Fråga:
Via en annan Etikett-spalt har jag tolkat att man/kvinna som regel ska bemöta det mesta med ett oändligt tålamod och ett fromt leende samt aldrig korrigera/kommentera annan persons beteende.
Jag är inte lika säll och from och menar att så länge man inte visar att ett uppförande sårar/upprör eller annat så blir det heller ingen ändring av gemene mans eller kvinnas beteende.
Så häromdagen när jag överraskades av en mycket plump kommentar besinnade jag mig ett kort ögonblick
och ställde sedan frågan ”Är det med ålderns rätt du uppför dig såhär oförskämt eller varför gör du det?”
Det är svårt att säga hur övriga i sällskapet reagerade eftersom min kommentar kom just när de höll andan av den första.Mellan mig och replikgivaren blev det konstigt men jag måste säga att jag fortfarande känner mig nöjd med att jag markerade.
Vett och etikett-reglerna kanske ska uppdateras en del?
Svar:
Det är ingen tillfällighet att etikettsreglerna förespråkar precis det som du läst i en annan spalt och jag delar den skribentens uppfattning till fullo. Det är inte övriga gästers, eller andra personers sak att ”uppfostra” omgivningen. Etiketten är till för att underlätta och skapa trivsel mellan människor. Så man får visa tålamod och ha överseende med andra människors misstag.
Sedan finns det alltid en gräns. Givetvis skulle jag själv, om någon uttryckte sig nedlåtande, plumpt eller oförskämt mot någon jag känner eller mig själv, säga ifrån. Man ska inte acceptera allt, men etiketten syftar mer till om någon äter slafsigt, är oartig, glömmer tacka etc.
Då säger man inte till utan låter det passera. I ditt fall är det svårt för mig att avgöra vad som hände, men du märkte säkert att det blev tyst och lite tryckt stämning. Det gynnar inte festen och värdparet får därefter ”arbeta på” att åter hitta stämningen.
Det är just detta man vill förhindra och i de flesta fall är det den som uttrycker sig dumt som får stå där med skammen. Alla vet ju vad den personen sagt, låt var och en ta ansvar för sina egna dumheter.
Etiketten uppdateras hela tiden, det är stor skillnad på det som var god ton för 100 år sedan och idag. I det här fallet är jag ändå ganska övertygad om att den kommer bestå. För som gäst har man till uppgift att roa andra mer än sig själv, då måste överseende med andras sätt passera.
Men bland vänner eller i familjen, på jobbet eller i vardagen – då tar men den person som uttryckt sig korkat åt sidan och ifrågasätter i lugn och ro. Men som jag skrev, detta är mycket beroende på situationen och i ditt fall kanske det var befogat att markera att du inte accepterade detta sätt att uttrycka sig på.
Klicka här för att läsa mer om värdskap >>
Mats Danielsson, Etikettdoktorn
Jag har en kvinnlig 50-årig kollega som smaskar när hon äter. Det är så illa att andra kollegor avstår från att äta med oss om hon är med eftersom det är oaptitligt.
Det går väl inte att säga något utan att såra?
I det fallet skulle jag rekommendera att någon som känner henne väl tar med henne i ett avskilt rum och berättar för henne om problemet. Det kan vara så att hon är helt omedveten om sitt smaskande och då kan ett samtal i förtroende förvisso göra ont initialt, men skapa en ny värld för henne i framtiden.
Tack för ditt svar, som gav mig såväl rätt som fel.
Det är kanske jag själv som inte har någon fostran.
Jag har full förståelse för att man inte ska fostra andra men när andras beteende påverkar ett helt sällskap är det inte lätt att bortse ifrån.
Och vad gäller min egen episod av plump kommentar har den bemötts på det svenskaste av sätt; tigits ihjäl.