Fråga:
I Finland har det pågåt en kampanj ”älä kailota” eller ”hojta inte på svenska”. Kampanjen har fått ett pris från en Etikettförening. Kampanjens syfte har varit att man ska inte prata högt i sin telefon på almänna platser.
Både jag och min fru är drabbade av ljudöverkänslighet, menvi upplever besvären på helt olika sätt. Vi har svårt åka kollektivt på grund att det alltid finns vissa personer som antingen pratar högt i sin mobil eller resesällskap. Det går inte be folk prata tystare har det visat sig! Folk tar sig väldigt illa när man ber detta! Vi kan inte ta en fika i lugn och ro heller av samma orsak. Även personalen syndar! De sparkar stolar på plats vilket ger höga störande ljud, samt pratar med sina höga flickröster, både med kunderna och sins i mellan. Likaså pratar personalen vid kassorna för högt och när kunderna lämnar sina korgar vid kassan kastar dessa korgarna vilket ger ett högt oljud! Enligt min mening är tala högt ett etikettfel.

Svar:
Din fråga är väldigt lång och jag har kortat av den en del för att det ska bli tydligare. Givetvis innebär vår tillgänglighet överallt att det pratas högt både kors och tvärs. Kampanjen verkar vara en mycket bra idé! Hoppas den ger effekt.

Vissa grundläggande etikettregler har tagit form, som att inte prata för högt och för länge i t.ex kollektivtrafik ( men få bryr sig…). Vissa restauranger avböjer mobilsamtal och ber gästerna lämna bordet, tåg har tysta kupeér. Detta är enligt min mening  mycket vettiga åtgärder och ingår i normal artighet att inte störa andra. Däremot har försök på T-bana och bussar visat sig vara resultatlösa.

Tyvärr innebär ert handikapp, som ändå är ett ovanligt sådant, att man som medmänniska inte ser det. Att i yrket ständigt vara försiktig med alla ljud tror jag de flesta inser svårigheterna med. Givetvis förstår jag er svåra situation, men kanske ni ändå måste räkna med stolar som skrapar, människor som skrattar osv. Där kanske ni måste be, eller forskningen finner, hjälpmedel för att dämpa effekterna.

Grundregeln i all etikett är att inte påpeka människors misstag, det är detta ni uppfattar när era medmänniskor tar illa upp vid era framförda önskemål om tystare miljö. Det ni möter är inte elakhet, det är okunskap om ett ganska okänt handikapp. Jag har ingen lösning att erbjuda annat än råd som ni redan prövat och insett att det är svårt att få effekter av. Tyvärr!

Läs mer om telefonens vett och etikett

Mats Danielsson, etikett- och bemötandeexpert
Etikettdoktorn