ÖVER 7600 VETT- & ETIKETTTIPS!

Julen har en egendomlig blandning av fruktbarhetsriter, den nordiska midvinterfesten och bibelns berättelser, kryddad med senkomna seder och bruk
Ordet Julbord betyder ”till julmåltiden på julafton festligt dukat bord” (SAOB). I Norden knyts julbordet till hedniska förfäders offerfest.

Midvinterblotet. Man kan gissa att julbordet motsvarade det hedniska offeraltaret.

Historiskt anses att man blidkade sädesmakten och växtkraftens andar.

En svensk disciplin, julbordet
Svenska gående bord följer traditioner.

Ordning och reda i allt, även måltid. Allt i tur och ordning. Denna inställning och ordningssinnet fick ett franskbetonat kök att ställa rätterna på parad till det som kallades smörgårdsbord!

Vi kan följa det svenska smörgårdsbordet historia tillbaka till 1700-talets första hälft. Det var då ett brännvinsbord som bestod i en uppdukning av allsköns supar.

Brännvinsbordet ökade i sin popularitet genom främst järnvägens framväxt. Och så kom brännvinsbordet att skapas på järnvägsrestaurangen.

Det fanns lite salta rätter, bröd och smör.

Engelskt serveringssätt
Julbordet använder det engelska serveringssättet. Dvs. man serverar inte, utan gästen går något varv och väljer sedan rätter efter smak och lust.

Man börjar med att direkt gå fram till tallrikshögen. Man räcker omedelbart en tallrik till sitt sällskap.

Tar egen tallrik, men fyll nu inte den med bröd, kniv och gaffel! Gör en strategisk lov runt bordet med tallriken i handen.

Och så lägger man upp det som gäller för julbordets avätande.

Julbordets fem turer 
Julbordet är med sitt överflöd av rätter en riktig utmaning även för den hungrigaste av matgäster.

För att klara av hela julbordet har man utvecklat ett system för ätandet, där man delar in julbordet i fem turer. En tranbärsdryck istället för glögg, åt den som önskar alkoholfritt.

Första turen

• Spickesill, inlagd sill, glasmästarsill
• Senapssill, kryddsill
• Gravad strömming, ättiksströmming
• Gubbröra, sillsallad,
• Potkes, Västerbottenost

Snapstips eller dryck första turen
Milt kryddade snapsar med kummin, dill anis och fänkål. Många akvaviter passar in och till detta dricks mineralvatten eller lageröl.  Svensk Fyrpack Alkoholfri Kryddad Snaps finns att köpa för den som önskar ett sådant alternativ. Maltdryckerna är utkmärkta val och då är klassikern svagdrickan ett måste på julbordet för den som önskar ett alkoholfritt alternativ. Smakar ungefär som om man blandat mörkt öl med sockerdricka

Andra turen

• Rökt fisk, gravad lax
• Kall lax, inkokt strömming
• Inkokt ål, ålaladåb
• Böcklingsallad, räkor

Snapstips eller dryck andra turen
Citronsnaps, men man kan också dricka Champange. Till den feta ålen och rökta laxen kan man ta en besk snaps gjord på malört eller pors.
Osötade äppeldrycker passar utmärkt in som dryck till julmaten.

Tredje turen

• Leverpastej, julskinka
• Fårfiol, kallt kött
• Grisfötter, kall griljerad grisknorr
• Kalvsylta, pressylta
• Rullsylta, korvsallad
• Äggsallad, ostsallad

Snapstips eller dryck tredje turen
En besk eller bitter snaps passar här. Gärna innehållande vanilj, anis eller nejlika. Man hittar dess i snapsserien Svenska Snapsar på Systembolaget. Gärna julöl till, eller varför inte en ale eller stout. Julmusten finns i en lite festligare form som lagrats sexmånader på ekfat. Man köper den på systembolaget, men läs på etiketten. En del av dem innehåller svagt med alkohol.
Fjärde turen

• Småvarmt, Janssons frestelse, ansjovisfräs
• Ssillbullar, stekt salt sill, ler-tallrikssill
• Sotare, laxpudding, kokt rimmad oxbringa
• Kalvfrikadeller, stekt fläsk, fläskkorv, hackkorv
• Julkorv, blodkorv, köttbullar
• Revbensspjäll, brunkål, rödkål, långkål
• Givetvis lutfisk

Snapstips eller dryck fjärde turen
Om det blir lutfisk passar ett rött Bordeauxvin, men gärna lite enklare. För det aloholfria alternativet en Arc-en-Ciel Grenache Syrah, varunummer 1909 2010
Femte turen

• Osten och kexen
• Bärkompott, fruktsallad
• Ingefärspäron, pepparkakor
• Punschtårta
• Risgrynsgröt, ris á la Malta
• Spettekaka, äppelkaka, klenäter

Snaps eller drycktips femte turen 
Här blir det ingen snaps, nu gäller portvin. För den som avstår alkohol finns Morouj Merlot, ett rött alternativ.

Läs mer i min artikel om julens vett och etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Vad heter föremålet som man lägger en använd smörkniv på, ofta i form av en tax?

Svar:
Svaret blir nästan för enkelt – smörknivshållare eller smörtax.

På tyska säger man Dachshund, även den benämningen kan man höra.

Klicka här för att läsa min artikel om bestick >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Jag har tittat på din lilla film om hur man lägger besticken på sin tallrik under och efter en måltid.

Vad jag förstår ska gaffeln med sina ”taggar” aldrig peka uppåt, vilket de gör på Din film.

Såg också på prinsbröllopets middag att Statsministern satt med armbågarna på bordet.

Det kan väl ändå inte vara riktigt även om mycket i sådana sammanhang har lättats upp.

Svar:
Roligt att du sett min film.

Jag vet faktiskt inte var du fått den informationen ifrån, om att gaffelns tenar aldrig får vara uppåt.

Det är inte korrekt, utan helt valfritt. Det främsta skälet till att vända tenarna nedåt är oftast att det finns ett märke eller vapen på besticken.

Då vill man lite ”skrytsamt” visa detta för gästerna.

Jag gissar att du har läst en förväxling med knivens egg, den vänds alltid in mot dig själv.

Kniven är ett vapen och att hålla eggen mot någon symboliserade aggressivitet.

Vad det gäller armbågarna så är det givetvis inte korrekt.

Skälet är att man på grund av begränsat utrymme vid måltiden inte kan ha armbågarna uppe.

När det sedan blivit mer avkopplat och middagen klar, så kan man ofta se några armbågar uppe.

Det ska man inte låta sig störas av.

Klicka här för att se fler filmer om vett och etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

fråga:
Jag har bekanta som efter avslutad måltid placerar kniven och gaffeln ”20 i fyra” och att knivseggen sticks in emellan gaffelns ”pinnar”…. så att det blir som ett trubbigt tak ungefär…. (komplicerat att beskriva). Vad kommer denna sed ifrån?

Svar:
Att placera besticken ”20 i fyra” eller fem i halv fem är ett sätt att markera ”jag äter fortfarande” och syftet är helt enkelt att ge serveringspersonal ett meddelande om var du befinner dig i måltiden. Motsvarigheten att placera dem samlade ”fem i halv fem” är signalen ”jag har ätit klart”. 

Att de lägger besticken instuckna i varandra är inget extra elegant bordsskick, utan snarare en vana någon av de personerna lärt sig någonstans. Den med gott bordsskick behover inte göra så och det finns ingen ”regel” som beskriver denna hantering av besticken. Jag skulle gissa att det är som berättelsen om dottern som skulle koka julskinka. Hon började med att skära av den smala änden på skinkan. Hennes mor hade lärt henne detta och hon hade i sin tur lärt sig det av dotterns mormor. Men vad var skälet? Inget annat än att mormoderns ugnsform var för kort för julskinkan.

Placeringen av besticken 20 i fyra respektive fem i halv fem kan komma från seden att ända in på 1800-talet hade gästerna med sig egna bestick, så kallade resebestick. I välbeställda familjer dukades det med husets bestick och dessa placerades snett mot bordet så de bildade en vinkel mot tallriken. Ett sätt att ”hålla isär” egna eller husets bestick. Någon annan tradition för placering ser man inte mer än den tidigare praktiska markeringen om var man befinner sig under en måltid.

Klicka här för att läsa min artikel om bestick >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Foto: ©copyright Mats Danielsson/ www.vett-och-etikett.com

Fråga:
Som tysk medborgare här i Sverige undrar jag om det inte är helt opraktiskt och ytterst besvärligt att äta och hålla gaffeln med konvexa sidan uppåt. Gaffeln är ju formad kurvigt för att man skulle ladda något (maten) på. Tänk bara på andra gafflar, t. ex. högaffeln: försök bara att arbeta med den konvexa sidan uppåt.   Förresten är man tvungen att lasta alla slags mat på en gaffellast och föra den väldigt oelegant till gapande munnen. Jag för min del tycker om att njuta matsorterna på min tallrik mera en efter den andra och inte i stora blandade och uppsamlade högar.

Jag letar efter en praktisk grund för den svenska seden att hålla matgaffeln, det räcker inte bara med att förklara den med traditionen. Ska inte etikettregeln underlätta handhavandet?
Verkar jag kanske för girig om jag ”skyfflar” med gaffeln (och på så sätt som barbar)?

Svar:
Seden med att äta med gaffeln kommer från 1500-talets Frankrike. Där man, mycket förenklat, kan säga att högaffeln var lite av förebild när de åt desserter och bakverk. Det franska sättet (som amerikanerna äter idag) att äta med gaffel stod sig, men vi behöll endast seden med gaffeln och då i vänster hand. Vi valde att ta efter den sed som engelsmännen utvecklade, dvs. med den konvexa sidan uppåt. Minst lilla ärta skulle enligt den skolan balanseras.

Men detta är inte helt relevant idag, vi har fått en mängd maträtter där det krävs att vi använder gaffeln med den konvexa sidan nedåt. Så av rent praktiska skäl har vi ändrat oss över tiden.

Det är också mest elegant att äta enbart med gaffeln. Mjuk mat, pateér, kokt potatis med mera kan ätas på detta vis. Det är till och med finare än att skära med kniv.

Man fick ofta en särskild sked för såsen förr. Att inte ”röra ihop” olika rätter får väl anses som ett korrekt sätt att äta.

Klicka här för att läsa vett och etikett vid middagsbordet >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Jag blir lite förvirrad när jag ser alla dessa moderna vett och etikettsböcker och till och med undervisningsmaterial inom ämnet servering. Mina frågor är:

Hur ser en korrekt uppdukning av dessertbestick ( gaffel och sked) ut?? Jag har lärt mig att skeden ligger över gaffeln, skedskålen vänd mot gaffelsidan Så har jag dukat i alla år och även lärt mina elever så men tittar man i böcker, tidningar och på bilder idag så ställer man sig frågan… Är detta korrekt eller ej.

Slår man på nätet får man 50% åt ena hållet och 50 % åt andra hållet. Vad är rätt?

Nästa fråga gäller glasens placering vid middag med viner. Jag är lärd att sista glaset i måltiden står mitt i kuvertet, alltså i mitten av tallriken, detta för att bl.a underlätta påfyllning av glas från flaska av servisen och samtidigt tala om för gästen att sista drucken serveras. Hur är det med det?

Hur är det med kuverttallriken? Ska den dukas av innan desserten eller inte? Gamla böcker gör gällande att den dukades av innan desserten, som ofta bestod av frukt som skulle skäras med kniv, för att inte repa tallriken som ofta var gjord av guld/mässing eller liknande. Den var mao en skryttallrik för rika människor. Andra alternativet som påstås anses modernare är att den talar om för ev talare vid en middag att sista varma rätten är serverad så nu kan man hålla tal utan att ”ställa” till problem för köket. Vad är ursprunget till kuverttallriken?

Svar:
Det var många frågor men vi tar dem var för sig.

Dessertgaffelns ursprung var franska desserter och kladdiga kakor. Därmed har den blivit ”finare” i sin status och den ska vara först använd av de två om man är ”etikettsivrare”. Men du har rätt, skedskålen ska vändas mot gaffelsidan och den ska ligga överst. Titta på en bild från Nobelfesten så ser du den dukningen.

Sista glaset i måltiden, med det avses huvudrätten, placeras i mitten. Helt korrekt av dig, det också.

Kuverttallriken – kommer från franskan courvir = täcka över. Man dukade i förväg och täckte därefter över det dukade bordet, med kuverttallriken framme, med ett bordstyg. Ursprunget är från den tid vi inte hade servetter, vi hade ett underlägg istället för tallrik, en brödtallrik som sög upp sovel. Denna brödtallrik sägs vara förebilden till vår kuverttallrik och syftet är att gästen aldrig ska sitta med ett tomt kuvert under maten. Sedan kan det komma mängder med historier om fruktallrikar och att inte repa tallrikar samt ge talaren en vink om när det är dags, samtliga har säkert sin funktion men faktum kvarstår, kuverttallriken dukas av innan desserten.

Klicka här för att läsa min artikel om bestick >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Vad finns det för etikettregler att förhålla sig till när man ska på en festlig tillställning i Ungern?

Svar:
Du ska nog främst vända dig till en person född och uppvuxen i Ungern, då får du säkert betydligt bättre svar än av mig. Jag är mest specialiserad på svensk sådan.  Men kort:

• Hälsa i hand
• Män kysser kvinnorna på båda kinderna
• Ställ dig upp inför en äldre person som anländer
• Är du alltför öppen och ”trevlig” kan en Ungrare lätt bli fundersam. Utlänningar är försiktiga i nya bekantskaper, så räkna med att relationer tar tid att skapa.
• Kniv och gaffel som hos oss, börja inte äta förrän värden eller någon annan sagt ”Varsågod”. Klinga inte i glasen vid skålande, det finns en trist historisk händelse om detta. Lägg servetten på bordet, inte i ditt knä, låt händerna synas och inga armbågar på bordet.
• Alkohol serveras ofta efter maten, det är oartigt att tacka nej.
• Klä dig enkelt, diskret men gärna med stil och elegans.  Undvik att signalera rikedom med din klädsel.

Läs mer om vett och etikett i utlandet

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Det spelar ingen roll i vilket sammanhang i samhället som du befinner dig, måltider äts med både skrivna och oskrivna regler. Klarar en person inte dessa regler kommer hon eller han omedelbart skilja sig från mängden. Signalen blir ofelbart okunskap eller ointresse, ja till och med nonchalans.

För dig som läst nyhetsbrevets första del i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner

Det har en stor betydelse vilket bordsskick man uppvisar, sedan kan det vara en middag med kungafamiljen, på jobbets lunchmatsal, med kunder på representation eller i köket med kompisarna. Det finns ändå likheter, för inte i något av sammanhangen accepteras smaskande, rapande, petande i tänderna, kladd, äta med fingrarna eller snytande i servetten. Den personen blir illa sedd i alla dess former, så är det bara!

Gaffeln i höger hand för både ”hög” och låg”
Det är ett intressant  faktum att äta med gaffeln i höger hand är en accepterad vana, oavsett om du rör dig i ”överklass” eller ”arbetarklass” (jag betonar att språkbruket endast vill visa på ytterligheterna). Att äta med gaffeln i höger hand är ett fint bordsskick när det gäller mat som inte behöver skäras eller fösas på med kniven. Gaffeln har den högsta statusen i bestickordningen och därmed har alltså gaffeln i höger hand intagit platsen som fint bordsskick. Men vänder vi på det och ser på motsatsen till ”fina” formella middagar så har gaffeln i höger hand också en plats. Men nu handlar det ett bekvämt och enkelt sätt att äta, man slipper använda kniven.

Skulle vi däremot titta på ”medelklassens” sätt, så anses det inte vara korrekt att ha gaffeln i höger hand, då ska besticken användas växelvis och detta lär sig barnen redan från början, både hemma och på dagis eller i skolan.  man ser det som ett ohyfsat manér och har inte insett att det är ”fint” bordsskick.

Ska man ta med sig mat om man är vegetarian eller allergisk?
Det kanske verkar märkligt, men många anser att om man är bjuden på en middag eller fest ska man inte erbjuda sig att medföra egen mat om man har speciella önskemål. Men det kan man visst erbjuda sig om det finns särskilda behov, för syftet med en bjudning är inte att mätta gästerna utan syftet är att skapa en gemenskap runt maten och dryckerna. Är man då en gäst som har speciella önskemål och vill vara artig, då erbjuder gästen sig att ta med det som man kan äta.

Man kan inte be om en önskemeny
Det går alltså inte an att ringa upp inbjudaren och säga att man inte äter kött, så ”jag vill ha fisk istället”, eller ”jag äter varken kött eller fisk så jag vill ha vegetarisk mat”. Det får anses som ohyfsat att framföra sådana krav, man kan som gäst inte ha synpunkter på det inbjudaren planera att servera. Vill man som gäst ha en önskemeny, är det bättre att vända sig till en restaurang. Därför ska man alltså artigt erbjuda sig att medföra egen mat, men sedan kan inbjudaren självklart svara ”dumheter, det ordnar vi givetvis till dig!”.

Om det är ”annorlunda” rätter
I de fall inbjudaren väljer att servera lite mer udda anrättningar, som suströmming, kräftor, ärtsoppa är det alltid en fördel om man på inbjudan skriver att den person som inte uppskattar denna sorts mat, kan utan att skämmas tacka nej till inbjudan. Om gästen vid middagsbordet upptäcker att maten som serveras inte alls kan ätas, så är det inte mycket man kan göra åt saken. För även om inbjudaren noterar att gästen inte rör maten får man acceptera detta, det går inte an att försöka truga gästen att äta. Gästen kan i sin tur säga vid undran att ”ärtsoppa och jag är inte riktigt samspelta”. Sedan får man bara låta saken bero och inte diskutera detta mer.

Äta med fingrarna
Sitter man hemma med familjen och det känns bekvämt att äta kyckling med fingrarna, så hart detta knappast någon som helst betydelse. Men så fort man befinner sig i ett sammanhang med andra människor kan ätandet med fingrarna knappast anses som ett godtagbart bordsskick. Det är kladdigt, glas och servetter blir fläckiga, det ser otrevligt ut för de övriga gästerna som sitter vid bordet.  Man ska alltså äta mesta möjliga mat med hjälp av sina bestick och serveras det fågellår eller kotletter ska man först skära bort så mycket som det går och sedan äter man köttet med gaffel.

Ett finns ett enda undantag från denna regel och det är om man lindat in fågellåret eller kotlettbenet i folie. Då kan man hålla i detta med fingrarna. Men så fort man befinner sig på en mer formell bjudning, lämnas benen ognagda på tallriken.

Läs mer om bordsskick

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

Fråga:
Driver en ganska nystartad gourmè-restaurang i en mindre ort. Vill ha en perfekt, snygg och strikt dukning, men problemen är, att min kvinnliga kompanjon, som är oerfaren i finare restaurangmiljö, inte tycker det har någon betydelse, om stolar står snett och bestick inte är korrekt framlagda och en del servetter inte ens står upp. Vad har detta för betydelse för en finare restaurangs helhetsintryck? Vilket avstånd från bordskanten bör besticken ligga? Ser det mest korrekt ut, om det är lika dukat med bestick och servett m.m. vid varje tallrik? Hur långt från tallriken bör besticken ligga? Har läst en del om detta av Karl-Jan Granqvist en gång i tiden, men tyvärr vill inte min partner lyssna på några råd, utan blir bara sur, när jag försöker förklara hur viktigt det är, att det är dukat med klass, om man ska kunna kalla sig för gourmèrestaurang. Har tidigare arbetat upp en annan gourmé-restaurang  under 15 år, så jag har en del erfarenhet. Den hade mycket  gott renome´. Det blir jämt bråk, så hjälp mig med ett korrekt svar!

Svar:
Bråk har ingen funktion, ni måste sätta er ner och resonera som två vuxna människor. Fungerar inte det så ska den ena av er dra er ur rörelsen. För det kommer inte lyckas annars.

Därefter måste ni besluta er för vilken klass restaurangen ska ha. Om det är gourmé, då måste ni sätta upp gemensamma regler för den stil ni vill hålla. En marknadsplan och en affärsidé, har ni den idag är den troligen otydlig. För ni behöver gemensamma riktlinjer, troligen ser din kollega inte på saken som du.

Är det klass ni söker, då finns inga alternativ. Vita dukar, rent och byte av linne mellan var gäst, besticken intill tallriken på samma avstånd, tallriken 1 cm från bordskanten, vattenglaset 7 cm snett upp till höger etc.  För varje gäst bör man räkna med ungefär 60 centimeters utrymme vid bordet. Besticken placeras utifrån och inåt i den ordning som de kommer brukas. Besticken ska placeras så att knivar ligger till höger om tallriken och gafflar till vänster. De bestick som ska användas först ska ligga längs ut, eller längst bort från tallriken. Har man soppa, som ju serveras först, ska soppskeden ligga längst ut till höger. Det som äts med enbart gaffel, t ex hummer placeras till höger. Varmrättsbesticken ska ligga närmast tallriken. Har man en förrätt där man använder kniv och gaffel ska dessa förrättsbestick placeras  närmast utanför varmrättsbesticken. Bestick kan även ligga ovanpå den tallrik där de ska användas, vid förslagsvis en framdukad förrätt. Efterrättsbestick brukar vanligen utgöras av en dessertsked eller dessertgaffel. Denna placeras vid tallrikens överkant med skedens skaft åt höger, gaffeln åt vänster. Alla glas placeras från höger till vänster i den ordning de används. Stolarna på snörräta rader, nya ljus på borden och förstklassig servering etc.

Jag skulle kunna hålla på en hel dag och skriva, så mitt råd blir att ni köper min bok eller annan etikettsbok om dukning, tar en affärsmässig diskussion om hur ni vill ha det och sedan håller er till detta.

Du kan skicka en fråga om Vett och Etikett. Klicka här 
Besök gärna vår webbsida www.etikettdoktorn.se , du hittar över 600 artiklar om etikett

Du är välkommen att lägga till Etikettdoktorn som vän på Facebook

Idag har inga frågor som tillför debatten inkommit. Men som expert på etikett, får jag en hel del frågor om bestickens placering för vänsterhänta. Dags att reda ut begreppen!

Man dukar bordet på precis samma sätt som för alla andra, gaffeln till vänster och kniven till höger. Ska man sedan vara noga, så ska alla äta med besticken på det sättet. Men jag brukar säga: BYT hand! För vad spelar det för roll, om du bara ser till att hålla in armbågarna. För där uppstår problemet, om alla äter på samma sätt, sker inga ”krockar”. Men om någon byter hand, kan det bli platsbrist vid den delen av bordet.

Så därmed kan jag nu ge alla etikettsivrare något mer att skriva om, för här gör jag ett klart självmål som ”luckrar” upp etiketten. Men å andra sidan, dessa besserwissrar som verkar veta allt och enbart letar fel att kommentera har inte skrivit någon bok, jag undrar varför? 

Besök gärna  www.etikettdoktorn.se

Tack för ikväll skriver:
Er Etikettsdoktor på bloggen