ÖVER 7700 VETT- & ETIKETTTIPS!

Fråga:
Jag arbetar som säljare på ett svenskt företag.

För ett tag sedan arrangerade jag ett möte med mina kunder och vi bjöd på ett föredrag och därefter en middag för 10 av mina mest viktiga kunder.

Min manlige försäljningschef deltog och i samband med middagen tog han över värdskapet, gick först till bordet och hälsade alla välkomna.

Efteråt fick jag ta hand om notan och allt annat.

Hans agerande störde mig, då jag ansåg att det var ”mitt” möte och jag skulle därmed varit den som var den som hälsade mina kunder välkomna och visade dem till bords.

Det blev inte särskilt populärt och jag fick veta att ”i vårt företag finns endast våra kunder” inte mina eller dina.

Vad anser du?

Svar:
Din chef har rätt i den delen att det är företagets kunder, men han skulle ändå låtit dig stå för värdskapet.

Det är inte helt ovanligt att manliga kollegor, i kraft av att vara just män, tror att de ska vara värd.

Men så är det inte vid representation i Sverige, det är könsneutralt. Givetvis skulle du varit ”styrman” och värd, inte din chef.

Främst för att du är den kundansvarige och det är du som ska ha relationen, det är ett ofta underskattat värde i att kunden känner tacksamhet mot den som ordnat allt.

Där gjorde han fel.

Sedan är det bra att ni var två, det är viktigt att flera personer på ett företag har relation till kunderna.

Du kan sluta, bli sjuk eller vad som helst annat. Då finns det en kontaktyta ändå.

Läs mer i min artikel om affärsetikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Jag ska snart gå på en affärsresa inom Sverige och Danmark.

Under den tiden kommer jag att bo på hotell.

Mitt största problem är maten.

På grund av mina hälsoproblem IBS (vilket betyder Irritable Bowel Syndrome, eller irriterad tjocktarm, reds. anm) mår jag dåligt av att äta ute alltför ofta och trivs bäst av att äta produkter som jag vet är ”säkra”, dvs inte förvärrar mina symptom.

Är det acceptabelt att förvara egen mat och mediciner i hotellrummets kylskåp samt be hotellet att ta bort snacks o dryck från kylskåpet innan min ankomst?

Jag kommer förstås att boka ett rum som har kylskåp.

Svar:
De flesta hotell bryr sig inte om du lägger egna produkter i kylskåpet men är det så att du plockar ut något så är det bäst att du säger till.

Skälet är främst att de ibland inventerar kylskåpen och har du plockat bort vin och sprit eller godis, så riskerar du att det sätts på din nota.

En del hotell har kylskåp som noterar digitalt om du tar något ur det och där får dina egna saker inte plats.

Så mitt råd är att du bokar ett rum med kyl och väl på plats så säger du bara till i receptionen att du pga sjukdom avser förvara egna kylvaror i skåpet.

Sådant fixar sig alltid!

Klicka här för att läsa min artikel om vett och etikett på hotell >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
På arbetet så brukar vi inom gruppen bjuda på tårta när man fyller år.

Det är den som fyller år som ordnar med tårta.

När vår  chef fyller alltid år på en helgdag och har aldrig bjudit på tårta pga ledigheten denna dag.

Borde inte vår chef kanske bjuda oss andra på födelsedagstårta och då på vardagen som ligger närmast helgdagen?

Hen äter ju gladeligen av våra tårtor.

Svar:
Det är en trevlig vana ni har.

Den som bjuder någon på något eller som bjuder in någon annan kan inte förvänta sig att man ska bli bjuden tillbaka.

Men den som bjuds in kan inte heller påräkna att andra kommer bjuda på nytt eller bjuda in igen om man aldrig återgäldar.

Mitt svar blir att  ingen av er kan kräva att hen ska bjuda tillbaka, för ni har ju frivilligt bjudit honom på tårta i alla år.

Men man kan ju tycka att han skulle göra det, så varför inte säga till hen: ”Hördudu chefen, nu är det  helgdag  och din födelsedag igen så nu vill jag ha tårta av dig på måndag, ditt tårtmonster” sedan ler och skrattar du.

För jag är övertygad om att hen helt enkelt inte tänkt i dessa banor och ett vänskaplig liten påtryckning tar ingen illa upp för.

Klicka här för att läsa min artikel om vett och etikett på jobbet >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Jag undrar vad som gäller vid insamling till present?

Summa per person eller per familj?

Jag är ensamstående och tycker inte att jag skall betala lika mycket som två stycken inkomsttagare i en familj.

Svar:
Det är en alltid lika svår fråga, det bästa brukar vara att man ger utifrån förmåga eller delar på summan per person.

Är man ett par brukar man dubblera summan, alternativt betalar ensam hälften.

Klicka här för att läsa min artikel om när man ger en present >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Finns det någon regel ang slips till kortärmad skjorta?

Ska man eventuellt ha kavaj vid sådan klädsel.

Svar:
Rent stilmässigt är det många som anser att slips till kortärmad skjorta inte passar.

Inte heller en klädsel du bär på en fest, men i vissa sammanhang som på arbetet kan det vara en lösning som fungerar bäst.

En kavaj bär man egentligen alltid på sig på en fest, då det av tradition anses vara en man i underkläderna annars (förr hade man bara skjortbröst), så en kavaj är alltid snyggare.

Men även här finns det yrken där kavajen inte finns och då kan det vara snyggt med kortärmat och slips.

Så svaret är att anpassa efter situationen.

Klicka här för att läsa min artikel om skjortan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Arbetar på en stor arbetsplats.

En av oss skall gifta sig men ingen har lust att gratulera henne, men jag tycker att det är oförskämt att inte ens låtsas om att hon skall gifta sig, det är ingen hemlighet.

Hon är min närmaste arbetskamrat.

Jag är relativt nyanställd och vet inte vilket ben jag ska stå på. Ska jag gratulera henne själv?

Ska jag starta en insamling, vilket i och för sig verkar dödfött? Eller ska jag också bara strunta i det hela?

Jag får verkligen ont i magen av detta. Till saken hör att övriga, inte jag alltså, helt nonchalerar vår kamrat.

Hon är faktiskt lite utfrusen och jag vill inte gärna hamna i deras ”gäng”.

Jag trivs ju bra med min arbetskamrat.

Svar:
Det är definitivt inte god etikett av arbetskamraterna att bete sig på detta vis!

Ingen, jag säger ingen ska behöva känna sig utfrusen på en arbetsplats.

Det är fullständigt bedrövligt och din inställning hedrar dig.

Avstå från insamlandet, var och en som vill vara oförskämd mot en arbetskamrat får ansvara för detta.

Men jag tycker gott att du kan skicka ett telegram, skriva ett brev eller göra något annat som uppmärksammar henne på den stora dagen då hon gifter sig.

Skriv en dikt, en vers eller något personligt till henne. Det kan du även göra i efterhand.

Eller varför inte, köp en tårta, bjud alla på jobbet och fira henne. Då är du modig som visar att du respekterar din kollega.

Heder åt att du bryr dig om henne!

Klicka här för att läsa min artikel om bemötande på jobbet >>

Etikettdoktorn Mats Daneilsson

Fråga:
Jag jobbar på en arbetsplats m.ungefär 50 anställda.

Jag är ny där och har ställt en fråga om vi inte ska lägga ihop till en julblomma åt chefen ? Ingen jag pratat med håller med.

Svar:
Din tanke är god och jag förstår din frustration, men det är nog så att du får avvakta med denna goda tanke och återkomma nästa år när du kanske är mer etablerad på arbetsplatsen.

Mitt förslag är att du skickar ett julkort till chefen på egen hand och så tar du ett samtal med honom/henne och tackar för ett bra jobb om du tycker detta.

Det är sällan chefer får den typen av uppmuntran, den blir säkert uppskattad.

Klicka för att läsa mer om etikett på jobbet >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Fråga:
Vi är ett medelstort företag i mellansverige som har ett bekymmer.

Vi är tre delägare och vi kan inte riktigt enas om vi ska ge och i så fall vad vi ska ge medarbetarna i present till jul.

Det kan tyckas vara lite sent påkommet, men vi har inte kunnat enas.

För min del anser jag att vi ska ge en lönebonus, den andra kollegan vill lämna till välgörenhet och den tredje tycker vi kan strunta i alltihop.

Vad har du för råd att ge oss? Vi pratar om 27 anställda.

Svar:
Det är utan tvekan ett dilemma du beskriver och ni är så många anställda att ni inte kan ge något personligt till alla, det måste bli mer enhetligt.

Väljer ni att ge en bonus på lönen blir det säkert uppskattat, men då får det inte vara för låg summa. Risken är stor att om ni ger 300 kr blir det inget som märks i lönekuvertet.

Symbolvärdet vid en juklapp från chefen ska inte underskattas.

Då är det definitivt bättre med två biobiljetter i ett kuvert, överlämnade av chefen med ett personligt tack för goda insatser under året.

Det sista har ett högre personligt värde. En sak ska ni inte ge, enligt mitt förmenande, det är alkohol.

Det finns de som inte tål alkohol och det arbetas mycket för att minska denna del av julfirandet, att då ge bort sprit (som man gjorde förr) blir lätt ifrågasatt av omgivningen.

Kanske inte årets ”give-away” som blev över vid senaste kundkampanjen är särskilt personlig.

Bidrag till välgörenhet är något som blir alltmer populärt och att vända sig emot detta vore svårt, syftet är gott och det behövs.

Men man får inte glömma bort att en julgåva också handlar om att visa medarbetarna hur värdefulla de är och det finns en risk att personalen känner sig mindre värd när den tidigare återkommande julgåvan nu blir välgörenhet.

Mitt råd blir således att ni ska ge en enhetlig present. Det bör var något uppskattat som t.ex. knivar (kom ihåg att skrocket säger att man måste betala för dem, så minst 1 kr från var och en, annars är det otur), jag läste att ljuslyktor är poulära, konsumtionsvaror med vettig hållbarhet som choklad, inlagd/konserverad frukt, ostar, kex, olivolja etc. är mycket bra gåvor.

Biobiljetter till hela familjen och det är trevligt i julpremiärernas tid.

Klicka här för att läsa min artikel om julklappar >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Nätet, där verkligheten alltid kommer ikapp
Anonymiteten på Internet, det är ett forum som tillåter folk att uppträda som någon annan än den socialt uppskattade person som de annars behöver vara.

Välkommen att spara, dela och kopiera detta nyhetsbrev som en pdf >>

För dig som läst nyhetsbrevet i mail- klicka här så får du svaren längre ner

Ett skydd av molnet
Var som helst, när som helst upplevs nätet ge människor en möjlighet att uttrycka sig. Men den känslan kan spela oss ett spratt, det är förenat med stora risker.

Det finns många exempel på de som missat eller till och med blivit av med sitt jobb på grund av denna ”anonyma” frispråkighet.  Varför lär de sig aldrig?

En arena att uttrycka sig
Det underbara är att nätet givit oss alla en möjlighet att säga saker som vi kanske aldrig hade vågat prata om annars.

Men det finns ”troll” och näthatare som utnyttjar denna frihet. Många skriver vad som helst om sig själva, eller andra, utan att ens fundera på konsekvenserna.

Den stora skillnaden mot brevet eller anteckningsblocket hemma är, att här kan alla höra dig.

Det finns mer att fundera på med nätets faror, läs vidare.

Skvaller
Pratat bakom ryggen po varandra, det har folk gjort i alla tider. Man har suttit hemma eller på jobbet och pratat om de som inte närvarar.

Men nu har ”snackaren” hittat en annan väg, hen kan skydda sig via en anonym identitet på en plattform som ligger långt ifrån den man uttalar sig om.

Inte på riktigt
Tyvärr tror många att det man skriver på nätet är ”inte på riktigt”. Det är som ett extraliv där man är någon annan.

Att det inte är så begriper de flesta rent fornuftsmässigt om någon frågar.

Men ändå blir nätet ett lekutrymme utan kännbara konsekvenser.

Katastrofen
En cyklist och en lastbil kommer i dispyt. Händelsen filmas och får stor medial uppmärksamhet.  Här finns en stor fara, 2 miljoner fyrahundratusen (2 400 000) visningar på 24 timmar! Tänk om någon annan, i ett annat sammanhang blir felaktigt utpekade? Näthatade?

Jag blir mörkrädd och hoppas att vi alla väger våra ord, väljer att tänka först och inte tro på nätet som lekutrymmet utan konsekvenser.

Kanske kan vi ibland byta utsiktstorn istället för att se vem som har mest rätt
Med stort intresse följer jag diskussionen om cyklisten vid Vättersnäs i Jönköping. Filmen har delats snart två miljoner gånger på ett par dygn.
Se här >>

En cyklist ute på sin motionsrunda har förmodligen, som jag gissar, för femtioelfte gången blivit tvingad att väja i denna eller en av de avsmalnande gatstumpar som syftar till att dämpa farten. Den rakryggade och envise cyklisten vägrar att väja, så till den milda grad att situationen blir absurd.

Det är givetvis omöjligt för mig att säga vem som gjort rätt eller fel, det är också möjligt att cyklistens agerande riktar sig mot ett av många olika fordon. Vilket knappast lär få effekt på övriga som inte var där. Med all förståelse lyssnar jag på filmen och hör de hårda ord och arga kommentarer som fälls. Självklart blir bilister, chaufförer och resenärer rejält ilskna.

Diskussionen har även landat i cyklistens möjlighet att välja cykelbanan, det är sant, men han får tveklöst som fordon framföra sin cykel på vägen.

foto: från Lars-Gunnar Gustafssons filmklipp (klicka för visning på YouTube)

Men vad honde?
Jag tror faktiskt att cyklisten blev skogstokig när han kor in i den avsmalnande vägbiten och lastbilen helt enkelt struntar i att hen möter en cyklist. Här kan jag givetvis ha fel, men varför skulle cyklisten annars so envist stå kvar?

Sedan har cyklisten svårt att ta sig ur situationen utan att ”förlora ansiktet”. Han ringer då till polisen, det är en naturlig lösning på problemet. Kommer de till platsen, ber honom flytta sig så följer han myndighetens anmaning. Han kan hävda att han hade rätt, men följer givetvis lagens företrädare.

Lösningen?
Detta är precis det jag åker land och rike runt och försöker förmedla. Se om det finns någon annan lösning på problemet, kan vi byta infallsvinkel?

Cyklisten mår säkert inte bra där och hade någon bytt utsiktstorn, gått fram till honom och försökt hjälpa honom ur situationen, så hade det sannolikt fungerat.

Jag tror inte att i skrivande stund, cyklisten mår så bra idag heller. Speciellt inte efter miljoner visningar.  Han fastnade i en situation som är svår för honom att ta sig ur. Är du cyklisten själv som läser detta, du får ett helt anonymt (det syns inte vem du är, inte ens jag ser det)  inlägg om du skriver här:  Skriv till Etikettdoktorn >>

Två (av många andra) vägar ur denna situation – lösningen

1.  Genom att lastbilschauffören som han mötte hade gått ur bilen och sagt ”du – jag förstår att detta blev lite dumt. Om jag har gjort fel beklagar jag detta, men tyvärr kan jag inte backa med denna kö bakom mig. Är det ok, kan vi säga så?” Då tror jag cyklisten kunde sagt till sig själv ”jag fick en ursäkt och lite rätt i alla fall”.

2.  Cyklisten kunde sagt till lastbilschauffören ”du – jag gillar inte ditt sätt att köra. Kan du framöver tänka på oss cyklister, men nu har den här situationen blivit så vansinnigt överdriven att jag kan inte med hedern i behåll förorsaka ett sådant kaos. Kan vi säga att du tänker lite extra på oss cyklister nästa gång? Nu flyttar jag mig”.