Fråga:
Förolämpade vännen, hur ber jag om ursäkt? Olyckligtvis förolämpade jag en god vän grovt för en tid sedan genom att skicka ett mycket otrevligt SMS sent en kväll. Jag var lite berusad när jag gjorde det, men det är förstås ingen ursäkt, och jag var verkligen inte så berusad att jag inte visste vad jag höll på med (vilket, även det, förstås inte hade varit någon ursäkt).
Hade jag omedelbart, dagen därpå, hört av mig och bett om ursäkt tror jag min vän accepterat det utan problem. Tyvärr gjorde jag inte det utan istället upphörde vår kontakt fram till för ett par veckor sedan då han hörde av sig med det korrekta påpekandet att jag hanterat händelsen på ett fullkomligt oacceptabelt sätt som inte bett om ursäkt för det inträffade. Jag svarade (nytt SMS) att jag bad om ursäkt men jag inser att det knappast är tillfyllest eftersom det gått så lång tid och jag inte gjorde det förrän jag blev påmind.
Nu försöker jag hitta ett sätt att be om ursäkt som är ”rejälare” men jag kan inte hitta något vedertaget sätt för detta. Jag har en känsla att om man befunnit sig i min situation vid förra sekelskiftet så hade det inom bourgeoisien funnits, ungefär som klädkoder idag, etablerade och allmänt accepterade sätt att uttrycka en ursäkt för olika nivåer av faux pas (reds anm: Faux pas är ett franskt uttryck som bokstavligen betyder ”felsteg”).
Det är trots allt skillnad mellan att komma fem minuter för sent till ett möte respektive förföra en väns make/maka.
Vad är ett nutida etablerat och allmänt accepterat sätt att be om ursäkt på ett sätt som visar på allvaret av det inträffade så att nivån på ursäkten korresponderar mot detta allvar?
Svar:
Det finns egentligen inget vedertaget modernt ”regelverk” för ursäkter där graden av förseelse motsvaras av en viss formell handling. Däremot finns det en allmänt accepterad princip: ju större skadan är, desto mer personligt bör ursäkten framföras. Det är det mest konkreta svaret på frågan förolämpade vännen, hur ber jag om ursäkt.
I ditt fall handlar det inte bara om det otrevliga SMS:et utan också om att lång tid passerat utan att du tagit ansvar för det som hände. Därför räcker sannolikt inte ytterligare ett SMS eller ett mejl.
Den starkaste ursäkten är oftast den enklaste. Ta kontakt med din vän och fråga om ni kan ses. När ni träffas berättar du att du vill be om ursäkt för både meddelandet och för att du inte gjorde det direkt när det inträffade. Undvik att hänvisa till berusning. Förklara inte varför du gjorde det. Skyll inte på omständigheter. Försök inte mildra det inträffade.
Säg istället ungefär:
”Jag betedde mig illa mot dig. Det jag skrev var oförsvarligt och jag borde ha bett om ursäkt redan dagen efter. Att jag inte gjorde det var också fel. Jag förstår om du blivit både sårad och arg. Jag vill bara säga att jag är ledsen och be om ursäkt.”
Sedan får den andra personen avgöra vad som händer därefter.
Historiskt sett fanns visserligen fler sociala ritualer kring ursäkter, särskilt inom bildade och borgerliga kretsar. Men även då var den mest uppskattade ursäkten ofta densamma som idag: att erkänna sitt fel öppet, utan undanflykter och utan att kräva förlåtelse tillbaka.
Den verkligt stora ursäkten ligger därför inte i någon särskild formulering eller gest. Den ligger i att man frivilligt tar på sig hela ansvaret, accepterar konsekvenserna och låter den sårade personen avgöra om relationen kan repareras.
Det brukar kallas att ”lägga sig platt”, och i frågor som denna är det ofta den mest värdiga vägen framåt.
Läs mer i min artikel om bemötande >> >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson