Fråga:
En vän till min sambo har nyligen avlidit och snart är det dags för begravning. Jag blev ganska förvånad när jag fick veta att gästerna själva får bekosta mat och dryck vid minnesstunden men kan ha förståelse för att det riskerar att bli en kostsam tilldragelse för familjen då begravningen kommer bli mycket välbesökt.
Idag har dock familjen skickat ut en önskan om att gästerna dessutom ska donera pengar till familjen och önskar uttryckligen att inga pengar skänks till forskning om den sjukdom som orsakde kvinnans död.

Jag tycker att det hela har gått för långt. Jag kan gå med på att betala kuvertavgiften på 400 kronor men att dessutom skänka pengar till familjen känns väldigt olustigt då jag inte tycker att man ska slå mynt av sin makas eller moders död, särskilt eftersom familjen har det väldigt gott ställt.

Hur tacklar jag detta på bästa sätt för jag vill gärna gå på begravningen eftersom jag tyckte väldigt mycket om den avlidne? Det blir helt enkelt för dyrt med kuvertavgift, donation, handbukett och resa till och från begravningen.

Svar:
Det är svårt att förbli saklig och neutral när man läser din fråga.  Så mitt svar är egentligen samma som du skriver, här har det gått för långt. Att ta ut en kuvertavgift vid minnesstund efter begravning får man nog anse som mycket ovanligt, men möjligt med tanke på frivilligheten att närvara.  Däremot lär det inte ses som något positivt av begravningsgästerna och jag blir inte förvånad om det uppfattas som snålt. Men, det kan vara en brist på pengar i dödsboet, samtidigt förvånar det mig att man då väljer en måltid för 400 kr, det kan fungera lika bra med en kopp kaffe och en tårtbit.

Intrycket av snålhet förstärks när du berättar om ”insamlingen” av pengar till familjen. Där har familjen helt klart klivit över gränsen till vad som är god ton och jag skulle personligen inte skänka en enda krona  och trots motsatt önskan från familjen välja att skänka en slant till en välgörenhetsfond.

Mitt råd blir att du köper en blomma till kistan, närvarar i kyrkan och struntar i resten. Det är ändå i kyrkan man tar farväl och inte vid minnesstunden. Övertramp som dessa är det bäst att man bara låter passera.

Läs mer om begravning

Mats Danielsson, Etikettdoktorn