fråga:
Hur och vem bor man bjuda in till jordfostning (ingen minnesstund är planerad)?

Bör man inte kontakta närstående och informera om tid plats klädsel önskemål?

Särskilt som närstående här inte är nära släkt utan de ”som haft nära relation” till den döde.

Har jag gått över gränsen när jag blev arg och borde jag be om ursäkt.

En släkting har avlidit och askan ska spridas .

Min mor har inte blivit kontaktad angående begravning utan hörde från släktingar och fick på så sätt reda på tid, plats och klädkod.

För två veckor närmast anhörig av sig min mor för att höra veta hur många som kommer.

Vi meddelar att det bli min mor och jag och två barn.

Det är lång resväg så jag tar ledigt på fredagen för mig och barnen.

Nu i söndags skriver skriver anhörig ett mycket kallt och avfärdande meddelande till min mor att hon tycker att det är opassande att mina barn följer med då bara de närmsta är välkomna.

Jag blir illa berörd.

Till saken har att jag under upprepande tillfällen försökt den avlidne. Tills jag gav upp försöken för ca fem år sedan.

Jag tar mycket illa vid mig av tonen i meddelandet. Och att hon säger det till min mor, inte direkt till mig.

Så jag blir arg och ryter ifrån, de kommer inte dit på självständigt initiativ utan för att de är mina barn, släktingen är en del av deras historia med och att alla försök jag gjort för att de skulle lära känna varandra har blivit stoppade av henne.

Jag avslutar med att vi endast vill vara med på själva ceremonin.

Den anhöriga blir jättearg.

Personen vill inte minnas att hen sagt nej någon gång och att jag helt plötsligt nu tycker det är viktigt att säga adjö, hon menar att jag har ju inte hört av mig tidigare och frågat hur det är med den avlidne.

Den anhörige skriver att detta inte är någon utflykt och att eftersom mina barn aldrig träffat honom ska de heller inte få gå på ceremonin.

Om de kommer tänker hon ställa in begravningen. Hela texten upplever jag som mycket nedlåtande och oförskämd.

Mycket ledsen och upprörd svarar jag att jag aldrig ville förstöra släktingens begravning och att varken jag eller mina barn kommer delta.

Min mor är bestört.

Att först inte ens få ett telefonsamtal för inbjudan och sen få hårda och så avfärdande meddelanden ifrån henne om mina barn.

Hennes barnbarn, så illa att hon funderade på att inte gå.

Jag borde kanske inte blivit arg från början.

Men jag tycker att hon varit mycket otydlig och otrevlig och känner mig illa behandlad och som om jag och mina barn räknas in som min släktings närstående.

Svar:
Ibland måste vi som goda medmänniskor ställa oss i ”ett annat hörn” och betrakta händelsen utifrån ett annat perspektiv.

Då hoppas jag att du kommer se en mycket ledsen person, en anhörig som förlorat sin livskamrat och nu är ensam med en förfärlig sorg.

När vi människor drabbas av kriser, då upphör ofta det som kan kallas för censur och riskbedömning.

Vi lyssnar inte på andra, för sorgen tar överhanden, våra känslor styr oss helt och de växlar från glädje, till sorg, till rädsla, aggressivitet med mera.

När din mor inte fick beskedet om tid och plats för spridandet av askan, kanske de närmast sörjande som partner och barn endast ville ha det i deras närvaro.

En privat stund och så får din mor på omvägar besked att hon inte ombetts närvara.

En person i kris tvingas säja nej till sin syster, förstår du hur svårt det kan vara?

I nästa steg vill både du och dina barn närvara och nu tvingas den sörjande neka dina barn.

Det kanske förväntade stilla farväl som önskats, var nu på väg mot en större grupp och det var då den anhöriga personen tvingades säja nej.

Kanske all sorg och svårighet nu tog sig uttryck i ord och tankar som aldrig skulle sagts av en person i balans.

Det är så du och din mor måste se på saken, ta ingen strid, försök inte vinna, se det inte som motstånd mot dig och dina barn.

Se det som en människa med stor sorg och om jag vore du skulle jag ringa och säga att du försökt tänka annorlunda och du inser nu att hon har en svår tid.

Bjud på det! Begär inte förnuft i en svår tid, sätt dig in i känslorna. Visa dig värdig den anhörigas vänskap, det handlar inte om din mor, dig och dina barn.

Det handlar om en önskan om att få säga farväl med de absolut närmaste den anhörige älskar mest av alla.

Gör du så kommer det visa sig vara något du och din mor blir uppskattade för i all framtid.

En asklund kan du alltid besöka en annan gång, med barnen och din mor och ta ert eget farväl.

Klicka här för att läsa min artikel om att vara gäst på begravning >>

Ställ din egen fråga om bemötande eller vett & etikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson