Fråga:
Vi är fyra personer som samåker till en aktivitet en gång i veckan.
En i bilen pratar oavbrutet med en hög volym, om sig själv mest och avbryter om någon annan ska försöka säga något.
En resa på ca fyra mil t.o.r håller på att bli en mardröm för mig.
Senaste gången var jag på vippen att säga ifrån men undvek för husfridens skull. Hur ska jag agera?
Det är en plåga att ha denna person med i bilen. Hur bör jag bemöta henne utan att såra?
Svar:
Det mesta handlar om att denna person inte ska få fördelar av sin självupptagenhet.
Hen har garanterat ingen aning om detta besvärliga beteende och det finns inga garantier för att det går att lösa. Sådant tar tid och kräver insikt hos den berörda.
Men ett bemötande som går ut på att byta fokus, brukar innebära att personen tappar intresset om det inte går den väg hen önskar.
Det ni som åker tillsammans ska göra, är att enas om hur hen ska hanteras. Upplever de samma dilemma som du gör? I så fall ska ni inte låta er avbrytas, fånga inte hens tråd utan fortsätt exakt där ni var innan ni blev avbrutna.
Därmed kommer inte personen få den uppmärksamhet som söks, får ni frågan om varför ni inte svarar så säg som det är, du avbryter samtalet.
Ibland måste ni givetvis tillåta att även denna person får prata, men blir det alltför egofixerat, fråga “Hur kommer det sig att du säger så” eller “Vad är det som gör att du bytte ämne?”.
Svara vänligt och utan sarkasm att du undrar varför hen säger som hen gör. Samtalen blir därmed lite jobbiga, men inte hotfulla.
Ännu en gång, när frågan kommer om varför ni gör/säger så här, förklara då att du upplevt att samtalet avbröts.
Mer än så här kan ni inte göra, det är inget ni kan förändra, ni kan endast byta förhållningssätt gentemot ert ressällskap.
Klicka här för att läsa mer om personligt bemötande >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson