Fråga:

Frack eller Bonjour på 1800-talet, historik? Har du några historiska tips om frack kontra Bonjour från slutet på 1800-talet? Jag är medlem i ett sällskap och vi figurerar ofta vid arrangemang i våra sena 1800-talskläder.

Det fanns en “kollega till dig” som gav tips t.ex på 1880-talet. Vem var det?

Svar:

Det är en rätt så omfattande fråga du ställer, Frack eller Bonjour på 1800-talet och historiska tips om dessa plagg. Under slutet av 1800-talet var frack och bonjour två modesymboler och sätt att hälsa som var typiska för den tiden.

Frack

Frack var den mest formella klädkoden för män under 1800-talet och bars främst vid kvällsevenemang och vita slipsmiddagar. En frack bestod vanligtvis av en svart eller mörkblå sammetsrock med silkesrevers, en vit skjorta med franska manschetter och en vit fluga. Det var viktigt att fracken var välsydd och passade perfekt för att visa status och elegans.

Vid hälsningar i samband med frack var det vanligt att använda en formell gest som kallades ”frackknixen”. Det innebar att man böjde överkroppen lätt framåt med en hand på frackens slag eller midja.

Bonjour

En bonjour var en knälång rock med skört. Kallades även  mer korrekt Långkavaj eller Strindbergsrock. Kunde vara av svart fin ylle och hade krage med slag där en del av infodringen i svart halsviden låg synlig.

Under slutet av 1800-talet var långkavajen, Bonjouren, även känd som ”morning coat” eller ”morgonrock”, en vanlig och populär klädkod för män.

Långkavajen tillverkades ofta i tyger som tweed, ylle eller jacquard (en vävteknik för mönster). Tygerna var vanligtvis mörka, till exempel svart, mörkgrå eller mörkblå. En typisk långkavaj hade en rak och något figursydd skärning. Den hade påsydda slag, som var breda längst ner och smalnade av mot axlarna. Ärmarna var uppfällda och nästan alltid långa.

Långkavajen hade vanligtvis en enradig knäppning med en knapp eller två knappar. Knapparna var ofta i kontrasterande färg och kunde vara av tenn eller metall. En typisk långkavaj slutade någonstans strax under knäet eller mitt på vaden, vilket gav plagget dess karaktäristiska längd.

För att komplettera en långkavaj bar män vanligtvis en matchande väst, en vit eller blommig skjorta med franska manschetter, en slips och byxor som matchade eller kontrasterade kavajens färg.  Bonjouren bars främst på formella dagtidsarrangemang, som bröllop, hälsningar och affärsmöten. Det var klädkoden för en gentleman vid formella tillfällen på dagen.

Sammanfattning

Kanske ger dessa mina historiska tips om frack och bonjour ger en insikt i det sociala klimatet och etiketten under slutet av 1800-talet då dessa var på modet och representerade elegans och savoir-vivre eller livskunskap om man så vill. Ett slags etikettsmässiga normer och regler på den tiden.

Du skrev om en kollega på 1800-talet och det fanns några, jag har dem i mitt bibliotek.

Isabella Beeton, en brittisk författare och husmor, gav ut boken ”Mrs Beeton’s Book of Household Management” (1861). Lady Colin Campbell, en brittisk författare och socialitetsfigur, skrev boken ”The Etiquette of Good Society” (1882). Var det någon av dessa du syftade på? Baronessan de Fremme skrev också en bok på 1800-talet.

Läs mer i min artikel om frack >> >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson