Trött på personer som sätter sig bredbent i tunnelbanan? Den åsikten delas av fler än du.
I New York drog man igång en kampanj mot ovanan som där kallas ”manspread”
——————————————————————–
För dig som läst nyhetsbrevet i mail- klicka här så får du fortsättningen längre ner
En fråga om plats
Kollektivtrafik handlar kort och gott om att människor ska samsas på en liten yta. Då kan ingen breda ut sig och ta mer plats än nödvändigt.
Kort och gott handlar det om vett och etikett i kollektivtrafiken. Att det är just män som svarar för detta som kallas bresa har många, ibland märkliga, förklaringar.
En sak är säker, det är aldrig ok att bresa om det inte är en alldeles tom vagn.
I New York Times
Vid en intervju i tunnelbanan svarar resenären Fabio Pancero “I’m not going to cross my legs like ladies do,” he said. “I’m going to sit how I want to sit.”
Det har till och gått så långt att man satt upp skyltar, på order av tunnelbanans VD, där man rekommenderar att inte sitta så här.
Vad gör du?
Hur gör du om någon sätter sig och bresar, eller sitter med benen isär som begreppet betyder?
Det kan vara svårt att ge ett enkelt svar, men det bästa är att artigt fråga om han skulle kunna maka ihop sig lite så att jag får bättre plats.
Det finns de som säger att han då kan svara att han är så utrustad att det inte är möjligt, så skulle det bara att be honom ställa sig upp så fall.
Skulle du verkligen säga det, jag tvivlar på att jag skulle göra det.
Vad är då skälet till dumheten?
Kan det då vara så att man av fysiska skäl måste sitta så? Det finns män som givetvis hänvisar till anatomiska skäl att till att han skrevar.
Men enligt läkare kan ingen fysiologisk orsak vara skäl för att sitta bredbent. Är det en person som på grund av övervikt och då främst magen som hänger i vägen.
Då kanske en viss förståelse kan infinna sig. Men det går att sitta med benen samlade även då, så lång tid ska man inte vistas på tunnelbanan eller bussen.
Så vad gör du?
Läs mer vett och etikett på stan >>
Jag önskar dig en härlig vecka och glöm inte – artighet lönar sig och är en underskattad resurs!
Etikettdoktorn Mats Danielsson
Du har gjort vad gäller ”män”.
För mig är det minst lika irriterande när man (oftast tjejer) sitter med benen i kors och vägrar att lämna plats.
Stefan
Att ämnet handlade just om män i detta brev är orsakat av tunnelbanan i New Yorks kampanj mot man spreading. Men i sak håller jag med dig, om inte annat för att det är en intressant aspekt.
Tack för den kommentaren.
Nu åker jag aldrig tunnelbana men jag åker buss dagligen och emellanåt även tåg. Jag åker en viss bussträcka och går på sista hållplatsen innan bussen kör in till stan. Det är därför oftast väldigt mycket folk när jag går på bussen och folk har i princip alltid lagt upp väska, jacka, etc. på sätet bredvid sig, brett ut sig och satt sig för att sluta ögonen så man kan inte kan kommunicera med personen. Detta gör mig väldigt irriterad, faktiskt. Oftast är det samma personer som åker denna rutt och de bör ju se att folk får stå upp för att de brer ut sig. Jag tänker däremot inte stå upp för att folk verkar ha problem, jag väcker dem och ber om att få sätta mig. Många gånger svarar folk irriterat och tyvärr sätter sig en hel del män bredbent, säkerligen för att markera. Ibland sitter de dessutom lutande så deras knän är över på min sida och då brukar jag ”claima min plats”, dvs tränga bort deras ben lite försiktigt. Ibland flyttar personen på sig, ibland inte och då sitter man där typ på varandra.
Jag sitter alltid rakt med benen ihop. Man kan bara ha benen i kors om man sitter i vid handikappsplatsen eller liknande och där sitter jag sällan. Gör jag det så har jag aldrig benen i kors ändå. På tåget sitter jag med benen i kors om det inte är så mycket folk. Men så fort folk går på vid en hållplats rätar jag upp mig och sätter mig med benen ihop istället.
Jag brer heller inte ut mina saker, i princip aldrig. Jag har min väska i knäet. Ska jag åka långt med SJ slänger jag upp jackan på hyllan ovanför, men jag har ändå väskan i knäet eller på golvet under sätet. Jag tycker det ser så otroligt nonchalant ut att bre ut sig och ockupera ett säte sådär.
Likadant frågar jag alltid om jag kan sätta mig eller om det är ledigt, innan jag sätter mig bredvid någon. Jag har jättesvårt för folk som bara sätter sig, utan att ens möta ens blick och nicka leende. Det känns som en kränkning av min privata sfär, på något sätt. Dessutom anser jag det är väldigt oartigt.
Nu har jag skrivit en himla massa.
Mycket intressant artikel för övrigt!