Fråga:
Som tysk medborgare här i Sverige undrar jag om det inte är helt opraktiskt och ytterst besvärligt att äta och hålla gaffeln med konvexa sidan uppåt. Gaffeln är ju formad kurvigt för att man skulle ladda något (maten) på. Tänk bara på andra gafflar, t. ex. högaffeln: försök bara att arbeta med den konvexa sidan uppåt. Förresten är man tvungen att lasta alla slags mat på en gaffellast och föra den väldigt oelegant till gapande munnen. Jag för min del tycker om att njuta matsorterna på min tallrik mera en efter den andra och inte i stora blandade och uppsamlade högar.
Jag letar efter en praktisk grund för den svenska seden att hålla matgaffeln, det räcker inte bara med att förklara den med traditionen. Ska inte etikettregeln underlätta handhavandet?
Verkar jag kanske för girig om jag ”skyfflar” med gaffeln (och på så sätt som barbar)?
Svar:
Seden med att äta med gaffeln kommer från 1500-talets Frankrike. Där man, mycket förenklat, kan säga att högaffeln var lite av förebild när de åt desserter och bakverk. Det franska sättet (som amerikanerna äter idag) att äta med gaffel stod sig, men vi behöll endast seden med gaffeln och då i vänster hand. Vi valde att ta efter den sed som engelsmännen utvecklade, dvs. med den konvexa sidan uppåt. Minst lilla ärta skulle enligt den skolan balanseras.
Men detta är inte helt relevant idag, vi har fått en mängd maträtter där det krävs att vi använder gaffeln med den konvexa sidan nedåt. Så av rent praktiska skäl har vi ändrat oss över tiden.
Det är också mest elegant att äta enbart med gaffeln. Mjuk mat, pateér, kokt potatis med mera kan ätas på detta vis. Det är till och med finare än att skära med kniv.
Man fick ofta en särskild sked för såsen förr. Att inte ”röra ihop” olika rätter får väl anses som ett korrekt sätt att äta.
Klicka här för att läsa vett och etikett vid middagsbordet >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
”Jag kan ibland med fasa se hur en del personer blandar fisk, kallskuret och småvarmt vid smörgårdsbord och julbord. 7 turer ska man gå enligt den framlidne Tore Wretman.” Med fasa? Du måste skoja?! Vad spelar det för roll om man blandar skinka och Janssons på tallriken! Vett och etikett är bra att ha men ibland går det sannerligen överstyr så man tror man ska storkna! Jag vill sitta och äta min julmat i lugn och rp och inte springa upp och ner som en jojo. Jag går två turer sedan är jag mätt.
Herregud…
Du får ursäkta och med all respekt (du ger många kloka kommentarer), men nu…
Det är upp till var och en – men inte fanken blandar jag Janssons och julskinka. Varför går man till ett julbord då? Det smakar ju ändå samma sak. För inte ber du kyparen att skrapa på förrätten ihop med varmrätten på en restaurang?
Julbordet är ju en av de få stunder vi svenskar tar oss tid att sitta ned tillsammans vid matbordet, vi har ofta så förtvivlat bråttom. Där har vi en del att lära av andra kulturer. Så varför ska man då ”påskynda” och blanda ihop allt? Vem vinner på det?
Tore Wretmans sju turer praktiserar jag inte, men jag går fem turer (enl Edvalla krog) + ett varv och spanar av vad jag vill ha. Sill/kallskuret/varmrätt/ost/kaffe och dessert. Osten ger en bra smakbrytning, därav den placeringen. Då ger man sig tid att njuta av julbordet, vännerna och stämningen!
Det där med gaffeln är lite intressant.
Var på nån middag för några år sedan, där sällskapet bestod av några europeér och ett par personer från USA. De senare sa när vi åt:
”-Det är lätt att se vilka som är från Europa. det är de som har gaffeln upp och ner…”
I Indien får man sked och gaffel vid bordet, kniv används sällan. Ja, ofta äts det förstås med fingrarna, cirka hälften av folket i matsalen använde bestick. Och då pratar vi ändå folk på kontor.
Ofta tycker ju vi att ”vi gör rätt”, men vi får ju inte glömma att en majoritet av jordens befolkning äter med pinnar…
Därför att det är gott? Jag har då smaklökar nog att kunna känna smaken av båda samtidigt.. Jag ser inte julskinkan som en förrätt överhuvudtaget, utan jag äter i den ihop med lite allt möjligt, då jag älskar julskinka.
Jag säger inte att jag skyndar på allting, det gör jag verkligen inte! Jag äter nog segast i hela familjen skulle jag tro faktiskt. Men däremot vill jag slippa resa mig upp gång på gång för att följa en etikett som jag enbart anser vara tramsig. För det här anser jag verkligen vara tramsigt. Det viktigaste är väl ändå att man njuter av julbordet och har det trevligt som du ju själv tycker? MÅSTE man hålla på etiketten i vartenda litet tillfälle? Julen kan ju vara hektiskt nog ändå utan att man ska behöva tänka på i vilken ordning det är passande att hämta maten.
Jag äter inte fisk, och framförallt inte sil så det blandar jag inte med något och det kan jag förstå smakar underligt om man blandar med skinka. 🙂
Jag lär ledsen men jag måste erkänna att jag aldrig hört någon fasa över i vilken ordning andra människor väljer att äta sin egen mat..
Men jag är nog ganska etikettlös och lider inte det minsta av det. 🙂
Jag följer vad jag anser vara sunt förnuft istället, det brukar man komma rätt långt har jag märkt. 🙂
Om du bara visste vad jag sett under mina år…. 🙂
Skinka som förrätt? Åjo, nog har du fått det. Parmaskinka hör ju till Itaienarnas Antpasti och betyder ”före måltiden” (om jag läst rätt, min italienska är obefintlig)
Sill – skinka och persikohalvor, allt toppat med vispgrädde såg jag på ett ställe. Där kan vi snacka om blandning.
Jag är 120% säker på att du inte är etikettlös, då hade du aldrig tagit denna diskussion. Det viktiga är inte att följa alla regler till 100%, de är en GPS till den som inte hittar rätt. Om du – någon gång hamnar i sitsen att du måste anpassa dig, då minns du att ”det var visst fem turer”. Mer än så behövs inte. Jag skippar många saker själv, men gissa vad som skulle hända om jag satt och skrev annat än det som är korrekt….
Fortsätt med dina kommentarer – jag uppskattar dem. Det ska du veta, även om vi inte alltid har samma åsikt!
Kan tro att du sett en hel del hehe..
Har sett en del jag med, men skillnaden är jag att inte bryr mig det minsta om det! Jag begår det grova brotten att ha ketchup på allting också. Där har du något att fasa över! 😀
nej jag har faktiskt aldrig fått skinka som förrätt. Jag har däremot fått det under jul/smörgåsbord men aldrig tagit det som förrätt då jag ser det som något gott som ska ätas så mycket som möjligt av. 🙂
Den blandningen lät ju verkligen inte särskilt god kan jag säga.. Hu! Men om den personen tyckte det var gott så är det okej för mig! Bara jag slipper äta det…
Ja okej, helt etikettlös är jag väl inte, men det beror ju på vad man menar med etikett. Mycket av det som du skriver om i din blogg bryr jag mig inte det minsta om och kommer aldrig göra heller. Vissa saker håller jag mig dock till, som att inte ha vit kjol eller klänning på bröllop, inte för att jag går på bröllop men i teorin. Men mycket mer än så är det inte.. Jag har armbågarna på bordet, äter alltid med gaffeln i höger hand eftersom jag är så ruskigt högerhand att jag inte kan äta alls annars, och spiller sås på duken. Och blandar mat hejvilt! 🙂
Och jag kommer ALDRIG anpassa mig så till den grad att jag går och hämtar mat ett visst antal gånger på ett julbord bara för att etiketten säger så. Icke. Inte när jag finner det så ohejdbart löjligt.
Och fem? Det var väl sju gånger? 😉
Vi har väl egentligen rätt sällan samma åsikt eftersom jag är så.. frisinnad (det är ett fint och bra ord 😉 av mig. Jag är ju en sån där människa som har svart på begravningar (inte för att jag går på begravningar, bara det är väl ett ganska grovt etikettsbrott) enbart för att jag helt enkelt tycker om svart som färg, inte för att jag ser det som en sorgens färg. Därför kommenterar jag inte så ofta trots att jag är inne och tjuvläser för jämnan! 🙂
Och ja det är ju klart att du ska skriva vad som är svaret enligt etiketten, annars vore ju hela din blogg en meningslöshet, men det är ju alltid intressant att höra vad din egen åsikt är i saken också! Och i det här fallet begriper jag mig inte på den alls.
Stöter vi på varandra på ett julbord så lovar jag att förfasa dig med att ha ketchup på både skinkan, köttbullarna och potatisen! Och äta det samtidigt. 😉
Tore Wretman sa 7 turer, jag väljer Edsbacka (så hette den visst) krogs 5 turer.
Det finns historier som jag skulle kunna berätta som ingen skulle tro…
Vidare ska man minnas att mycket av etukettsreglerna är helt föråldrade, men grymt roliga att kunna berätta om. Ta t.ex gaffelns historia så får du se vad många som lyssnar.
Du gör självklart som du vill, men jag jobbar mycket med näringslivet och det är ingen tvekan om att du kommer få ett ”mentalt överläge” om du kan protokollet. Den ”förnämsta chef” respekterar dig direkt. Det bara är så, även om man tycker att det borde vara annorlunda. Det är som idrott, man kan göra som man vill men ska du vinna måste du vara den bäst tränade, enbart talang räcker inte.
Att avstå en begravning, vill man inte gå så gör man inte det, men man kan inte räkna med att andra kommer stå vid din sida på slutet. För man riskerar att såra någon, etiketten är precis detta.
Man gör sina val – etikettens syfte är inget annat än att göra det lättare att mötas. Sedan sitter jag också med armbågarna på bordet, dricker öl ur flaskan etc när jag är med mina polare. Men aldrig på ett offentligt uppdrag och mina anställda förväntas det också, annars jobbar man inte med mig.
Så det handlar nog mer om var man befinner sig i livet och i vilken position. Om sedan frackens kant sitter 1 eller 2 cm från rocken eller gaffeln ska vara upp eller ned – det är mer kuriosa. För vem bryr sig?
Men hur ska man då veta vad som är rätt? Kanske bäst att jämka med 6 turer då? 🙂
Jag tror på det mesta så jag skulle nog tro på det du berättade med, men jag skulle garantera tycka att blandningarna är ganska underliga. Men som jag skrev i min blogg nyss, va och en blir ju salig på egen fason..
Gaffelns historia är intressant! Den har jag läst om innan, men jag har inte den blekaste aning om var. Jag snappar upp så mycket underlig kunskap..
Med tanke på min livssituation så bryr jag mig inte direkt om vad höga chefer tycker om mig, och även om jag var involverad i det så skulle jag äta på det sätt som gjorde MIG nöjd i alla fall, inte chefen.. Jag går min egen väg och böjer mig mig inte i första taget bara för att vinna vissa personers gillande. Det ligger i släkten tror jag. :p Mor är lika principfast hon, om än dock säkert mera ”etiketterad” än vad jag är.
Jag bryr mig ärligt talat inte om om någon står vid min sida på slutet då jag ju faktiskt redan död så det kvittar. Jag ska inte ens ha en begravning för den delen, eller minnescermoni. Är inte med i Svenska Kyrkan heller så.. Min kropp och organ ska doneras bort så mycket det bara går, resten blir till aska, sedan vill jag bli utströdd på något av de ställen jag älskar. Jag ska inte ens ha en gravsten då det bara är dyrt och så måste eventuell familj eller vänner fundera ut vad det ska stå på den och betala eländet som dessutom är hur dyrt som helst..
Både mina föräldrar och mormor och morfar vet redan om att jag inte tänker komma på deras begravningar, och är okej med det. Jag säger farväl på mitt sätt, när personen dör, på ett sätt som känns äkta för mig. Att gå på en begravning skulle vara kännas som fullkomligt hyckleri och att dra ut på sorgen.
Jo i ditt yrke skulle det kanske se lite illa ut om du betedde dig på vissa sätt, det kan jag förstå! Som tur är har inte jag dom problemen så jag får ha mina armbågar ifred. 😉
Du ser, jag ÄR helt ociviliserad! 😀
Jag tror snarare det handlar mer om i vilket position man befinner sig i än var i livet.. jag har alltid varit såhär och jag känner mig själv så pass väl att jag kan säga att jag kommer fortsätta vara så också.. På vissa ställen är jag helt enkelt obotlig. 🙂 På gott och ont. Bara det faktum att jag steriliserade mig vid 26 års ålder säger ju en hel del.
Vem som bryr sig? Säger han som kallar sig för Etikettdoktorn. 😉
Jag hävdar i alla fall bestämt att gaffeln ska vara så man kan äta med den utan att nästan vricka handleden! 🙂
…och inga armbågar på bordet!
Nu ska du inte vara så bitter Folke! Det har jag ensamrätt på på bloggen förstår du. 😉
Ok, förlåt då… 🙁
Nåja, lite bitter kan du få vara.. Jag kan dela med mig! Bara jag får ha armbågarna på bordet! 😉