ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:

Fråga:

Fråga:

När de övriga inte vill ge dricks på delad nota? Jag har en fråga gällande dricks när man är ute på restaurang, detta just för mat då partnern och jag inte brukar ta hela notan på samma sätt när vi bara går ut och dricker.

Jag vet att i Sverige så är det inte krav på dricks och jag lämnar inte alltid dricks. Sedan om det är den fd. restaurangarbetaren i mig, eller uppväxten i en familj som ofta ätit ute både i Sverige och runt i Europa, så brukar jag lämna dricks när jag tycker de gjort bra service och maten är god. Eller att sällskapet vart större, krångliga beställningar etc. De bättre får lite mer såklart. Dålig service eller mat brukar inte få dricks av mig, men jag är heller inte superkräsen och förstår att fel och missförstånd sker. Där förstår jag att alla inte håller med då det ”inte ska behövas dricksas i Sverige/Europa” enligt en del.

Sedan kan jag inte precis säga att jag endast besökt en massa fem stjärniga restauranger men några finare med några stjärnor har jag ändå besökt.

Gällande det lilla ”problemet” som jag märkt av är att när vi går ut och äter med ett visst familjesällskap så vet jag att även om personalen vänt och vridit på sig för att ge stjärnklassig service till vårt trilska sällskap så skulle ingen i sällskapet vilja dricksa. De är även trilska att ha och göra för mig och min partner med om vi istället ska swisha dem vår del av notan även om det inte dricksas. Anledningen till att jag inte ber personalen att dela upp notan är för ”oj va dyrt” kommentarerna och liknande dyker upp nästpå garanterat på ett rent ut sagt pinsam nivå, så jag brukar säga att jag tar notan och så swishar de mig helt enkelt. De swishar alltid och det brukar vara bra så. Jag brukar dock inte nämna att jag lämnar dricks för jag och partnern hade likaväl gjort det ändå och det gör oss inget att dra upp den procenten mot hela bordets summa så att säga.

Vi har nämnt något lätt i förbifarten de första gångerna i stil om att den förstklassiga service eller maten definitivt förtjänar en dricks i slutet av kvällen men då fått negativa svar angående ämnet. Men det har råkat ske några få gånger att när någon skulle swisha så var de osäkra på vilken rätt de tog eller liknande så de faktiskt ville se kvittot och då såg att jag lämnat dricks. De tog upp det som ett ”blev det SÅ mycket?” och jag försökte så snabbt men artigt borsta undan det och byta ämne. Detta gav senast en liten sur min från några och de höll i sig hos dem resten av kvällen, inte att de sa något rent ut men tonen var genast lite surare hur mycket vi andra än försökte vända på det.

Kan tillägga att denna gruppen är sorten som ser en helt vanlig, enkel restaurangs meny och utbrister utan att tänka ”oj va dyrt” högt och upprepande gånger när de ska beställa och rent allmänt beter sig lite som jag minns minns min släkts yngre barn bete sig, innan de blev stora nog, med att bl.a. högt och tydligt stöna efter att maten dröjer när det gått knappa 10 min från att personalen gick från bordet, lägga oartiga kommentarer om restaurangen/personalen eller att få tag på personalen genom att knäppa med fingrarna alternativt vifta som ett mindre vindkraftverk när det under hela kvällen fungerat utmärkt med en lätt ögonkontakt. Jag har också snällt försökt informera angående rimliga tider gällande ”väntetid”, att priserna faktiskt är väldigt bra, oartiga kommentarer är inte lämpliga utan kan tas senare när vi lämnat restaurangen om de nu tvunget vill det och att knäppande/viftande är oartigt. Detta har dock inte hjälpt tyvärr så har gett upp där.

Hur är då det bästa att hantera dricksen? Det har blivit gånger när jag och partnern rakt av sagt från start att vi står för hela notan om någon blir firad så de kan ignorera priserna redan innan innan ankomst så där underlättar det lite, ibland, men vi gör ju inte detta varje gång. Och, tro mig, kunde vi undvika att någonsin gå ut på restaurang med dessa så skulle vi men det är tyvärr ej möjligt så vi försöker hitta bra men billigare restauranger och har hittills bara hittat guldklimpar.

Och du råkar inte möjligtvis ha något tips på hur man kan åstadkomma underverket med få vuxna människor i 50+ ålder att bete sig bättre än barn under 10? Jag tror dock tyvärr inte att det går att rädda.

Svar:

När de övriga inte vill ge dricks på delad nota? Det här är egentligen två olika frågor. Den ena handlar om dricks och den andra om hur man hanterar människor som inte uppför sig särskilt väl på restaurang.

När det gäller dricksen tycker jag att ni redan har hittat den rimligaste lösningen. Om du väljer att betala notan och därefter låter övriga swisha sin del av mat och dryck, då är dricksen i praktiken din ensak. Dricks är frivilligt och ett personligt sätt att visa uppskattning. Den som inte vill lämna dricks behöver inte göra det, men på samma sätt har ingen annan anledning att invända mot att du väljer att göra det.

Mitt råd är därför att inte ens diskutera dricksen med sällskapet. Ju mer man argumenterar för varför personalen förtjänar dricks, desto större är risken att man får en principdebatt tillbaka. Om någon råkar se kvittot och kommenterar summan kan du lugnt svara att du valde att avrunda notan eftersom du var nöjd med servicen. Sedan byter du ämne. Du behöver varken försvara eller ursäkta ditt beslut.

Det är också värt att komma ihåg att etikett inte handlar om att alla måste tycka lika. Det handlar om att visa hänsyn. Den som inte vill ge dricks har rätt att avstå. Den som vill ge dricks har rätt att göra det. Problemet uppstår först när man börjar lägga sig i varandras val.
När det gäller sällskapets beteende är jag tyvärr inte särskilt optimistisk. Människor som passerat femtioårsåldern och under lång tid byggt upp sina vanor ändrar sig sällan därför att någon påpekar vad som är lämpligt. Hade de varit mottagliga för sådana synpunkter hade de sannolikt redan tagit till sig dem.

Därför skulle jag inte lägga energi på att försöka uppfostra dem. Ni har redan försökt förklara att man inte knäpper med fingrarna åt personalen, att väntetider måste vara rimliga och att högljudda kommentarer om priser och service inte är särskilt eleganta. Mer än så kan man knappast göra.

Det enda ni faktiskt kan påverka är ert eget agerande. Fortsätt behandla personalen vänligt, visa uppskattning när servicen är god och agera föredöme vid bordet. Om någon i sällskapet uppträder direkt otrevligt kan det ibland vara effektivare med en stillsam kommentar som: ”De verkar ha mycket att göra i kväll” eller ”Vi ger dem några minuter till.” Då korrigerar man situationen utan att skapa en öppen konflikt.

Ibland får man också acceptera att vissa restaurangbesök handlar mer om att vårda relationerna än att njuta av måltiden. Det låter som att ni redan kommit till den insikten.
Och för att svara på din sista fråga: nej, jag känner tyvärr inte till någon etikettregel som med säkerhet får vuxna människor att bete sig bättre än tioåringar. Hade en sådan funnits hade den sannolikt varit min mest efterfrågade artikel genom tiderna.

Fråga:

Olika efternamn i samma hushåll, hur adresserar du elegant? Jag undrar hur det gäller när man ska skicka ut brev som t.ex. jul-, tack- eller inbjudningskort. Vi brukar bara skicka till närmaste familj och vänner som vi faktiskt umgås med så inget extremt formellt men vill ju fortfarande att det ska se korrekt ut.

Hur det ska adresseras till par som har varsitt efternamn men är i samma hushåll? Skriver jag bara ena personen på kuvertet med bådas i kortet eller bådas på kuvertet?

Exempel 1:
Jan Jansson
Gågatan 1
123 45 Stadbyn
och sedan bara i kortet skriva ”God Jul och Gott nytt år Jan & Erika önskar –”

Exempel 2:
Jan Jansson & Erika Eriksson
Gågatan 1
123 45 Stadbyn

Jag vet att om jag skickar till ett par med olika efternamn som har minst ett barn i hushållet (inte utfluget) så brukar jag köra med ”Familjen” och skriva in det efternamn barnet har, just för att mentalt slippa singla slant på det hela. Är detta ok att göra eller finns det en annan standard där med? Kan det ses som ofint av mig om det är en i paret som är styvförälder/bonusförälder?

Sedan, för att göra det hela ännu krångligare, när det gäller att skriva returadress på baksidan av kurvertet har jag också där ett litet problem. Min partner och jag är inte gifta än och en av oss har dubbelnamn som förnamn och en av oss har dubbla efternamn. Detta gör det väldigt långt att skriva när vi skickar ut till våra familjer, gemensamma vänner och enskilda vänner. Hur ska detta skrivas/hanteras?

Kan erkänna att jag inte riktigt minns hur jag gjort det tidigare år men tror jag kan ha skrivit mitt namn till familj/vänner på ”min sida” och partnerns namn på ”hens sida” och sen valfritt på gemensamma vänner.

Hur adresserar man egentligen julkort, tackkort och inbjudningar till par som har olika efternamn? Ska båda namnen stå på kuvertet eller räcker det med den ena personen? Och hur gör man med familjer där det finns bonusbarn eller olika efternamn inom hushållet?

Dessutom undrar jag hur man på ett praktiskt sätt skriver returadress när namnen är långa och man inte är gifta.

Fråga:

Fräck vana eller ny norm, får man reservera solstolar?

Jag kom nyligen hem från en semesterresa utomlands och en sak irriterade mig mer än något annat. Redan före frukosten var nästan alla solstolar vid poolen upptagna av handdukar, böcker och badväskor.

Problemet var bara att ingen låg där. Ibland stod stolarna tomma i flera timmar medan andra gäster fick leta plats.

Är det verkligen okej att reservera solstolar på det här sättet, eller bryter det mot vanligt hyfs?

Svar:

Nej, enligt min mening är det inte ett särskilt hänsynsfullt beteende.

Det här fenomenet har blivit så vanligt att många nästan betraktar det som en oskriven semesterregel. Men bara för att något är vanligt betyder det inte att det är artigt. Tvärtom.

God etikett handlar inte om att säkra sina egna fördelar, utan om att visa hänsyn till människorna omkring sig. Så svaret på din fråga fräck vana eller ny norm, får man reservera solstolar blir helt enkelt, nej.

En solstol vid en hotellpool är en gemensam resurs. Tanken är att den ska användas av den som faktiskt är där. När någon lägger ut en handduk klockan sex-sju på morgonen och sedan försvinner till frukost, stranden eller hotellrummet i flera timmar blir resultatet att andra gäster nekas en plats som i praktiken står tom.

Jag brukar säga att man inte kan sitta på en stol med en handduk. På samma sätt som en jacka inte går på teater och en väska inte äter lunch, solar inte heller en handduk.

Faktum är att problemet blivit så omfattande att många hotell har börjat agera. På vissa anläggningar plockar personalen bort handdukar från obevakade solstolar efter en viss tid. På andra håll får gäster en tillsägelse, och det finns även hotell som tydligt informerar om att solstolar inte får reserveras i förväg.

Att hotell ser sig tvungna att införa sådana regler säger en hel del om hur störande beteendet upplevs av andra gäster. När sunt förnuft och hänsyn inte räcker, kommer ofta reglerna som ett sista försök att skapa rättvisa.

Det intressanta är att reglerna egentligen inte skapades för att lösa ett praktiskt problem, utan ett hänsynsproblem. Om alla använde solstolarna när de faktiskt ville sola skulle behovet av förbud knappast finnas.

God etikett handlar ofta just om detta, att göra det som fungerar för alla, inte bara för en själv.

Samtidigt är det viktigt att vara realistisk. Om någon lämnar sin plats några minuter för att bada eller hämta en glass är det naturligtvis något helt annat. Problemet uppstår när man försöker göra anspråk på en plats långt innan man tänker använda den.

Många försvarar beteendet med att ”alla andra gör likadant”. Men etikett har aldrig handlat om att följa flocken. Den handlar om att bidra till en trevligare miljö även när ingen tvingar dig.

Mitt råd är därför enkelt. Använd solstolen när du behöver den. Lämna den när du inte gör det. Då får fler möjlighet att njuta av sin semester, och stämningen runt poolen blir betydligt trevligare.

Den verkliga frågan är kanske inte om man får reservera en solstol. Frågan är varför man anser sig ha större rätt till den än den som faktiskt står där och vill använda den.

Om alla gjorde så skulle ingen hitta en ledig plats. Det brukar vara ett ganska bra test på om ett beteende är hänsynsfullt eller inte. Och just därför är reserverade solstolar ofta mer en fråga om egoism än om semesterplanering.

Fråga:

Fråga:

Fråga:

Berätta om graviditet vid bröllop, ett etikettsbrott eller ett påhitt?

Jag och min partner ska på ett bröllop för en avlägsen vän om några veckor. Vi åker till annan ort på fredagen tillsammans med min partners föräldrar, och bröllopet hålls på lördagen. Ingen i vårt sällskap är nära brudparet alls. Vi hade tänkt att berätta för föräldrarna om graviditeten på fredagen, när det bara är vi fyra, eftersom vi sällan träffar dem och det då har gått de 12 veckor av graviditet då man brukar hålla det hemligt.

En vän till oss som också ska på bröllopet har dock sagt åt oss att vi inte får berätta om graviditeten då, för att det skulle vara ett allvarligt brott mot etikett och sagt att jag behöver ljuga om att jag är gravid under hela bröllopshelgen.

Jag kan förstå att man inte vill att någons särskilda dag ska handla om någon annans graviditet, och att det vore extremt olämpligt att berätta om graviditeten under själva bröllopsfirandet, eller ta uppmärksamhet eller tid från firandet. Men detta handlar om att vi enskilt, och dagen innan festligheterna börjar berättar för min svärmor att hon ska bli farmor.

Det bör tilläggas att i vårt sällskap är det ingen som känner några andra på bröllopet än brudparet, och inte ens dem känner vi särskilt bra. Jag bedömer att ingen på bröllopet överhuvudtaget skulle bry sig om att jag är gravid, och om någon frågar varför jag inte dricker alkohol så ser jag inte hur det skulle skada att svara ”för att jag är gravid”.

Svar:

Det här är ett sådant svar på din fråga berätta om graviditet vid bröllop, ett etikettsbrott eller ett påhitt, där jag vill att du ska känna både lättnad och trygghet när du läser svaret, för det finns faktiskt ingenting i er plan som ens nuddar vid ett etikettsbrott. Tvärtom, det är en varm, fin och helt naturlig inledning på en bröllopshelg.

Du berättar för dina svärföräldrar, i lugn och ro, dagen innan bröllopet. Det är en privat stund, bara ni fyra, och det är dessutom ett tillfälle som ni sällan får. Att låta dem få veta att de ska bli farföräldrar är en glädje som inte konkurrerar med någonting i världen, allra minst ett bröllop där ni inte ens tillhör den närmaste kretsen.

Att din vän påstår att detta skulle vara ett allvarligt etikettsbrott är, för att uttrycka det milt, fullständigt felaktigt. Det är en egenpåhittad regel som saknar all förankring i vett och etikett. Ingen seriös etikettskälla och definitivt inte jag, skulle någonsin hävda att du måste ljuga om en graviditet under en hel helg för att inte ”störa” ett bröllop. Det är en orimlig tanke. Du kan titta på denna engelska länk, där man säger i korthet att man bör undvika stora offentliga graviditetsbesked under själva bröllopet, men att privata samtal före eller efter är helt i sin ordning.

Med andra ord: att berätta för föräldrarna i lugn och ro dagen innan är helt förenligt med god etikett.

Och du har helt rätt i din egen bedömning: ingen på bröllopet kommer att bry sig det minsta om att du är gravid. Brudparet står i centrum, punkt slut. Om någon undrar varför du inte dricker alkohol och du svarar att du är gravid, så är det en helt normal och okomplicerad förklaring. Det tar inte uppmärksamhet från någon, det skapar ingen dramatik, och det förändrar inte bröllopsdagen för en enda människa.

Så mitt råd till dig är enkelt: berätta för föräldrarna, njut av den stunden, och strunta högaktningsfullt i vännens påhittade etikettsregler. Det här är en glädjande nyhet som bara kommer att göra dem ännu lyckligare inför helgen, och det är precis så en bröllopshelg ska börja, med värme och goda nyheter, inte med oro för något som inte ens är ett problem.

Det är helt i sin ordning, och du kan känna dig fullständigt trygg i det.

Fråga:

Långa ben i kollektivtrafiken, hur göra? Vanligtvis så anses det inte acceptabelt att manspreada i kollektivtrafiken men hur gör man om man har såpass långa ben så att man måste göra det för att överhuvudtaget få plats i sittplatserna.

Finns det några andra etikettregler som påverkas om man skulle vara väldigt lång?

Svar:

Fråga:

Hur kan jag bli mer intressant vid social dans? Jag är ibland på social dans, d.v.s. bugg och foxtrot. Jag har gått buggkurser och anser mig kunna dansa någorlunda bra.

Jag anmäler mig ensam till kurserna och går ensam till socialdanserna. Det sägs att det heter social dans, men hur kan mina tillfällen på kurserna och danserna bli sociala?

Behöver tips på vad man kan börja prata om. Vill ju inte prata jobb eller bli allt för privat vid första mötet med folk.

Jag har börjat tänka på en sak alt oftare, det är att min självkänsla är låg efter en aktuell skilsmässa, vi skilde oss för ett år sedan och jag blev lämnad.

Hur som helst, jag jobbar på att åka ut och dansa själv för det är så kul och mysigt att dansa.

Men, som sagt, jag vill gärna uppfattas som mer trevlig och socialt lättsam. Hur kan jag göra? Vad kan jag börja prata om?

Svar:

Social dans är egentligen ett av de mest tacksamma sammanhang som finns när man vill vara trevlig och lättsam utan att behöva prestera socialt. Det fina är att du redan gör det svåraste, du går dit ensam, du dansar, du deltar. Det är i sig ett starkt tecken på mod och vilja att ta plats i livet igen efter en separation som skakat självkänslan. Men låt mig utveckla svaret på din fråga hur kan jag bli mer intressant vid social dans?

Just därför är det bra att veta att social dans inte kräver några stora samtal, inga djupa bekännelser och inga imponerande presentationer. Det räcker med små, varma öppningar som gör att människor känner att du är tillgänglig och vänlig.

Det enklaste sättet att göra danskvällarna mer sociala är att låta samtalet börja i det som redan förenar er, nämligen dansen. Du kan kommentera musiken, fråga om personen brukar dansa här, säga att det var en trevlig dans eller att du uppskattar deras stil.

Det är små, ofarliga ämnen som inte leder in i jobb eller privatliv men som ändå öppnar dörren till ett naturligt samtal. Många som går på social dans är där av samma skäl som du, de vill röra sig, känna sig levande och ha en stund av glädje utan krav. Det gör att de är mottagliga för just den typen av lättsam kontakt.

Det är också helt i sin ordning att vara lite försiktig med vad du berättar om dig själv i början. Du behöver inte nämna skilsmässan eller självkänslan, det kommer inte att göra dig mer social.

Det som gör dig social är att du visar att du är närvarande, att du är nyfiken på andra och att du uppskattar stunden. När du säger något enkelt som att du tycker musiken är bra eller att det är skönt att komma ut och dansa, signalerar du att du är en person som är lätt att prata med. Det räcker långt.

Det är vanligt att självkänslan svajar efter en separation, särskilt när man blivit lämnad. Det påverkar hur man tolkar sociala situationer och hur man uppfattar sig själv i mötet med andra. Men just dansen är ett område där du får bekräftelse utan att behöva ord.

Varje dans du blir uppbjuden till, varje leende, varje tack efter en dans är små bevis på att du fungerar socialt precis som du ska. Det är ofta mer läkande än man tror.

Det viktigaste är att du inte försöker vara mer social än du känner dig. Du behöver inte prestera trevlighet, du behöver bara vara dig själv i små doser. Ett par meningar räcker för att skapa kontakt.

Resten sköter dansen. Och du kommer att märka att ju fler gånger du går dit, desto mer naturligt blir det att småprata, skratta lite och låta kvällen bära dig.

Det är så social dans blir social, inte genom stora samtal, utan genom små, vänliga ögonblick som läggs på varandra tills de blir trygghet. Några förslag på inledande ord:

Tycker du som jag att musiken är extra bra i kväll, det känns som den lyfter dansen lite.

Tycker du som jag att det är skönt att komma ut och dansa, det blir alltid en fin känsla i kroppen.

Tycker du som jag att det här stället har trevlig stämning, det är lätt att trivas här.

Tycker du som jag att den här låten är perfekt för foxtrot, den flyter så fint.

Tycker du som jag att det är roligt att dansa med olika personer, man lär sig något nytt varje gång.