Fråga:
Tack för dina kloka råd!

Jag har ett relativt vanligt förnamn som stavas lite annorlunda, på grund av att min familj härstammar från ett annat land.

Oerhört många stavar mitt namn fel. Privat struntar jag oftast i denna petitess, det spelar sällan någon roll i det sammanhanget och dessutom använder jag oftast mitt smeknamn.

Däremot är det viktigt att det blir korrekt stavat i mitt yrke i den akademiska världen (jag har ett vanligt efternamn och stavningen urskiljer mig från andra).

Därför påpekar jag som regel alltid en felstavning… Men det hjälper sällan, vissa personer stavar det konsekvent fel ändå.

Häromdagen fick min grupp ta emot ett viktigt, formellt dokument av en person jag aldrig träffat.

Denna person hade således enbart sett mitt namn i skrift, och ändå var namnet alltid felstavat i det annars välskrivna dokumentet.

För mig är det respektlöst att inte se till att namn blir stavade korrekt, och detta slarv och respektlöshet gör att jag faktiskt ser ner på de konsekventa felstavarna.

Hur bör man på ett fint sätt hantera detta otyg?

Svar:
Först och främst tack själv för att du läser min blogg och mina artiklar. Tack för ditt beröm.

Det du beskriver är besvärligt och jag gissar att många med ”svåra” namn, som vi födda med svenska som modersmål har svårt att stava till, ständigt upplever ditt dilemma.

Självklart ska namnet stavas korrekt, men visst kan vi alla göra fel och det får vi ha överseende med.

Om en person, som i ditt fall, skriver ditt namn felstavat i ett officiellt dokument då ska du invända.

Hör av dig till personen och säg som det är: ”Jag tycker att ett så i övrigt välformulerat dokument ska även leverera namnen rätt stavade. Jag ber dig ändra mitt namn, då du konsekvent stavat det fel” .

Det är inget du ska behöva fundera på utan säg som det är. Du ska inte ursäkta dig, det får författaren göra.

Klicka här för att läsa min artikel om vett och etikett i text >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson