Skilsmässa – dottern ska skiljas, de är osams om barnen

Fråga:
Jag är en orolig mormor som funderar på min dotters skilsmässa.

Bekymret är att de är så upptagna av sin separation att de verkar glömma barnens behov.

Äldste sonen bra biter ihop och blir tystare för var dag som går och till mig säger de att pappa tycker de ska bo hos honom, men mamma vill att de ska bo där.

Vad ska man göra?

Svar:
Mitt svar får bli som lekman, det finns experter på denna typ av problematik.

Mitt svar baseras mer på erfarenheter än på kunskap.

Barn klandrar sig lätt själva för att föräldrarna inte trivs ihop, så man måste försöka ett tillsammans förklara att det inte är så och att man älskar dem lika mycket.

Din dotter och hennes man får inte försöka få barnen att välja sida, föräldrarna bryter banden, men barnen har alla kvar.

De ska lita på att de får se sina föräldrar även i framtiden.

Om det är något din dotter och hennes man måste inse är det detta,så ta upp det med dem.

De kanske inte inser att de håller på att begå ett stort misstag som ”glömmer” barnens behov.

Läs mer i min artikel om skilsmässa >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Vett och etikett på jobbet – är det en kollega eller vän?

Fråga:
Har en kollega som jag även träffat och fikat med på fritiden, bjudit hem och våra barn har lekt ihop vid ett tillfälle.

Vi har även ringt varandra under föräldraledighet och pratat om allt mellan himmel och jord och rådfrågat varandra gällande barnen.

Vid en formell tillställning nyligen presenterade hon mig som sin kollega, medan jag presenterade mig som hennes vän.

Blev förvånad och totalt kluven.

Vad är mer korrekt i detta fall, vän eller kollega med bakgrund av det jag beskrivit?

Svar:
Jag gissar att din vän och kollega helt enkel valde ett av begreppen och reflekterade inte över detta.

Du är ju de facto både vän och kollega, så inget av dessa är fel.

Vem vet, din vän/kollega kanske uppfattar det som finare att få presentera dig som kollega.

Mitt råd är att du släpper det hela, det enda som räknas är ju ändå hur ni trivs tillsammans.

Nästa gång lägger du glatt till: ”och jag hoppas vi är vänner också….” och avslutar det med ett skratt.

Det kommer garanterat att fungera.

Klicka här för att läsa min artikel om vett och etikett vänner emellan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

Artighet – varför kindkysser inte svenska män?

Fråga:
Min fråga är hälsningsfraser, handskakning och kvinnors kyssande på kinden.

Hur kommer det sig att många kvinnor hälsar på varandra och andra män med att kyssa dem på var kind, medan de flesta männen hälsar på varandra med en handskakning?

Är det samhällets standarder som avlat fram denna tradition?

Dessutom – varifrån kommer dessa könsrelaterade standarder, dvs att männen ska vara starka och inte visa känslor medan kvinnan ska vara känslig, petit och klenare?

Svar:
Oj, det var ingen liten fråga du ställde.

Men kort kan vi nog konstatera att Sverige har inte traditionen med kindkyssande, det är en sed som kommit med åren.

Den var vanligare i sammanhang där man ansåg sig vara lite ”socialt högre” och då sannolikt beroende på att där fanns ett utbyte mellan länder.

I Sverige var handskakningen (enligt sägner) ett andra steg mellan två ridddare, att sträcka ut vapenhanden och visa att man inte avsåg strida och saknade vapen.

Detta fanns inte hos kvinnan och den tradition som finns i andra länder, med kyssar män emellan har aldrig förekommit hos oss.

Du har säkert också noterat att det finns många män som inte kramar varandra heller.

Det är etikettsmässigt korrekt att ta i hand och inte utdela kindkyssar eller kramar.

Din sista fråga om olika könsrelaterade beteenden är inga etikettsregler, snarare mönster som skapats genom uppfostran med mera.

Förutom i vissa delar och vi får väl hoppas att mycket av detta saknar betydelse idag.

Till ex att föra en dam till bordet kan ha sitt ursprung i hennes klädsel, med hårt snörade liv och höga klackar krävdes stöd.

Traditionen lever vidare och oavsett skäl, uppskattar många artigheten.

Klicka här för att läsa mer i min artikel om att hälsa med en kram >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

 


Annons:

Disputation – min partner är inte inbjuden till middagen, kan jag tacka nej?

Fråga:
En nära och god vän till mig har inte bjudit min pojkvän till hennes disputation.

Jag har tackat nej för att det inte känns bra för mig att gå utan min partner.

Eftersom hon ringde och frågade varför jag inte kunde komma och hon sa att hon var besviken, förklarade jag hur det var.

Hon sa att hon bara bjudit partners till vänner som hon känner väl och att det är ett begränsat antal gäster hon kan bjuda och att hennes kollegor inte har sina partners med.

Jag sa att jag inte tar illa upp men att det känns ändå konstigt för mig. Hon bad mig fundera lite på saken.

Jag gjorde det och skrev ett mail igen och tackade nej.

Hon ringde till mig (lämnade meddelande) och sa att hon var jätte besviken och förklarade samma sak igen, att det är bara de hon känner väl osv.

Sedan säger hon att hon att det verkade som om jag tvekat över min partner (konstig kommentar – rent oförskämt!), hon ber mig ringa tillbaks och prata om detta som är så tråkigt.

Jag har svårt att inte bli besviken på henne men jag står fast vid att jag respekterar hennes beslut, men känner att hon behöver respektera mitt.

Jag har tänkt gå på morgonen till själva disputationen och hedra henne då.

Detta känns jättesvårt, har ni något råd, kan jag säga något mer?

Bjuda henne på middag och fira henne vid annat tillfälle? Annat råd?

Svar:
Du har agerat helt korrekt i enlighet med god etikett, dvs. du avböjer med skälet att din partner inte är bjuden och att du hellre är med honom.

Det fina här är att du inte har frågat om han får följa med, för det är mindre bra. Då försätts din väninna i en svår valsituation. Helt rätt således!

Din väninna har i och för sig rätt att bjuda vilka hon önskar, men hon får då räkna med att man gör som du.

Det tillhör sedan gammalt god ton att man alltid bjuder par och delar inte på dem vid en inbjudan. Undantag kan vara personalfester, föreningsfester eller liknande.

Din väninna kan således agerat helt korrekt om hon varit konsekvent och delat på alla par vid inbjudan till bekantskapskretsen, men eftersom hon inte gjort det så blir hon snarast oförskämd.

Vad det gäller hennes kommentar om din partner och ert förhållande är det ohyfsat, det är inte hennes sak att kommentera.

Det får du nog prata med henne om vid ett senare tillfälle och fråga vad hon tänkte på när hon sa så. Men släpp det just nu, jag tror det är oviktigt i sammanhanget.

Du har två vägar, antingen pratar du med din partner och beslutar dig för att gå på festen ändå, för din väninnas skull.

Om hon gjort en miss rent formellt vid inbjudan, så är det inte hela världen.

Visa att du sätter dig över sådana detaljer, för hon verkar uppenbart vara väldigt mån om din närvaro.

Alternativ två är att göra som du redan meddelat, du närvarar när hon försvarar avhandlingen och sedan avstår du festen.

Skälet har du tydligt aviserat och då får hon respektera detta.

Att då försöka kompensera eller ställa till rätta blir bara tokigt. Du närvarar, men inte vid festen.

Därmed har du tagit ett beslut och står för det.

Klicka här för att läsa min artikel om att dela på par >>

Etikettdoktorn  Mats Danielsson

Annons:

Människor emellan – vad är vett och etikett när man önskar be om förlåtelse?

Fråga:
Det är så att jag råkade såra en person som betyder väldigt mycket för mig och som jag även är kär i!

Så jag skulle vilja skicka blommor som ett stort förlåt och även vissa att har kvar känslorna för henne!

Då hon inte har pratat med mig sen mitt misstag.

Så har ni något bra förslag på vad jag ska/borde skicka för blommor? Färg? Antal?

Svar:
Det låter som om du är beredd att visa ditt misstag och jag vill ändå föreslå att du först tar direktkontakt med henne och ber om ursäkt personligen.

Blommor är ju trevligt, men jag tror att du har bästa chansen till förlåtelse genom att prata.

Blommornas språk  kräver oftast en förklaring, då de flesta människor inte kan det.

Som svar på din fråga, köp 5 gula tulpaner (5 blommor = jag gör allt för dig , gul Tulpan = finns det ett hopp? ).

Läs mer i min artikel om blommornas språk  >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Hälsning – hon hade ett märkligt handslag, varför?

Fråga:
Jag var på ett tjusigt event i Stockholm en gång och hälsade då på en fin dam från Östermalm som jag träffat ett par gånger.

Jag förvånades över hennes handslag, istället för ett vanligt handslag där pek-, lång-, ring- och lillfinger omsluter varandras händer av nederdelen av handflatan så omslöt våra händer överdelen av våra händer (övre tumme och början på handled).

Svårt att förklara men man skulle nästan kunna säga ett ’omvänt’ handslag. Blev det bara fel eller menade hon något med detta handslag?

Svar:
Nej det finns ingen som helst ”etikett” det handslaget.

Det kan vara ett handslag där damen ansåg det vara fint, men troligen är det så enkelt som ett konstigt handslag, just denna gång eller alla gånger för henne.

Läs mer  i min artikel om att hälsa >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Hund – gör kvällstidningen rätt?

Fråga:
Ska man verkligen ställa en fråga om någon vill ta hand om en herrelös hund, som en kvällstidning gör.

Att om någon vill ta hand om en hund som behöver omvårdnad så måste man bli PLUS-kund hos dem.

Det känns väldigt tråkigt.

Letar själv efter en hund som jag kan ta hand om.

Vill verkligen inte bli någons kund för att hjälpa.

Svar:
Jag varken ska eller vill  försvara/fördöma  kvällstidningens affärsidé, men jag förstår dem som affärsdrivande verksamhet.

De behöver sälja, inget är gratis och en artikel som denna drar givetvis läsare.

Vänd på det och se det som en service att du kostnadsfritt kan läsa stora delar av deras material, du kunde fått betala för allt.

Förmodligen hittar du dessa hundar ändå om du aktivt söker efter dem, det finns förmedlare och jag tycker du ska ta kontakt med dem direkt.

Läs mer i in artikel om vett och etikett för hundägare >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

 

Vett och etikett på jobbet – kollegan säger sig aldrig ha tid när jag ringer, hur göra?

Fråga:
Jag ringer ibland till en kollega och ofta säger hon att jag ska ringa senare, då det passar henne.

När jag säger att jag inte har tid för jag ska uträtta andra saker, men kommer att ringa vid senare tillfälle, påstår hon att jag inte prioriterar.

När någon ringer till mig, och jag inte har tid att samtala då, brukar jag säga att jag ska ringa upp senare om det passar.

Hur är rätt att göra, och har jag fel?

Jag har slutat ringa till den här kollegan för det kan ju vara så att hon inte vill ha någon kontakt.

Svar:
Du gör helt rätt som ber att få ringa upp senare.

Ibland händer det att den som ringer upp ber att man ska ringa dem senare, men det får anses som mindre artigt, då är det bättre att göra som du – be att själv få återkomma.

Vill du ha kontakten kvar tycker jag att du ska säga som det är.

Du hinner helt enkelt inte att sitta och anpassa dig efter hennes behov och säg att det påverkar ert samarbete.

Fråga hur hon tänker sig att ni kan fungera bättre i kommunikationen. Skulle mail fungera?

Läs mer i min artikel om telefonetikett >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson

Annons:

Artighet – vem står för en taklagsfest?

Fråga:
Vem står för bjudningen när takstolen är uppe på ett nybyggt hus?

Svar:
En taklagsfest eller som man ibland säger, taköl, är en tradition från den tid man byggde hus med hjälp av grannar, släkt och vänner.

När takåsen och taknocken var på plats tackade man genom att byggherren bjöd till fest.

Bjuder in, det gör alltså den som äger och bygger huset.

Klicka här för att läsa min artikel om inbjudan >>

Etikettdoktorn Mats Danielsson