Fråga:
Hur kan jag bli mer intressant vid social dans? Jag är ibland på social dans, d.v.s. bugg och foxtrot. Jag har gått buggkurser och anser mig kunna dansa någorlunda bra.
Jag anmäler mig ensam till kurserna och går ensam till socialdanserna. Det sägs att det heter social dans, men hur kan mina tillfällen på kurserna och danserna bli sociala?
Behöver tips på vad man kan börja prata om. Vill ju inte prata jobb eller bli allt för privat vid första mötet med folk.
Jag har börjat tänka på en sak alt oftare, det är att min självkänsla är låg efter en aktuell skilsmässa, vi skilde oss för ett år sedan och jag blev lämnad.
Hur som helst, jag jobbar på att åka ut och dansa själv för det är så kul och mysigt att dansa.
Men, som sagt, jag vill gärna uppfattas som mer trevlig och socialt lättsam. Hur kan jag göra? Vad kan jag börja prata om?
Svar:
Social dans är egentligen ett av de mest tacksamma sammanhang som finns när man vill vara trevlig och lättsam utan att behöva prestera socialt. Det fina är att du redan gör det svåraste, du går dit ensam, du dansar, du deltar. Det är i sig ett starkt tecken på mod och vilja att ta plats i livet igen efter en separation som skakat självkänslan. Men låt mig utveckla svaret på din fråga hur kan jag bli mer intressant vid social dans?
Just därför är det bra att veta att social dans inte kräver några stora samtal, inga djupa bekännelser och inga imponerande presentationer. Det räcker med små, varma öppningar som gör att människor känner att du är tillgänglig och vänlig.
Det enklaste sättet att göra danskvällarna mer sociala är att låta samtalet börja i det som redan förenar er, nämligen dansen. Du kan kommentera musiken, fråga om personen brukar dansa här, säga att det var en trevlig dans eller att du uppskattar deras stil.
Det är små, ofarliga ämnen som inte leder in i jobb eller privatliv men som ändå öppnar dörren till ett naturligt samtal. Många som går på social dans är där av samma skäl som du, de vill röra sig, känna sig levande och ha en stund av glädje utan krav. Det gör att de är mottagliga för just den typen av lättsam kontakt.
Det är också helt i sin ordning att vara lite försiktig med vad du berättar om dig själv i början. Du behöver inte nämna skilsmässan eller självkänslan, det kommer inte att göra dig mer social.
Det som gör dig social är att du visar att du är närvarande, att du är nyfiken på andra och att du uppskattar stunden. När du säger något enkelt som att du tycker musiken är bra eller att det är skönt att komma ut och dansa, signalerar du att du är en person som är lätt att prata med. Det räcker långt.
Det är vanligt att självkänslan svajar efter en separation, särskilt när man blivit lämnad. Det påverkar hur man tolkar sociala situationer och hur man uppfattar sig själv i mötet med andra. Men just dansen är ett område där du får bekräftelse utan att behöva ord.
Varje dans du blir uppbjuden till, varje leende, varje tack efter en dans är små bevis på att du fungerar socialt precis som du ska. Det är ofta mer läkande än man tror.
Det viktigaste är att du inte försöker vara mer social än du känner dig. Du behöver inte prestera trevlighet, du behöver bara vara dig själv i små doser. Ett par meningar räcker för att skapa kontakt.
Resten sköter dansen. Och du kommer att märka att ju fler gånger du går dit, desto mer naturligt blir det att småprata, skratta lite och låta kvällen bära dig.
Det är så social dans blir social, inte genom stora samtal, utan genom små, vänliga ögonblick som läggs på varandra tills de blir trygghet. Några förslag på inledande ord:
Tycker du som jag att musiken är extra bra i kväll, det känns som den lyfter dansen lite.
Tycker du som jag att det är skönt att komma ut och dansa, det blir alltid en fin känsla i kroppen.
Tycker du som jag att det här stället har trevlig stämning, det är lätt att trivas här.
Tycker du som jag att den här låten är perfekt för foxtrot, den flyter så fint.
Tycker du som jag att det är roligt att dansa med olika personer, man lär sig något nytt varje gång.
