Fråga:
Jag mår nastan illa nar jag ser alla do’s and don’t’s har.
Är vara liv verkligen sa strukturerade? Ar det sa att varenda företeelse vi har måste accepteras av andra?
Varenda fråga du behandlar handlar ju om hur andra kommer att tycka om det?
Varför måste vi i Sverige vara sa bajsnödiga hela tiden och mana om att alltid vara korrekt hela tiden? Att alltid framstå i god dager.
Det tar ju automatiskt bort allt som har med riktig vanskap och karlek, dvs spontanitet och vaga vara s ig sjalv, inte sant?
Ar det sa viktigt att rätta sig efter regler och gamla traditioner for att bevisa att man gillar, respekterar eller älskar någon?
Vet inte om detta ar svenskt eller inte, men känner igen detta från mina 30 år i Sverige. Ärligt talat så ar jag fascinerad att det till och med finns en blogg om detta.
Svar:
Du tar dig friheten att uttrycka dig nedlåtande om något som många uppskattar.
Du anser att detta tar bort spontanitet, kärlek och jag vet inte riktigt vad du mer försöker ta med.
Nej. det är inte sant, men du är frispråkig mot mina läsare, så jag ska vara lika öppen mot dig.
Ditt inlägg visar att du inte har någon som helst koll på detta med etikett. En svensk tradition? Fel!
Jag kan redovisa etikett från 52 länder, där t.ex. Finland är en av de mest traditionsfyllda i samband med disputationer.
England , i Österrike, i Frankrike och så kan jag fortsätta.
Lämnar du ett visitkort fel i Japan, glömmer hedra den äldre i Kina eller bugar fel i Thailand är du körd.
Du kan inte göra affärer, du kan inte resa utan att bli behandlad som otrevlig och så vidare.
Vart du än kommer finns detta, överallt. För därhelst två människor möts är de beroende av bemötande och då uppstår vett och etikett.
Första etikettboken skrevs av en Italiensk munk på 1100-talet, 600 verser på latin. Min äldsta bok är från 1795.
På medeltiden var det en holländsk folkskolelärare som skrev etikettböcker, en tysk greve, en judisk man i London skrev två avhandlingar på 1940-talet och så kan jag fortsätta.
Den senaste i min samling är en engelsk etikettbok på 1200 sidor, en bok som gjorts om i 18 upplagor! Svenskt? Du är helt fel ute, vi är bara en vindpust i den globala etiketten!
Den person som kan sin etikett, har också klokheten att veta när man avstår från den.
Den som inte har en aning om den vet varken ut eller in missar finessen och glädjen i att kunna umgås, det är då spontanitet uppstår. Hur har du kunnat missa detta i 30 år?
Fascinerande.
Det handlar om en ledstång genom det sociala livet och vågar man hålla i den så kan man ha ganska kul.
Det mest intressanta av allt är att du, trots din kritik, besöker min sajt.
Men du är lika välkommen som övriga, kanske hittar du något som kan glädja dig och hjälpa dig.
Men det hedrar dig att du är rakryggad nog att skriva till mig under eget namn, men av respekt för dig som person publicerar jag inte vem du är.
Läs mer i mina artiklar om vett och etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Hej!
Detta är intressant. När jag under många år var ordförande i ett av Sveriges Skytteförbund fick jag tillfälle att noga och ingående se hur andra länders affärsetikett och kultur m.m. fungerade. Oerhört intressant vill jag nog påstå. Tänkte berätta om tre saker som jag både förvånades över och fann otroligt intressant. Tänkte börja med humor.
Det är olika humor i världen märkte jag ganska snart när jag reste runt och träffade folk från alla delar av världens hörn. Att vi i norden hade ganska likartad humor kan jag förstå. Men att Israel och Sydafrika hade exakt samma humor som oss förvånade mig lite. Vi är ju trots allt ganska olika länder med olika historia och kultur.
Matetikett, jösses vad olika modeller det finns här. Att kineser slafsar och beter sig illa vid matbordet i våra ögon är ju numera ett ganska känt faktum, men att det var så ”illa” trodde jag inte. Frågvis som jag är så frågade jag självklart några kineser om man alltid gör så. Det var inte en bra fråga, det förstod jag, men jag var ju nyfiken. Då fick jag en lektion i kinesisk vett och etikett vid matbordet. Även om dom sa att det finns olika varianter inom landet. Det är ju ett ganska stort land. Att tugga med stängd mun och att inte spotta ut mat på tallriken ser dom som dåligt bordsskick. Men, dom anpassade sig till vårt ”västerländska” ätsätt på våra möten så gott dom kunde. Frågan är om jag skulle kunna anpassa mig till deras i Kina. Har aldrig varit där. kanske tur, haha. Mötesordning. I Sverige är vi vana vid att ha en agenda som vi följer ganska slaviskt. På gott och ont. I många andra länder fungerar det inte så. Där har man en ganska ren agenda där man under de första timmarna ”bygger” upp agendan. Då fungerar det så här: Sverige har ett förslag på punkt på agendan säger vi. Då lyfter man upp denna frågan på mötet och då måste minst ett land till ställa sig bakom detta annars kommer den inte ens upp för diskussion. Detta fick jag ganska tidigt lära mig och fann mig snabbt i all denna lobbying som förekom innan mötet. Mutor och bestickning skulle vi kalla det för i Sverige. Det första mötet jag kom till överraskade mig då jag direkt blev påhoppad av den Holländska representanten som undrade om Sverige ville stötta dom. Snart därefter kom en representant från Canada och bjöd på en öl över en diskussion om deras tänkta punkt. Det sköttes snyggt, men allt var som uppgjort för ”småmutor” Det är visst ganska vanligt i många länder att man gör på detta viset. Amerikansk affärsmodell heter det visst med ett finare språk.
Nåväl, detta var de tre största upptäckterna jag gjorde under alla dessa år med koppling till etikett, kultur och vett.
Klädsel är alltid roligt, men där är vi helt lika över hela världen. Mörk kostym med slips. Skjortfärgen kan däremot variera lite mer.
Fredrik
Vilka bra och intressanta svar! Tack!
Frågeställaren är en typisk 25 årig t-tröja person som skall kivas lite.