Artighet – vett och etikett i det offentliga rummet, hur ser du på det?

Fråga:
Jag funderar på om det finns några ”regler” kring vett och etikett i det offentliga rummet.

Jag läste ditt inlägg om vett och etikett på stranden, men hur är det i staden?

Jag har svårt att se att samma avslappnade stämning som finns på stranden återfinns i det offentliga stadsrummet.

Eller är det jag som är trångsynt här? Jag vet ju att människor ligger och solar i parkerna, men ”får” man lägga sig och ta en eftermiddagslur på vilken bänk som helst?

Jag föreställer mig att man skulle kunna betraktas som avvikande och kanske t.o.m hemlös om man gör sig alltför bekväm i det offentliga.

Och hur är det med ätande i det offentliga rummet? Är det ok att äta medhavd matsäck överallt?

Någon nämnde att det hygieniska spelar en stor roll när vi bestämmer oss för hur och var vi äter vår mat.

Men idag när take-away är så vanligt är det väl knappast uppseendeväckande att äta medhavd mat på stan?

Det skulle vara spännande att höra dina tankar om det här.

Jag har funderat mycket på ämnet av ren nyfikenhet men hittar inte någon bra ledtråd till dessa oskrivna regler.

Svar:
Just nu har vi en särskild situation med Coronasmitta. Så jag svarar rent generellt och inte utifrån nuläget.

Men om vi skulle fråga en grupp människor om folk är mer ouppfostrade idag än för 20 år sedan blir svaret sannolikt ja. Men är det så?

Idag är vi ständigt uppkopplade, mer offentliga och i viss mån kanske mer fokuserade på vår egen agenda än att visa andra människor hänsyn.

Samtidigt glömmer vi att människor av idag kan prata i telefon överallt, spela musik var du vill, gå och handla mitt i natten, läsa tidningen vart du vill och när du önskar vara anonym sluter du kanske dig mer och blir därmed mindre fokuserad på omgivningen.

I detta kan saker ske, som att äta på alla möjliga platser, när som helst och kanske till och med lägga dig på en parkbänk med hörlurarna på.

Så plötsligen står du där kön och snackar i telefonen, tittar inte på andra, hälsar inte, reser dig inte på tunnelbanan för äldre och struntar eller glömmer hur du uppfattas.

Oartigheten i det offentliga rummet är ett faktum, men du ville bara vara privat. Eller så hade du bråttom, så du gjorde fel.

Jag försvarar det inte, men söker förklaringar till vårt oengagerade uppträdande ibland andra ute på stan.

Generaliserar jag, så är detta ointresse mer uttalat ju fler människor som rör sig ute. I en liten by med få invånare är det svårare att uppträda lika ointresserat mot omgivningen.

Med att vara artig, eller vett och etikett i det offentliga rummet,  menas att du tar ett personligt ansvar för hur ditt agerande påverkar andra.

Det innebär också att visa respekt för platsen och där kan matsäcken vara ett exempel. Små, små detaljer i form av artighet mot andra skapar en interaktion med främlingar och det uppfattas direkt som både omtänksamt och artigt.

Bemötande som egentligen borde vara självklart.

Läs mer i min artikel om människor emellan >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

0 Taknar kring “Artighet – vett och etikett i det offentliga rummet, hur ser du på det?

  1. Charles skriver:

    Hej!

    Sången ”You’re Never Fully Dressed Without A Smile” är hämtad ur musikalen ”Annie” från 1977 (av Charles Strouse och Martin Charnin/Thomas Meehan). Det är i denna musikal som Annie är en hemlös flicka.

    ”Annie Get Your Gun” (av Irving Berlin och Dorothy Fields/Herbert Fields) hade premiär 1946 och handlar om Annie Oakley som försörjer sig på fågeljakt.

    1. Etikettdoktorn skriver:

      Kanske av mindre betydelse i sammanhanget, men en korrekt reflektion.

Har du en fråga till Etikettdoktorn, ställ den inte i kommentarsfältet. Ställ din fråga här. Då får du även ett meddelande när din fråga besvarats. Frågor i kommentarerna kommer inte placeras i kön och ditt svar kan dröja och blir svårare för dig att hitta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *