Fråga:
Du skriver att man till nyinflyttade medför flyttgröt, pengar och salt. Är detta en lokal tradition? Flyttgröt har jag förvisso hört talas om tidigare och det verkar vara en mer eller mindre utbredd tradition. I mina hemtrakter hälsar man emellertid nyinflyttade med bröd och salt, symbolisk för att dessa livsnödvändiga basvaror aldrig skall fattas i huset.

Att komma med pengar, däremot, skulle sannolikt uppfattas som plumpt eller rent av oförskämt.

Jag hittade din hemsida av en tillfällighet och undrar lite över firmanamnet ”Etikettdoktorn”. Är det så att du har disputerat i etnologi eller liknande och bedriver forskning i ämnet? Det vore intressant att veta lite mer i så fall, eftersom jag är intresserad av området, om än kanske inte så mycket av just ”vett och etikett” som av levnadsvanor i olika tider och sammanhang.

Svar:
Låt oss väl börja med flyttgröten och konstatera att det är ur ett historiskt perspektiv detta med pengar, salt och gröt berättats. Det är på intet sätt en lokal sedvänja utan en äldre svensk tradition som inte förekommer längre (pengen). Men den har lite samma funktion som ”something old, something new, something borrowed, something blue and a six pence in her shoe”, något som fortfarande kan förkomma vid bröllop, men är helt betydelselöst.

Pengen symboliserar lycka, allt från bröllop i det Viktorianska England till som i detta fall flyttgröt, eller rättare sagt som en present till de nyinflyttade. Sannolikt för att bära lycka med sig in i det nya hemmet.

Brödet och saltet har stor betydelse. Man kan se anor från många länder, men framförallt i Tyskland skulle man ge dessa saker eftersom det aldrig fick saknas i ett hem. Brödet är en nödvändig basvara och saltet kanske har att göra med det gamla skrocket att kastar man några saltkorn över axeln förhindrar det olycka. Genom att kasta saltet slänger man salt i ögonen på djävulen och då kan han inte hitta på mer otyg.

Givetvis kan det finnas lokala variationer, precis som hos dig, på hur man gör när någon flyttat in. När det gäller etiketten, eller societiken, är den fylld av variationer i både rum, tid och kultur.

Till din andra fråga, så kan jag berätta att Etikettdoktorn är ett registrerat varumärke, ägt av mig personligen men det drivs av mitt företag. Under detta varumärke har jag anställda som arbetar.

Dessutom är det skrivet i singularis, bestämd form för att förhindra att någon ska tro att jag är disputerad. Svaret är alltså nej, den äran ska vi lägga på dem som slitit hårt för sina doktorshattar, inte på mig. Namnet kommer helt enket från en läkare och journalist på Sveriges Radio, de kom på att ”du med intresse för etikett och med massor av års samarbete med läkare i läkemedelsindurtin, måste väl kallas etikettdoktorn” – ett namn som gärna nämns i radio och TV samt tidningar.

Däremot är mitt intresse ursprungligen åt det etnologiska hållet, men kanske mest inriktat på den sociala kulturen. Den andliga eller materiella delen av etnologin kanske inte är lika intressant för mig. Men visst, lite åt gamla tiders folklivsforskning kan man väl kalla det då jag läser och samlar på mig litteratur, erfarenheter, söker, intervjuar, föreläser, letar källor osv. Vett och etikett är en del av detta intresse.

Klicka här för att läsa mer om flyttgröt >>

Mats Danielsson, Etikettdoktorn