Fråga:
Jag har för vana att tilltala både mina närmaste arbetskamrater och övriga jag känner till namnet på med ”Herr o Fru”. Tex ”God morgon Herr Svensson”.
Detta tycker jag själv känns trevligt och är inte på något sätt stroppigt eller så.
Till dem jag känner väl kan det lika väl bli ”Hej Lasse”.
De flesta verka tycka som mig att det känns aningen trevligare att få denna hälsning (en sorts bekräftelse eller hur man kan säga det…)
Men hur som helst hamnade jag i ett litet irriterande dilemma för en tid sedan.
Vem avgör om man skall kalla varandra du eller vid förnamn om man går på vad etikett reglerna egentligen säger?
Bakgrunden utöver det ovan skrivna är att jag för en tid sedan skrev ett mail till vår HR-chef på företaget där jag i min vanliga stil började med ”God morgon Herr NN”.
Döm om min förvåning när jag får tillbaka ett irriterat svar där denne person påstår sig bli provocerad av att jag inte duar honom.
Det hör till saken anser jag att vi aldrig träffats öga mot öga.
Det hör också till saken(anser jag vidare) att han är betydligt yngre än mig och dessutom INTE är min chef.
Tilläggsinfo: Jag är 55 år och har funnits på samma arbetsplats i 25 år.
HR chefen är relativt ny på sin post.
Svar:
Det är givetvis du själv som avgör vilket tilltal du väljer, men om du därefter blir Du:ad i svaret så ska du omedelbart lägga bort ditt Ni:ande.
Annars har du försatt dig i en position att vara ”för fin” för att bli Du:ad tillbaka.
Det just denna lilla detalj, samt upprepandet av Ni som kan störa många människor.
Ska vi vara etikettsivrare med gamla regler skulle du dessutom använt både Herr och Personalchef samt efternamn, vilket då kunde kopplas med Ni:ande.
Men detta är historia, bortlagt för länge sedan och är inte på något vis användbart 2018.
All etikett förändras, hela tiden och har gjort så genom århundraden.
Låt mig ge ett exempel:
”Godmorgon, önskar Ni ett rum med utsikt mot gatan? – Vill Ni betala med kort eller kontant? – Vill Ni ha en kvällstidning med till rummet?”
Detta upprepande av Ni blir vasst och lite ”nedlåtande i attityden. Mer korrekt är att lägga bort pronomen, som här:
”Godmorgon, önskar Ni ett rum med utsikt mot gatan? – Betalas det med kort eller kontant? – En kvällstidning med till rummet kanske?”
Ditt tilltal av omgivningen är av äldre karaktär och inte så vanligt, därmed får du räkna med att folk är ovana och kanske till och med tror att du driver lite med dem.
Givetvis ska en HR-chef inte reagera surt, utan istället fråga om det inte vore trevligare att ni använder Du som tilltal, eller med mitt tidigare resonemang och din i övrigt formella inställning sonika lagt bort titlarna (eftersom han med äldre förlegat synsätt är ”högre i rang” än du, oavsett din ålder eller långvariga anställning) och svarat med Du.
Då ska du acceptera detta Du:ande och inte fortsätta med Herr NN eller Ni:ande.
I just detta enskilda fall råder jag dig att gå upp till personalchefen, knacka på dörren och säg att han inte ska bli sur.
Du avsåg varken att vara ironisk eller dum, du har detta tilltal och att det inte är något bekymmer med att vara ”Du” för din del.
Klicka här för att läsa min artikel om tilltal med Du och Ni >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson
