kopplat till din fråga.

Om man lägger gaffeln klockan sex och kniven klockan tolv efter avslutad måltid, betyder det bara en sak.

Man vet inte hur besticken ska placeras, det är det enda man visar.

Besticken ska placeras, med skaften åt höger, i position tjugo över fyra.

Det är en internationell markering som visar att man ätit klart.

Ibland inbillar sig folk att om man lägger besticken si eller så, skulle det visa att man t.ex. fått för lite sallad etc.

Detta är enbart dumheter.

Läs mer i min artikel om bestick >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bordsskick – får inte en kvinna servera en man mer vin vid bordet och i så fall varför?

Fråga:
Jag har hört att en kvinna aldrig skall hälla upp vin till en man.

Är det så?

I så fall varför?

Svar:
Det är en väldigt gammal och förlegad vett och etikett.

Förr fick en kvinna aldrig dricka av sitt vin med mindre än att en man skålade med henne.

Således kunde hon heller aldrig erbjuda mannen mer vi i glaset.

Så du förstår säkert utifrån det svaret att det är både förlegat och inaktuellt.

Idag skålar vi på lika villkor och serverar varandra mer vin på¨samma lika villkor.

Läs mer i min artikel om servering >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – min bordskavaljer saknade all vett och etikett, kan jag byta plats?

Fråga:
Jag var nyligen på fest och blev placerad bredvid en man som svor och uppförde sig något alldeles osannolikt illa.

Det var rent ut sagt en plåga att ha en bordskavaljer så helt utan vett och etikett.

Vad gör man, reser sig och går? Säger till?

Svar:
Nej, det är ingen bra idé att vare sig gå därifrån eller säga till honom.

Givetvis gäller inte detta om han på något vis kränker dig, men är det bara vanligt ohyfs så får man försöka stå ut till middagen är över och sedan se till att aldrig mer bli placerad bredvid denna person.

Läs mer i min artikel om samtal >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Relationer – min man äter som en gris, saknar bordsskick och förstör måltiderna. Vad göra?

Fråga:
Min man har inget vidare bordsskick.

Han äter otroligt fort, tittar mest ner i tallriken utan att lyfta blicken och tar sällan notis om mig eller vår tioåriga dotter som sitter med vid bordet.

Han kan stoppa in mer mat i munnen trots att han precis har fått en fråga, tittar inte på andra som pratar med honom, hinner äta upp en hel portion medan vi andra är precis i början och han tar mera mat innan vi andra har ätit upp våra första portioner.

Han stoppar till och med in mer mat innan han har hunnit svälja det han redan har tuggat i munnen.

Han beräknar heller inte hur mycket det finns och att det ska räcka till alla utan äter hejdlöst så länge det finns något kvar eller tills han blir så mätt att han mår illa.

Ibland stoppar han mat i munnen och tuggar samtidigt som har står vid spisen för att lägga upp mer på tallriken. Efter en måltid är hans mage synligt uppspänd/svullen.

Han kan också börja plocka in i diskmaskinen och spola med vatten, skrubba kastruller med mera medan vi andra fortfarande sitter kvar och äter alldeles intill.

Om han inte börjar med det så lämnar han bara rummet när han har ätit färdigt, jag tycker att man ska sitta kvar tills alla har ätit färdigt och delta i samtalet. Det verkar han dock inte intresserad av.

När jag inte är hemma så brukar han ställa fram mat till vår dotter som hon får sitta och äta i ensamhet, antingen från början eller från och med att han ätit färdigt vilket han gör på 5-10 minuter.

Han kan också servera henne mat bara tio minuter innan vi ska åka iväg någonstans och sedan jaga på henne. Han har heller ingen regelbundenhet i mattiderna när jag inte är hemma och det kan gå flera timmar för kort eller lång tid emellan.

Hon verkar ta efter hans beteende mer än mitt och det är ett jättestort problem.

När jag växte upp så satt familjen samlad och åt i lugn och ro. Det var dagens höjdpunkt där vi kom nära varandra och delade med oss av dagen.

Vi dukade gärna fint, tände ljus mer mera, skrattade mycket och hade trevligt. Det var måltiderna som band oss alla samman. Jag inser att jag aldrig dukar fint här hemma längre, det är liksom ingen idé att försöka göra en måltid fin eller trevlig.

Beteendet har gått så långt att det förstör måltiderna: vi sitter mest tysta och bara tuggar.

Om vår dotter har mycket mat kvar på tallriken och inte verkar så hungrig kan han börja ta mat från hennes tallrik och jag måste säga åt honom att sluta.

Han kan också fråga henne om hon vill ha mer mat när hon bara har hunnit halvvägs med sin första portion för att han vill veta om han kan ta resten som är kvar.

Mig frågar han sällan. Ibland, när jag ska ta en andra portion, så är allt slut. Han svar kan vara “jag trodde inte att du skulle äta mer”.

Jag kan inte komma på något att säga vid måltiderna längre och jag känner mig stressad och får svårt att äta då jag blir äcklad. Ibland känner jag att jag är mer hungrig men jag får inte ner maten.

Jag bryr mig heller inte om att lägga upp maten på ett fint sätt längre, varför ska man ens laga mat som någon kastar i sig utan att tugga? Han lär väl varken känna konsistens eller smaknyanser när han bara slänger upp maten i en röra på tallriken och sedan kastar i sig den som om att allt består av havregrynsgröt.

När min dotter och jag äter själva, vilket vi tack och lov gör titt som tätt, så har vi det mysigt och bra. Det är en helt annan stämning, det känns avslappnat och naturligt och måltiderna blir långa och trevliga.

Men även då märks det att hon har präglats på hans bordsskick och jag måste tänka på att hon ska ta små portioner för att hon inte ska kasta i sig för fort. Jag måste också påpeka för henne att sakta ner.

Jag har tagit upp problemet med honom ett otaliga gånger men han blir jättearg på mig.

Att jag blir stressad och tycker att stämningen varken är trevlig eller familjär vid bordet tycker han är något som jag skapar i min hjärna.

Han verkar tycka att bordsskick bara är att tugga med stängd mun och att resten är några överklassfasoner. Han verkar inte förstå varför det finns hänsyn vid bordet eller vad en gemytlig måltid innebär.

För honom innebär måltiden bara att äta för att nära en organism.

Jag får kraftig ångest vid måltiderna och jag ser på min dotter att det har blivit normalt att utfodras snarare än att något ska avnjutas och i gott sällskap. Det gör mig så ledsen att hon ska uppleva det här.

Vad skulle du vilja säga till mig? Och vad skulle du säga till man man om du fick chansen?

Svar:
Det handlar nog väldigt mycket om er relation och hur ni lyssnar och respekterar varandra.

Som svar på din sista fråga, vad jag skulle säga till honom får nog mitt svar bli att jag hade inte sagt något som utomstående, för god vett och etikett innebär tålamod och överseende med andras fel och brister.

Men det hjälper inte här, för här handlar det om bristande kunskap, kanske hans uppfostran och det skulle inte förvåna mig om du ser ett liknade beteende hos föräldrarna till honom.

Så vad tycker jag? Det svaret är enkelt, han beter sig ohyfsat, omoget, okunnigt och helt utan förmåga att sätta sig in i andras upplevelse.

När detta går så långt att partnern känner ångest inför måltiderna, att ert barn påverkas negativt och detta bortförklaras med “överklassfasoner”,  då är det dags att sätta ned foten och få honom att förstå att måltiderna numer är något du helst vill undvika.

Mitt råd är att du helt enkelt, utan er dotters närvaro, diskuterar med honom om hur du känner. Blir han arg, behåll ditt lugn för han känner sig pressad.

Han vet inte hur man gör. För om han visste det, skulle han inte agera som han gör och det är detta som gör honom arg, han försvarar sig på det mest enkla av sätt. Genom att skylla på att det är fasoner.

Kräv inte av honom att han ska klara allt på en gång, ett steg i taget. Lär honom, visa honom. Tillrättavisa inte utan hjälp honom.

För er dotters skull och för din egen och er relation.

Vägrar han det samtalet, föreslå att ni tar hjälp utifrån av en familjerådgivare.

Om han trots dina försök till samtal fortsätter att envist hävda sin rätt till ohyfs, vägrar lyssna, vägrar ändra sig och måltiderna är en ångestfylld situation för dig.

Då skulle jag ta mig en allvarlig funderar på om en sådan relation är värd att bygga vidare på. Låt honom veta det, så kanske han begriper att respektera dig, eller får ta konsekvenserna.

Läs mer i min artikel om bordsskick >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bordsskick – kan gaffelns tenar, om de vänds uppåt eller nedåt, avgöra om jag slutat äta eller om jag fortfarande äter?

Fråga:
Jag har hört av okänd person att om man lägger kniv och gaffel på 20 över 4 gäller lite olika signaler.

Läggs gaffeln med tänderna upp betyder det att man är klar men vill ha mer.

Lägger man den med tänderna nedåt är man färdig.

Stämmer det, och finns det någon källa på det?

Kan det vara så i något annat land?

Svar:
Nej, den personen har blandat ihop begreppen en del.

Det är korrekt att läggs kniv och gaffel samlat i positionen “tjugo över fyra”, betyder det att du ätit färdigt.

Är du på restaurang placeras gaffelns kupade sida mot tallriken.

Det underlättar för serveringspersonalen att duka av, men har ingen betydelse i fråga om du slutat äta eller inte.

Annars spelar detta ingen roll.

För att markera att du fortfarande äter, lägger du besticken i position “tjugo över åtta” med gaffeln till vänster och kniven till höger.

Internationellt brukar man tala om amerikanskt eller continentalt bordsskick.

Då kan man se att placeringen “tjugo över fyra”  gäller continentalt och då med den kupade delen nedåt.

Amerikansk bordsskick för att visa att man fortfarande äter är med knivens skaft åt höger ca 13.30 och eggen till vänster ca 11.30.

Gaffeln ligger kl 17.00 med kupade delen nedåt.

Källor är förutom min egen kunskap i ämnet, t.ex min bok Till Vardags och Fest, Magdalena Ribbings bok Ribbings Etikett, samt Emily Post´s Etiquette.

Du kan även läsa mer i länken härunder och det är min egen artikel i ämnet.

Läs mer i min artikel om bestickens placering >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bestick – hur håller man egentligen en soppsked och var placeras servetten?

Fråga:
Hur håller man soppskeden?

Man ska alltså inta soppan från skedens långsida inte sörpla.

Var har man servetten när den är använd?

Är det oartigt titta ner när man äter?

Svar:
Man håller den i ett grepp mellan höger hands långfinger, pekfinger och tumme.

Skeden ska föras till munnen med sidan mot av skeden, eller rakt framifrån.

Servetten placeras alltid i ditt knä under måltiden och när värd eller värdinna avslutat måltiden, till vänster om din tallrik.

Självklart kan du titta ned i din tallrik när du äter.

Läs mer i min artikel om att äta korrekt >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson