Här är hur man brukar se på det enligt svensk vardagsetikett

Vid bjudningar är det värdfolket som sätter tonen, och värdfolkets barn räknas ofta som en del av hushållet, inte som gäster i samma bemärkelse.

Därför uppfattas det i regel som helt acceptabelt att barnen tar mat först  eller serveras först. Särskilt när det är en mindre släktträff, informell stämning eller familj snarare än formella gäster

Det är särskilt vanligt och accepterat när barnen är små och inte kan vänta längre, maten behöver ätas varm, barnen annars riskerar att bli hungriga, stökiga eller ledsna och eller att alla känner varandra väl

I många familjer är det nästan underförstått att ”barnen först, så kan de lugna sig och vi andra äter sen”.

Det kan kännas lite oartigt om det är en mer formell middag, barnen är äldre (tonåringar), barnen börjar ta mat utan att värd eller värdinna signalera eller att gästerna inte har hunnit sätta sig eller serveras alls

Men även då handlar det mer om fingertoppskänsla än om etikettbrott. Men ett klokt värdpar brukar lösa detta enkelt genom att säga
”Varsågoda allihop – barnen kan ta först”, eller låta barnen serveras lite diskret innan alla kallar sig till bordet.

Då uppstår ingen osäkerhet.