ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
En hotellgäst kommer ner till utcheckningen på morgonen och klagar över att inte ha kunnat sova på natten p.g.a. pip-ljud från ventilationen.

Receptionisten beklagar och frågar gästen varför gästen inte ringde ner till receptionen under kvällen så att personalen hade möjlighet att åtgärda problemet, eller kanske t.o.m. gett gästen ett rum vars ventilation var tyst?

Gästen svarar att hon var trött och dessutom fanns risken att en sådan process påbörjades skulle hon aldrig somna igen.

Vad ska man göra om man sätta sig på den situationen?

Vem som har rätt? Är det gästen eller personen som jobbar i receptionen?

Svar:
Hur skulle hotellet kunna veta att gästen har ett problem om detta inte påtalas när det uppstått?

Om gästen hade svårt att somna p.g.a oljudet, så kanske svårigheten att somna hade varit mindre vid ett byte av rum?

Med detta vill jag ha sagt att man kan inte i efterhand kräva av en leverantör att ett fel skulle åtgärdats om leverantören inte uppmärksammats på problemet.

Så i det här fallet hade självklart hotellets personal i receptionen rätt.

Den här gästen hade antingen inte förstått det jag nyss skrivit, men det kan också vara en person som chansar och hoppas på kompensation.

Det kanske har lyckats på andra ställen? Det låter lite som det vore så.

Så i detta fall skulle jag rekommendera personalen i receptionen att tacka gästen för besöket, beklaga att det inte var till belåtenhet, men utan vetskap om bekymret fick de inte chansen att åtgärda.

Fråga:
En nära familjemedlem har precis skaffat hund som denne betraktar som sin lilla bebis.

Själv vill jag ha ett hundfritt hem och skulle helst se att hunden inte kom hem till mig.

Känner mig samtidigt hemsk som känner så, eller är det ett rimligt krav på en så nära familjemedlem?

Svar:
Vi kan väl börja med att en hund är just en hund och ingen bebis.

Den mår bra av att behandlas som just det och en hund kan lämnas till hundvakt eller vara ensam några timmar.

Är det en valp, så får hundägaren anpassa sitt liv utifrån faktumet att hunden inte kan lämnas. Då kan man inte heller besöka släkten.

Problemet uppstår, som du skriver, när hundägaren inte inser att det inte är ett barn.

Dessutom kan man förvänta sig att en vuxen person med vett och etikett frågar om det går bra att ta med sig hunden.

Då måste hundägaren också vara beredd på att svaret blir nej tack, inga hundar.

Omgivningen kan inte gå runt och känna sig otrevlig för att vi inte ser hunden som ett barn. De kanske inte ens gillar hundar!

Ska jag dra en parallell, så kan man som värdfolk välja att bjuda in de vuxna och deras barn är inte medbjudna.

Så självklart kan man vara tydlig och tala om att man avser ha ett hundfritt hem, släktingen är självklart välkommen men utan sin hund.

Det finns inget annat svar än att vara tydlig, du är varken hemsk eller dum.

Om en hundägare inte kan förstå detta, då äger hen problemet. Inte du.

Så säg som det är ”- Besök mig gärna, men ta inte med dig hunden, för jag vill inte ha hundar i mitt hem”.

Fråga:
Jag undrar hur man ser på jämställdhet i Norge i samband med affärssammanhang?

Svar:
Du skriver att du har frågor inför ett skolarbete och då vill jag påminna om att du anger mig som källa vid eventuella citat.

Nu är det kanske inte en fråga om så mycket vett och etikett, men det finns könsuppdelningar inom olika områden och det kanske kan vara en indikator på hur jämställd affärsetiketten i Norge är.

Norge får man nog betrakta som ett av länderna som skapar bra villkor för både kvinnor och män.

Tittar du på landets arbetsmarknad mer generellt så är den ändå könssegregerad.

Vi får då inte glömma att Norge har lyft frågan om hur jämställdhet i näringslivets toppositioner i bland annat affärslivet kan uppnås.

Trots detta är det fortfarande framför allt män som sitter på höga positioner i näringslivet.

I övrigt kan man väl notera att affärslivets jämställdhet påverkas till en del av att det är inte alldeles lätt för kvinnor att göra karriär.

Åtminstone för några år sedan hade man ett system med vårdnadsbidrag som gjorde att kvinnorna stannade hemma när barnen var små.

I det affärsmässiga agerandet i övrigt är det ingen skillnad på kvinnor och män, det är nog samma som i Sverige.

Fråga:
Har en vän som vill ha något av mig för att hon skulle ge mig en present.

Du har fått av mig, men jag hade ingen baktanke att få något av dig, sa jag.

Hon gav sig inte och sa att så gör man bara.

Inte en chans sa jag, du har fel.

Det måste väl vara helt galet och göra eller tänka så?

Svar:
En present, en gåva är ett tecken på uppskattning eller en lyckönskan.

Den förpliktigar aldrig till att givaren ska få något i gengäld, det kan man aldrig förvänta sig.

Däremot kan man av egen fri vilja, för att man tycker om att ge något, ändå vid annat tillfälle ge en present.

Men det finns inga krav, förväntningar eller etikettsregler som uttrycker det.

Ett tack däremot, det är uppskattat!

Det händer att folk minns din födelsedag eller er bröllopsdag eller liknande.

Då kanske det kan vara skoj att få ett tack för att man blivit ihågkommen.

Fråga:
Vad säger du om vissa herrars önskan om att gå med bar överkropp på restaurang eller i butiker?

Svar:
Jag ska sanningsenligt säga att jag ”noterar” det, men det är sällan det händer.

Tycker nog att de flesta män har bra koll på detta och möjligtvis kan det vara någon som sticker från stranden till närmaste butik utan att ta på sig något.

Grundprincipen är att så fort man lämnar stranden, trädgården eller sätter sig vid matbordet tar man på sig en tröja.

Detta bygger mycket på  människors syn på bar överkropp.

På en restaurang är nog sannolikheten stor att mannen skulle ombes ta på sig eller till och med lämna restaurangen.

På golfbanor är det inte tillåtet – och reglerna handlar mycket om hänsyn till omgivningen.

Fråga:
Hur kan man på ett artigt men ändå tydligt sätt be ens arbetskamrater att tänka på oss andra vid arbetsplatsen?

Det pratas högt, man har radion på med mera.

Även om jag stänger dörren, så störs jag av dessa höga ljud.

Hur ska jag lösa detta utan att framstå som någon som bara klagar på andra?

Svar:
Det finns endast tå sätt, det bästa är om du själv tar upp det hela vid en fikarast eller samling av personalen.

I vänlig ton förklarar du störningen och säger något i stil med ”ska vi försöka enas om någon form av regel, så att alla tar hänsyn till behovet av tystnad”, eller något liknande.

Eller får du be din chef ta upp ämnet mer allmänt, som att på denna arbetsplats ska inte musik spelas så att andra blir störda osv.

Anpassning är viktigt från alla håll – det är viktigt att du också tillåter lite av det du betraktar som oljud och dina arbetskamrater inte i alla lägen måste dämpa sig.

Då kommer det säkert fungera bättre!

Fråga:
Om HMK inte är närvarande, är det då OK att till förrätt dricka öl och snaps och skåla i den senare?

För att till huvudrätten utbringa, som första skål, skålen till Hans Majestät Konungen?

Svar:
Om man redan skålat i snaps är skålen vid vinet inte den första skålen.

I formella sammanhang, är det alltid Hans Majestät Konungens skål som kommer först.

Om någon rojalitet närvarar är första skålen alltid Konungens Skål.

Är det således en formell middag, är det inte korrekt.

Vid mindre formella middagar är det nog ingen som tycker att det är något större fel.

Fråga:
Min make dog nyligen på ett boende.

Verksamhetschefen som jag haft viss kontinuerlig kontakt med sedan min man flyttade till hemmet har inte hört av sig för att beklaga.

När jag i går hämtade post på hemmet, råkade hen möta mig och och sa -”jag skulle ha ringt dig men det är så mycket nu”.
När hen förstod att jag hade ont om tid , sa hen -”jag ringer dig på måndag”.

Jag känner mig mycket irriterad över beteendet.

Anser att ett boende, där gästerna är sjuka och oftast gamla och stannar livet ut, måste ha en given policy för hur man ska bemöta de efterlevande.

En personal ringde dagen efter. Hon var den som var hos min man när han dog.

Hon beklagade och förmedlade allt som kändes fint för mig att känna till om min mans sista timmar. Hon fick en stjärna i himmelen av mig.

Några andra i personalen har visat sitt deltagande när jag varit på hemmet för att tömma rummet där min man bodde.

Jag är tacksam över att få veta vad du tycker.

Svar:
Det är alltid en stor sorg och saknad när en kär och närstående avlider, även om det kan vara väntat.

Det är med min erfarenhet inte så vanligt att en verksamhetschef tar dessa anhörigkontakter vid dödsfall, det faller på omvårdnadspersonalen.

Verksamhetsansvarig har till uppgift att leda organisationen och utöva ett ansvar över omvårdnad så det sköts utifrån lagar, förordningar och metoder.

Sedan varierar fördelningen av dessa uppgifter mellan boenden och det låter bra att ni haft en god kontakt under din mans tid på boendet.

Vi vet också att inom all vård- och omsorg är tillvaron under den rådande pandemin mycket belastande, mängder av personal saknas, smittspridning ska förhindras och verksamhetschefen har däri en svår och tidskrävande uppgift att lösa. Vilket i sig inte berättigar brister i bemötandet.

I det här fallet så hoppas jag att din man fick alla de behov han hade tillgodosedda på bästa möjliga sätt, det är den mest viktiga uppgiften.

I de flesta fall har gästen en kontaktperson (personal) på boendet och hen ansvarar för anhörigkontakter, jag förmodar att det kan vara den personen som kontaktat dig och beklagat förlusten av din make.

Du bör även erbjudas ett efterlevandesamtal, det är den sjuksköterska som ansvarar på boendet som erbjuder detta. Normalt 5-6 veckor efter dödsfallet.

Nu mötte du verksamhetschefen, förmodligen kände säkert hen att du kanske ville prata och var medveten om er hittills goda kontakt, men då du avböjde fick du förslaget om en tid för detta.

Just så förväntas en verksamhetschef agera när man uppfattar att en anhörig inte är helt tillfreds.

För din del är du inne i en reaktionsfas efter din mans bortgång, dina känslor är i uppror och det är svårt för oss andra att sätta oss in i hur svårt du har det. Ibland skapar detta missförstånd både hos personal och den sörjande, våra känslor styr.

Trots detta, vill jag att du försöker tänka att personal hörde av sig, de fanns med när din man avled och verksamhetschefen förstod ditt behov av samtal, respekterade att du just då inte var redo och erbjöd en ny tid.

Se det positiva som ändå finns i bemötandet, din man fick säkert ett fint slut och hade det bra på boendet.

Lägg ditt fokus på detta, se det goda även om du just nu reagerar annorlunda än vad du normalt gör och med tiden kommer att minnas.

Fråga:
Kan min avlidna sambos mor kalla sig för min svärmor?

Funderar på detta då jag var förlovad och sambo med hennes dotter och vi fick en dotter för många år sen.

Efter en lång tids sjukdom avled min sambo i sjukdom.

Min svärmor går omkring och säger att hon är svärmor åt mig.

Är hon inte före detta svärmor eftersom hennes dotter inte finns kvar i livet och bara är mormor åt mitt barn?

Svar:
Er dotters mormor vill nog hålla kvar vid det som finns och då är du länken mellan henne och barnbarnet.

Så när du ställer frågan om han, som kan min avlidna sambos mor kalla sig för min svärmor?

Då ska du ska inte glömma att du är en viktig person i både hennes dotters och hennes eget liv.

Om du befinner dig i ett nytt förhållande är du hon din före detta svärmor.

Så kanske du ändå kan låta din f.d svärmor presentera sig i den rollen och hålla kvar denna koppling.

Du kan ju alltid tala om henne som ”min dotters mormor” om det på något vis påverkar din nuvarande relation.

Formellt är hon inte din svärmor eftersom ni aldrig var gifta.

Jag vet personer som är i din situation, men har behållit kontakten och hjälper sin f.d mans mor trots att man gift om sig och många år förflutit.

Så se det positivt, din dotters mormor vill ha en relation med dig och ser dig som en nära släkting.

Fråga:
Jag är sedan ett år tillbaka omgift och har bytt namn.

På en fest hos vänner till mig sedan lång tid, skrev värdparet mitt gamla efternamn.

Min exman var där och min nye man var även han på plats.

Både jag och min nye man tog illa vid oss och jag undrar om man kan göra så?

Värdparet förklarade med att ”alla vet ju bättre vem du är då…”

Svar:
Självklart ska man inte göra så, det är snarast en oförskämdhet.

Vad de vill säga med en sådan handling kan man ju fråga sig, om de av misstag skrivit ditt gamla efternamn kan det lösas med en ursäkt och korrigering.

Du bär inte det namnet längre, så att hänvisa till att fler vet vem du är med ditt förra efternamn duger inte.

De gjorde helt fel och det är inte oartigt att vid tillfälle, i all vänlighet, nämna att du tog illa vid dig.