Begravning – när fick den som tagit sitt liv begravas på en kyrkogård?

Fråga:
När slutade man begrava de som tagit livet av sig utanför kyrkogården?

Svar:
Fram till 1908 kunde en så kallad ”självmördare” inte få en i kyrkan benämnd hederlig begravning.

Att begå suicid, eller självmord, var ett brott som inte kunde bestraffas på annat sätt än att de inte fick begravas i vigd jord.

Man skilde på en ”neslig begravning” som gjordes för en del grova brottslingar och en  ”stilla begravning” som saknade sång och klockringning. Den senare var en förkortad ritual för t.ex. odöpta barn och de som begått självmord.

Klicka här för att läsa min artikel om begravning >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

0 Taknar kring “Begravning – när fick den som tagit sitt liv begravas på en kyrkogård?

  1. Per (som jobbat på Fonus i flera år) skriver:

    Därför skriver jag inte gärna ”begravningen sker i stillhet” i en dödsannons (när anhöriga inte vill offentligöra tid och plats). Jag använder hellre ”begravningen sker i kretsen av de närmaste”.

    1. Etikettdoktorn skriver:

      Självklart är det bättre, men nu skriver jag om 1908 och tidigare.

Har du en fråga till Etikettdoktorn, ställ den inte i kommentarsfältet. Ställ din fråga här. Då får du även ett meddelande när din fråga besvarats. Frågor i kommentarerna kommer inte placeras i kön och ditt svar kan dröja och blir svårare för dig att hitta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *