Fråga:
När min anhörig avled, fick vi se honom en sista gång vid bårhuset, jag var med där och hjälpte till med klädsel dessutom.
Sen andra dagen var det begravning och den avlidne låg i kistan, stängd med nyckel, och klar.
Vi hade vår ceremoni i Svenska Kyrkan, böner överlåtelse till Gud, allt var jätte fint och vi tog alla vårt avsked.
Alla gick sen, förutom vi anhöriga som var kvar.
En anhörig ville se den avlidne en sista gång med klädsel och tänkte inte mycket på det just då.
Men kändes fel efteråt, då man redan sagt sitt hejdå till kroppen och haft ceremonin. Var det fel?
För det känns så, begravningsbyrån sa inte åt oss.
Ingen sa något även om det är självklart så tänkte vi inte på det just då.
Kändes dumt och jag mår jättedåligt.
Svar:
Din fråga är lite otydlig och jag vet inte om du mår dåligt för att kistan öppnades, eller att den inte öppnades.
Men oavsett vad du frågar om, så var ni överens om att se den avlidne en sista gång så ser jag inget bekymmer med det.
Det är ett fint sätt att se personen, överlåtelsen är klar och kyrkans rum är en värdig plats.
Om det var tvärtom, ni öppnade inte kistan och du mår dåligt för det, så är detta lika lite fel.
Ni anhöriga tog ett beslut att kistan inte skulle öppnas och den som ville se den avlidne fick acceptera det.
Så varför ska du ta på dig skulden för detta? Avskedet är klart, begravningen var fin.
Se det goda i stället.
Läs mer i min artikel om avsked >> >>
Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson