Barn – hur stort intresse för svågers nyfödda barn måste jag visa?

Fråga:
Min sambos bror med fru har precis fått barn.

Det har pratats konstant om detta barn ända sedan de gick ut med att de väntar barn.

Jag har själv en ansträngd relation kring barnafödande och jag varken kan eller vill själv skaffa barn.

Jag gör det sedvanliga när någon fått barn, gratulerar, kanske skickar en blomma om det är någon närstående, med mera.

Ofta brukar det räcka, folk brukar inte tjata vidare.

Min sambos föräldrar pratar väldigt ofta om vad mamman (min sambos brors fru) gör och hur hon mår.

Jag kan allt om hennes graviditet, via föräldrarna.

Saken är den också att jag och min svågers fru inte heller kommer överens.

Hon är väldigt dominant, dömande mot mina livsval rent allmänt, tilltalar mig inte självmant och undviker mig i största mån.

Hur mycket måste jag intressera mig för deras barn och mammans hälsa?

Jag har gratulerat men inte hälsat på dem, men det har min sambo.

Hur mycket måste jag för egen del åka och hälsa på dem, köpa presenter och liknande?

Hur mycket måste jag ställa frågor och visa intresse för barnet? När jag träffar barnet första gången, måste jag sitta och lyssna på timmar efter timmar om varje detalj om barnet, eller kan jag gå undan efter ett tag?

Hur mycket intresse ska jag visa? Jag vill inte verka oartig eller otrevlig men jag har verkligen annat för mig.

Det är dessutom triggande för mig att hela tiden prata barn.

Svar:
Att din svåger och svägerska som nyblivna föräldrar pratar om sitt barn större delen av tiden är helt naturligt.

Detsamma gäller barnets farfar och farmor, det är stort för dem också.

Där är det bara att gilla läget, det kommer lugna ned sig med tiden.

Ni ska ju fortsätta umgås med varandra, förhoppningsvis under många år och då gäller det att hitta en bra nivå.

Om din svägerska tydligt visar sitt ogillande mot dig, då kan du vid lämpligt tillfälle berätta för henne att du känner att hon undviker att prata med dig, har synpunkter på dina val i livet.

Då kanske du inte heller behöver vara så intresserad av hennes val även om du tycker det är roligt att de fått barn.

Det går utmärkt att avstå från att närvara om det inte är nödvändigt, då slipper du lyssna och din svägerska kanske inte upplever det som besvärande om ni inte trivs ihop.

Att gå undan kanske är mindre bra, försök istället fundera ut några intressanta ämnen i förväg och när du kan leder du in samtalet på detta istället.

Väldigt ofta väcker det föräldrarna lite och de inser att man kanske ska prata om något annat än barnets utveckling, sömn och mattider

Däremot behöver du inte köpa en massa presenter till barnet, några sådana förväntningar har inte etiketten.

Men vill din sambo göra det är ju problemet löst.

 

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Affärsetikett – när är det lämpligt att företaget börjar använda sin nya logotype vid ett jubileumsår?

Fråga:
Vi är ett företag som firar 75 år i januari 2021.

När ska man börja använda jubileumsloggan i korrespondens och på kläder?

Svar:
Det finns inga rätt eller fel i detta, men det förefaller mest korrekt att starta efter nyåret 2020/2021.

Därmed upplevs en logotype med t.ex. texten “75 år 2021″  trovärdig och korrekt.

Läs mer i min artikel om förtroende hos kund >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bemötande – deras son har avlidit, men vad ska jag säga när jag träffar dem?

Fråga:
Vår grannar förlorade precis deras son för några dagar sedan.

Vi har inte någon relation till grannarna men vill lämna en blomma och beklaga sorgen.

Vad ska jag säga när jag lämnar blomman?

Vill inte vara respektlös och fråga för mycket.

Grannarna är muslimer så pojken är redan begravd.

Svar:
Om du vill lämnar du en blomma, annars kan ett besök vara fullt tillräckligt.

Du behöver inte säga så mycket.

Berätta att även om ni inte känner varandra så väl vill du visa ditt deltagande i deras sorg.

Fråga hur de mår. Sedan behöver du sannolikt inte säga mer, de kommer att prata och uppskatta att du har modet att fråga.

Det säger de många som drabbats av svår sorg, just att människor inte vågar fråga. Man upplever att vissa nästan undviker dem.

Så ta dig tid, det går inte att bara lämna blomman och tro att det sedan är över.

Räkna med att du måste lyssna en stund, det är lyssna det handlar om, inte att själv finna de rätta orden.

Läs mer i min artikel om kondoleans >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fira inte Halloween den 31 oktober 2020!

Fira INTE Halloween lördag 31 oktober 2020!

Lördag 31/10 är Alla Helgons Dag, en helgdag till minne av de döda.

2020 har dessutom många gått bort i COVID-19.

Visa alla anhöriga respekten att inte “spöka” denna dag!

Halloween är på fredagen den 30 oktober.

Läs mer i min artikel om Halloween >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bemötande – hur ska jag förhålla mig till andras religion och agerande om jag själv inte är troende?

Fråga:
Hur bemöter jag (enstaka) släktingar som hälsar och skriver Gud välsigne er till oss och vår dotter 9 år?

Jag har respekt för alla människor och syner och är öppen, ser många sidor utifrån sett och positiv bara så du vet.

Frågan grundar sig i att jag inte alls håller med, är vaksam för påverkan mot vår dotter som på sitt sätt sker smygvägen med finlir eller att jag kan ta emot deras budskap inombords.

Egentligen skulle jag vilja säga allmänt tack snälla för hälsningen men skulle vilja påminna om att det inte alls känns som en hälsning till mig för den har ingen som helst verkar eller relevans.

En sak är bordsbön som de har där jag (en gång år) inte knäpper händer eller säger ett ljud.

De vet mer än väl att jag inte är på den linjen alls.

Intresserad av din vinkling.

Svar:
Ordet och hälsningen “Goddag” kommer ursprungligen från begreppet “gå i Guds frid”.

Det fanns en tid då man inte visste om den man mötte skulle finnas till nästa gång, allt från sjukdomar till överfall kunde drabba personen.

En artighet och en önskan om att slippa det onda.

När en troende person önskar dig, din familj eller dotter “Guds välsignelse” så är det den personens uttryck för att hen vill dig allt det bästa.

För den troende är den välsignelsen sannolikt det finaste man kan önska er och då ges det uttryck för detta.

Mitt svar är att du varken ska invända eller uppleva det som ett sätt att påminna dig om att du borde tänka mer på Gud.

Säg istället tack, se det som ett vänligt sätt att önska dig allt gott.

Att vid en bordsbön inte delta aktivt, men ändå tyst finnas med är ett sätt att visa de troende respekt.

När du är hos dem deltar du i detta, när de är hos dig får de finna sig i att bordsbön inte förekommer.

Läs mer i min artikel om hälsning >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Bemötande – min far är svårt sjuk, är det etikettsmässigt korrekt att släkten hälsar på honom?

Fråga:
Jag är dottern och min far drabbades för en period sedan av stroke och fick även reda på att han har ALS i slutskedet och vistas just nu på ett boende.

Vad skulle vara det riktiga beteendet, rent etikettmässigt att förvänta från mina kusiner, d.v.s hans frus syskonbarn?

Svar:
Det går aldrig att säga vad som är rätt eller fel när det handlar om bemötandet av en svårt sjuk person, det måste ske utifrån behov och önskemål.

Men man får aldrig glömma att även om man har fått en stroke, eller har ALS finns det en person inne i den svaga kroppen som tänker, upplever känslor, har önskningar samt känner glädje och sorg på samma sätt som vi som är friska.

Frågan du först måste ställa dig är därför om din far vill och förväntar sig besök av sina syskonbarn.

Har de haft ett nära förhållande? Tror du att ett besök skulle göra honom glad?

Om svaret på dessa frågor är ja, då är mitt råd att du kontaktar dina kusiner och berättar detta för dem.

Läs mer i min artikel om bemötande i vården >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Konfirmation – mottagningen ställdes in, ska vi eller förväntas vi ge en present ändå?

Fråga:
En bekants dotter blev förkyld och konfirmationsmottagningen blev inställd, men hon gick till ceremonin i kyrkan.

Ska man lämna konfirmationspresent ändå?

Och när är det i såfall lämpligt att göra det?

Vet inte om vi blir bjudna till en mottagning i efterhand, men det känns lite konstigt eller?

Svar:
Det var klokt att ställa in mottagningen med tanke på COVID-a9, men kanske tveksamt att hon gick till kyrkan.

Oavsett detta, som egentligen är en helt annan fråga, så är en present alltid som en lyckönskan.

Hon får en present och ett lycka till i framtiden från er och det är inte knutet till om man är på en mottagning, fest eller överhuvudtaget närvarande.

Vill man ge något, så gör man det.

Om ni tycker er känna flickan så väl och att hon kanske skulle bli väldigt glad över att få en sådan, så är det med de tankarna ni ska överväga present eller inte.

Så om ni ska ge något och de bor i närheten av er, åk dit och lämna presenten. Bor de på avstånd så kan ni skicka den.

Följ den känsla som känns rätt för er och som ni tror kan glädja konfirmanden.

Läs mer i min artikel om konfirmation >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Artighet – hvorfor man ikke ser i øynene når man sier “Ha det” i en butikk ?

Fråga:
Jeg vil gjerne spørre om hvorfor man ikke ser i øynene når man sier “Ha det” i en butikk ?

Svar:
Man ska se sina kunder eller den man pratar med i ögonen.

Om man inte gör det, beror det sannolikt på att man inte förstår att detta är förväntat.

Svaret blir att det är dålig stil och ganska ohyfsat.

Ett tips är, att om man tycker det är lite jobbigt att se folk i ögonen, då kan man titta på den andra personens haka.

Det upplevs som man ser varandra i ögonen, men känns lite mer bekvämt.

Läs mer i min artikel om att hälsa >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Relationer – min man äter som en gris, saknar bordsskick och förstör måltiderna. Vad göra?

Fråga:
Min man har inget vidare bordsskick.

Han äter otroligt fort, tittar mest ner i tallriken utan att lyfta blicken och tar sällan notis om mig eller vår tioåriga dotter som sitter med vid bordet.

Han kan stoppa in mer mat i munnen trots att han precis har fått en fråga, tittar inte på andra som pratar med honom, hinner äta upp en hel portion medan vi andra är precis i början och han tar mera mat innan vi andra har ätit upp våra första portioner.

Han stoppar till och med in mer mat innan han har hunnit svälja det han redan har tuggat i munnen.

Han beräknar heller inte hur mycket det finns och att det ska räcka till alla utan äter hejdlöst så länge det finns något kvar eller tills han blir så mätt att han mår illa.

Ibland stoppar han mat i munnen och tuggar samtidigt som har står vid spisen för att lägga upp mer på tallriken. Efter en måltid är hans mage synligt uppspänd/svullen.

Han kan också börja plocka in i diskmaskinen och spola med vatten, skrubba kastruller med mera medan vi andra fortfarande sitter kvar och äter alldeles intill.

Om han inte börjar med det så lämnar han bara rummet när han har ätit färdigt, jag tycker att man ska sitta kvar tills alla har ätit färdigt och delta i samtalet. Det verkar han dock inte intresserad av.

När jag inte är hemma så brukar han ställa fram mat till vår dotter som hon får sitta och äta i ensamhet, antingen från början eller från och med att han ätit färdigt vilket han gör på 5-10 minuter.

Han kan också servera henne mat bara tio minuter innan vi ska åka iväg någonstans och sedan jaga på henne. Han har heller ingen regelbundenhet i mattiderna när jag inte är hemma och det kan gå flera timmar för kort eller lång tid emellan.

Hon verkar ta efter hans beteende mer än mitt och det är ett jättestort problem.

När jag växte upp så satt familjen samlad och åt i lugn och ro. Det var dagens höjdpunkt där vi kom nära varandra och delade med oss av dagen.

Vi dukade gärna fint, tände ljus mer mera, skrattade mycket och hade trevligt. Det var måltiderna som band oss alla samman. Jag inser att jag aldrig dukar fint här hemma längre, det är liksom ingen idé att försöka göra en måltid fin eller trevlig.

Beteendet har gått så långt att det förstör måltiderna: vi sitter mest tysta och bara tuggar.

Om vår dotter har mycket mat kvar på tallriken och inte verkar så hungrig kan han börja ta mat från hennes tallrik och jag måste säga åt honom att sluta.

Han kan också fråga henne om hon vill ha mer mat när hon bara har hunnit halvvägs med sin första portion för att han vill veta om han kan ta resten som är kvar.

Mig frågar han sällan. Ibland, när jag ska ta en andra portion, så är allt slut. Han svar kan vara “jag trodde inte att du skulle äta mer”.

Jag kan inte komma på något att säga vid måltiderna längre och jag känner mig stressad och får svårt att äta då jag blir äcklad. Ibland känner jag att jag är mer hungrig men jag får inte ner maten.

Jag bryr mig heller inte om att lägga upp maten på ett fint sätt längre, varför ska man ens laga mat som någon kastar i sig utan att tugga? Han lär väl varken känna konsistens eller smaknyanser när han bara slänger upp maten i en röra på tallriken och sedan kastar i sig den som om att allt består av havregrynsgröt.

När min dotter och jag äter själva, vilket vi tack och lov gör titt som tätt, så har vi det mysigt och bra. Det är en helt annan stämning, det känns avslappnat och naturligt och måltiderna blir långa och trevliga.

Men även då märks det att hon har präglats på hans bordsskick och jag måste tänka på att hon ska ta små portioner för att hon inte ska kasta i sig för fort. Jag måste också påpeka för henne att sakta ner.

Jag har tagit upp problemet med honom ett otaliga gånger men han blir jättearg på mig.

Att jag blir stressad och tycker att stämningen varken är trevlig eller familjär vid bordet tycker han är något som jag skapar i min hjärna.

Han verkar tycka att bordsskick bara är att tugga med stängd mun och att resten är några överklassfasoner. Han verkar inte förstå varför det finns hänsyn vid bordet eller vad en gemytlig måltid innebär.

För honom innebär måltiden bara att äta för att nära en organism.

Jag får kraftig ångest vid måltiderna och jag ser på min dotter att det har blivit normalt att utfodras snarare än att något ska avnjutas och i gott sällskap. Det gör mig så ledsen att hon ska uppleva det här.

Vad skulle du vilja säga till mig? Och vad skulle du säga till man man om du fick chansen?

Svar:
Det handlar nog väldigt mycket om er relation och hur ni lyssnar och respekterar varandra.

Som svar på din sista fråga, vad jag skulle säga till honom får nog mitt svar bli att jag hade inte sagt något som utomstående, för god vett och etikett innebär tålamod och överseende med andras fel och brister.

Men det hjälper inte här, för här handlar det om bristande kunskap, kanske hans uppfostran och det skulle inte förvåna mig om du ser ett liknade beteende hos föräldrarna till honom.

Så vad tycker jag? Det svaret är enkelt, han beter sig ohyfsat, omoget, okunnigt och helt utan förmåga att sätta sig in i andras upplevelse.

När detta går så långt att partnern känner ångest inför måltiderna, att ert barn påverkas negativt och detta bortförklaras med “överklassfasoner”,  då är det dags att sätta ned foten och få honom att förstå att måltiderna numer är något du helst vill undvika.

Mitt råd är att du helt enkelt, utan er dotters närvaro, diskuterar med honom om hur du känner. Blir han arg, behåll ditt lugn för han känner sig pressad.

Han vet inte hur man gör. För om han visste det, skulle han inte agera som han gör och det är detta som gör honom arg, han försvarar sig på det mest enkla av sätt. Genom att skylla på att det är fasoner.

Kräv inte av honom att han ska klara allt på en gång, ett steg i taget. Lär honom, visa honom. Tillrättavisa inte utan hjälp honom.

För er dotters skull och för din egen och er relation.

Vägrar han det samtalet, föreslå att ni tar hjälp utifrån av en familjerådgivare.

Om han trots dina försök till samtal fortsätter att envist hävda sin rätt till ohyfs, vägrar lyssna, vägrar ändra sig och måltiderna är en ångestfylld situation för dig.

Då skulle jag ta mig en allvarlig funderar på om en sådan relation är värd att bygga vidare på. Låt honom veta det, så kanske han begriper att respektera dig, eller får ta konsekvenserna.

Läs mer i min artikel om bordsskick >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Dödsfall – ska inte en åldrande mor finnas med i sonens dödsannons?

Fråga:
Ska inte en gammal mor som är ensam, stå med i en dödsannons när sonen avlider?

Är det bara hans familj som ska vara med.

Hur är reglerna?

Svar:
En dödsannons brukar undertecknas av de närmast sörjande.

Ibland sker det kollektivt såsom “barnbarn”, “syskon”, “vänner eller dylikt.

Självfallet räknas en mor som närmast sörjande och bör finnas med i annonsen.

Sedan vet jag inte hur förhållandet mellan sonen, hans familj och modern var.

Det kan finnas önskemål om annorlunda förfarande.

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson