Fråga:
När slutade man begrava de som tagit livet av sig utanför kyrkogården?
Svar:
Fram till 1908 kunde en så kallad ”självmördare” inte få en i kyrkan benämnd hederlig begravning.
Att begå suicid, eller självmord, var ett brott som inte kunde bestraffas på annat sätt än att de inte fick begravas i vigd jord.
Man skilde på en ”neslig begravning” som gjordes för en del grova brottslingar och en ”stilla begravning” som saknade sång och klockringning. Den senare var en förkortad ritual för t.ex. odöpta barn och de som begått självmord.
Klicka här för att läsa min artikel om begravning >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Därför skriver jag inte gärna ”begravningen sker i stillhet” i en dödsannons (när anhöriga inte vill offentligöra tid och plats). Jag använder hellre ”begravningen sker i kretsen av de närmaste”.
Självklart är det bättre, men nu skriver jag om 1908 och tidigare.