sjukdom

Fråga:
Om man bjuder in en gäst som är inkvarterad hos en annan man känner, måste man bjuda med dem också?

Till saken hör att dessa människor umgås vi inte längre något med.

Svar:
Nej, det behövs inte då vederbörande får anses vara en hyresgäst.

Klicka här för att läsa min artikel om att skriva en inbjudan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
En före detta arbetskamrat har nyligen blivit inlagd på sjukhus pga. cancersjukdom.

Vid ett eventuellt besök hos vederbörande hur hanterar jag bemötandet på bästa sätt?

Ska jag föra in samtalet på sjukdomen eller på andra ämnen istället med tanke på att jag inte vill att det skall bli jobbigt för personen ifråga?

Svar:
Det går aldrig att svara generellt på en sådan fråga, då vi är så olika som personer. En del vill uteslutande tala om sin sjukdom, andra undviker ämnet.

Men mitt råd blir att du går ditt, frågar hur din vän har det och hur hen mår.

Det svar du får kommer visa om hen vill tala mer om sin sjukdom, eller om vederbörande svarar undvikande.

Om det blir ett undvikande svar, så styr över ämnet till andra gemensamma intressen och låt saken bero.

När din vän är redo att berätta, så kommer det ske.

För ibland är det som sjuk skönt att få lämna ämnet sjukdom och bara tala om allt annat.

Klicka här för att läsa mer om min artikel om bemötande i vården >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag var allvarligt sjuk och vid hemkomsten hade flera av mina vänner tillsammans köpt en underbar stor kruka med blommor .

Nu ska jag skriva och tacka för den och sitter helt fast.

Svar:
Din fråga är, gissar jag eftersom det inte framgår, vad du ska skriva på kortet.

Det räcker med ett enkelt ”Tack för att du tänkte på mig vid min sjukdom och gjorde min hemkomst till en minnesvärd dag. Jag blev väldigt glad!”

Klicka här för att läsa min artikel om att tacka >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag har en väninna vars pappa plötsligt blivit mycket sjuk.

Framtiden är oviss men då det gäller en hjärntumör vet de redan att även om han överlever kommer han vara förändrad.

Jag vill visa mitt stöd med blommor till min väninna, som befinner sig på sjukhuset med sin pappa, men jag är osäker på hur blommorna kommer uppfattas eftersom blommor normalt skickas till anhöriga då någon gått bort.

Jag vill inte signalera att jag inte tror att det finns hopp.

Svar:
Det är bättre att du ringer din väninna eller besöker henne i hemmet och då tar du med dig blommor.

Att skicka dem utan att först ha pratat med henne innebär, som du skriver, en möjlighet att det uppfattas fel.

Klicka här för att läsa min artikel om blommor som present >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

{ 0 kommentarer }

Fråga:
En kamrat till mig och hans sambo ska gifta sig.

Dom har varit sambo i många år.

Nu är hon svårt sjuk och har inte lång tid kvar.

Vad ger vi för gåva på ett bröllop med dom förutsättningarna?

Svar:
Först ska ni kanske rådgöra med vännen och hans blivande hustru om de vill bli uppvaktade.

Det kanske inte att aktuellt.

Nästa steg är att ta reda på vad hon orkar och kan.

En en upplevelse på ett SPA, en middag på restaurang eller att ni kommer hem till dem och fixar allt kan vara några förslag.

Försök satsa på upplevelse och njutning.

Klicka här för att läsa min artikel med presenttips >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Undrar om det är OK att skicka blommor till en person som man kan misstänka snart ska avlida?

Jag skickade en blomma till en kusin från en mig och en annan kusin med orden – Kramar och våra namn. Min andra kusin blev mycket arg och ansåg att det inte passar sig att skicka blommor till en mycket sjuk person som kanske snart ska avlida i cancer. Frågade henne innan men trodde till 100% att hon ville vara med på hälsningen så jag blommograferade blommorna och leverans skedde inom 2 timmar. Senare fick jag besked om att min andra kusin inte ansåg att man skickar blommor till en dödssjuk person.

Det var inte helt klart vid tillfället om det förhöll sig så och först några dagar senare kom det till vår kännedom att det förmodligen inte finns något att göra. Har jag gjort bort mig? Min sjuke släkting och hennes anförvanter har mig veterligen inte tagit illa upp.

Svar:
Först av allt ska jag direkt säga att det är inte fel, det är bara att utgå ifrån dig själv. Skulle du bli glad om någon tänkte på dig när du är sjuk? Givetvis. Nu vet jag inte om du skickade blommorna direkt när du fick veta att din kusin fått ett besked om obotlig cancer, eller om personen har haft vetskap om detta ett tag. Det kan givetvis till viss del påverka reaktionen, men upplever du att du hade bråttom så kan du ringa eller besöka din sjuka kusin för att undanröja eventuella orosmoln.

En människa som befinner sig i livets slutskede är säkert medveten om sin begränsade återstående levnad, men de flesta har ändå ett hopp och en livsgnista. Man får inte glömma att även om kroppen är dålig är inte personligheten borta, man blir glad, ledsen, rädd, förvånad, känner avsky och sorg som alla andra. En blomma och framför allt att du tänker på personen ger samma glädje för den som är svårt sjuk, på samma sätt som den sjuke som kan förväntas bli frisk. Frågar läsaren av detta svar hur jag så tvärsäkert kan uttala mig om detta, så är svaret att jag mycket ofta möter människor i livets slutskede och är även med när de dör. Jag går fortfarande in och arbetar ibland som distriktssköterska,  just för att möten med människor är så berikande.

Det är lika för din kusin, hon kanske har det svårare att förhålla sig till döden, hennes känslor finns hos henne på samma sätt. Men tyvärr väljer vi då att ”glömma bort”, vi bearbetar inte att någon vi tycker om ska dö. Genom att inte tänka på det behöver vi inte känna den sorg vi är rädda för.

Kanske din kusin som blev arg plötsligen ställts inför detta faktum, du vågar kliva fram, visa medkänsla och omtanke och i livets slutskede sprida glädje. Du lyfter fram allt det hon vill undvika och konfronteras med och så kanske skammen infinner sig ”jag borde gjort detta”. Så mitt råd blir att du tänker så om din arga kusin, just nu mår inte hon så bra och det är förmodligen hennes sätt att reagera med ilska.

Du har absolut inte gjort bort dig, tvärtom borde fler göra det du gör. Om du har möjlighet och din sjuka släkting orkar kan ett kort besök också vara värdefullt. För ett besök kan inga blommor i världen ersätta.

Klicka här för att läsa min artikel om bemötande i vården, det berör även anhöriga >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn

{ 0 kommentarer }

Fråga:
Jag läser till ett nytt yrke och är färdig till januari. Jag har två problem. För det
första så när folk undrar vad jag pluggar till så svarar ingen ”vad kul” när jag säger jobbet, utan alla säger saker i stil med ”behöver man utbildning till det?” eller ”jaha, ska du också lura folk?”. Självklart blir jag ledsen, vad svarar jag på sådant?
Mitt andra problem är att jag har en kronisk sjukdom, ochjag måste vara frisk för at få köra bil. Jag fick problem och får körkortet nästa år. När jag är färdigutbildad kommer jag inte kunna börja jobba förrän 4 månader senare, under vilka jag kommer behöva jobba heltid på mitt gamla jobb, som jag tidigare sagt att jag skulle sluta på.  Jag vet att jag kommer få en massa pikar i stil med ”gick det inte bra för dig?”, och liknande, trots att jag vet att jag har nytt jobb i maj. Hur tacklar man sådant om jag inte vill säga den verkliga anledningen, utan att verka otrevlig? Och vad svarar jag när folk undrar varför jag helt plötsligt inte har körkort längre?

Svar:
Att folk svarar så dumt på en högre utbildning tyder mer på avundsjuka än på klokhet. Om jag var du skulle jag svara: ”Det var tråkigt att du tycker så, för det har varit en lång och krävande utbildning.” Sedan släpper du den biten, de flesta inser sitt misstag och ursäktar sig. Gör ingen affär av det.

I din andra fråga undrar du om sjukdom (jag vet vad du har för sjukdom, men har valt att ta bort det här) och körkort. I det fallet är bara att säga som det är, annars blir det konstigt ”Tyvärr blev jag sjuk igen och då får jag inte köra bil. Inget jag kan göra något åt, jag får tillbaka körkortet och då börjar jag jobba med min nya kompetens”. För du kan ju inte hjälpa det och om någon har lust att skoja med dig efter det svaret, skulle jag bli mycket förvånad. Det vore ju en sak om man kört bil och blivit av med kortet pga trafikbrott, men inte för din del.  Le och se fram emot ditt nya jobb! Lycka till.

{ 0 kommentarer }