Vad avslöjar den svenska förlovningsringstraditionen?

Fråga:
Vad avslöjar den svenska förlovningsringstraditionen? Hur är den svenska traditionen för förlovningsringar?
När jag söker på internet hittar jag mycket olika bud för det, där det är svårt att sålla ut vad som är den faktiskt svenska traditionen och vad som, i olika grad, är influerat av amerikansk tradition.
Jag har för mig att jag läst att svenska traditionen är att, för att ta ett heterosexuellt par som exempel, endast fästmön får en slät guldring vid själva frieriet och att fästmannen får sin ring först vid vigseln.
Nu har jag svårt att hitta belägg för det även om vissa källor antyder det (men därefter snabbt slår över till att avhandla amerikanska traditionen och dess influenser i Sverige).
Vore hemskt tacksam för svar och hjälp med att reda ut det hela.
Svar:
Den svenska traditionen för förlovningsringar är unik ur ett internationellt perspektiv. Den präglas av jämlikhet, enkelhet och symbolik, och har utvecklats över tid, men vissa grundprinciper lever kvar. Den mest utmärkande är att båda parter får en ring vid förlovningen, oavsett kön eller sexuell läggning.
Till skillnad från många andra länder är förlovningen i Sverige inte alltid kopplad till ett romantiskt frieri där en person överlämnar en ring. I stället är det vanligt att paret gemensamt beslutar att förlova sig, ett ömsesidigt löfte om framtida äktenskap. Därför får både hon och han, eller båda parter i samkönade relationer, varsin ring.
Ringarna är oftast släta guldringar som bärs på vänster ringfinger. Det är vanligt att gravera namn och förlovningsdatum. Traditionen är särskilt stark i Sverige, Norge, Finland, Tyskland, Nederländerna och Brasilien.
Enligt svensk sedvänja ges ingen ring vid själva frieriet. I många fall sker frieriet utan ring, och paret köper ringarna tillsammans efteråt. Detta skiljer sig från exempelvis amerikansk tradition, där en person ofta ger en utsmyckad ring vid frieriet.
Vid vigseln får kvinnan traditionellt en vigselring, som placeras ovanpå förlovningsringen. Mannen behåller sin förlovningsring, som då också fungerar som vigselring. I modern tid har det dock blivit allt vanligare att även mannen får en separat vigselring, vilket speglar en mer jämlik syn på äktenskapet. Kvinnan har då två ringar, förlovningsring och vigselring. Medan mannen kan ha en eller två, beroende på parets val.
Den svenska förlovningstraditionen har rötter i äldre trolovningssed, där trolovningen var juridiskt bindande och föregick vigseln. Under 1800-talet blev släta guldringar vanliga, och det var först då som båda parter började bära ring.
Sammanfattning av vad avslöjar den svenska förlovningsringstraditionen
Den svenska traditionen för förlovningsringar avslöjar en kultur som värdesätter ömsesidighet och enkelhet:
– Båda parter får en ring vid förlovning, oavsett kön.
– Ingen ring ges vid själva frieriet, enligt tradition.
-Vid vigseln får kvinnan ytterligare en ring – men idag kan även mannen få en andra ring.
-Ursprungligen fick mannen sin ring vid förlovningen, inte vid vigseln.
Källor:
Som källor på nätet kan du t.ex. besöka: Erik Tidäng – Historia och traditioner kring vigselringar , Vigsel- och förlovningsring – Vett och etikett, Wikipedia , Anders Fors guldateljé
Litteratur: Så går det till i sällskap och umgängesliv av Marius Wingårdh, Bröllop – från frieri till fest av Magdalena Ribbing, Till Vardag och fest av Mats Danielsson
Läs mer i min artikel om förlovningsring >> >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson