Fråga:
Jag är en kvinna som redan från barnsben fått lära mig grunderna i vett och etikett! Jag finner att det sannerligen är ett uppluckrat samhälle ni föreslår. Vad är det för fel på gammal god etikett? Ni har förslag på moderna ting som ”att vänsterhänta kan byta till gaffeln i höger hand…”, ”en kvinna kan skåla med en man”, ”en kvinna kan ibland hålla upp dörren för en man” o.s.v. Vad är det för fel på den äldre, korrekta skolan inom ämnet, jag finner då ingen anledning till denna modernisering. Dessutom finns det i boken en ritning på bordsplacering vid homosexuella pars bröllop, vad är detta för ”påhittad” etikett?
Svar:
Du anser att ”du kan den riktiga etiketten”, hur då menar du? Du avser den etikett som fanns under 1800-1900 talet, men du glömmer att det fanns en tid då vi inte hade en gaffel vid middagsbordet, den kom till Sverige ca 1850. Vilken etikett gällde då och var det inte någon som förändrade den när gaffeln anlände? Samma sak med skålandet, vi lever väl i ett mer jämställt samhälle idag? Varför skulle inte kvinnor därmed få skåla?
Till sist, homosexuella äktenskap är lagligt, accepterat i kyrkan och viktigast av allt, kärlek har inga gränser. Så någon måste skapa etikettsregeln för bordsplacering, precis som någon gjorde när vi fick gaffeln till matbordet. Nu medverkade jag via min bok med ett förslag till bordsplacering och jag hoppas att de ritningarna som du kan läsa i min bok glädjer många män och kvinnor som gifter sig. Jag skriver för dem, jag skriver för den som handlar i allt från lågprisvaruhus till exklusiva butiker och jag skriver för dig. För trots allt, du läser både min sida och köper min bok…. Tack!
Klicka här för att läsa min artikel om bordsplacering av samkönade par >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Mats!
Ditt svar är fantastiskt bra! Mycket väl formulerat.
Bra jobbat!
/Johan
Tycker det är trist med uppluckrning av alla regler, tills sist är ju allt tillåtet.
Är dessutom svårt att veta hur man skall förhålla sig till olika saker om reglerna hela tiden ändras. Klädsel Kavaj är för mig mörkkostym, men har förstått att många tolkar det helt annorlunda. Risken är ju att jag som håller vid dom ”gamla” reglerna kommer överklädd till en fest, allt detta pågrund av att folk inte vet vad man skriver, vad meningen är med det man skriver är.
//Herr S som inte är så gammal som det kan verka.
”Smaken är ju som baken delad” – Tack och Löv !
Men vill man fortfarande som kvinna bli bjuden på middag, få stolen utdragen och dörrar öppnade… då förtjänar man fan mindre i lön också!
Vilket fantastiskt svar!!!!
Läser etikettsråd ur ett lätt humoristikt perspektiv eftersom jag finner en del människors ängslan inför helt och hållet triviala saker som mycket roande. Dock använder sig en del skikt i samhället av en del koder vilka enligt min mening kan vara bra att känna till. Frågeställaren till ovanstående inlägg är antingen 93 år eller har levt i en helt annan värld än oss andra. Hatten av för din mycket diplomatiska avsnoppning av vederbörande och tack gode Gud för den fasansfulla uppluckringen av vårt samhälle!
Det kan vara bra att komma ihåg, att även i det egalitära och nivellerade Sverige, finns det de, som fortfarande håller fast vid äldre skick och i liten grad låter sig påverka av modets nycker. Det har dessutom aldrig varit så, att det har funnits en gemensam norm för umgänge, klädsel etc. som varit gällande för alla i vårt land. Vanor och skick har varierat mellan, bland annat, olika sociala och lokala sammanhang.
Jag har kunnat iakttaga en intressant motsättning i de råd som ges på denna sida: å ena sidan sägs de basera sig på gammal tradition och nedärvd vana, å andra sidan är det ofta nya tider och ”ingen” gör så längre. Detta behöver i och för sig inte vara ett problem men jag saknar ibland en konsistent hållning avseende när man bör hålla sig till äldre normer respektive när man kan anamma nyare bruk.
För egen del har jag tämligen gammalmodiga vanor, utan att för den skull bli särdeles upprörd för att det finns andra som gör annorlunda. I mitt umgänge – och det är minsann inte bara förstockade stofiler ur högadeln utan även påfallande många yngre personer med blandad social bakgrund – är det exempelvis fortfarande självklart att i huvudsak vidmakthålla ett traditionellt förhållningssätt till kläder, umgängesvanor etc. I synnerhet verkar många av de yngre vara mer angelägna än vi äldre att det skall vara på lite mer gammalt sätt.
Vad jag vill ha sagt med detta tämligen långdragna inlägg är, att det är svårt att ge generella råd, om man inte vet i vilket socialt sammanhang frågeställaren befinner sig. I de kretsar där jag befinner mig, är exempelvis de råd som här ges ibland direkt missvisande i sitt avfärdande av ”förlegade traditioner” medan de säkerligen i andra sammanhang är helt adekvata.