Hur hanterar jag min kille som är snål och inte vill betala för mat och husrum?

Hur hanterar jag min kille som är snål och inte vill betala för mat och husrum?

Fråga:
Hur hanterar jag min kille som är snål och inte vill betala för mat och husrum?

Jag är tillsammans med en kille och vi bor på olika orter.

Han bor ca 12-14 dagar hos mig eftersom han jobbar på min ort. Jag är hos honom några gånger i månaden.

Jag jag har en ganska tight ekonomi pga. att jag betalar tillbaka småskulder som jag dragit på mig.

Han betalar nästan ingenting när han är här. Det han handlar kan vara lite mjölk och bananer typ.

Jag har tagit upp att omkostnaderna blir högre när han är här men det verkar göra honom ganska frågande.

Allt man säger till honom får man väga i guldskål. Han pratar gärna börsen hur mycket han investerar medans jag mår skit över min ekonomi där jag ligger efter i mitt sparande.

Han fyller på sitt barskåp med viner och champange och säger jag att han har mycket så kommer kängan att du är ju aldrig här.

Så hur kan jag lyfta den här frågan hur man beter sig när han kommer hit?

Att man hjälper till på både det ena och det andra sättet.

Svar:
Först och främst, har han så god ekonomi som han utger sig att ha? Kan även han ha sviktande ekonomi, men döljer det?

Om han verkligen har en så god ekonomi, då funderar jag allvarligt på om han är någon du ska satsa på.

För i min värld är han självupptagen, ointresserad av dig och struntar fullständigt i dina behov. Det är nog egentligen svaret på din fråga hur hanterar jag min kille som är snål och inte vill betala för mat och husrum?

Här finns inga genvägar, sätt dig ned och förklara för honom precis det du skriver här. Du försöker återuppbygga en god ekonomi och då passar det inte in att han bor veckovis på din bekostnad.

Skriv upp antal dagar ni bor hos varandra och fördela kostnaderna, eller enas om att ni delar på matkostnaderna. Han måste lära sig att allt är inte serverat, eller att du inte accepterar hans beteende.

Jag är ledsen att behöva skriva detta, men gör du inget nu, så lär det inte bli bättre i framtiden med en bortskämd livskamrat som uppenbart inte ser dina behov.

Sluta vara “bussig” och bjuda honom. Det mår både du och din ekonomi bättre av.

Läs mer i min artikel om kärlek >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Hur dags ska man gå hem från en påskfest?

Hur dags ska man gå hem från en påskfest?

Fråga:
Hur dags ska man gå hem från en påskfest?

Vi har suttit ett gäng och diskuterat.

Vi funderar på om det finns några etikettsregler för hur länge man stannar kvar på en fest?

Svar:
Ja det det finns riktlinjer för hur dags en gäst förväntas gå hem från en påskfest och övriga fester också.

Sedan kan man väl inte säga att dessa måste följas till punkt och pricka.

Givetvis är det inte mer än en rekommendation, det beror ju på hur kul man har på festen och om värdparet är med på noterna.

Men är man tveksam och inte riktigt vet vad de vill är en bra tumregel fyra timmar för en fest utan dans (kan vara annat roligt) och sex timmar för en fest med dans.

 

Läs mer i min artikel om gäst >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Vilka är dom viktigaste vett och etikettreglerna idag?

Vilka är dom viktigaste vett och etikettreglerna idag?

Fråga:
Vilka är dom viktigaste vett och etikettreglerna idag?

Finns det ungefär 10 etiketter som verkligen bör följas i dagens samhälle?

Svar:
Det är inte helt enkelt att svara på din fråga vilka är dom viktigaste vett och etikettreglerna idag?

För vett och etikett är inte enbart knivar och gafflar, det är bemötandet i sin helhet.

Svaret är helt och hållet upp till var och en, men här kommer några förslag på 10 vett och etikettsregler som alla borde tänka på.

Kanske inte de du väntat dig, som telefonvett, på jobbet, i familjen, på festen, bröllopet etc.

Astrid Lindgren skrev för tidningen Husmodern 1948; “Ge barnen kärlek, mera kärlek, ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”.

Det citatet säger allt! Här kommer några av mina förslag.

  1. Visa överseende med andras misstag.
  2. Klaga därför mindre och mer sällan, försök vara ett föredöme istället.
  3. Gör om eventuella klagomål till önskemål, det låter mycket trevligare.
  4.  Ge beröm ofta och även vid små saker.
  5. Fördöm inte, acceptera oftare.
  6. Prata gärna med medmänniskor, men glöm inte att lyssna.
  7. Le mer och ofta.
  8. Tacka alltid, ofta och gärna.
  9. Hälsa gärna, även om du inte känner den andra personen (t.ex. i hissen, trappen etc.)
  10. Det är gästen som gör festen, tänk lika i samhället. Se till att andra trivs, låt inte dina egna behov vara det centrala hela tiden.

Det är mitt svar på din fråga vilka är dom viktigaste vett och etikettreglerna idag. Hoppas det gav något tips i dagens samhälle.

Läs mer i min artikel om i allmänhet >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga?

Jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga?

Fråga:
Jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga?

När jag kom in i kyrkan 20 minuter innan satt se andra gästerna och anhöriga redan där. En gäst kom strax innan mig, hon gick och satt sig direkt.

Jag hängde av mig kläderna, pratade med begravningsentreprenören och gick och satte mig.

Hade tänkt hälsa på de anhöriga, men det kändes konstigt när gästen innan mig inte gjorde det och det var knäpptyst i kyrkan och anhöriga satt och stirrade framåt.

Efter begravningsakten gick de anhöriga ut först. Jag var den första därefter.

Då stod det 10 anhöriga tysta och som i en halvcirkel vid kapprumet och tittade på mig. Jag sa att det var ett vacker avsked. De nickade.

Men sen kändes det bara konstigt. De sa inget och vad skulle jag säga mer?

Gå runt och presentera mig? Det dröjde en stund innan de övriga fyra gästerna kom, jag kände mig obekväm.

Vad skulle jag sagt/ gjort? Akten avslutades efter detta, alltså ingen minnesstund.

Svar:
Som jag förstår det, var den avlidne en person som inte hade någon större krets som besökte begravningen.

Du vet ju heller inte vilket förhållande den avlidne hade till sina anhöriga och kanske ver de lika osäkra som du.

Din fråga som löd, jag kände ingen på begravningen, skulle jag pratat med de anhöriga, kan bevaras med både ja och nej.

Det viktiga var att du gick till begravningen och hedrade personens minne, det räcker och därmed är det rätt och du behövde heller inte göra mer.

Alternativ två var att du gått fram till de anhöriga, prenterat dig och din relation till den avlidne.

I samband med de orden kunde du uttryck några vänliga ord om den avlidne och uttryckt ditt deltagande.

Båda exemplen handlar om hur man själv är som person och det går alltså inte säga att ngot är rätt eller fel.

Du var där, det räcker.

Läs mer i min artikel om gäst på begravning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Vad kan jag ge för present till min partner på Alla hjärtans dag?

Vad kan jag ge för present till min partnere på Alla hjärtans dag?

Fråga:
Vad kan jag ge för present till min partnere på Alla hjärtans dag?

Vad är passande att ge sin partner på Alla hjärtans dag?

Svar:
Alla hjärtans dag den 14 februari har sitt ursprung i traditioner från Frankrike och England under medeltiden.

På alla hjärtans dag kan du lika gärna fira en partner, som en god vän eller gammal släkting.

Du kan uppvakta de du tycker om, kärlek har olika betydelser.

En tradition i Sverige som firas med blommor, presenter och kort.

Så vad kan jag ge för present till min partnere på Alla hjärtans dag? Det finns mycket du kan ge.

Några bra förslag är blommor, städa hemma, tappa upp ett bad, med dryck på kanten, bjud på middag på restaurang,  konfektyr, Champagne
Frukost på sängen och blommor givetvis.

Vänliga ord hela dagen, en middag, hemma och med god dryck därtill.

Gör något som din älskade önskat länge och glöm inte att kramas!

Läs mer i min artikel om Alla hjärtans Dag >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Gäst – våra gäster till vårt guldbröllop fick inte sin vanliga parkeringsplats för husvagnen och åkte hem!

Fråga:
Vi hade en bjudning där gästerna var inbjudna via inbjudningskort till kl 15.00.

Klockan 14.20 kommer våra vänner, alltså 40 minuter före utsatt tid.

Jag var inte riktigt klar så jag säger att ni får ta hand om Er själva till utsatt tid.

Vi hade ju ca 30 gäster ytterligare som var på ingång, och jag ville gärna vara klar för att ta emot alla på ett bra sätt.

Då kommer maken till min barndomsvän och undrar var min man är?

Jag svarade att han är i duschen och kommer så snart han är klar, du har ju ringt honom tre gånger så då måste Du väl veta var Du ska parkera.

Detta föll tydligen inte i god jord så när min man var klar och kom ut kl 14.45 hade våra vänner åkt!

Till saken hör att dom har husvagn med sig och vill alltid stå på samma plats när dom är på besök vilket dom inte kunde göra denna gång utan var hänvisade till motsatt sida, min man hade förklarat att han flyttar husbilen och då blir det plats för deras husvagn bredvid den.

Att dom inte kunde ha sin vanliga plats berodde på att vi beställt en foodtruck till kvällens bjudning och den var tung så då fick den stå på ”deras” plats.

Vi ville inte i förväg berätta anledningen till att dom fick flytta på sig, detta med foodtrucken skulle vara en överraskning för alla.

Vi hade nämligen träffats i en korvkiosk och tyckte det var en kul grej att ta hit foodtrucken (korvkiosken) till vårt 50-års firande.

Vilket för övrigt blev succé.

Hur ser ni på detta vore jag tacksam att få ett svar på utifrån Er profession.

Svar:
Det var en trist historia du berättar, men ändå trevligt att ni trots detta lyckades få en härlig fest.

En gäst ska aldrig anlända innan utsatt tid, då just situationer som du beskriver kan uppstå.

Utifrån din beskrivning kan man då som utomstående betraktare fundera på varför de inte insett att deras önskemål om parkeringsplats var ogörligt denna kväll och varför de inte accepterade detta utan att ifrågasätta.

Därför tror jag inte just själva parkeringen var problemet, utan skälet till att de lämnade var svaret de fick, eller på vilket sätt det uppfattades.

En gäst till en fest borde inse att värdparet är stressade strax innan många gäster ska anlända. Som nära vän borde acceptansen ännu vara större.

Hela historien tyder på att det har gått fullständigt fel i kommunikationen er emellan och ibland får man kanske vara den som tar tag i detta.

Sannolikt upplever ni deras beteende som oförskämt och dumt, vilket jag får säga att det utan tvekan var.

Därtill finns risken att era vänner sitter på sitt håll och tycker detsamma, för de har garanterat inte insett sitt eget misstag och lär nog, utan hjälp, aldrig göra det heller.

Så för gammal vänskaps skull, kontakta dem och fråga vad det egentligen var som hände och säg att ni vill att även i framtiden ska ni fortsätta vara vänner. Förklara även situationen, men gör det först efter att de fått berätta.

Red ut missförstånden, bortse från er egen känsla av att de varit ohyfsade och hälsa dem välkomna åter en annan gång.

Det kommer ni må bra av allihop, för de mår med största sannolikhet heller inte så bra av händelsen.

 

Läs mer i min artikel om anlända till fest >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Kärlek – ska man, vid middagsbordet, acceptera pussande nykära tonåringar?

Fråga:
Vad anser du om att två relativt nykära tonåringar sitter och pussas och kramas under en familjemiddag?

Svar:
Etikettsmässigt är det inte ok.

Av skäl som att andra människor runt omkring kan uppleva det som besvärade.

Pussande och annat är således  inget som sker vid middagsbordet. Det var det etikettsmässigt mest korrekta svaret.

När man sitter där med dessa nykära vid bordet, så har man ju inte lust att klaga på dem.

De märker ju inget och förstår inte heller varför vi andra skulle känna oss besvärade av detta, de har ju bara ögon för varandra.

Det är ju en härlig upplevelse för de m!

Och där har vi ju alla varit… det ska man inte glömma.

Mitt tips är alltså, låt det gå över.

Det andra är att dela på dem, ge dem olika placeringar vid nästa tillfälle, så är dilemmat ur världen.

Undrar de varför, berätta för dem i enrum. Genera dem inte inför andra.

Läs mer i min artikel om kärlek >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Väljs tatuerade bort vid anställningsintervjuer?

Väljs tatuerade bort vid anställningsintervjuer?

Fråga:
Väljs tatuerade bort vid anställningsintervjuer?

Jag är man, egen företagare med 18 anställda och ska anställa fler.

Jag har inget emot tatueringar som sådana, men jag tycker en del tjejer och killar tatuerar sig gräsligt fult.

De kommer i ärmlösa linnen, korta tröjor och söker jobb. Ibland undrar jag om de tror att tatueringen är en merit.

Jag har tagit upp detta med affärskollegor med andra företag, de håller med.  Vi sållar bort dessa personer som tror detta är vackert.

Inte kan jag ha en sådan person anställd i receptionen, det skulle ge helt fel intryck av mitt företag. Vad anser du?

Svar:
Jag kan inte ha en åsikt om enskilda individers tatueringar, det är regel nummer ett i vett och etikett, man påpekar inte andra människors eventuella fel och brister.

Tatueringar är väldigt vanliga idag, många reagerar inte på dem, andra ser på dem som du gör.

Du undrar, väljs tatuerade bort vid anställningsintervjuer? Det kan jag omöjligt svara på, men jag upplever att idag är så många tauerade att det finns en ganska stor acceptans.

Att, vid en anställningsintervju, framhålla sina alster innan man låtit den önskade arbetsgivaren bilda sig en uppfattning om den som söker ett arbete kan i vissa fall vara ett mindre bra val.

Det är min erfarenhet att detta kan vara en faktor som påverkar ifall du har två lika bra personer att välja på, då kanske du väljer den som utseendemässigt faller dig mer i smaken.

Det är som att i affärssammanhang klä sig väldigt utmanande, det gör att du riskerar att bli bedömd för din klädsel snarare än din kompetens.

Mitt råd blir till dig som arbetsgivare att fokusera mer på kompetens än utseende.  Till den som söker jobbet, låt inte ditt utseende vara den detaljen som gör att du bedöms på andra grunder än vem du är och vad du kan.

Läs mer i min artikel om anställningsintervju >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Mellan människor – hur ska jag hantera ohyfsad, ingift släkting?

Fråga:
Min sambos bror or gift med en ganska intensiv, bossig kvinna som syns och hörs.

Hon lägger sig i allt, har kommentarer på allt och pratar gärna själv, men ställer sällan frågor.

Varken hon eller min sambos bror ställer några frågor till oss, antingen pratar de om vad de gjort hela tiden eller så ställer de frågor till föräldrarna.

Jag försöker vara artig och visa intresse, ställa följdfrågor, men får ingenting tillbaka.

Tvärtom så har även kvinnan ifrågasatt mitt val att inte dricka alkohol, samt mitt sätt att hantera mitt arbete, då jag är delvis sjukskriven.

Detta tycker jag är under all kritik.

Min sambo och hans brors föräldrar verkar göra det mesta som hon föreslår och initierar och i princip alla känns ganska passiva gentemot denna kvinna. Hon skiter fullständigt i mina önskade preferenser om t.ex. mat, när det anordnas saker. Jag brukar meddela henne i god tid om olika preferenser och hon säger att hon ska ta dem i beaktande, men sedan när det väl gäller och tillställningen äger rum “glömde hon bort” eller “visste inte hur hon skulle lösa” mina preferenser.

Utan att ha ställt frågor till mig under planeringens gång.

Jag får en känsla av att hon inte tycker om mig och så får det väl vara. Hon har frågat min sambo emellanåt varför jag inte “vill umgås med dem”, varpå han har fått förklara min situation.

Hon har aldrig gått till mig direkt, vilket känns snodd på taskigt.

Men någonstans verkar hon ändå inte förstå, utan pushar och verkar frågande när jag förklarar att jag blir trött, eller det blir för mycket för mig.

Och detaljen med att hon “glömmer bort” mina preferenser inför evenemang.

Jag tycker detta trappas upp mer och mer.

Nu har jag börjat märka på att de brodern och frun t.ex. varit ute på resa och köpt presenter till alla (föräldrarna + min sambo) men inte något till mig.

Det känns oerhört genant när de delar ut presenter till samtliga, men inte till mig, varpå ingen heller kommenterar det.

Jag säger ingenting (inte ens till sambon), det är ju inte “min” släkt. Jag vet inte vad etiketten säger här, vilka man köper presenter till vid resor.

Givetvis har jag dialog med min sambo där jag uttryckt viss form av ogillande pga hennes personlighet, men inte mer än så.

Tyvärr är hon ju ingift, så jag kommer ha med henne att göra emellanåt. Men jag försöker att minimera detta.

Var går gränsen kring hur man beter sig när man är ingift, från hennes sida?

Är hennes beteende korrekt “etikettmässigt”? Kan jag på något sätt ifrågasätta det? Visa mitt ogillande?

Finns det något jag kan göra enligt etiketten, för att i alla fall “ha mitt på det torra”?

Har jag rätt att tacka nej till middagsbjudningar?

Vid näsvisa frågor eller kommentarer, kan jag bara resa mig upp och gå?

Vid samtal under middagar hemma hos någon av oss, om hon bara håller låda för egen vinning, vad säger etiketten där?

Kan jag t.ex. ta fram min mobil och börja pilla på den, resa mig upp och gå, etc.? Eller ska jag bara avbryta och prata om något annat?

Huvudfrågan är väl: Hur får jag stopp på henne etikettmässigt och hur skyddar jag mig själv?

Vad har jag rätt till att göra och vad får jag inte göra?

Svar:
Det är klokt av dig att du försöker förhålla dig och inte gå i diskussion med henne.

Personer som denna brukar förr eller senare trötta ut sin omgivning och då blir de inte så ofta inbjudna.

Vad det gäller kommentarer om ditt val att avstå alkohol, där ska du markera!

Det är bara att säga ifrån. “Jag har gjort ett val att inte dricka alkohol, det vill jag varken få påpekat eller höra några skämt omkring. Kan du respektera det?”

Därefter berör du det inte mer, om hon inte drar upp det på nytt. Då kan du vara tydlig, vända på klacken och gå. Hon kommer begripa!

Dina önskemål om särskild kost kan du inte beklaga dig över, visst om hon vill skulle hon försöka hjälpa dig, men här är det man själv som gäst som får erbjuda sig att ta med egen mat.

Eller äta i förväg och inse att hos henne blir du aldrig mätt.

Presenter kan du aldrig förvänta dig, även om hon medvetet avstår från att ge dig, så ska du inte visa detta.

Pratkvarnar är svåra att hantera, men du får försöka bryta in ibland och t.ex. säga “Jätteintressant det du har att berätta, men nu har jag en lite annan fundering. Har ni sett filmen…”

Fortsätter hon att ta över samtalet, så markera “Jag uppskattar om jag få tala till punkt”!

Kanske kan du se dig om efter någon som sitter nära dig, byta ämne och prata med den personen om något annat.

Du ska definitivt inte ta upp telefonen och sitta med den. Bättre att resa sig och gå ifrån en stund.

Till sist, visst kan du avstå middagsbjudningar. Bara att tacka nej och meddela att du tyvärr är upptagen.

Bäst är nog att undvika personen helt och hållet, lägg ingen energi på henne, hälsa artigast och sedan pratar du med andra och nonchalerar henne.

Det sista brukar de mest självupptagna reagera på, för hon har ett stort behov av att synas.

Du kan, om du vill riskera familjefriden, markera och säga “Nej tack, det vore trevligt, men tyvärr verkar min närvaro inte var önskvärd av alla”.

 

Läs mer i min artikel om mingel >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – på vilken sida ska jag hålla huvudet vid en kram?

Fråga:
När jag möter en kvinna och vi kramar om varandra, vilken sida skall min högra kind befinna sig?

Det har hänt att jag nästan krockat näsorna innan jag vimsat färdigt.

Svar:
Håll till vänster, vilket innebär höger kind mot höger kind.

Läs mer i min artikel om kramar >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson