Barn – hur stort intresse för svågers nyfödda barn måste jag visa?

Fråga:
Min sambos bror med fru har precis fått barn.

Det har pratats konstant om detta barn ända sedan de gick ut med att de väntar barn.

Jag har själv en ansträngd relation kring barnafödande och jag varken kan eller vill själv skaffa barn.

Jag gör det sedvanliga när någon fått barn, gratulerar, kanske skickar en blomma om det är någon närstående, med mera.

Ofta brukar det räcka, folk brukar inte tjata vidare.

Min sambos föräldrar pratar väldigt ofta om vad mamman (min sambos brors fru) gör och hur hon mår.

Jag kan allt om hennes graviditet, via föräldrarna.

Saken är den också att jag och min svågers fru inte heller kommer överens.

Hon är väldigt dominant, dömande mot mina livsval rent allmänt, tilltalar mig inte självmant och undviker mig i största mån.

Hur mycket måste jag intressera mig för deras barn och mammans hälsa?

Jag har gratulerat men inte hälsat på dem, men det har min sambo.

Hur mycket måste jag för egen del åka och hälsa på dem, köpa presenter och liknande?

Hur mycket måste jag ställa frågor och visa intresse för barnet? När jag träffar barnet första gången, måste jag sitta och lyssna på timmar efter timmar om varje detalj om barnet, eller kan jag gå undan efter ett tag?

Hur mycket intresse ska jag visa? Jag vill inte verka oartig eller otrevlig men jag har verkligen annat för mig.

Det är dessutom triggande för mig att hela tiden prata barn.

Svar:
Att din svåger och svägerska som nyblivna föräldrar pratar om sitt barn större delen av tiden är helt naturligt.

Detsamma gäller barnets farfar och farmor, det är stort för dem också.

Där är det bara att gilla läget, det kommer lugna ned sig med tiden.

Ni ska ju fortsätta umgås med varandra, förhoppningsvis under många år och då gäller det att hitta en bra nivå.

Om din svägerska tydligt visar sitt ogillande mot dig, då kan du vid lämpligt tillfälle berätta för henne att du känner att hon undviker att prata med dig, har synpunkter på dina val i livet.

Då kanske du inte heller behöver vara så intresserad av hennes val även om du tycker det är roligt att de fått barn.

Det går utmärkt att avstå från att närvara om det inte är nödvändigt, då slipper du lyssna och din svägerska kanske inte upplever det som besvärande om ni inte trivs ihop.

Att gå undan kanske är mindre bra, försök istället fundera ut några intressanta ämnen i förväg och när du kan leder du in samtalet på detta istället.

Väldigt ofta väcker det föräldrarna lite och de inser att man kanske ska prata om något annat än barnets utveckling, sömn och mattider

Däremot behöver du inte köpa en massa presenter till barnet, några sådana förväntningar har inte etiketten.

Men vill din sambo göra det är ju problemet löst.

 

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Relationer – min man äter som en gris, saknar bordsskick och förstör måltiderna. Vad göra?

Fråga:
Min man har inget vidare bordsskick.

Han äter otroligt fort, tittar mest ner i tallriken utan att lyfta blicken och tar sällan notis om mig eller vår tioåriga dotter som sitter med vid bordet.

Han kan stoppa in mer mat i munnen trots att han precis har fått en fråga, tittar inte på andra som pratar med honom, hinner äta upp en hel portion medan vi andra är precis i början och han tar mera mat innan vi andra har ätit upp våra första portioner.

Han stoppar till och med in mer mat innan han har hunnit svälja det han redan har tuggat i munnen.

Han beräknar heller inte hur mycket det finns och att det ska räcka till alla utan äter hejdlöst så länge det finns något kvar eller tills han blir så mätt att han mår illa.

Ibland stoppar han mat i munnen och tuggar samtidigt som har står vid spisen för att lägga upp mer på tallriken. Efter en måltid är hans mage synligt uppspänd/svullen.

Han kan också börja plocka in i diskmaskinen och spola med vatten, skrubba kastruller med mera medan vi andra fortfarande sitter kvar och äter alldeles intill.

Om han inte börjar med det så lämnar han bara rummet när han har ätit färdigt, jag tycker att man ska sitta kvar tills alla har ätit färdigt och delta i samtalet. Det verkar han dock inte intresserad av.

När jag inte är hemma så brukar han ställa fram mat till vår dotter som hon får sitta och äta i ensamhet, antingen från början eller från och med att han ätit färdigt vilket han gör på 5-10 minuter.

Han kan också servera henne mat bara tio minuter innan vi ska åka iväg någonstans och sedan jaga på henne. Han har heller ingen regelbundenhet i mattiderna när jag inte är hemma och det kan gå flera timmar för kort eller lång tid emellan.

Hon verkar ta efter hans beteende mer än mitt och det är ett jättestort problem.

När jag växte upp så satt familjen samlad och åt i lugn och ro. Det var dagens höjdpunkt där vi kom nära varandra och delade med oss av dagen.

Vi dukade gärna fint, tände ljus mer mera, skrattade mycket och hade trevligt. Det var måltiderna som band oss alla samman. Jag inser att jag aldrig dukar fint här hemma längre, det är liksom ingen idé att försöka göra en måltid fin eller trevlig.

Beteendet har gått så långt att det förstör måltiderna: vi sitter mest tysta och bara tuggar.

Om vår dotter har mycket mat kvar på tallriken och inte verkar så hungrig kan han börja ta mat från hennes tallrik och jag måste säga åt honom att sluta.

Han kan också fråga henne om hon vill ha mer mat när hon bara har hunnit halvvägs med sin första portion för att han vill veta om han kan ta resten som är kvar.

Mig frågar han sällan. Ibland, när jag ska ta en andra portion, så är allt slut. Han svar kan vara “jag trodde inte att du skulle äta mer”.

Jag kan inte komma på något att säga vid måltiderna längre och jag känner mig stressad och får svårt att äta då jag blir äcklad. Ibland känner jag att jag är mer hungrig men jag får inte ner maten.

Jag bryr mig heller inte om att lägga upp maten på ett fint sätt längre, varför ska man ens laga mat som någon kastar i sig utan att tugga? Han lär väl varken känna konsistens eller smaknyanser när han bara slänger upp maten i en röra på tallriken och sedan kastar i sig den som om att allt består av havregrynsgröt.

När min dotter och jag äter själva, vilket vi tack och lov gör titt som tätt, så har vi det mysigt och bra. Det är en helt annan stämning, det känns avslappnat och naturligt och måltiderna blir långa och trevliga.

Men även då märks det att hon har präglats på hans bordsskick och jag måste tänka på att hon ska ta små portioner för att hon inte ska kasta i sig för fort. Jag måste också påpeka för henne att sakta ner.

Jag har tagit upp problemet med honom ett otaliga gånger men han blir jättearg på mig.

Att jag blir stressad och tycker att stämningen varken är trevlig eller familjär vid bordet tycker han är något som jag skapar i min hjärna.

Han verkar tycka att bordsskick bara är att tugga med stängd mun och att resten är några överklassfasoner. Han verkar inte förstå varför det finns hänsyn vid bordet eller vad en gemytlig måltid innebär.

För honom innebär måltiden bara att äta för att nära en organism.

Jag får kraftig ångest vid måltiderna och jag ser på min dotter att det har blivit normalt att utfodras snarare än att något ska avnjutas och i gott sällskap. Det gör mig så ledsen att hon ska uppleva det här.

Vad skulle du vilja säga till mig? Och vad skulle du säga till man man om du fick chansen?

Svar:
Det handlar nog väldigt mycket om er relation och hur ni lyssnar och respekterar varandra.

Som svar på din sista fråga, vad jag skulle säga till honom får nog mitt svar bli att jag hade inte sagt något som utomstående, för god vett och etikett innebär tålamod och överseende med andras fel och brister.

Men det hjälper inte här, för här handlar det om bristande kunskap, kanske hans uppfostran och det skulle inte förvåna mig om du ser ett liknade beteende hos föräldrarna till honom.

Så vad tycker jag? Det svaret är enkelt, han beter sig ohyfsat, omoget, okunnigt och helt utan förmåga att sätta sig in i andras upplevelse.

När detta går så långt att partnern känner ångest inför måltiderna, att ert barn påverkas negativt och detta bortförklaras med “överklassfasoner”,  då är det dags att sätta ned foten och få honom att förstå att måltiderna numer är något du helst vill undvika.

Mitt råd är att du helt enkelt, utan er dotters närvaro, diskuterar med honom om hur du känner. Blir han arg, behåll ditt lugn för han känner sig pressad.

Han vet inte hur man gör. För om han visste det, skulle han inte agera som han gör och det är detta som gör honom arg, han försvarar sig på det mest enkla av sätt. Genom att skylla på att det är fasoner.

Kräv inte av honom att han ska klara allt på en gång, ett steg i taget. Lär honom, visa honom. Tillrättavisa inte utan hjälp honom.

För er dotters skull och för din egen och er relation.

Vägrar han det samtalet, föreslå att ni tar hjälp utifrån av en familjerådgivare.

Om han trots dina försök till samtal fortsätter att envist hävda sin rätt till ohyfs, vägrar lyssna, vägrar ändra sig och måltiderna är en ångestfylld situation för dig.

Då skulle jag ta mig en allvarlig funderar på om en sådan relation är värd att bygga vidare på. Låt honom veta det, så kanske han begriper att respektera dig, eller får ta konsekvenserna.

Läs mer i min artikel om bordsskick >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – är det den nyinflyttade eller övriga grannar som tar kontakt först?

Fråga:
Ska nyinflyttad eller ”gammal” granne ta kontakt först?

Svar:
Det brukar vara de som bott där tidigare som hälsar de nyinflyttade välkomna.

Om det inte sker, kan man som nyinflyttad gå runt till de närmsta grannarna och presentera sig.

Läs mer i min artikel om flyttgröt >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Språk – är det vett och etikett att särskriva och varför gör man det?

Fråga:
Jag ser väldigt ofta att man särskriver ord och som jag ser det, inte bryr sig ett enda dugg om detta.

Är det vett och etikett att skriva så?

Svar:
Skriverduutanmellanrum eller med mellan rum…?

Undersökningar säger att många i Sverige födda är så indoktrinerade av engelskan att de har svårt att se om orden ska vara ihopskrivna eller ej.

Särskrivning har på grund av detta fått mycket uppmärksamhet.

Exempel som en lång hårig dam, sjuk sköterska, skivad kalv lever är välkända.

Det finns många ord där man kan tveka om de ska skrivas som ett eller flera ord.

En tumregel är att lyssna på betoningen.

Sedan finns det undantag som: “Vi bor i lägenhet med två små barn.”

Det kan också skrivas som: “Vi bor i lägenhet med två småbarn.”

Småbarn är mellan ett och sex år. Små barn är en mer subjektiv uppfattning om vad som är små barn.

Ett annat exempel är: Är du lätt störd eller lättstörd?

Det första är snarast en förolämpning medan den andra innebär att man lätt blir störd.

Med andra ord kan det summeras med att vett och etikett är att tänka efter först, lära sig när en särskrivning kan ställa till det och till och med förolämpa någon.

Läs mer i min artikel om i språket>> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Mellan människor – grannarna stör oss oavbrutet med skrik, mobilprat och även hot. Vad göra?

Fråga:
Har grannar som alltid pratar/ skriker till varandra, till folk som går eller cyklar förbi.

Pratat mycket i telefon väldigt högt, skulle inte behöva mobil för allt hörs långt.

Verkar ofta vara ovänner, hör deras röster även då både dom och vi är inomhus med stängda dörrar.

Är de ute orkar vi inte vara på vår tomt.

Prata med dom om vett och etikett går inte/ är omöjligt.

Vi bor i ett i övrigt lugnt område.

Vad kan vi göra för att trivas och känna oss trygga och bekväma i vårt hem?

Förekommit hot, t.ex. att de spottat mot oss o.s.v. Friska? Troligen inte.

Svar:
Det är ett stort problem som ni har och nu framgår det inte om ni hyr eller har bostadsrätt.

I så fall kan man prata med hyresvärden alternativt styrelsen för att få åtgärder vidtagna.

Är det egen bostad är det värre, den här typen av osämja eller störande beteende är svårt att hantera.

Går det inte prata med dem, om de hotar, spottar och har ett allmänt otrevligt bemötande är det svårt att komma åt på laglig väg.

Det här är grupp människor som inte förstår att världen är lite större än deras egen tomt.

Jag gissar att ni inte är ensamma om att uppleva störningen. Har ni pratat med övriga grannar?

Kanske ni tillsammans kan samla familjens representanter och försöka sitta ner och i lugn och ro berätta om deras störande uppförande?

Finns denna möjlighet inte, är mitt råd är att du talar med polisen och hör hur de ser på saken. Finns det uttalade hot i vittnens närvaro har ni definitivt en möjlighet.

En annan väg är att kontakta kommunen och se om de kan hjälpa er att påverka att olägenheten minskar.

Kolla med en jurist om det finns någon laglig väg att hantera det på.

Man skulle nästan vilja föreslå att ni sätter på hög och ful musik vid varje störning.

Men tyvärr ger det oftast ingen eller motsatt effekt.

Går inget av detta, ja då är det nog bara att sälja, flytta eller bygga ett bullerplank!

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Restaurang – de dukade av bordet för oss, mitt i maten. Är det verkligen rätt?

Fråga:
Har varit nyligen på en italiensk restaurang.

Servitören har dukat av tallrikar av tre gäster medan jag fortfarande åt min middag, var det rätt?

Jag trodde att man dukar av då alla gäster är klara?

Svar:
Jag vet inte om du avser en restaurang i Italien eller en italiensk restaurang i Sverige.

Om du är i Italien på en ordinär restaurang är det inte ovanligt att duka av mitt i maten enligt min erfarenhet.

Detta då man i Italien ofta äter ute och med familjen.

Därmed blir det inte lika formellt som när vi äter ute i Sverige.

Är du däremot på en mer exklusiv restaurang med affärsgäster blir det även i Italien servering med högre klass.

Då dukas det inte av förrän alla ätit klart.

På en restaurang i Sverige väntar man vanligtvis med avdukning tills samtliga gäster är klara, för min del säger jag ifrån som värd ifall detta sker.

Jag ber dem avstå från detta tills samtliga gäster är klara.

Är man dessutom värd, som vid affärsmässig representation, äter man inte upp före gästen utan man avvaktar.

Då uppstår inte bekymret.

Ett enkelt sätt att motverka detta är att man lägger besticken “tjugo i fyra” på tallriken, på detta vis markerar man för serveringen att man inte är klar.

När man ätit klart placeras de samlat kl. “fem i halv fem”.

Även här händer det att servisen försöker duka av, men då ger man dem en vänlig vink om bestickens placering och min förväntan därmed.

Läs mer i min artikel om restaurangbesök >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – om kindkyssar, vilken kind ska man börja pussa?

Fråga:
Ibland ser jag på bl.a TV att kändisar kindpussas när de möts.

Ibland är det på vänster sida de börjar och ibland på höger kind.

Vilka regler gäller – höger eller vänster sida?

Är det beroende på hur nära man känner varandra eller vad.

Det skulle vara bra att få en tips om vad som är rätt och fel.

Svar:
En kindkyss startar på höger kind, d.v.s.håll till vänster.

Detta är det korrekta sättet. Sedan beror det på var man befinner sig i världen.

I Frankrike, hö-vä-hö (Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn).

I Sydamerika hö-vä-hö-vä, dvs. fyra pussar (man ger en kyss för henne också).

I Sverige ser vi ibland en modifierad version på en kindkyss, man kysser bara en gång.

Vänstertrafik gäller! Höger kind mot höger kind.

Läs mer i min artikel om hälsning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – varför hälsar man på varandra med höger hand?

Fråga:
Varför hälsar man med höger hand?

Svar:
Ursprungligen sägs det att riddaren höll fram höger hand i syfte att visa “Jag bär inget vapen“.

Troligen är svaret enklare än så, de flesta av oss är högerhänta och då faller det sig naturligt.

Läs mer i min artikel om hälsning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Människor emellan – hur kan man få ögonkontakt och hur lång tid ska man fästa blicken?

Fråga:
Min fråga gäller något jag funderat på en tid.

Ibland träffar man ju människor som man aldrig får ögonkontakt med och ibland ( nästan ännu jobbigare….) människor som nästan inte släpper ögonkontakten under ett helt samtal.

Min fråga blir : finns det någon “regel” gällande just ögonkontakt – “tidsmässigt” utan att det räknas som ofint/flirt eller vad som nu det kan tänkas kännas som….

Svar:
Det finns inga direkta etikettsregler för just tiden med ögonkontakt, men ett enkelt sätt är att istället titta på den andra personens nästipp eller i enbart ena ögat.

Den andra personer upplever dig intresserad och du ska ta ögonkontakt.

Några fler tips är om en person försöker skapa ögonkontakt, tittar den andre ofta också tillbaka. Men den som vill dra sig undan blinkar besvärat eller undviker blicken. Då sänds “fel signaler” om de vill ha kontakt.

Om man vill väcka en persons uppmärksamhet, flirta t.ex. kanske man, när man väl fångat den andres blick till och med överdriver beteendet lite.

Man kastar blickar på den tilltänkta partnern, håller kvar ögonkontakten i några sekunder och tittar  bort. Sedan kontrolleras återigen med blicken om den andra tittar.

I ett senare skede håller man kvar blicken, men för intensivt tittande får den andra att lätt vika undan. Ett leende kan däremot förstärka. Tiden för ögonkontakten är personlig, vad som känns bekvämt.

Släpper en person inte ögonkontakten under ett samtal kan du, när du själv talar, låta blicken vandra mer. Men inte när den andra pratar.

Du kan också titta på den andres haka, nästipp eller enbart på det ena ögat hos den andra. Det blir behagligare för dig och märks inte hos den du talar med.

Läs mer i min artikel om att se andra i ögonen >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Mellan människor – min hustru svarar alltid i mitt ställe, vad beror det på?

Fråga:
Min fru har en beteende som är rätt irriterande för mig.

Nästan varenda gång då någon frågar mig något och frun är med så svarar hon åt mig.

Det börjar att gå mig på nerverna.

Har påtalat det åt henne men hon slutar inte och säger att hon inte tänker på det.

Det gäller när jag både talar med både djur, barn och vuxna.

Vet du varför hon gör så?

Svar:
Nej, jag kan inte svara på varför hon gör så för den enda person som har det svaret är din hustru.

Att hon inte tänker på det är nog helt korrekt, men det innebär inte att man måste vara villig att förändra sig.

Därför är det viktigt att du gör klart för henne att du tar illa vid dig, säg inte irriterar det är laddat.

Beskriv din upplevelse, din känsla och fråga henne om hon har något förslag på hur detta kan förändras.

Det du själv kan göra, är att var gång hon tar ordet ifrån dig ber du vänligt men bestämt att få svara själv.

Sedan svarar du, vare sig hon säger något eller inte.

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson