fråga:
Jag or en forälder till en son på tre år och jag och min sambo anser att barn lär sig bäst av erfarenheter.

Ett exempel är när han äter, vi vill inte mata honom för han blir bättre på att hantera bestick när han får öva på egen hand.

Häromdagen var vi på ett café, min väninna som har en dotter i samma ålder var med och barnen fick röra sig inom synhåll.

Min son, som är van vid att få vara fri gick fram till ett par och ville smaka på deras kakor.

Jag sa att det var inget bekymmer, ville han smaka så var det ok för mig.

Men kvinnan blev väldigt sur och sa till mig att hon förstod att en så liten inte visste bättre, men jag borde hålla reda på min son lite bättre.

”Han stör väl inte? Hur kan en så liten kille störa er? svarade jag.

Då fräste hon: ”Men du, som förälder, borde kanske inse att alla uppskattar inte snoriga treåringar runt fötterna när man går ut och fikar i lugn och ro!”

Jag blev givetvis arg och skällde ut henne, men då kom min väninna fram och sa till mig att lugna mig. Och höll med kvinnan, jag skulle enligt henne ta med min son därifrån!

Jag blev så arg att jag lämnade stället! Min f.d väninna kan glömma mig, för hur kunde hon och denna oförskämda kvinna ge sig på min son?

En oskyldig treåring! Ska jag polisanmäla kvinnan? Jag tog en bild på henne.

Svar:
Du vill säkert din sons bästa, men i din välvilja glömmer du i detta fallet att din son kanske störde paret. På riktigt.

Han kan inte veta vad som är rätt och fel, så vems ansvar är det att vägleda honom? Det är ditt, som förälder.

Om han hamnar i fara, räddar du honom? Ja, självklart! Om han i sitt oskyldiga oförstånd tränger sig på, ska du hjälpa honom? Ja, självklart!

Kanske din önskan om hans frihet gör att du istället låter honom störa andra, men du hjälper honom inte ur situationen.

Där har du svaret, kvinnan tröttnade och du reagerade med ilska. Din väninna är din vän, inser du inte detta?

Om hon hade varit din ovän, hade hon försökt rädda dig då. Det hade hon inte gjort.

Men nu tog hon risken att gå emot dig,  tar emot din ilska och du belönar hennes mod med att inte vilja träffa henne mer?

Dessutom tog du ett foto på kvinnan. Släng det och att polisanmäla är rent trams!

Tona ner din ilska och försök inse att du gick över gränsen, inte din lille son.

Kontakta din väninna, tacka för att hon försökte hjälpa dig. Be om ursäkt för ditt uppträdande.

Nästa gång du hamnar i en liknande situation, säg att du beklagar att han stört och att du ska vara lite mer uppmärksam.

Då kommer både du och omgivningen må bättre. Och din son, han mår bara bra av att du sätter gränser.

Ställ din egen fråga om relationer, bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson