Fråga:
Min fråga kanske inte platsar här men i sådana fall kan du väl vänligen utesluta den.
Min avdelningschef – tidigare jämställd kollega – är inte populär.
Hon är en humörstyrd perfektionist och en paragrafryttare som kan alla regler men skapar egna när hon så tycker.
Negativ kritik bemöter hon med vrede och hon kräver specifika underlag för allt som inte är positivt.
Avdelningen mår bäst när hon är frånvarande (semester, möten eller vad det nu är).
Hon är den förste att deltaga på privata/sociala tillställningar vilket har medfört att flera andra inte kommer, på grund av hennes närvaro.
Högste chefen uppskattar henne högt och har ingen vilja att lyssna på det som de fackliga företrädarna försökt framföra.
Så, en tidigare stark och positiv arbetsplats är numera fylld av ”negativt chefsprat” och sämre mående. Vi vet inte hur vi ska gå vidare.
Svar:
Visst kan du ställa denna fråga här, vi arbetar med bemötandefrågor och arrangerar utbildningar i detta.
Der finns alltid personer som ibland befordras till sin ”inkompetensnivå”. Då får man välja på att aktivt vilja medverka till förändring, eller fortsätta lida tills det går åt skogen.
Det senare är ingen bra lösning för någon. Välj att aktivt ta ansvar för er arbetsplats, även om det kan ta emot. Mitt råd är kortfattat och inget är enkelt, pröva er fram.
Först och främst måste ni försöka sluta med negativt chefsprat. Det leder absolut ingen vart, det enda som händer är att ni hamnar i en negativ spiral.
Ni avvecklas snarare än utvecklas, detta är ert ansvar som medarbetare. Er chef är troligen osäker i sin roll och hon saknar ert stöd.
Försök även att se vad som är positivt hos er chef, det finns säkert en anledning till att ledningen uppskattar hennes kompetens.
Att chefen ber om konkreta exempel på saker som inte fungerar är helt naturligt.
Ni måste därför, var och en när en ”regel” förändras ställa henne frågan om när och hur detta ändrades. Gör det omgående, sakligt, enskilt och i lugn och ro och var inte arg. Referera till hur ni gjort tidigare.
Det ska vara konstruktivt och väl underbyggt, gör det också i ”JAG-budskap”. Inte ”MAN” säger att vi gjort så här… Säg istället att: ”JAG har fått detta beskedet, är det ändrat?”
Ni måste var och en ta ansvar. Inför medarbetarsamtal ska ni noga förbereda er på positiva sidor och det som inte fungerar hos chefen. Ännu en gång, använd konkreta exempel.
På en eller flera arbetsplatsträffar bör ni ta upp vilka värdegrunder ni har och vad ert gemensamma mål med verksamheten är.
Ni måste diskutera styrkor, svagheter, möjligheter och hot för att nå målen. Då kan alla typer av problem komma upp och ni ska
be chefen leda er.
Vid behov kan hon fråga någon extern part komma in och hjälpa till, men ge er chef chansen.
Er chefs önskan om medverkan i sociala sammanhang tycker jag tyder på en vilja att vara en del av ert team.
Hon strävar efter kontakter och det är sannolikt så att hon känner ert motstånd på jobbet.
Där tror jag att ni har en öppning att hjälpa henne framåt i ledarskapet. Min gissning är att hon då känner ert stöd och blir mindre osäker i de beslut hon måste fatta. Ibland positiva, men även negativa saker.
Klicka här för att läsa min artikel om bemötande >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Det var jag som skrev ”Chefsfrågan” i juli.
Jag försökte verkligen efterleva dina uppskattade råd – samt sprida budskapet bland mina kolleger men det var inte helt lätt.
Tillbuden (personal som mådde dåligt p g a chefen) fortsatte, varje vecka var det någon som föll.
Situationen ledde i stället till att vi fick nog och högste chefen tvingades, mot sin vilja och via fackligt krav, framföra såväl positiv som negativ kritik till den aktuelle chefen.
Efter det tassas det mest omkring på bomull och jag när en stilla undran om hur detta ska sluta.
Bra att ni försökte, det visar att ni tar ansvar. men sluta ”tassa” runt! Om ni är en grupp som tydligt och gemensamt visar att ni inte köper chefens bemötande, vad ska denna chef sätta emot? Ni faller ju bort en efter en ändå om jag ska vara cynisk.