Fråga:
Att det är ok med vit näsduk har jag förstått. Vilken vikning av näsduken bör man välja vid en begravning, är det ok med vilken som helst?
Svar:
Vit näsduk, om man vill ha det, ska det vara på en begravning. Vikningen bör vara mer formell då det inte ska finnas något festliknande i klädseln. Jag rekommenderar tre eller fyra snibbar.
Läs mer om klädkoder
Mats Danielsson, etikett- och bemötandeexpert
Etikettdoktorn
Den mest formella vikningen (att rekommendera vid en begravning) är den, där näsduken syns som ett smalt vitt streck ovanför bröstfickans kant. Observera att näsduken i detta fall skall ha kanterna, och inte vecket, uppstickande ur fickan.
Intressant kommentar och utan ifrågasätta denna din förklaring undrar jag i all ödmjukhet vilken referens du har? Jag har sökt i litteratur för ganska lång period tillbaka. Varken i dagens moderna litteratur om mode och stil, inte hos dagen författarkollegor i etikettfrågor eller någon annanstans kan jag finna vilken vikning som är den mest formella. Däremot att tre snibbar och vitt alltid är korrekt. Inte ens John Morgan beskriver detta med det mest formella i Debrett´s. Därför gör det mig väldigt nyfiken och jag tar tacksamt emot din referens för att kunna fördjupa mig i frågan. Det skulle göra mig väldigt glad.
Ser fram emot ditt svar.
//Mats
Jag har förvisso inte bedrivit vare sig forskning eller litteraturstudier i denna fråga, utan baserar mig på egna erfarenheter. Möjligen är detta en fråga om mode, men när jag konsulterar mina fotoalbum och studerar bilder från några släktbegravningar, kan jag konstatera att den ovan beskrivna raka vikningen är den dominerande, om dock icke allenarådande.
Detta motsäger i och för sig att vikningen med snibbar skulle vara formellt korrekt. I min omgivning är den emellertid ovanlig.
Att den raka vikningen är den mest formella, styrks möjligen också av att det är den vikning som, åtminstone fordomdags, alltid bars till frack och smoking.
Där är vi helt överens och i det sist nämnda har jag funnit fakta som styrker den raka vikningen vid smoking och frack. Bekymret (om det nu är ett sådant) är att jag egentligen inte kan uttala mig kategoriskt utan att först finna belägg för det. Men jag har fått det berättat att den raka vikningen var en ”begravningsvikning” förr och dessutom till ovan nämnda klädslar. Så det är därför jag ivrigt efterfrågar källor. Det är ett ”outforskat” område 🙂
Jag noterar nu att det saknas ett ”inte” i mitt tidigare inlägg: ”Detta motsäger i och för sig inte att …”, skall det naturligtvis vara.
Att basera sina utlåtanden på sekundärkällor och litteratur, har antagligen sin risker. Jag inbillar mig att många som skriver om just klädskick tenderar att referera till sina egna åsikter eller rådande mode, snarare än till gedigen akademisk forskning och etablerade traditioner. Att söka råd om svenska förhållanden i utländsk litteratur torde därtill kunna leda på fel spår: jag vistas mycket utomlands och har många gånger iakttagit att klädskick, i synnerhet på detaljnivå, i vissa avseenden skiljer sig väsentligt åt även mellan närliggande länder. Kanske är det därifrån snibbarna kommer: jag har noterat att detta slags vikning verkar vara vanligare bland amerikaner än bland européer.
Jag har rest och reser fortfarande mycket, numer i syfte att skriva om andra länders seder och bruk. Många av våra umgängesregler har sitt ursprung internationellt. Sedan kan inte en kunskap ensidigt baseras på litteratur, det är allt ifrån akademiska kunskaper, arkiv till museer möten med människor, intervjuer. Ofta kan jag behöva få en second opinion (universitet, hovet, försvaret, språkvetare, personer från andra länder, kultur, konst mm) och som vårt samtal här. En tanke kommer upp, sedan tar jag den vidare och ser om den går att bekräfta. Ska bli spännande att se om det går att hitta något om snibbar eller rak vikning.